En svensk-holländsk enkätundersökning har undersökt svenska sjuksköterskors användning av komplementär- och alternativmedicin. I undersökningen framkom att 80 procent av Sveriges sjuksköterskor någon gång använt sig av komplementär- och alternativmedicin privat, men enbart 11 procent utövar det genom sitt yrke i vården.

Det framkom även att enbart 30 procent av de tillfrågade sjuksköterskorna frågar patienten om hen är intresserad av komplementär- och alternativmedicinska metoder (även förkortat KAM). Den största anledningen till att de inte frågade var kunskapsbrist (50 procent), 28 procent ansåg det inte vara relevant och 21 procent att det inte det var deras ansvar – relativt få (8 procent) angav tidsbrist som orsak att inte fråga patienten.

Huvudorsaken till att bara 11 procent av sjuksköterskorna använder sig av KAM angav de vara bristen på evidens samt att de själva saknar kunskaper om både metoderna såväl som svensk lagstiftning.

Data har saknats

”Tidigare har det saknats data rörande sjuksköterskors användning av KAM i Sverige. Det är en stor kunskapslucka, eftersom sjuksköterskorna oftast har den mesta patientkontakten, och i många fall också är de som skulle ge KAM-vården till patienterna”, skriver författarna till studien, där docent Mats Jong, Avdelningen för Omvårdnad, Mittuniversitetet är huvudförfattare.

Gap mellan åsikt och handling

Det fanns ett tydligt gap mellan sjuksköterskornas åsikter och praktiska handlande. Trots att 59 procent ansåg att hälso- och sjukvårdspersonal borde informera patienter om KAM om patienter frågar, så uppgav nästan 70 procent att de sällan eller aldrig själva frågar patienter om KAM.

Det fanns inte oväntat ett positivt statistiskt samband mellan sannolikheten att fråga sina patienter om deras KAM-användning och att själv ha kunskaper om KAM.

Behov av utbildningsinsatser

Forskarnas slutsats är att sjuksköterskor i Sverige allmänt sett tycks ha en positiv inställning till KAM. Det fanns en stor diskrepans mellan antalet som utövade KAM i vården idag (11 procent) och hela 43 procent som svarade att de vill göra det i framtiden. Hinder i form av upplevda brister i egna kunskaper och evidens pekar på behovet av robusta utbildningsinsatser, menar författarna.

Originaltext: David Finer
Bearbetad av: Red. SZ

Fotnot: Procentsatserna är avrundade.

Läs en fördjupad variant av artikeln på forskningsinstitutet Integrative Cares hemsida

En pågående debatt i Sverige handlar om ifall de antroposofiska läkemedlen ska inlemmas i svensk lagstiftning eller inte. Även om Sverige ligger i täten vad gäller modernisering inom många olika områden, tycks just sjukvården ha halkat efter. ”Det liknar 70-talets Tyskland” konstaterar två ledande företrädare för integrativ medicin i Europa, psykologen Peter Zimmermann och psykiatrikern Wolfgang Rissmann.

I Tyskland har integrativ medicin en helt annan ställning i samhället. Vart tredje år genomförs en undersökning i Tyskland av Allensbach Institut, där man frågar befolkningen om användningen av naturläkemedel under det senaste året. Under 70- och 80-talet svarade mellan 50 och 60 procent av de tillfrågade ”ja” i denna undersökning, men sedan 90-talet har andelen varit 70 procent. Ungefär hälften av befolkningen äter dessutom naturläkemedel året om.

– Det bör dock understrykas att begreppet ”naturläkemedel” i Tyskland även inkluderar till exempel homeopatiska läkemedel, förklarar Peter Zimmermann.

En annan regelbunden undersökning som genomförs av Bertelsmann Stiftung inkluderar även användning av akupunktur, kiropraktik och andra komplementära vårdmetoder. 63 procent svarade att de använt sig av någon av dessa vårdmetoder, 40 procent under de senaste tolv månaderna. Den största gruppen var högutbildade kvinnor i åldern 35-50 år.

– Men även i det äldre åldersspannet 65-93 år så svarade 37 procent ”ja”, vilket bevisar att det inte enbart är den ”typiska medelålderskvinnan” som väljer att använda sig av komplementär medicin, säger Peter Zimmermann.

Vad ligger bakom dessa val?

För att ta reda på vilka motiv som ligger bakom dessa val har Köln Rheingold Institute genomfört en rad kvalitativa djupintervjuer.

”Många förknippar naturmedicin med ambitioner som inte uppfylls av konventionell medicin: individuell uppmärksamhet och helhetssyn, förståelse och omfattande kommunikation” skriver institutet om rapporten.

Fler och fler önskar att läkaren fungerar som en ”ärlig mäklare” mellan skolmedicinen och den komplementära medicinen. Man anser att läkaren bör känna till båda områdena och sedan utifrån sin kunskap ge patienten det bästa ur två världar.

– Det som var nytt och ytterst intressant i de här djupintervjuerna var att det kom fram att många upplever att det moderna vårdsystemet är ute efter snabba åtgärder samtidigt som allt fler patienter börjar förstå att det ibland kräver mer tid för att verkligen bli helt frisk. Man efterfrågar någon som kan vara en ledsagare genom läkningsprocessen. Många svarade också att de vill vara delaktiga i sitt eget tillfrisknande, berättar Peter Zimmermann.

90 procent av bröstcancerpatienter använder komplementära metoder

I en annan undersökning gick ett av de större universitetssjukhusen i Tyskland ut och frågat alla sina patienter som fått strålbehandling mot cancer, om de även använt sig av komplementära metoder. 60 procent svarade ”ja”. Och det kanske allra intressantaste: 90 procent av bröstcancerpatienterna svarade ”ja”. På följdfrågan där man undrade om dessa patienters läkare visste om att de använt sig av komplementär medicin, svarade däremot de flesta nej.

– Det finns fortfarande en rädsla för att läkaren p.g.a bristande kunskap inte ska reagera positivt om man som patient berättar att man även använder sig av komplementär medicin. Det saknas ett förtroende. Integrativ onkologi kräver en dialog mellan patienten och läkaren, och här har vi en utmaning, konstaterar Peter Zimmermann.

Antroposofisk medicin som används som ett komplement till traditionell skolmedicin, har i dagens Tyskland en helt annan status än vad den har i Sverige.

– Vi hör om den aktuella läkemedelsdebatten i Sverige som handlar om huruvida de antroposofiska läkemedlen ska integreras i den svenska läkemedelslagen eller inte, och är förvånade över att debatten i Sverige fortfarande är så svartvit. Sverige är i detta läge ungefär på samma nivå som Tyskland var på 70-talet. Vårt budskap till Sverige skulle vara att öppna upp för dialog mellan företrädare för integrativ medicin och de övriga läkarna. Och använd er av den forskning och de kontroller som redan genomförts i Tyskland i samband med de antroposofiska och andra komplementära läkemedlens godkännande genom det tyska läkemedelsinstitutet istället för att göra egna, menar Peter Zimmermann.

Även om en viss kemikalie klassas som ofarlig, kan den ihop med andra utgöra ett hot mot din hälsa. Nu har en stor grupp av internationella forskare hittat tecken på att den så kallade ”cocktaileffekten”, det vill säga när flera kemikalier blandas, kan innebära en risk för cancer.

Forskargruppen består av 174 forskare från 28 olika länder som genom projektet ”Halifax” gått igenom tusentals studier.

”Deras slutsats är att det ser ut att finnas stöd för uppfattningen att även låga doser av vissa kemikalier kan innebära en cancerrisk om de får samverka med varandra” rapporterar SvD i en artikel.

I studien valde man att fokusera på 85 av våra vanligaste kemikalier som inte anses vara cancerframkallande för människor, och hittade att 50 av dem kan orsaka cancer när de kombineras med varandra.

”Vi exponeras varje dag för en ’kemisk soppa’, så vi behöver testning som utvärderar effekterna av vår ständiga exponering för dessa kemiska mixar”, har huvudförfattaren William Godson III vid California Pacific Medical Center i San Francisco, uttalat i en kommentar.

Den totala kostnaden för läkemedel i Sverige år 2014 uppgick enligt Socialstyrelsen till nästan 37 miljarder kronor. Samtidigt uppger Sveriges apoteksförening att notan för de skador och biverkningar som felaktig användning av läkemedlen orsakar motsvarar ungefär 20 miljarder varje år. Enligt en undersökning gjord av Sifo på uppdrag av läkemedelsföretaget GSK Consumer Healthcare Sverige år 2013, visade det sig att enbart 17% av svenskarna läser bipacksedeln varje gång de ska ta ett receptfritt läkemedel.

– Vi behöver hitta bättre sätt att ordinera och följa upp medicinering på. När slutar egentligen vårdens ansvar? Grundregeln inom all hälso- och sjukvård är vad Hippokrates sa redan på 500-talet f.Kr: ”Gör ingen skada”. Men faktum är att vi åstadkommer onödig skada. Det finns mycket forskning kring hur läkemedel fungerar inne i laboratorium, och på unga relativt friska människor, men det är en helt annan sak hur de sedan används i praktiken och verkar på sjuka och äldre människor. Där behöver vi agera och hitta nya vägar, anser Conny Mathiesen, verksamhetschef på Vidarkliniken.

Hälften av alla äldre patienter överdoserar läkemedel

I maj publicerades en studie från Lunds universitet som visar att 55% av de äldre patienterna fick läkemedel mot sjukdomar som de inte hade diagnosticerats för. Ett annat projekt i Västra Götalandsregionen konstaterar att nästan 30% av alla akuta inläggningar av äldre orsakas av felaktig läkemedelsanvändning. Conny menar att läkemedel utgör en viktig hörnpelare i sjukvården utifrån att rätt läkemedel ges till rätt patient i rätt mängd och vid rätt tidpunkt utifrån individens behov. Men ställer sig frågande inför den tillsynes överkonsumerande och felaktiga läkemedelsanvändningen vi idag har i Sverige och som leder till ett stort lidande.

– Under mina år inom vården upplever jag att det är som att det ligger i svenskarnas folksjäl en förutfattad mening om att man ska få ett piller när man går till doktorn och det skall gärna gå fort också. Akutsjukhusen och primärvården är idag såpass hårt pressade att istället för att lägga tid på att försöka se patienten i dess livssituation och behandla orsaken, så behandlar vården istället ofta symtomen med ett piller. Det blir en ”quick fix” som inte sällan leder till en karusell av nya problem. Jag är övertygad om att många tillstånd som idag försöker åtgärdas med läkemedel skulle kunna åtgärdas med andra behandlingsformer helt eller delvis.

Enligt Conny skulle det vara högst möjligt att halvera kostnaderna för läkemedelsbiverkningar och istället tillföra vården 500 läkare och 1000 sjuksköterskor.
– Det skulle framför allt innebära ett minskat onödigt lidande för många patienter.
Illustration: Anna Gran

Under förra valet pratades det mycket om ”ja eller nej till vinster i välfärden” – ska vi tillåta privat sjukvård eller inte? Men enligt Conny Mathiesen, verksamhetschef för Vidarkliniken, är inte frågan så svartvit. Det tredje alternativet glöms ständigt bort: idéburna verksamheter som drivs privat men av en stiftelse utan vinstintresse. Något som länge varit stort utomlands men i Sverige saknar de rätta förutsättningarna.

Conny Mathiesen har erfarenhet av att jobba inom både privat och offentlig såväl som idéburen verksamhet. Han har bland annat varit divisionschef på Karolinska Universitetssjukhuset, en offentlig verksamhet, samt försäljningschef på det börsnoterade aktiebolaget Kronans Droghandel Apotek. 2013 blev han utsedd till ”Årets Apoteksprofil” av Läkemedelsmarknaden.

Idag är Conny verksamhetschef på Vidarkliniken, ett sjukhus och en vårdcentral som drivs av en ideell stiftelse och som kombinerar skolmedicin med komplementära metoder, helt utan vinstsyfte.

– Vi har idag en väldigt bra hälso- och sjukvård i Sverige som vi behöver fortsätta att utveckla och säkra på lång sikt. Vidarkliniken och Vidar Vårdcentral agerar på samma ”marknad” som både de privatägda och offentligt styrda verksamheterna, men med helt andra förutsättningar. Idéburna verksamheter har det absolut tuffast idag, konstaterar Conny.

En hybrid mellan offentlig och privat

En idéburen verksamhet är som en hybrid mellan offentlig verksamhet där beslutsvägarna ofta är längre, verksamheten mer trögrörlig och där det mesta kan lösas med skattepengar, och privat verksamhet där det oftast finns en stark ägare som kräver vinst på sin investering. I hybriden, idéburen verksamhet, saknar man dels den backup som offentlig verksamhet alltid har, samtidigt som man inte får gå med vinst och därmed inte lockar investerare som vill tillföra pengar.

– Det här innebär att när vi som idéburen verksamhet går in i en offentlig upphandling har ett nästan hopplöst utgångsläge, eftersom vi saknar både den ekonomi och den säkerhet som efterfrågas, förklarar Conny.

Något som skulle kunna underlätta för idéburna verksamheter är lagen om valfrihetssystem (LOV) och modellen Idéburet offentligt partnerskap (IOP) som möjliggör för ett landsting eller en kommun att ingå partnerskap med en idéburen verksamhet direkt, via eller utan upphandling. Men trots att LOV och IOP är en realitet idag, är det få landsting och kommuner som vågar ta steget fullt ut.

– Även om landstinget är i behov av en tjänst som vi skulle kunna genomföra, så erbjuds vi oftast inte ens möjligheten. Man anser att det saknas lagutrymme för detta, trots IOP, säger Conny.

Idag drivs den politiska påtryckningen i Sverige främst av Famna, riksorganisationen för idéburen vård och omsorg. Famna vill verka för att ”regering och riksdag utvecklar en samlad politik för den idéburna vård- och omsorgssektorn i syfte att stimulera dess utveckling och tillväxt”. Det handlar inte om att konkurrera ut någon, utan om att främja mångfald även bland vårdgivarna.

Tre utmaningar i svensk hälso- och sjukvård

Conny pekar på tre utmaningar – kanske de allra största – som svensk hälso- och sjukvård står inför idag:

1. Färre ska vårda fler. 40-talisterna som föddes under den kända babyboomen börjar bli äldre och beräknas leva längre än tidigare generationer. Sjukvårdspersonalen kommer snart inte att räcka till. Enligt Conny är det inte brist på pengar i systemet som är problemet, utan bristen på ”händer och fötter” och kreativitet.
2. Sockerbomben. Övervikt och diabetes är bara några av de sjukdomar som växer lavinartat idag som ett resultat av vår sockerkonsumtion och stillasittande, vilket kommer leda till minskad arbetskraft och ökad vårdkonsumtion.
3. Fler och fler utmattade. Stress och ångest går allt längre ner i åldrarna – utmattning och stressrelaterade sjukdomar är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivningar.  Antalet fall med akut stressreaktion har nästan fördubblats mellan åren 2012 och 2014: från 15 000 till 26 000 fall.

– Förutom att vi får färre som arbetar inom hälso- och sjukvården så ökar alltså antalet sjuka människor, till följd av bland annat dessa tre utmaningar. Då kan jag tycka att det, som politiker, är dags att fråga sig ”vad behöver vi för att lösa detta?” Enligt mig är det kreativitet – tankar och idéer på nya och annorlunda sätt att bedriva hälso- och sjukvård på. Med andra ord: precis det som idéburna verksamheter står för. Har man råd att säga nej till detta? Nej det anser inte jag. Alla som kan bidra borde få chansen att göra det, då behöver politikerna och tjänstemännen på allvar skapa förutsättningar för idéburen verksamhet.

De idéburna verksamheterna har ofta en stark värdegrund, och även om många landsting också jobbar med värdebaserad vård eller liknande, så får det, enligt Conny, sällan fäste i verksamheten på samma sätt. I en idéburen verksamhet utgör ofta värdegrunden själva basen för verksamhetens existens, vilket gör att den på ett naturligt sätt omsätts i handling i den dagliga verksamheten.

– På så sätt är den idéburna verksamheten ett viktigt bidrag till sjukvården både för patienter och medarbetare. Värdegrunden tror jag är en av anledningarna till att vi har en låg personalomsättning och ett bra rekryteringsläge. Vi har inga inhyrda sjuksköterskor eller läkare.

”Alla som vill och kan bidra borde få möjligheten”

Varje år examineras nya receptarier och apotekare från tre till fem års långa universitetsutbildningar. Enligt Conny måste vi börja använda oss av denna expertis på ett mer effektivt sätt än vi gör idag. Apotekens roll måste utvecklas.

– Det är sådant slöseri att farmaceuter med lång högskoleutbildning ska stå och sälja schampo och smink. De borde få jobba mycket mer med rådgivning och läkemedelshantering. Särskilt med tanke på de enorma summor som biverkningar och felhantering av läkemedel idag kostar samhället. Det finns studier som menar att kostnaderna uppgår till 10 miljarder varje år. Läkemedelsanvändningen kan bli så otroligt mycket bättre.

Ett exempel att titta närmare på är England där farmaceuterna är anställda på sjukhusen och jobbar sida vid sida med läkarna. Detta har även påbörjats på några ställen i Sverige, bland annat på Danderyds sjukhus.

– Men de behöver bli fler och få fäste i verksamheten. Vi behöver inte bara bli betydligt bättre på att ta vara på de yrkesgrupper om finns, vi behöver även nya. Vi borde till exempel återinföra ”vårdbiträden” som tidigare fanns på Sveriges sjukhus. En roll där biträdet kan sköta de mer basala sysslorna som idag görs av undersköterskor och sjuksköterskor. Återigen: alla som vill och kan behöver tillåtas att få vara med och utveckla sjukvården.

Hälften av Hollands sjukvård drivs som idéburna verksamheter

Idag utgörs mindre än 5% av Sveriges hälso- och sjukvård av idéburna aktörer. Holland är det land som idag har kommit längst inom Europa, 45% av deras vårdverksamheter drivs inom civilsamhället. Sverige ligger i botten även i jämfört med de flesta andra europeiska länder, till exempel Tyskland där samma siffra är 25%, men även jämfört med USA som ligger en bit över 30%.

– Hur kan politiker säga nej till bemannade vårdplatser hos idéburna verksamheter samtidigt som det finns 900 stängda vårdplatser i Sverige på grund av personalbrist? Vi har varit dåliga på att skapa villkor för idéburna verksamheter. Regeringar har skapat diverse utredningar för att skapa bättre förutsättningar, men det har aldrig lett till någonting. Enligt mig har inte Sverige råd att säga nej till kreativa lösningar för andra sätt att bedriva sjukvård på.
Foto: Erik Olsson

Att kultur och hälsa hänger ihop är idag allmänt accepterat. Men vad är det egentligen i kultur och konstnärliga uttryck som har potentialen att bidra till bättre hälsa hos sjuka människor?

– Konstnärliga terapier där patienten själv är aktiv fungerar som ett instrument att komma direkt och lite djupare in i känslor, förbi det tankemässiga försvaret. Det går inte att ”ljuga” med känslan, säger Ursula Flatters, läkare vid Vidarkliniken, där konstnärliga terapier alltid varit en viktig del i rehabiliteringsvården.

Känna, förstå, bearbeta och gå vidare

Sjukdomar och smärta väcker starka känslor och det är väl känt att känslor spelar en stor roll för läkningen. En del sjukdomar och smärta kan delvis också ha själsliga orsaker, exempelvis obearbetad sorg, kränkningar, trauman, att aldrig få fram sin ilska, osv. Det är svårt att bota sådant som har orsakats av svåra upplevelser om man inte bearbetar själva upplevelsen.

– Då är det helt logiskt och rationellt att använda konstnärliga uttryck för att gå direkt på känslorna. Sorg och smärta bearbetas samtidigt som den skapande processen bidrar till att utveckla nya synsätt, förmågor och livskraft. Genom det som visar sig i det konstnärliga skapandet får många patienter hjälp att lyfta sjukdomsframkallande djupa känslor in i medvetandet och även kognitivt förstå samband mellan livshändelser och sjukdom, för att sedan gå vidare, berättar Ursula Flatters.

– När patienten får hjälp i sin känslomässiga bearbetningsprocess av en sjukdom blir det i regel också lättare att fortsätta bota patienten även med helt andra typer av behandlingar.

Konstnärliga terapier är ofta särskilt bra för patienter med kroniska och långvariga sjukdomar. Exempelvis kroniska smärtor, magsmärtor, psykiska problem, utbrändhet, och även patienter med cancer som på det här sättet kan få bra hjälp att hitta till sig själva och skapa en mening i en svår livssituation. Terapierna kan vara inriktade på målning, modellering, teater, dans, musik eller andra konstformer. I terapierna arbetar man med någon form av ”material” – exempelvis färg, lera, rörelse osv. I valet av det rätta ”materialet” ligger en terapeutisk möjlighet i sig, menar Ursula Flatters.

– Vid kronisk och långvarig sjukdom upplever patienten ett lidande och ofta även olika typer av förluster jämfört med det liv man är van att leva. Kroppen tar en stor del av uppmärksamheten och det finns lite kraft för livet för övrigt. Här har konstnärliga uttryck en viktig funktion. Redan att uttrycka sitt lidande på ett konstnärligt sätt innebär att lidandet inte bara finns inne i kropp och själ. Det får, genom ett material, ett uttryck som kan kommuniceras och redan detta hjälper många.

Hitta livskonstnären i sig själv

De konstnärliga terapierna sker i regel i faser, och i dialog med en utbildad terapeut som bör ha en helhetsförståelse för sjukdomar och problemställningar och som ska kunna utläsa vad patienten uttrycker utan att psykologisera, menar Ursula Flatters. Först kommer något man kan kalla förlustfasen. Sedan kommer en fas av bearbetning och nyorientering, där patienten finner sig i den nya situationen, får nya upplevelser och insikter som ofta upplevs som fördjupning och utveckling av personligheten. Många patienter berättar att de fått helt nya värderingar som stärker dem i att gå vidare i livet.

– Man arbetar helt enkelt med den omedelbara upplevelsen, bearbetar och skapar uttryck. Terapeuten är utbildat i att förstå dessa uttryck och det tidigare icke kommunicerbara blir till en konstnärlig intim dialog mellan patienten och terapeuten.

– Det viktiga är inte alls att prestera konstnärligt, utan att uppleva en kreativ process. På så sätt kan man hitta livskonstnären i sig själv. Därför är också den konstnärliga terapin en mycket individuell behandling och terapeutens lyhördhet av största betydelse. Det är viktigt att anpassa val av terapi till individens behov och förutsättningar, och inte ha färdiga program för exempelvis alla patienter med en viss sjukdom.

Individuellt anpassat till olika situationer

De konstnärliga terapierna passar olika bra för olika patienter, situationer och sjukdomar. Vissa patienter känner sig hemma i konsten och kommer snabbt in den, medan det tar längre tid för andra. Valet av terapiform kan underlätta för patienten. Exempelvis upplevs färg som någonting utanför oss själva och kan därför vara bra om man vill avleda uppmärksamheten från smärta eller något annat, berättar Ursula Flatters.

Tonen och musiken upplever vi mer innerlig och musik kan därför vara bra för att komma i kontakt med avstängda känslor eller för att ge uttryck åt övermäktiga känslor. Lera är ett påtagligt material som vi upplever genom beröring, som ett motstånd. Lera kan vara särskilt bra om man känner att man har ”förlorat kontakten” med livet, exempelvis vid en del ångesttillstånd. Poesi, teater och andra språkliga uttryck kan vara bra för att stärka strukturen i livet, och så vidare. Men patienten bör alltid vara med att bestämma vad som känns bäst.

Inom exempelvis den antroposofiska medicinen finns stor erfarenhet av att kunna tolka patientens uttryck. Man känner till vissa typiska uttryck eller ”mönster” som förekommer i samband med vissa diagnoser och som alltså inte är rent individuella uttryck. Exempelvis kommer ångest och spänningar att synas i rörelseterapin, men även i målning eller modellering.

– Det viktiga är då att inte tala om ångesten, utan att utveckla rörelsen respektive målningen eller modelleringen så att ”mönstret” förändras mot något som uttrycker tillit och förmåga att ta plats osv.

Terapeutens uppgift är att stegvis finna och korrigera rörelsen, eller stegvis finna rätt uppgifter i målning och modellering. Där kan det bland annat handla om typ av motiv, val av färger, hur snabbt eller långsamt man arbetar osv. Vissa patienter har exempelvis ofta svårt att använda vissa färger, en del patienter tenderar att måla landskapsmotiv och liknande utan något tydligt i förgrunden. Här finns en mängd signaler att lägga märke till.

– Eftersom känslan aldrig ljuger är ett förändrat uttryck eller ”mönster” ett tecken på en verklig förbättring.

Kreativitet ger lust att gå vidare

Att uttrycka sig konstnärligt befriar en positiv kreativitet som skapar lust hos patienten att gå vidare i livet. Det är viktigt med lust och glädje som grund för en konstnärlig terapeutisk process, tvång hör inte hemma här, menar Ursula Flatters.

– När människan är skapande känner hon sig också mer som människa. Vid kris och sjukdom bromsar ofta kreativiteten in. Men när man kommer igenom en kris ökar i regel kreativiteten och känslan av meningsfullhet.

– Den kreativa känslan ska man stärka, den är viktig för upplevelsen av en god livskvalitet. Då får man bättre förutsättningar att komma tillbaka i livet och skapa sin egen livsplan. Även om sjukdomen inte kan botas är det möjligt att uppleva livet som djupt meningsfullt och sig själv som den skapande källan i det. Det här är i princip möjligt i vilken situation som helst, även nära döden, säger Ursula Flatters.
Foto: Erik Olsson

Förutom sandaler och solhatt inkluderar en sommardag ofta även solkräm och deodorant. Vi har tidigare skrivit om de vanligaste bovarna i våra hudvårdsprodukter, men i den här artikeln tänkte vi dyka djupare in i sommarens två vanligaste hudvårdsprodukter. Vad bör man tänka på när man väljer deo och solkräm?

Undvik hormonstörande kemikalier

I rapporten ”Endocrine Disrupting Cemicals 2012”, utgiven av Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s miljöprogram UNEP, kunde forskarna konstatera ett starkt samband mellan hormonstörande kemikalier och flera av våra vanligaste folksjukdomar som diabetes, fetma och bröstcaner. Över 800 kemikalier konstaterades vara hormonstörande och en hel del av dessa återfinns i våra vanligaste hudvårdsprodukter. Några av dem är vissa parabener som t ex propylparaben och butylparaben (läs vår tidigare artikel om hudvård) som fortfarande återfinns i många produkter, bland annat deodoranter.

Annie Lööf, partiledare (C) och Johanna Sandahl, ordförande Naturskydds­föreningen i ett debattinlägg på DN Debatt (2/6 2015):
”Forskare är oroliga över de effekter som hormonstörande ämnen tycks ha, särskilt på barn och barns hjärnor. Det handlar bland annat om risk för lägre IQ, missbildade könsorgan och tidigarelagd pubertet. Men även sjukdomar som hormonrelaterad cancer, diabetes typ II, sköldkörtelproblem samt ökad risk för missfall kan härledas till hormonstörande ämnen.”

Triclosan

Ett annat ämne som anses påverka vårt hormonella system är Triclosan vars anvädning visserligen har minskat efter de senaste årens påtryckningar, men tidigare återfanns i majoriteten av våra vanligaste deodoranter och tandkrämer. På grund av sin bakteriedödande egenskap används den även i många andra produkter som sportkläder, skor och disksvampar. Triclosan klassas av EU som ”mycket miljöfarligt”.

I december 2013 gick Svenskt Vatten ut med en rapport där de granskat hur många svenska resebolag som säljer deodoranter innehållande Triclosan i taxfreen. Det visade sig att samtliga resebolag sålde deodoranter som innehöll Triclosan.

Aluminium i antiperspiranta deodoranter

Deodoranter är ofta antiperspiranter vilket innebär att de blockerar svettkörtlarna i armhålan och hindrar svetten från att utsöndras. Antiperspiranter består oftast av olika aluminiumsalter som aluminiumklorid eller aluminiumklorhydrat.

Enligt Vetenskapskommittén för matsäkerhet i Norge kan daglig användning av deodoranter som innehåller aluminium leda till att man får i sig mer än vad som klassas som riskfritt för hälsan. Det har även gjorts forskning som visar att höga intag av aluminium kan leda till en förhöjd risk för bröstcancer, även om senare forskning sedan visat motsatt resultat. ”Det krävs mer forskning på området”, konstaterar det amerikanska National Cancer Institute.

Nano i solkrämen

Nanoteknik i all ära, men i hudvårdsprodukter är riskerna ännu relativt okända. Därför varnar EU:s vetenskapliga kommitté för solsprejer som innehåller just nanopartiklar. Främst vid inandning när du sprejar produkten. Ämnet benämns ofta titandioxid men det finns även krav på att just solkrämer och solsprejer som innehåller nano måste märkas med nano inom parentes. Det saknas forskning kring nano men djurförsök har visat att inandning av nano-titandioxid i lungorna orsakar inflammationer och DNA-skador som på sikt kan ge upphov till tumörer.

Naturvårdsverket skriver så här om nano: ”Det går inte automatiskt att säga att allt med nano är farligt. Men man ska vara medveten om att det kan finnas risker. Idag görs inte tillräckligt bra tester och riskbedömningar. Internationellt överenskomna testmetoder saknas och därför kan man inte, via lagen, följa upp att relevanta riskbedömningar har gjorts.”

Den 17 april invigdes Syftesfabriken – en butik på Erstagatan i Stockholm. Syftesfabriken drivs som en daglig verksamhet för människor som behöver hjälp att förverkliga sina mål och drömmar. I butiken säljs ekologiska, närproducerade och rättvisemärkta varor – en stor del är konsthantverk tillverkade på andra socialterapeutiska dagliga verksamheter i Stockholm och Järna.

– Socialterapi är en typ av omsorg för vuxna med funktionsnedsättningar, där en del i det terapeutiska arbetet är att arbeta med olika traditionella konsthantverk, berättar Frode Wendelboe som är initiativtagare och vd för verksamheten.

För att kvalitetssäkra de produkter som säljs i Syftesfabriker, lanserar de nu en helt egen märkning som heter Omhändertänk. Märkningen står för att produkten är producerad både med ett ekologiskt och ett socialt omhändertagande i beaktning. Märkningen ska gå att använda på alla möjliga slags produkter, från mat till leksaker till kläder.

– För att kunna använda sig av Omhändertänk måste man jobba med omhändertagande på en socialt integrerande plats med tydlig ekologisk profil. Jag har saknat en sådan märkning, därför tog vi nu fram vår egen, berättar Frode.

Stämpeln kommer först och främst att användas på produkterna i Syftesfabrikens butik, men tanken är att vem som helst som tillverkar produkter med ett omhändertänk ska kunna använda sig av denna märkning i framtiden och få sälja sina saker i Syftesfabriken.

– Vi planerar även att öppna några egna kreativa verkstäder i anslutning till butiken. Syftesfabriken vill inte bara vara en förvaringsplats utan vi vill skapa möjligheter för människor att komma ut i arbetslivet, förklarar Aino Gunnarsson, butikschef för Syftesfabriken.

De erbjuder till exempel hjälp med att starta och driva eget företag, med möjlighet att börja som ett projekt inom Syftesfabriken eller med hjälp till delägarskap om det behövs.

– Vårt mål är att främja individens mål och drömmar. Vi ser till så att våra klienter är där de själva vill. Kommer man på en idé kan man få hjälp att förverkliga den här. Det kan till exempel vara genom att starta ett helt eget företag där man tjänar sina egna pengar. Vi vill vara en möjlighet till karriär, ”från dv till vd” är lite av vårt mantra, säger Frode och skrattar. (”dv” står för daglig verksamhet, reds.anm.)

Förutom människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar tar Syftesfabriken även emot långtidsarbetslösa via Arbetsförmedlingen. I och med Syftesfabrikens butik har man velat skapa en plats dit omvärlden självmant vill komma, istället för tvärt om som det så ofta blir för dessa människor.

– Det är väldigt härligt att kunna ge alla människor möjligheten till att få känna sig som en helt vanlig anställd. Det handlar till stor del om att skapa glädje i livet genom en meningsfull sysselsättning. Eftersom jag själv tycker det är så fantastiskt kul att jobba på Syftesfabriken så kan jag tänka mig att våra anställda smittas av samma energi, säger Aino.

De planerar redan att öppna fler dagliga verksamheter som arbetar utifrån ett Omhändertänk. Idéerna är många och möjligheterna oändliga. Man undersöker till exempel möjligheterna för ett hunddagis, en butik som säljer återvunna prylar från soptippen, och en elglasscykel.

Text: Red. SZ
Foto: Erik Olsson

De flesta håller säkert med om att konst kan vara upplyftande, inspirerande och ibland även lärorik. Men kan det till och med göra sjuka människor friskare?

På det nya Karolinska sjukhuset som väntas stå färdigt 2017 är man övertygad om att konst har en viktig funktion i vårdmiljön. Budgeten för konst i den nya sjukhusbyggnaden ligger på 118 miljoner vilket är en av de största konstsatsningarna någonsin inom svensk offentlig miljö.

”Konst hjälper tillfrisknandet. Stimulerande miljöer är oerhört viktigt för patientens tillfrisknande. Vetenskapliga studier visar att musikalisk träning kan förbättra minnet, dans kan bromsa Parkinsons sjukdom och musik och litteratur förbättra återhämtningen efter en stroke. Kulturen är en viktig resurs i vårdarbetet och det är därför SLL investerar i konst för 118 miljoner kronor till NKS-projektet.” Så skriver Nya Karolinska Solna på sin hemsida.

Landstingets Kulturförvaltning är de som ansvarar för att välja ut konstnärer och på bloggen ”Konsten på Nya Karolinska Solna” låter de människor följa deras arbete. Där kan du se vilka konstprojekt som ligger ute för ansökningar och sedan vilka konstnärer som tilldelats de olika skissuppdragen.

”Tanken är att de konstnärliga gestaltningarna ska bidra till humanistiska perspektiv i den kliniska sjukhusmiljön. Konsten säger något om hur det är att vara människa och påminner oss om att personer som söker vård inte kan reduceras till att vara enbart patienter”, säger Elisabeth Wengström, chef på Kulturförvaltningens konstenhet i en artikel på Nya Karolinska Solna.

Rebecka Lagercrantz, barnläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, är med som verksamhetsrepresentant för vården när skissförslag inkommer. I en intervju på Nya Karolinska Solna berättar hon: ”Jag hoppas att vi får fram verk som är tänkvärda, och det får gärna finnas något hemligt med det. Chagall sa att ’jag vill måla det jag älskar men kanske inte förstår’. Konsten måste få beröra. Det behöver inte vara gravida skulpturer på gyn. De saker vi väljer får inte vara för snälla.”

Arkitekten Alan Dilani vid KTH har forskat om sambandet mellan hälsa och design, och har konstaterat att en tilltalande omgivning sänker vårt blodtryck, behovet av smärtstillande medicin minskar och depressioner lindras. På kulturförvaltningen har man också initierat en extern studie där man ska kartlägga hur patienter, vårdpersonal och besökare upplever konsten i sin vårdmiljö:

”Kunskap av det här slaget är grundläggande för att vi ska kunna vidareutveckla arbetet med konstnärligt gestaltade vårdmiljöer. Förstudien är därför ett viktigt underlag inför ett planerat tvärvetenskapligt forskningsprojekt som vi hoppas kunna genomföra” säger Elisabeth Wengström i ett pressmeddelande.

Läs mer om aktuell forskning kring ämnet hos Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs Universitet.
Foto: Per Manberg

Frågan om införlivandet av antroposofiska läkemedel i svensk läkemedelslagstiftning är nu föremål för debatt i media och remissvar till regeringen. Det har blivit något av en het symbolfråga där man kan skönja olika synsätt på läkemedel, hälsa, patientperspektiv och typ av medicinsk evidens.

Regeringen gav förra året Läkemedelsverket i uppdrag att utreda hur antroposofiska läkemedel kan införlivas i den svenska lagstiftningen. Läkemedelsverket, som hanterar registreringar av läkemedel i Sverige, föreslog då just fyra olika registreringsalternativ. Förslaget har gått ut på remiss till olika organisationer och aktörer. I de nu inkomna remissvaren finns delade meningar, varav vissa också har kommunicerats via media.

Vidarkliniken anser att Läkemedelsverkets förslag innebär en orimlig överreglering som i praktiken skulle leda till att tusentals patienter i Sverige inte får tillgång till antroposofiska läkemedel på ett patientsäkert sätt, genom legitimerade läkare. I sitt remissvar föreslår Vidarkliniken att de antroposofiska läkemedlen behandlas som en egen grupp under artikel 16.2 i EU:s läkemedelsdirektiv samt att Sverige godkänner medel som är registrerade i andra EU/EES-länder efter en enkel ansökan och med kostnader som är rimliga i förhållande till den låga omsättningen i Sverige, som totalt uppgår till cirka 6,5 miljoner kronor för alla antroposofiska läkemedel.

Ofullständiga EU-regler

En viktig bakgrund till hela diskussionen är att EU:s regelverk är ofullständigt när det gäller antroposofiska naturmedelsbaserade läkemedel, varav en del är av homeopatisk karaktär, medan många andra inte är det. Svårigheten att på ett enhetligt och praktiskt/ekonomiskt rimligt sätt inordna de många antroposofiska läkemedlen i regelverket har länge varit ett välkänt regeldilemma inom EU. Särskilt med tanke på att den antroposofiska medicinen har praktiserats under lång tid och är mycket utbredd och respekterad i många europeiska länder. Omkring 30.000 legitimerade läkare i Europa ordinerar antroposofiska läkemedel. Det sker utan några lagmässiga hinder i de flesta europeiska länder, exempelvis Tyskland, Schweiz, Frankrike, Danmark, Norge.

I Sverige har landets regeringar sedan 1993 givit dispenser för försäljning av de ofta småskaliga och terapiinriktade antroposofiska läkemedlen. Skälet till det har då varit att antroposofisk vård (där läkemedlen ingår som integrerad del) har setts som ett komplement av riksintresse och även som intressant för forskning och utveckling. Det är just denna separata dispensmöjlighet som nu inte finns längre, efter krav från EU. Däremot finns inom EU:s läkemedelsdirektiv redan möjlighet att inordna antroposofiska läkemedel i den nationella lagstiftningen, vilket många andra länder i Europa har gjort.

Sakfrågan i Sverige ska nu behandlas av regeringen, och preliminärt kommer en proposition i höst, och ett riksdagsbeslut under våren 2016.

Text: Red. SN