Att kombinera den vanliga sjukvården med komplementära metoder – dvs att använda integrativ medicin – är både effektivt, säkert och ekonomiskt. I många länder är det här en naturlig del av vården, dock inte i Sverige som har mycket att lära. Under ett seminarium i Riksdagen nyligen visade den tyske professorn Harald Matthes med hjälp av fakta och forskning varför integrativ medicin är så viktigt – och egentligen så självklart.

F.d. socialminister Bengt Westerberg, som var moderator under seminariet, säger i en kommentar att man i Sverige skulle kunna ha större öppenhet till integrativ medicin, men han menar också att allt inte är bra och den skepsis som finns är ibland berättigad. Han tycker att det även är viktigt att lyssna på patienterna. Samtidigt kan vi inte frångå kraven på att visa vilka metoder som är effektiva och vilka som inte är det. När det gäller hur man visar detta, dvs evidenskraven, menar Bengt Westerberg att vi kanske kan behöva ta hänsyn till flera faktorer än vi gör idag.

Missuppfattningar om vetenskap och evidens

Seminariet hade rubriken Framtidens vård – enfald eller mångfald? Huvudtalare var Harald Matthes, som är medicine doktor, professor i integrativ medicin och avdelningschef på Hospital Havelhöhe i Berlin. Han pekade genast på en grundläggande missuppfattning.

– Många tror att medicinsk vetenskap bara är ren naturvetenskap, medan få ser att det även är human- och socialvetenskap. Medicin är också främst en action-baserad empirisk vetenskap, inte en naturvetenskap.

Integrativ medicin kan definieras som en integrerad kombination av både konventionella och komplementära terapier. Det rör sig om komplement till den konventionella vården, inte alternativ. Exempelvis kan det handla om yoga, chi gong, mindfulbaserad stressbehandling, massage, örtmedicin, akupunktur, konstterapi, musikterapi, rörelseterapi och mycket mer.

Konventionella terapier inom skolmedicinen brukar beskrivas som genomgående vetenskapligt baserade och testade. Men Harald Matthes pekar på att den bilden inte stämmer. Inom exempelvis kardiologi, som är det område där man anses ha bäst evidens, är bara 11,5 procent av det man gör testat med randomiserade kontrollerade studier (evidensnivå 1b). Motsvarande siffra inom onkologi är endast 6 procent.

Harald Matthes betonar också att evidens egentligen är ett vidare begrepp än vad många tror. Enligt mannen bakom begreppet, David Sacket, står evidensbaserad medicin på tre pelare: 1) Extern evidens, dvs vad vi vet från studier, 2) Intern evidens, dvs läkarnas kliniska expertis, 3) Patientens preferens. David Sacket såg redan tidigt risken att för stor vikt skulle komma att läggas på den externa evidensen. Och just så har det blivit.

– Det finns idag en obalans mellan dessa tre evidens-pelare, inte minst i Sverige. Man tittar mest på extern evidens, säger Harald Matthes.

Han pekar på att den integrativa medicinen integrerar alla tre evidenspelarna. Det innebär samtidigt att vi måste forska inom dessa olika fält och då är det, enligt Matthes, viktigt att utforma studierna utifrån de frågor vi vill ha svar på. Bland annat behövs kvalitativa studier. Randomiserade kontrollerade studier är inte alltid den bästa studiedesignen och detta bör man titta på när man diskuterar riktlinjer i sjukvården, menar han. Integrativ medicin innebär ju en blandning av vårdmetoder (s.k. multimodala metoder) och då behövs mer pragmatiska tester samt att man kombinerar flera typer av studier till en samlad evidens.

Starkt forskningsstöd för komplementära metoder

Komplementära och integrativa metoder har väldigt mycket forskning att luta sig mot. Harald Matthes ger exempel på hur många studier som publicerats det senaste året (PubMed 2017): Integrativ medicin över 6000 studier, icke farmakologiska metoder cirka 2500 studier, komplementär och alternativ medicin (CAM) nära 3 800 studier, mind-body-medicin cirka 770 studier. Bara inom området antroposofisk medicin publicerades förra året cirka 80 studier.

Komplementära och integrativa metoder betonar mer det salutogena (hälsoinriktade) än de konventionella mer patogena (sjukdomsinriktade) terapierna. Det salutogena handlar mer om kroppens förmåga att läka sig själv med hjälp av egna resurser. Detta fungerar även på genetisk nivå, berättar Harald Matthes. Här kommer han in på den s.k. epigenetiken, en sorts länk mellan arv och miljö där en gen antingen kan vara aktiv eller passiv.

­– Vi vet idag att det epigenetiska – som påverkas av vad vi gör, vad vi tänker, vad vi känner osv – är mycket viktigt för vårt genuttryck. 95 procent av genuttrycket i cellen kommer inte från insidan av cellen, utan är information som kommer utifrån, vilket också inkluderar vårt psyke och vår spirituella dimension. Det epigenetiska är väldigt kraftfullt för att påverka våra gener. Det är skälet till att icke farmakologiska interventioner, som t ex stressreducerande metoder etc, är effektiva.

Harald Matthes ger ett exempel från en studie vid Harvard Medical School. Här mättes 500 kända stressgener hos patienter som sedan genomförde en halvtimma meditation per dag. Efter 7 dagar var 453 av stressgenerna ”nedreglerade”.

Ofta effektivare, säkrare och billigare med integrativ vård

Harald Matthes pekar på att effektiviteten i konventionella läkemedel oftast är överskattade, medan de icke farmakologiska behandlingarna är underskattade. Exempelvis inom kardiologi. Hjärtfel är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden och inom läkemedel är det, enligt Matthes, blodtryckssänkande mediciner som står för störst försäljning och ekonomisk vinst. Men hur effektiv är behandlingen jämfört med integrativa metoder? Enligt studier tycks exempelvis metoder som mindfulbaserad stressreducering och ändrad livsstil vara 10-15 gånger effektivare än vanligt förekommande läkemedelsbehandling.

– Men i verkligheten får mindre än 3 procent av patienterna en hint om att ändrad livsstil och minskad stress är effektivare, medan omkring 100 procent av patienterna får dessa läkemedel. This is big bias, säger Harald Matthes.

Han pekar också på att 80 procent av kroniska sjukdomar i västvärlden är associerade med livsstil. Att ändra livsstil är svårt, man måste prata med och utbilda patienten. Läkemedel går däremot snabbt att skriva ut och blir ekonomiskt ersatta. Program för ändring av livsstil är mer komplexa och för det mesta ger de inte ekonomisk ersättning.

Hur effektiva är då läkemedel som används inom integrativ medicin? Som exempel tar Harald Matthes den vanligaste sjukdomen – infektion i övre luftvägarna – och en studie av 12.000 patienter inom antroposofisk medicin. Det visade sig att man fick lägre andel komplikationer av infektionerna. Och inte minst användes antibiotika bara i 5,5 procent av fallen, medan motsvarande siffra inom den konventionella vården enligt andra data var 40-80 procent.

Läkemedel inom komplementär och alternativ medicin (CAM) har generellt också betydligt mindre biverkningar. Inom ett nätverk av CAM-läkare studerades över 300.000 förskrivningar för nära 45.000 patienter. Negativa biverkningar uppstod i bara 0,03 procent av förskrivningarna och 0,22 procent av patienterna. Det var mellan 10 och 1000 gånger mindre biverkningar, och dessutom mindre allvarliga biverkningar, jämfört med den konventionella medicinen.

Integrativa metoder har ofta även betydande ekonomiska fördelar. Harald Matthes ger ett exempel från sjukhuset i Berlin där han själv är verksam. Där har man på en viss klinik under senare tid använt ett multimodalt koncept för patienter med kronisk smärta, bland annat med psykoterapi, musikterapi, läkeeurytmi med mera.

– Sjukförsäkraren ser att det här blir betydligt effektivare och billigare och ber oss utöka den här verksamheten. För dem är det här inte en diskussion om integrativ medicin i sig, utan en fråga om ekonomi och hur nöjda patienterna är.

Stora möjligheter att förbättra vården

Harald Matthes betonar att han inte främst vill visa hur dålig den konventionella medicinen är, utan hur mycket som kan förbättras. Här är integrativ medicin ett viktigt bidrag. Den kombinerar det bästa ur konventionell och komplementär medicin, och integrerar på ett bredare sätt olika aspekter av evidensbaserad medicin. Hos patienterna finns stort intresse för integrativ medicin och läkare som kan erbjuda detta har dubbel kompetens. Den integrativa medicinen är mer holistisk och hälsoinriktad, och den är både effektiv och säker.

Ett problem i Europa är att det ekonomiska stödet för integrativ medicin är litet, säger Harald Matthes. Han pekar på att 90 procent av medicinska studier är farmakologiska studier och 90 procent är finansierade av läkemedelsindustrin. Även om integrativ medicin är mycket vanligt i flera europeiska länder finns här mycket begränsade ekonomiska medel för detta, medan man i USA har ett speciellt program för integrativ medicin med en budget på över 300 miljarder dollar per år. I USA är det här en naturlig del av vården, och det är inte minst hälsoförsäkringsföretag som kräver integrativa valmöjligheter hos vårdgivarna, därför att försäkringstagarna efterfrågar detta.

Torkel Falkenberg, Associate Professor in Health Care Research vid Karolinska Institutet, pekade bland annat på att icke farmakologiska interventioner är lovande, att de minskar sjukvårdskostnader, att de innebär fördelar för patienten och har mycket lite bieffekter. Han menar att sådant borde styra hur sjukvårdssystemet utvecklas också i Sverige. Jag tror det kommer, sa Torkel Falkenberg och pekade på att det finns en del goda exempel på det här området även i vårt land.

Mats Pertoft, riksdagsledamot från Miljöpartiet, säger i en kommentar efter seminariet att vi kan få bättre hälsa, sänkta kostnader och nöjdare patienter i Sverige om vi kan lära oss att utnyttja integrativ vård i samarbete med skolmedicin på de områden där det är bra. Han tycker det är viktigt att alla krafter som är intresserade av integrativ medicin söker dialog med skolmedicinen och hittar vägarna framåt för hur vi kan vidga vårdbegreppet i Sverige.

Här kan du se ett sammandrag från riksdagsseminariet. För fler klipp, besök vår Youtube-kanal.

Politiker får aldrig ta över vetenskapens uppgift inom vården – att definiera vad som står på vetenskaplig grund och vad som betraktas som beprövad erfarenhet. Det är viktigt att inte blanda ihop politik och vetenskap och fastna i ideologiska klyschor, menar fyra politiker från Miljöpartiet i en debattartikel i Länstidningen Södertälje.

Artikelförfattarna menar att politikens roll är att skapa förutsättningar för det vetenskapliga arbetet och att det är väsentligt att man håller den här rågången klar. De tar upp ett exempel på hur svårt detta kan vara: Vidarkliniken (numera Vidar Rehab), som är ett idéburet integrativt rehabiliteringssjukhus utan vinstintresse som kombinerar skolmedicinsk vård med komplementära terapier.

Politiskt har Vidar Rehabs verksamhet hanterats på olika sätt genom åren. Bland annat har man tidigare under många år haft ett undantag för vissa läkemedel som inte haft försäljningstillstånd i Sverige (med väl i andra länder som exempelvis Tyskland). Man har också haft ett utvecklingsbidrag för att bland annat underlätta den forskning som behövdes för att få läkemedlen godkända i Sverige. Men läkemedelsundantaget var inte en långsiktigt hållbar lösning och avskaffades nyligen av S/MP-regeringen i samförstånd med Vidar Rehab. Istället har man gett kliniken en 5-årig omställningsperiod för att registrera vissa läkemedel. Samtidigt har regeringen tillsatt en utredning som ska hitta vägar för skolmedicinen och den komplementära vården att mötas på vetenskaplig grund.

Nyligen har det också gjorts utvärderingar som tydligt visar att Vidar Rehabs metoder står på skolmedicinsk grund. En utredning på uppdrag av Region Skåne gör bedömningen att vården på kliniken utförs med antroposofiska metoder utan avsteg från traditionell skolmedicinsk praxis. Stockholms Läns Landsting har också låtit utvärdera Vidar Vårdcentral och kommit fram till att krav och riktlinjer följs samt att komplementärmedicin så gott som uteslutande används som komplement till skolmedicinsk vård, det vill säga inte frikopplat från skolmedicinen.

MP-politikerna bakom debattartikeln, som är hemmahörande i Stockholms län, pekar också på att Miljöpartiet i landstinget i sitt program vill främja idéburna vårdgivare som vill tillföra kompletterande vård grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Man hoppas också att fler partier ser hur viktigt det är att utnyttja idéburna aktörer som Vidar Rehab för att komplettera landstingets egen vård.

Patienter som hjälps till djupare kontakt med sig själva får ofta lättare att hantera kronisk smärta och en del av dem blir även helt av med smärtan. Själsligt och existentiellt välbefinnande är en viktig väg till ökad hälsa, menar Linn Rönne, som är sjuksköterska och magister i folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet.

Hon har i en magisterstudie nyligen tittat närmare på processerna bakom själslig/existentiell hälsa och välbefinnande hos en grupp kvinnor med långvarig smärta. Kvinnorna hade då genomgått rehabilitering med integrativ inriktning på Vidar Rehab, där Linn Rönne också arbetar.

De djupintervjuade kvinnorna kunde beskriva en rad faktorer som gav ökat själsligt välbefinnande, och som i sin tur upplevdes förbättra övriga hälsoaspekter. Vid analysen av intervjuerna framträdde att antal teman i kvinnornas upplevelser. Det handlade bland annat om en läkande miljö och omgivning, att bli kärleksfullt omhändertagen, att få kontakt med sitt inre via kroppen och att kunna möta sig själv och bearbeta sin egen historia. Centralt för patienternas upplevelser var också känslan av att kropp och själ är en odelbar helhet där de olika dimensionerna av individen, inklusive smärtan, hänger ihop och påverkar varandra synergiskt.

Djupare kontakt med sig själv kan hjälpa smärtpatienter

Det här stämmer också väl med Linn Rönnes erfarenheter som sjuksköterska. Patienternas upplevelse av existentiellt välbefinnande påverkar smärtan, och är en viktig hälsofaktor även för patientgrupper med andra problem än smärta.

– Många får en annan inställning till sin smärta, den blir lättare att hantera. Det är vanligt att smärtan minskar och en del patienter säger att smärtan helt har försvunnit och de är ofta förvånade över det. En patient sa exempelvis att ju mer kontakt jag får med själen och ju mer jag lyssnar till mig själv, desto mer försvinner smärtan. En del patienter kan dock tillfälligt få förvärrad smärta när man ”lyfter på locket”, men sedan brukar detta bli bättre, berättar Linn.

Det här handlar om patienter med exempelvis migrän, fibromyalgi, smärtor i ländrygg, nacke och axlar, smärtor i leder, med mera. Smärtor kan förstås ha rent fysiologiska orsaker. Men det är enligt Linn inte ovanligt att smärtor har kopplingar till obearbetade känslor, trauman och emotionella mönster. Därför kan det fungera läkande att öppna upp en djupare kontakt med sitt själsliv och sin livshistoria.

– Det innebär en makt att kunna läka och stärka sig själv och inte vara helt beroende av en ordination eller remiss. Att arbeta med sin egen historia och sitt inre är något som är gratis och som man kan göra själv. Vi på Vidar Rehab hjälper patienterna med olika former av stöd i den resan.

Att smärtor lindras när det själsliga välbefinnandet ökar verkar vara oberoende av om patienten är skeptisk till detta eller inte. Man behöver alltså inte i förväg vara övertygad, men en öppen inställning kan underlätta processen.

– Det handlar om vad man som patient faktiskt möter i rehabiliteringen här. Man möter främst sig själv, och det är därför det fungerar ganska universellt. Det här verkar också fungera vid många olika typer av smärtdiagnoser. Många patienter upptäcker här för första gången att de har en själslig komponent i sin smärta, vilket är något de i regel inte har reflekterat över tidigare, säger Linn Rönne.

Det här är viktigt för patienterna

Vad är det då konkret som skapar detta läkande, själsliga och existentiella välbefinnande? Vad är det egentligen som sker hos patienten? Linn Rönne pekar här bland annat på det mänskliga utbytet, den fysiska beröringen och vårdmiljön.

– Det har stor betydelse för många patienter att bli omhändertagen av någon på ett autentiskt sätt. Det rör sig om mellanmänskliga möten med respekt och acceptens utan villkor, där patienterna får känna sig trygga och får utrymme att vara arga, sårbara, glada eller vad som helst. Att bli lyssnad på och hållen i handen, omstoppad osv – det blir vad man kan kalla för ett ”kärleksfullt hölje” för patienten.

De fysiska beröringarna är ofta viktiga, menar Linn. Beröring från andra människor kan göra att man kommer i närmare kontakt med sina känslor. Patienter beskriver olika upplevelser av den fysiska beröringen, exempelvis vid de olika insmörjningar som kan ingå i rehabiliteringen. Det är också väl känt att beröring utsöndrar ”lugn-och ro-hormonet” Oxytocin, vilket främjar mycket som har med hälsa att göra, till exempel avslappning, näringsupptag med mera. Att på ett fysiskt sätt skapa djupare kontakt med sitt inre kan man också åstadkomma med rörelseterapier, exempelvis läkeeurytmi.

Något som många patienter vittnar om är betydelsen av en lugnande vårdmiljö utan en massa vardaglig stimuli som vi normalt utsätts för.

– Vi har en policy om att telefoner ska vara avstängda, och patienterna har inte tillgång till internet, tv och radio. Det kan bidra till att patientens medvetande inte blir distraherat av externa informationsflöden, och då kommer man lättare i kontakt med ett inre informationsflöde, säger Linn Rönne.

Många vittnar också om att en naturnära miljö med dess stillhet och skönhet bidrar till att man får djupare kontakt med sig själv. Detsamma gäller också upplevelserna av skönhet i inomhusmiljöns färger, arkitektur och konst.

– Det verkar överlag som patienterna behöver fylla på eller lägga till saker som de inte haft tidigare, exempelvis skönhetsupplevelser, beröring, lyssnande, att göra något kreativt med mera. Men man kan också behöva undanröja saker, bland annat yttre stimuli och distraktion, för att upptäcka och kunna ta tag i sådant i sitt inre som man inte tagit itu med tidigare, menar Linn.

Mycket att vinna på att ta tag i de själsliga behoven

Vad kan vården i stort lära av allt det här?

– Genom att adressera de existentiella frågorna mer skulle man kunna uppnå bättre resultat i den kroppsliga vården. En färsk studie av olika delar av hälsobegreppet visar att människor tycker att själslig hälsa är lika viktigt som andra hälsoområden. Men vårdgivare och beslutsfattare har ofta en annan bild av hälsa, med mer betoning på det fysiska. Om man inom vården på något sätt kan täppa till den ”sprickan” eller diskrepansen så öppnas en stor potential att förbättra folkhälsan, säger Linn Rönne.

Hon menar att man exempelvis kan arbeta mer med vårdmiljön, skapa mer utrymme för emotionella och existentiella frågor, mer samtal, arbeta mer med beröring och överhuvudtaget stimulera patienternas självläkning. Det sättet att arbeta blir även tidsekonomiskt för vården, anser Linn. Patienternas trygghet ökar och de behöver då exempelvis inte lika ofta be om läkemedel och kalla på personalen.

– Att arbeta lite mer så här i den konventionella vården, och integrera olika vårdformer som komplement till det man gör idag, tror jag skulle ge större tillfredsställelse och välbefinnande både för patienterna och personalen i vården. Här finns synergieffekter att hämta som kan bidra till mindre lidande och ökad hälsa.

Vad kan folk i allmänhet lära av de här kopplingarna ni ser mellan existentiellt välbefinnande och hälsa?

– Det som de intervjuade patienterna beskriver är att ju fler dimensioner av sig själva man möter, desto bättre förutsättningar för hälsa får man. När patienter funderar på varför man blivit sjuk visar det sig ofta att signalerna egentligen kom tidigt, men att de själva då inte har lyssnat på dessa. Genom att försöka ha kontakt med hela sig själv kan man förebygga ohälsa. Det kan ge en större arena för att praktisera egenvård, och större makt över den egna hälsan, säger Linn Rönne.

Att betrakta kropp och själ som en helhet är egentligen varken främmande eller kontroversiellt i officiella avsiktsförklaringar kring hälsa och vård. Det finns en hel del sådant stöd för det här sättet att se på människor och deras hälsa. Exempelvis kan man i en folkhälsopolitisk proposition (”En förnyad hälsopolitik”) redan för 10 år sedan läsa att ”Människan har såväl kroppsliga som själsliga och andliga behov. Denna helhetssyn på mänskliga behov utgör utgångspunkten för en förnyad folkhälsopolitik”. Existentiell hälsa är något som det på senare tid pratas alltmer om i vård-Sverige, även om praktiken kanske inte riktigt har hängt med. Internationellt har Världshälsoorganisationen WHO sedan länge efterlyst mer samarbete med den integrativa vården och även mer gemensam kunskapsbildning kring själsliga hälsodimensioner.

Det sprids många osanna, kritiska bilder av integrativa eller komplementära vårdformer – ofta på ett aggressivt och ensidigt sätt. #ValfriVård är tänkt att vara en motvikt till detta. Under den hashtaggen får fler människor stöd och möjlighet att kommentera osanningar och säga vad man tycker på ett sätt som når ut bredare. Det säger Siri Lundström som tagit initiativ till facebookgruppen #ValfriVård.

Gemensamt för medlemmarna i den nu växande gruppen är att man vill att människor i Sverige ska få större frihet att bestämma över sin egen vård – genom ökad valfrihet.

– Det här är en stor och viktig fråga med flera bottnar. Det handlar bland annat om mer respekt för patienten som individ, om demokrati och om rätten att få bestämma mer över sin egen kropp och hälsa. Det finns massor av människor som vill ha större möjlighet att, inom den offentligt finansierade vården, även få möjlighet att välja väl beprövade integrativa vårdformer som komplement till den vanliga vården, säger Siri Lundström.

Vill skapa bred opinion

#ValfriVård ska göra det lättare att dela och föra fram sina åsikter kring sådant som skrivs om det här ämnesområdet i vanliga media och i sociala media. Gruppen är inte en diskussionsgrupp i vanlig mening. Tanken är istället att medlemmarna i gruppen tipsar varandra om sådant man ser på nätet som behöver balanseras och som andra medlemmar kanske vill reagera på. Tanken är också att man ska känna ett visst stöd från andra i gruppen, i exempelvis en diskussionstråd, och att det därmed blir lättare att våga uttrycka sin åsikt. Genom att använda hashtaggen #ValfriVård får inläggen större spridning och kan synas högre upp i flödena, berättar Siri Lundström.

– Vi vill skapa bred opinion och få folk att tänka efter och se vad det är som pågår när det gäller inskränkningar i vår frihet att välja vård. Det är viktigt att fler vågar och orkar uttrycka sina egna åsikter och visar andra att vi är många som vill ha större valfrihet i vården och mer integrativa vårdformer. Samtidigt är det också viktigt att hålla en god och saklig ton i kommentarer och diskussioner.

– Vi tar inte ställning för eller mot enskilda vårdformer, utan respekterar varje individs rätt att göra egna, informerade val. Det finns många vårdformer som idag inte accepteras trots lång erfarenhet av positiva resultat.

Det behövs sedan länge en motvikt i den här debatten, anser Siri Lundström. Hon menar att skeptikerrörelsen, som ofta aktivt motarbetar integrativ vård, har fått en sorts tolkningsföreträde i media, medan förespråkare för seriös integrativ vård istället ofta tigs ihjäl. Det behövs bättre balans i rapporteringen. Det förekommer tyvärr också ofta en nedlåtande, smädande ton från skeptikerrörelsen.

– Det är en sorts åsiktsförtryck och härskarteknik där man försöker styra folk och skrämma dem till tystnad, istället för att föra respektfulla samtal. Det vill vi ändra på. Det handlar om en grundläggande respekt för andra människor och deras förmåga att vara med och bedöma vad som är bäst för deras egen hälsa, säger Siri Lundström.

När det gäller patienters valfrihet tycker hon dock inte att man ska släppa in vad som helst i vården. Men patienter bör få större möjlighet att välja bland etablerade integrativa behandlingsmetoder som är dokumenterade och där det finns beprövad erfarenhet. Här jämför Siri Lundström med exempelvis Tyskland som hon menar ligger långt före Sverige beträffande valfrihet i vården.

Det ensidiga och organiserade motståndet mot integrativ eller komplementär medicin får i Sverige alldeles för stort utrymme i media och i politiken. Det är anmärkningsvärt hur okritiskt man gång på gång sväljer propaganda från den s.k. skeptikerrörelsen, trots att det finns många kunniga experter på området som kan ge en mer nyanserad och korrekt bild av seriös integrativ medicin. Det säger frilansfilmaren Heléne Bengtsson som producerat filmen Kampen om hälsoparadigmet.

Hon har genom åren arbetat som frilans för en rad tv-bolag och nyhetsmedia i Norden och på uppdrag gjort flera filmer om natur och miljö. Den senaste tiden har det handlat mer om hälsa som samhällsfråga. Heléne har alltid varit intresserad av hälsoområdet och när hennes endast några månader unga dotter fick cancer för cirka tio år sedan blev det en ögonöppnare.

– Då fick jag en brutal inblick i både vad som fungerar bra och vad som saknas i sjukvården. Det som saknas generellt är mer helhetsperspektiv på patienterna och deras hälsa, säger Heléne.

Det gick bra med hennes dotter och hon tror själv att det delvis beror på att hon och hennes man var så engagerade. Parallellt med den vanliga vården använde de även andra kompletterande alternativ och Heléne vill se en ökad förståelse och acceptans för detta i den svenska sjukvården. Och ett större mod inom vården att även våga titta på andra behandlingsmetoder.

Aggressiv opinionsbildning som inga patienter tjänar på

I samband med dotterns sjukdom fick hon kontakter med och inblick i den integrativa, komplementära vården. Här finns en rad vårdmetoder som ofta är mer hälsobetonade (salutogena) och som i regel är tänkta att fungera som just komplement till den gängse vården.

– Men jag såg också att det länge har drivits ett välorganiserat, mycket ensidigt och ganska aggressivt motstånd och opinionsbildning mot integrativa vårdformer. Det kommer från den s.k. skeptikerrörelsen som här i Sverige bland annat verkar genom föreningen Vetenskap och Folkbildning. Det finns idag ett stort behov av en mer rättvisande bild än den som sprids därifrån, menar Heléne Bengtsson.

Det är bakgrunden till idén med den nu aktuella filmen Kampen om hälsoparadigmet, vars ansvariga utgivare är Föreningen 2000-talets vetenskap. Syftet med filmen är att
visa att det finns seriös integrativ eller komplementär medicin, och att samtidigt syna rörelsen bakom motståndet mot detta och hur det är organiserat.

Ett problem är att skeptikerrörelsen, inte minst föreningen Vetenskap och Folkbildning, har en aggressiv taktik som bland annat går ut på att misskreditera enskilda personer och aktörer som i vissa frågor inte har samma uppfattning som de själva har. På så sätt skrämmer man kunniga och seriösa människor inom vården, akademin och politiken till tystnad. Det innebär samtidigt att man hindrar ett bredare sökande efter kunskaper inom vården, vilket stämmer dåligt med vetenskapens anda.

– Inga patienter tjänar på det här. Denna ensidiga dragkamp pågår mest i media och i den offentliga bilden, medan det i själva vården finns många som är mer öppna för integrativa vårdmetoder. Integrativ vård är också något som växer starkt bland allmänheten i takt med att man själva som patienter kan skaffa sig mer kunskaper. Nu krävs ett större mod från fler vårdgivare, experter och politiker att våga stå upp för detta, och ta patienternas insikter och egna behov på allvar, säger Heléne Bengtsson.

Okritiska media

Heléne är mycket kritisk till och förundrad över hur okritiska media och journalister ofta är när de letar efter källor och personer att intervjua om de här frågorna. I filmen tar hon upp exempel på detta, och även exempel på när journalister själva är engagerade i skeptikerrörelsen. I ett fall intervjuar en sådan SVT-journalist en likasinnad bekant och får det att se ut som ett objektivt reportage. Det är mycket anmärkningsvärt, särskilt när detta görs inom SVT som ska vara opartiska, menar Heléne Bengtsson.

– När man som journalist söker källor tror tydligen många att en person som är engagerad i Vetenskap och Folkbildning och har en professorstitel är en trovärdig källa, även om den personen inte alls är expert inom hälso- och sjukvård. Det här är dessutom en opinionsdrivande förening och aktör som har en uttalad agenda på det här området. Men sådana partiska källor citerar media ofta helt okritiskt och det är ju ett kardinalfel för journalister. Man måste anstränga sig mer för att även få fram kunniga seriösa källor som har en annan bild. Det är inte så svårt, säger Heléne.

Hon menar att det finns många kunniga och seriösa läkare, forskare, professorer och aktörer att intervjua som har verklig kunskap om integrativ medicin – även om en del av dem idag faktiskt är skrämda till tystnad pga påhoppen i media som skeptikerrörelsen ägnar sig åt.

– Det gäller att flera vågar träda fram för att ge en mer balanserad bild av integrativ vård. Allmänhet och politiker lyssnar på experter som kommer till tals. Och när det gäller ”fotfolket” i skeptikerrörelsen är de i regel inte vetenskapsmän, utan bara spridare av vinklad information.

– Tongivande politiker skulle också kunna bidra till en mer balanserad bild av integrativ medicin. Men även här märks att det finns en rädsla för angrepp, så det krävs ett visst mod, menar Heléne Bengtsson.

Opinionsbildningen mot integrativ medicin har drivits organiserat ända sedan 1980-talet. Fler journalister borde gå in och gräva i den verksamheten, anser Heléne. Man bör också syna de som verkligen bestämmer inom politiken och statliga myndigheter. Hon menar att det inte är så många som gräver i exempelvis Läkemedelsverket och Livsmedelsverket. Sådan granskning borde få mer plats och är motiverad eftersom dessa myndigheter påverkar så många människors hälsa.

Handlar om valfrihet och revirtänk

Trots allt är Heléne optimistisk inför framtiden. Intresset för integrativa vårdformer växer starkt bland folk. Det finns idag större möjligheter att själv skaffa sig kunskaper och att dela med sig av dessa inklusive egna erfarenheter. Mycket talar för att behovet av och efterfrågan på integrativ vård kommer att öka.

När man funderar närmare på motsättningarna och ordkrigen som förekommer kring integrativa vårdformer måste man nog fråga sig: Vad handlar den här debatten och dragkampen egentligen om i grunden?

– Det är delvis en motsättning mellan folk och experter/myndigheter och den handlar om valfriheten i vården, som håller på att strypas alltmer på olika sätt. Det här ser vi också i reaktionerna på vår film, säger Heléne.

– Jag är också helt övertygad om att det handlar om ett utbrett revirtänk i den etablerade svenska vården och att man inte vill ha konkurrens. Cancervården är ett tydligt exempel på det. I Tyskland finns ett helt annat samarbete över gränserna,
men i Sverige blir många patienter nästan utskällda på sjukhusen om de kompletterar behandlingen med andra metoder. Det är ett revirtänkande som är till patienternas nackdel.

Heléne Bengtsson betonar också att det samtidigt är mycket viktigt att skilja på seriösa och oseriösa vårdinsatser. Sjuka, utsatta människor ska inte bli lurade, och det är enligt Heléne främst samhällets uppgift att se till.

– Att vara skeptisk är i sig bra, men det är inte detta som är huvudfrågan när det gäller integrativ medicin.

Hon konstaterar också att det i sociala media pågår ett informationskrig med inslag av konspiratoriska tongångar. Det menar hon är en farlig väg som inte gynnar någon. Här bör man vara både skeptisk och saklig.

Inom den integrativa medicinen, som innehåller många olika inriktningar, behövs samtidigt också större enighet. Bland annat behöver man hitta gemensamma mål och frågor samt en gemensam plattform, menar Heléne Bengtsson.

Här hittar du Heléne Bengtssons film Kampen om hälsoparadigmet.

I Socialstyrelsens beslut nyligen om riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom är det främst psykofarmaka, hjärnstimulering och KBT som förespråkas, medan andra evidensbaserade metoder marginaliseras. Psykoterapicentrum anser att personerna bakom beslutet är jäviga och anmäler nu Socialstyrelsen till Förvaltningsrätten.

Psykoterapicentrum anser att riktlinjerna medför skada för patienter genom att de begränsar tillgången till terapi för barn, ungdomar och vuxna, samt begränsar vårdens tillgänglighet och mångfald, utan vetenskapligt stöd.

Socialstyrelsens olika nationella riktlinjer är rekommendationer och har stor betydelse för vilken vård vi får, eller inte får. Det här påverkar i praktiken patienternas valfrihet i vården. Visserligen har varje enskild patient enligt patientlagen rätt att i samråd med behandlande läkare välja mellan de olika behandlingar som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Men enligt Socialstyrelsen är det också så att riktlinjerna ger vissa behandlingar högre prioritet än andra och att det rimligen leder till ökat fokus och mer resurser till dessa behandlingar på bekostnad av andra.

Jäv och brist på saklighet

De nya riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom är partiska, enligt Psykoterapicentrum. Man menar att i arbetet med riktlinjerna har Socialstyrelsen valt att utse en ledningsgrupp med enbart kunskap om biomedicinska metoder (psykofarmaka, hjärnstimulering) och KBT. Forskare med kunskap om annan psykoterapi, som psykodynamisk terapi, gavs inget inflytande. Psykoterapicentrum menar också att det finns påvisat betydande jäv hos flera personer i ledningsgruppen, genom bland annat koppling till olika företag som producerar och säljer psykofarmaka respektive KBT-behandling till sjukvården.

”Det är uppenbart att riktlinjer och prioriteringar har beslutats utan stöd i oberoende och neutral kunskapsvärdering, men däremot till fördel för de särintressen som finns representerade i projektledningen”, skriver Psykoterapicentrum.

Man pekar också på att Socialstyrelsens slutsatser avviker från hur internationell forskning tolkas i andra länders riktlinjer och att riktlinjerna utan saklig grund leder till en betydligt snävare och mer begränsad vård än i andra jämförbara länder.

– När jag talar med kollegor utomlands har jag svårt att förklara situationen i Sverige. De förstår inte hur Socialstyrelsen kunde dra sådana slutsatser med tanke på forskningsläget. De nya riktlinjerna innebär en rejäl försämring för patienterna, de som lider kommer inte att få den hjälp de behöver, ingen behandling funkar för alla, säger Stephan Hau till Psykologtidningen.

Han är professor i klinisk psykologi och styrelseledamot i Psykoterapicentrum. Han menar också att den här typen av jäv aldrig hade släppts igenom i exempelvis Tyskland, där de som företräder vissa behandlingar eller har kontakt med vissa läkemedelsbolag helt enkelt inte får vara med och rösta.

Det här är principiellt viktigt och intressant. En fråga som ligger nära till hands är: hur står det egentligen till med opartiskheten i den svenska sjukvårdens myndigheter? Ur internationellt perspektiv anses ju ofta den svenska hälso- och sjukvården vara mer ensidig än i många andra länder.

Psykoterapicentrum är en intresseförening som organiserar legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning. Det man nu begär är att Förvaltningsrätten upphäver Socialstyrelsens beslut om riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom.

Det har länge varit känt att prins Charles i Storbritannien ser positivt på integrativ vård, vi har till exempel tidigare skrivit om hur han behandlar sina kor med homeopati. Nu tar prinsen, enligt Health Nut News, steget längre och öppnar en klinik dit patienter från Englands allmänna sjukvård kommer kunna remitteras för gratis holistisk vård.

Trots att prins Charles tidigare kritiserats för sitt stöd till komplementär medicin fick han stöd från den allmänna sjukvården och lokala myndigheter för den klinik han ska öppna. Kliniken ska byggas i anslutning till Dumfries House, en ståtlig byggnad i Ayrshire. Förutom att kliniken ska vara ett hälso- och friskvårdscenter så är ambitionen även att erbjuda olika program kring träning och utbildning. Tanken är att föra ihop olika inriktningar utifrån ett integrativt perspek.tiv.

Dumfries House har under de senaste tio åren varit en turistattraktion och kommer fortsätta att vara det, men pengarna därifrån kommer bekosta den nya kliniken. Varken den allmänna sjukvården eller de patienter som får komma dit behöver betala någonting.

Relaterade artiklar:

Prins Charles om biodynamisk odling och 4-promilleinitativet
Prins Charles behandlar sina kor med homeopati

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad.

Synen inom vården på vad som skapar långsiktig hälsa är utsatt för en medveten opinionsbildning som krockar med de gräsrötter som i ökande utsträckning tar sin hälsa i egna händer. Skeptikerrörelsen etablerade sig i Sverige i samband med bildandet av Vetenskap och Folkbildning 1982. Idag är de mer aktiva än någonsin och deras metoder ifrågasätts i filmen.

– Runt 2011 och ett par år efter det duggade påhoppen mot alternativmedicin tätt i media.
Det var många som reagerade mot detta och när jag granskade avsändarna såg jag att det ofta var människor knutna till skeptikerorganisationer som fick komma till tals och ge en ensidig bild av saken.
Det var då idén föddes, att i en film lyfta upp denna opinionsbildning till ytan och granska den på djupet, säger Helene Bengtsson.

Medveten opinionsbildning mot integrativ medicin

I filmen får vi bland mycket annat titta lite närmare på några exempel där journalister som sagt sig vara obundna i själva verket varit jäviga. Ett av exemplen handlar om ett reportage i SVT:s lokala tv-program Smålandsnytt under våren 2015. En välkänd skeptikerprofil som arbetade som journalist där gjorde ett omfattande reportage i syfte att framställa naturmedicin och antroposofisk medicin som någonting förkastligt och förbjudet inom svensk offentlig sjukvård. När man tittar närmare på det i dokumentären konstateras att han är aktiv inom den så kallade skeptikerrörelsen. Bland annat har han drivit föreningen Humanisternas podcast.

Trots ett uppenbart särintresse fick han alltså göra reportaget i SVT, som säger sig vara obundna och källkritiska. I dokumentären menar man att det här handlar om en målmedveten opinionsbildning mot integrativ sjukvård och antroposofisk medicin. Målet är att framställa dessa alternativ som oseriösa och förkastliga. Journalisterna används som verktyg för skeptikerrörelsens skrämselpropaganda.

Gräsrotsrörelse på frammarsch

Samtidigt som kritiken var skarp växte sig en gräsrotsrörelse med fokus på hälsa allt starkare. Människor kunde nu via sociala medier dela kunskap och inspireras av andra som tagit hälsan i egna händer.
–
Det är i detta gränsland som det krockar rejält, mellan den offentliga bilden av alternativmedicin och den kunskap som spreds bland folk. Utmaningen med filmen Kampen om Hälsoparadigmet har varit att balansera dessa två olika världar. Jag har velat inspirera lika mycket som att väcka tankar om vad som stoppar utvecklingen.
Hittills har filmen tagits emot fantastiskt väl, vilket jag är så tacksam för, säger Helene Bengtsson också. Nu kan du se hela filmen här:

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” i tre delar ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. Här berättar vi om del tre.

Vi skrev nyligen om de två första delarna i dokumentärserien. I den tredje och sista delen får vi ta del av olika attacker och kampanjer från skeptikerrörelsens håll gentemot integrativ medicin. Forskaren Robert Hahn, till exempel, berättar om en attack han själv utsatts för. Han skrev andliga böcker på fritiden och dessa togs upp som exempel på forskningsfusk vid svenska universitet – trots att han själv aldrig blandat ihop de två verksamheterna. Med anledning av detta har Robert Hahn undersökt rörelsen och kommit fram till att föreningar som VoF (Vetenskap och folkbildning) inte är särskilt vetenskapliga trots namnet. Istället verkar de repressivt, bland annat genom att varje år dela ut ett skampris, Årets Förvillare.

Skeptikerrörelsens metoder

En annan sak som konstateras och visas upp är hur skeptikerrörelsen tenderar att missbruka vetenskapens namn i olika sammanhang, för att ge mer tyngd åt sina argument. Skrämmande fakta kommer fram om att högt uppsatta politiker fattat beslut om att dra bort fortsatt stöd för integrativ vård på Vidar Rehab samtidigt som de själva är högst jäviga i sakfrågan.

I filmen berättar Robert Hahn att han närmare granskat skeptikernas påståenden om att effekterna av homeopatisk medicin inte har något stöd i vetenskapliga sammnahang. Det han kunnat konstatera är att bilden som målats upp är förenklad och osann.

Det här är bara några av de många aspekter som tas upp i filmen och avslutningsvis kommer en framåtblick. Hur vill man att det ska vara i framtiden? Hur når vi dit? Se filmen här:

DN skrev nyligen om att världens första denguevaccin har visat sig öka risken för en dödlig form av denguefeber. Vaccinet har nu stoppats men över 700.000 barn i Filippinerna hade hunnit vaccineras innan dess.

Dengue är ett virus som sprids via myggor och dödar ungefär 20.000 personer varje år, men många fler blir smittade – det rör sig om flera hundra miljoner människor. I Latinamerika och Asien är viruset en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn.

Med anledning av detta är det många som tagit ett denguevaccin utvecklat av läkemedelstillverkarna Sanfoi. Tanken med vaccinet var givetvis att förebygga sjukdomen. Men nu visar nya analyser, baserat på en sexårig studie, att de vaccinerade riskeras att drabbas av en ännu värre form av viruset.

Sanfoi har gått ut och varnat allmänheten och flera länder har börjat dra in vaccinet. Tillverkarna har kritiserats för att de inte gått ut med informationen tidigare, medan de menar att de först i år haft möjlighet till det. En utredning är igång och WHO hoppas att den ska vara klar innan årsskiftet. Nu ger man bara sprutan till de personer som tidigare haft denguefeber.

Än så länge finns inga rapporterade dödsfall kopplade till vaccinet, då man gett behandling till de som smittats.