Hos Solåkrabyn får varje person med funktionsnedsättning möjlighet att leva ett bra liv i en sorts bygemenskap, utifrån de egna förmågorna och förutsättningarna. Att det lyckas så bra bygger på att man här verkligen skapar ett socialt och arbetsmässigt sammanhang som fungerar för varje person istället för att fokusera på hinder. Verksamhetschefen Per-Arne Fijal är kritisk till att stora riskkapitalbolag tillåts ta över allt mer av omsorgen i Sverige genom hård prispress och att den viktiga mångfalden då försvinner.

Individuellt liv i gemenskap

Solåkrabyn har två bygemenskaper utanför Järna och Strängnäs och är Sveriges största verksamhet med socialterapeutiskt inriktning. Man har plats för 110 personer i daglig verksamhet varav de allra flesta också bor i bygemenskaperna. Det är personer med autism eller olika funktionsnedsättningar som får stöd enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Inom Solåkrabyn betonas just betydelsen av bygemenskap. Här innebär det möjligheten till ett individuellt liv i gemenskap med andra, både vad gäller boende och daglig verksamhet.

– Bygemenskapen omfattar alla, både boende och personal, och fungerar som kulturcentra eller kraftcentra i verksamheten. Det är det här som de flesta efterfrågar. Man vill ha ett bra liv och vara en del av något meningsfullt, säger Per-Arne Fijal.

Se varje persons unika förmåga

Vad är det då som skapar den speciella känslan av bygemenskap? Enligt Per-Arne är detta en varm atmosfär som man måste bygga från grunden. Det handlar om människosyn, det mänskliga mötet och hur man ser på och beter sig mot varandra. Det gäller även mellan medarbetarna.

– Det här måste genomsyra hela organisationen och är egentligen något man skapar varje dag som man träffar en annan människa. De som kommer hit har problem med det sociala och att upprätthålla relationer med andra människor och behöver stöd i det. Därför är detta mycket viktigt, säger Per-Arne.

När det gäller människosynen menar han att det gäller att hitta varje persons unika förmåga och se personen som en resurs som kan bidra med någonting. Ett skapande liv och arbetets betydelse är något som betonas här. Men tyvärr är det på många håll vanligt att personer med funktionsnedsättning istället stoppas. Per-Arne ger ett exempel på en person med adhd som tidigare behandlades med spännbälte inom psykiatrin därför att han uppfattades som mycket aggressiv. Men i den bygemenskap som Solåkrabyn ger fungerar han idag bra och är en harmonisk och omtyckt person.

– Det avgörande är att få in människor i bra sammanhang och gemenskap, och att på så sätt skapa rätt förutsättningar för varje person att komma till sin rätt och bidra till någonting. Förmågan att bidra finns i alla människor, även de allra svagaste. Det gäller att hitta den och att verkligen lyssna på och se varandra. Det här är ett livslångt lärande för alla inblandade. Man kan lära något av alla människor om man har rätt inställning i det mänskliga mötet, säger Per-Arne Fijal.

Solåkrabyns bygemenskaper är belägna i lantliga miljöer. Man kan fråga sig om det här också kan vara en modell att bygga på i mer urbana miljöer. Kan man skapa en sådan här bygmenskap även i stan?

– Ja, det kan man nog göra för människor som klarar att hantera allt som händer i en stadsmiljö. Men människor har olika behov, det gäller även dig och mig. De som kommer till Solåkrabyn har ofta behov av en lugnare miljö och då är det en fördel att finnas på landsbygden.

– Att behoven hos personer med funktionsnedsättning är olika är också viktigt att komma ihåg när man generellt pratar om inkludering och integration i samhället. Man bör även fråga personerna själva hur de vill leva, säger Per-Arne.

Prispress från riskkapitalbolag minskar mångfalden

Han berättar att Lagen om valfrihetssystem inte har slagit igenom inom LSS-området. Kommunerna kan välja om den ska tillämpas eller inte. Idag försöker kommunerna även skära i kostnaderna för LSS-omsorgen. Enligt Per-Arne är det vanligt att man i praktiken använder sig av prispressande stora riskkapitalbolag för att minska kostnaderna. Avtalen med sådana bolag ökar idag. Men innehållet i den prispressade omsorg som då erbjuds är inte detsamma som ges av idéburna, nonprofit-verksamheter som Solåkrabyn.

– Priskonkurrensen är mördande och mångfalden i omsorgen minskar. Men många personer med funktionsnedsättning passar inte in i den likriktade omsorg som detta leder till, därför att människor är olika. De personer som kommunerna eller de stora bolagen inte klarar av eller inte vill jobba med kommer ofta till oss.

– Ett exempel på det var en person som av ett omsorgsbolag bedömdes som våldsam och skrikig, men när han kom hit till oss stämde detta inte alls. Det visade sig att han bara hade varit undersysselsatt, i en omsorgsverksamhet som tydligen mest sysslade med förvaring.

Per-Arne Fijal tycker det är oroande att man idag pratar om att skära i LSS-reformen, som i grund och botten handlar om en mänsklig rättighet att kunna leva ett gott liv som alla andra människor. Samhället satsar idag också på att få ut personer med funktionsnedsättning från dagliga verksamheter till vanliga arbetsplatser. Det kan vara bra i många fall, men det finns enligt Per-Arne en stor grupp som inte kommer att klara av det.

– Det kommer att bli många människor som studsar ut från de pågående förändringarna på det här området, och då är det viktigt att det finns en mångfald av idéburna kvalitativa omsorgsverksamheter som kan ta hand om dem.

Dålig omsorg blir dyrare för samhället

Han menar att det även ur rent ekonomisk samhällsnyttosynpunkt är viktigt med bra omsorg för personer med funktionsnedsättning. Exempelvis har den grupp människor som Solåkrabyn arbetar med ofta stora behov av psykofarmaka och andra läkemedel, men detta behov minskar när de kommer in ett bra sammanhang och mår bättre. Samtidigt minskar då inte minst personalbehovet kring de här personerna.

– Om folk mår bra så blir kostnaderna också lägre för samhället. Det finns inget som är så dyrt som att missköta en LSS-verksamhet, för då måste du ha folk som bevakar alla människor som mår dåligt av detta. Det gäller att istället få igång det goda livet för de här människorna och arbeta tillsammans med dem. Socialterapin är här en läkande process, där människor som mått dåligt istället blir glada och omtyckta medborgare, som i sin tur också börjar tycka om världen. Det har jag sett väldigt många exempel på.

Vad skulle du vilja säga till politiker och tjänstemän som påverkar utvecklingen inom den här omsorgen?
– Regeringen har slagit fast att det ska finnas en mångfald inom vård och omsorg. Jag vill säga att man också bör genomföra detta, istället för att låta de stora bolagen suga upp allt och lägga ner det man inte vill ha. Det är människor vi arbetar med och de är olika. Därför måste det finnas en mångfald i omsorgen. Satsa mer på idéburna nonprofit-verksamheter och ge dessa större plats i det som kommuner ska erbjuda. Jag förstår inte hur regeringen kan tillåta bolagen att dominera omsorgen så mycket. Det är en farlig väg att gå, säger Per-Arne Fijal.