I juni i år firar Saltå By, som är den näst äldsta läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheten i Sverige, sitt 75-årsjubileum. Saltå Arbetsskola som det hette, vid starten 1942, kom ursprungligen till som en underavdelning till Mikaelgården, Sveriges första läkepedagogiska verksamhet, som grundades 1935. Initiativtagarna till Mikaelgården var Marit Laurin, Gustav och Lotte Ritter. Då Mikaelgården var avsedd för skolbarn, uppstod det så småningom behov av en fortsättning för de äldre barnen och det var då idén till Saltå Arbetsskola kom till.

Man såg sig om i trakterna kring Mikaelgården och hittade Saltå Gård några kilometer därifrån. Köpekontraktet för Saltå Gård skrevs under av Marit Laurin valborgsmässoafton 1942. Några veckor senare, den 17 juni, kom de första tre eleverna hit tillsammans med de tre grundarna, Marit Laurin, Hans Glaser och Viktor Penzias. Så småningom gick Viktor till andra arbetsuppgifter, och det är Lissa Hartmann (sedermera Glaser), som man idag minns som Saltås tredje pionjär. Gemensamt för Marit, Hans och Lissa var deras tidiga kontakt med antroposofi och det är detta djupa intresse för mänskliga frågor som både har angett riktningen samt fungerat som en inspirationskälla i deras liv.

Att Saltå By alltid har varit en slags fristad för personer med psykiska funktionsnedsättningar står säkert klart för människor som har varit på besök på Saltå under årens lopp. Här har många ungdomar och vuxna funnit det lugn och den omsorgsfulla helhetspedagogik som har varit så betydelsefull för deras liv.

Det som kanske inte är lika känt är att såväl Mikaelgården som Saltå Arbetsskola under andra världskriget bokstavligen fungerade som en fristad för personer (både medarbetare och ungdomar) av judisk härkomst, som fallet var med Hans och Lissa Glaser. I Marits kvarlåtenskap finns t ex ett brev från oktober 1944, skrivet av en far som vid brevets tillkomst bodde i Rom. Rom befriades under sommaren 1944 och det var först då som fadern, efter att ha tillbringat 9 månader gömd i Abruzzerna (en bergsregion i centrala Italien), kunde höra av sig till Marit och fråga hur det stod till med sonen, som bodde på Saltå och som han inte hade hört av på länge.

Bortsett från krigets vedermödor var de första åren av Saltås verksamhet svåra på alla sätt. I sin krönika över läkepedagogikens första tid i Sverige, skrev Marit:

”Och nu började alltsammans omigen, alla pionjärtidens mödor, denna gång skärpta av att det rådde krig och kristid i världen. Än en gång måste allt byggas upp ur intet, ja detta ”intet” var ännu mer totalt än första gången. Ty till Mikaelgården medförde dock Charlotte och Gustav Ritter flera års praktisk erfarenhet av det läkepedagogiska arbetet med barn… Men hur detta arbete skulle förvandlas för att motsvara behoven hos ungdomar och vuxna, det visste man ingenstans någonting om, det måste vi själva komma underfund med. Vi gjorde alla misstag, som överhuvudtaget är möjliga att göra, och svårigheterna hopade sig så, att vi efter ett och ett halvt år var mycket nära att ge upp hela företaget. Ja, det var faktiskt redan beslutat, att saken skulle läggas ner och vi återvända till Mikaelgården. Men efter en vaknatt, då det som trots allt börjat spira fram på Saltå kändes som en realitet att vara trofast mot, togs beslutet tillbaka. Vi fortsatte. Och vi fick uppleva, att de svårigheter, som tornat upp sig framför oss som höga berg, de vek tillbaka, när vi kom tillräckligt tätt inpå dem.”

Och så blev Saltå till. Umbäranden och svårigheter fortsatte i stort sett hela 40-talet och det är först en bit in på 50-talet som en viss stabilitet infann sig. Som namnet antyder, var idén med Saltå Arbetsskola att erbjuda ungdomar (nästan bara pojkar i början) möjlighet att lära sig ett yrke. Att personer med psykiska funktionsnedsättningar skulle lära sig ett riktigt yrke, var helt revolutionerande tankar på den tiden. Det var fortfarande brukligt att man ”gömde” personer med psykisk funktionsnedsättning i olika institutioner och betraktade dem som ”obildbara” (ett tyvärr vanligt förekommande uttryck i dåtidens medicinska journaler). På den punkten var Saltå en helt unik föregångare, ja, en av de allra första verksamheterna som förde fram idén om rätten till arbete för ungdomar och vuxna med psykisk funktionsnedsättning.
Saltås tillväxt skedde i olika etapper. På 50-talet förvärvade man några fastigheter i direkt anslutning till den ursprungliga Saltå gården och utvidgade därmed elevantalet samt gav möjlighet till flera verkstadslokaler, till förmån för skolans praktiska verksamhet. I början av 60-talet fick man äntligen landstingsbidrag för omhändertagande av eleverna – fram till dess var det föräldrarna själva som stod för elevavgiften – vilket gav nya möjligheter till vidareutveckling. På 1970-talet byggde man nya elevhem och elevantalet växte ytterligare.

80- och 90-talet var en förhållandevis turbulent tid. Två av pionjärerna gick ur tiden (Marit dog 1988 och Hans 1990) och deras bortgång sammanföll med en förnyelseprocess föranledd av både behovet av att hitta nya sociala strukturer samt förändrad lagstiftning. LSS-lagen kom 1994 och det innebar att elevhemmen blev renodlade elevhemsboenden för ungdomar, samtidigt som det byggdes vuxenboende enligt LSS för de vuxna utanför Saltås område. På motsvarande sätt skildes skolan, som först nu blev en gymnasiesärskola, från den Dagliga verksamheten som var avsedd för arbete för vuxna med funktionsnedsättningar. Denna nya arbetsstruktur föranledde namnbytet från Saltå Arbetsskola till Saltå By 1995. Första decenniet i 2000-talet ägnades åt att konsolidera Saltås ekonomi samt att utveckla de nu klart åtskilda verksamhetsgrenarna: Ungdomsboende enligt LSS, gymnasiesärskola, vuxenboende enligt LSS samt Daglig Verksamhet.

I början av 2010-talet vidtog en ny nybyggnads- och ombyggnadperiod, en ny matsal kom till och dessutom flera nya verkstadslokaler. Idag är så gott som samtliga fastigheter genomgångna och verksamheten har utökats med två nya grenar: Korttids- samt fritidsverksamhet enligt LSS. Saltå By hyser även sedan ett par år tillbaka den Läkepedagogiska och socialterapeutiska utbildningen, som med sina 80 studenter, blir en levande påminnelse om den stora potentialen som pionjärerna såg i denna lilla Saltå gård 1942.