Under tolv år har en bred forskargrupp vid Karolinska Institutet undersökt varför familjer med en antroposofisk livsstil har hälften så stor risk att utveckla allergier, jämfört med andra barn.

Än så länge har man inte kunnat bevisa vad det är i den antroposofiska livsstilen som ger barnen ett större allergiskydd, men den senaste tesen från forskarteamet är att det har att göra med en lägre stressnivå hos de antroposofiska barnen.

Johan Alm, som leder studien vid Karolinska institutet, berättar för SVT:
”Vi kunde se att livsstilen påverkar nivån av ett stressrelaterat hormon, kortisol, redan vid ett halvt års ålder. Och de som har låga nivåer av stresshormonet utvecklar mindre ofta allergi.”

Forskarna jobbar vidare med att lösa mysteriet med de allergifria antroposoferna i Järna.

På många håll i Europa har man svårt att förstå varför det i Sverige finns en så polariserad debatt för eller emot antroposofisk medicin och även komplementär medicin i allmänhet. Fokus borde istället vara att på ett pragmatiskt sätt se när olika medicinska system och metoder kan kombineras för att det är bra för patienten. Det menar Thomas Breitkreuz som är läkare, sjukhuschef och ordförande för en av läkemedelskommittéerna inom tyska läkemedelsverket.

Handlar inte om att vara för eller emot

Bakgrunden är att regeringen i Sverige står inför ett beslut om hur antroposofiska läkemedel, som använts inom den antroposofiska vården i landet under 30 år, ska inlemmas i svensk lagstiftning. Enligt EUs regelverk går det utmärkt att se till att patienter får fortsatt patientsäker tillgång till dessa läkemedel, även i Sverige. Men det finns också risk för att reglerna här i landet istället utformas med så omfattande krav på dokumentation att dessa naturbaserade, småskaliga, terapiinriktade läkemedel i praktiken inte längre blir tillgängliga. Det skulle innebära ett allvarligt och tämligen onödigt slag mot en mycket framgångsrik och uppskattad vårdform i Sverige.

Det här är lite typiskt svenskt. I Tyskland och flera andra europeiska länder ställer man sig frågande till den något fyrkantiga och polariserade inställningen till komplementär och integrativ medicin som är ganska utbredd i Sverige. Som jämförelse berättar Thomas Breitkreuz att av 144.000 praktiserande läkare i Tyskland har cirka 60.000 läkare, utöver sin vanliga läkarutbildning och specialisering, även en certifierad specialisering inom någon form av komplementär medicin. Exempelvis antroposofisk medicin, vilket också är inriktningen på det akutsjukhus som Thomas Breitkreuz leder och som ingår i det allmänna sjukvårdssystemet.

– I Tyskland handlar det inte om att vara för eller emot komplementär medicin eller antroposofisk medicin. Man använder detta som komplement, helt enkel därför att det tillför extra värden och är bra för patienterna. Den centrala frågan är ju: När kan en viss metod eller ett medicinskt system ge något viktigt för patienten som ett annat system inte kan ge?

Helt enligt EU-reglerna – varför skulle det inte fungera i Sverige?

Vad skulle du vilja säga till svenska politiker och myndigheter när det gäller regleringen av antroposofiska läkemedel?

– Tala med alla berörda och hitta en pragmatisk lösning som tillåter antroposofisk medicin att fortsätta finnas och beforskas i Sverige. Många patienter vill ju det och hos er finns läkare med utbildning inom antroposofisk medicin. Varför skulle inte en sådan lösning vara möjlig i Sverige när den är möjlig i länder som Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike med flera? Den svenska lösningen på det här behöver inte var så svart-vit, säger Thomas Breitkreuz.

Som ordförande i den kommitté inom tyska läkemedelsverket som bland annat beslutar om antroposofiska läkemedel i landet vet han en hel del om regulatoriska frågor på EU-nivå och nationellt. Han pekar på att EUs läkemedelsdirektiv helt klart ger varje EU-land möjlighet att inlemma antroposofiska läkemedel i den egna lagstiftningen. Här finns lite olika traditioner i olika länder och därför också olika lösningar. För Sveriges del tror han att en kombination av artiklarna 16.2 och 5.1 i EUs läkemedelsdirektiv, med förenklad registrering, är en bra lösning.

Det skulle innebära att dels ett fåtal antroposofiska läkemedel som kan bli tillgängliga på marknaden genomgår en förenklad svensk registrering utifrån befintlig dokumentation. Dels att det stora flertalet antroposofiska läkemedel som enbart förskrivs av ansvariga läkare med tilläggsutbildning i antroposofisk medicin, tillåts i begränsad omfattning om de redan är registrerade i ett annat EU/ES-land. Det sistnämnda rör sig om läkemedel som bara används inom den antroposofiska vården och i mycket små volymer. Att i Sverige kräva ny omfattande dokumentation kring dessa många, väl beprövade, naturbaserade läkemedel vore helt orimligt.

– Läkemedel bedöms enligt tre kriterier: Patientsäkerhet, kvalitet och effekt. För de två första håller antroposofiska läkemedel en mycket hög nivå. När det gäller effekt beror den mycket på om läkaren är utbildad i det system som antroposofisk medicin utgör. Antroposofiska läkemedel ska stödja den helande processen hos patienten och förskrivs inom det antroposofiska terapisystemet och utifrån den specifika situationen. Det finns goda indikationer på att de fungerar bra och ju mer utbildad läkaren är i detta desto bättre fungerar de, säger Thomas Breitkreuz.

Intressant modell för integrativ medicin i praktiken

Antroposofisk medicin som inriktning är väl etablerad internationellt. I 23 europeiska länder finns mer än 2.700 legitimerade läkare som har utbildning i antroposofisk medicin, och utanför Europa finns cirka 500 sådana läkare. I länder som Tyskland och Schweiz ingår antroposofisk medicin som självklar del i det allmänna sjukvårdssystemet.

– Den antroposofiska medicinen har en stark position inom integrativ medicin internationellt. I exempelvis USA ser man det systemet som intressant, just därför att det är så integrativt och praktiseras av läkare som både har gängse läkarutbildning och utbildning i antroposofisk medicin. Det är en värdefull modell för hur integrativ medicin kan användas i medicinsk praktik, menar Thomas Breitkreuz, som även är ordförande i den internationella organisationen för antroposofisk medicin IVAA.

Han pekar också på att den antroposofiska medicinen kan vara ett viktigt bidrag i kampen mot den alltför höga förskrivningen av antibiotika, och den farliga utveckling av antibiotikaresistenta bakterier som det leder till.

– Studier visar att läkare som är utbildade i antroposofisk medicin i genomsnitt förskriver bara 10 procent av den mängd antibiotika som andra läkare förskriver. Det finns alltså andra arbetssätt som fungerar. Man behöver kunna erbjuda något som inte är antibiotika vid exempelvis luftvägsinfektioner och flera andra vanliga sjukdomstillstånd.

I Sverige har antroposofisk medicin funnits i 30 år och är här allmänt erkänd för att ha mycket nöjda patienter och ge goda vårdresultat, inte minst när det gäller rehabilitering av patienter med komplexa sjukdomstillstånd. Tusentals patienter hjälps till bättre hälsa och bättre livskvalitet på ett patientsäkert sätt. Det är svårt att tänka sig något som är viktigare för sjukvården än just sådana resultat.

De antroposofiska läkemedlen ingår som viktig integrerad del i den här vården. Därför vore det ganska kontraproduktivt om politiker och myndigheter i Sverige skulle komma fram till onödigt hårda registreringskrav, trots att det inte behövs enligt EUs läkemedelsdirektiv. Då riskerar man att i onödan sänka en framgångsrik vårdform och även ett angeläget forskningsområde. Idag pågår mycket lovande forskning i Sverige kring den helhetsinriktade antroposofiska vården och dess resultat i form av minskad läkemedelsanvändning, minskade sjukvårdsbehov, minskad sjukskrivning med mera. En förutsättning för den forskningen är förstås att man får fortsatt möjlighet att utöva vården och ge sina terapier i sin helhet.

Hudvårdsföretaget Weleda har tilldelats årets Swiss Ethics Award för sitt projekt ”Etisk upphandling av naturresurser”. Priset, som delas ut årligen av det schweiziska Excellence Forum, går till företag som tar särskilt ansvar och arbetar med hållbart företagande.

Weleda är inte bara en pionjär inom hållbarhet utan är fortfarande det enda företag som tillhandahåller hela råvaruförsörjningen enligt Union of Ethical Biotrades (UEBT) kriterier.

Weleda driver en hållbarhetsstrategi som är baserad på sju nyckelområden, och en av dessa utmaningar är just att utveckla rättvis handel och bevarandet av den biologiska mångfalden i upphandling av råvaror. Genom att gå med i UEBT och följa deras kriterier har man nu uppnått sitt mål.

”Vi är stolta över erkännandet. Denna utmärkelse är ett resultat av ett konsekvent arbete och outtröttliga ansträngningar av många Weleda-anställda”, säger Michael Brenner, vice ordförande i Weleda gruppen, i ett pressmeddelande.

Weleda finns representerade i ett 50-tal länder, vilket gör dem till en världsledande tillverkare av certifierad, ekologisk och naturlig kosmetik samt läkemedel för antroposofisk medicin.

Det krävs ett engagemang och en människosyn utöver det vanliga för att i alla lägen verkligen ta tillvara det positiva och utvecklingsbara hos varje unik person med intellektuell/psykisk funktionsnedsättning. Annars blir det här lätt en klyscha. Den antroposofiskt inspirerade läkepedagogiken och socialterapin verkar bottna ordentligt i just en sådan människosyn och filosofi som gör skillnad i verkligheten.

Andlighet i praktiken

Läkepedagogiken (för barn) och socialterapin (för vuxna) har stark anknytning till flera kontinentala, humanistiska filosofer som talar om människans andlighet, vilket är ett ganska vitt begrepp. Och mer konkret än man kan tro.

– Andlighet kan omfatta hela människan och hennes förhållande till sig själv och omvärlden. Det är egentligen ett mycket naturligt sätt att se på oss människor, vi är ju inte robotar, säger Paula Hämäläinen Karlström, som är förbundssekreterare i branschorganisationen Värna.

Typiskt för läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheter är att synen på människan verkligen betonas och genomsyrar allt även i praktiken. Det handlar mycket om att se till hela människan, vilket också är centralt i hela den antroposofiska bildningsidén. Inom läkepedagogiken och socialterapin gestaltas det här konkret i vardagen på en rad olika sätt. Bland annat genom en medvetet utformad miljö, skapande aktiviteter, regelbunden rytm i livet, genuin respekt för det individuella och samtidigt betoning av social gemenskap. Allt detta har direkt koppling till det man ser som en andlig dimension hos barn och vuxna. Utifrån sett är det egentligen inte särskilt svårt att se hur det här tydligt sammanfaller med grundläggande mänskliga behov och utvecklingsmöjligheter. Sådant som ger livskvalitet.

Ett typiskt särdrag för de läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheterna är också att man starkt betonar att varje människa har en frisk kärna och utvecklingspotential. Här finns också stor lyhördhet för det individuella.

– Det är den positiva kärnan som vi ska sätta ljuset på och tilltala i varje situation. Det är det vi vill ta vara på och utveckla hos varje person, säger Anders Rosenberg, som är kommunikatör på Värna.

Inom läkepedagogiken och socialterapin talar man också mycket om livets röda tråd, som är något unikt för varje individ. Även personer med  intellektuell/psykisk funktionsnedsättning har behov av att uppleva och se den egna röda tråden och gå sin egen väg utan att bli motarbetade eller ifrågasatta.

Exempel i vardagen

Mycket av det här beskrivs kort i de gemensamma kärnvärden man slagit fast inom Värna (finns att läsa på varna.nu) och som ger en bild av det som är speciellt för läkepedagogiken och socialterapin. Vad kan då detta konkret handla om en vanlig dag i verksamheterna?

– Vår syn på människan och hennes andliga sida visar sig bland annat i bemötandet. Det finns en kvalitativ skillnad där. Vi är också väldigt bra på att skapa individuella lösningar, att hitta det som fungerar bra för varje person och som kan överbrygga det som inte fungerar så bra. Individuella lösningar kan röra sig om exempelvis klasstorlek, hur dagen utformas, typer av aktiviteter och hur livet gestaltas i stort. Vi tar redan vid intagningen också reda på vad personen själv tycker att han eller hon är bra på och tycker om att göra. Det gäller att alltid försöka hitta en positiv utgångspunkt att utveckla.

Kulturella aktiviteter är också något som betonas inom läkepedagogiken och socialterapin, exempelvis läsning, skådespel med mera. Vi människor har behov av sådant och det gäller även personer med intellektuell/psykisk funktionsnedsättning. Det ger näring till den andliga delen i oss.

– Att ha en regelbunden rytm i livet är ytterligare en viktig princip för oss. Det handlar om rytm under varje dag, vecka, årstid och år. Betydelsen av det här är allmänt underskattad. Rytmen ger pauser och möjlighet att hitta till sig själv. Om man exempelvis vet vad som ska komma under dagen så skapar detta ett inre rum att ta emot och utvecklas. Utan den strukturen blir det här mycket svårare, säger Anders Rosenberg.

– Den fysiska miljön är också särskiljande för oss. Det gäller material, färgval, form, hur man bygger osv. Överhuvudtaget sådant i miljön som stimulerar alla sinnena hos människan. Rummets atmosfär ska exempelvis stödja det som sker i rummet. Det här är en kvalitetsambition som handlar om att ge det bästa möjliga. Det återspeglar sig också i den ekologiska och biodynamiska maten.

Det är ganska krävande att vara medarbetare i läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheter. Här behövs ett stort engagemang. Man måste bejaka det här förhållningsättet och inte bara se brukaren som någon man tar hand om.

– Det finns ett mellanmänskligt engagemang i allt och det ger ett livslångt lärande där medarbetarna utvecklas lika mycket som brukarna. Det blir en gemensam ansträngning i varje vardaglig stund, säger Paula Hämäläinen Karlström.

Föregångare

Värna organiserar de allra flesta verksamheter inom läkepedagogiken och socialterapin i Sverige. Det rör sig om ett 40-tal verksamheter. Den här inriktningen har funnits i landet i över 70 år och är uppskattad. Här finns alltså lång erfarenhet av att, inte bara ta hand om, utan främst stödja barn respektive vuxna med intellektuell/psykisk funktionsnedsättning på deras väg till självförverkligande och till ett bra, meningsfullt liv.

Den antroposofiskt inspirerade läkepedagogiken och socialterapin har genom åren även varit lite stilbildande och bidragit till att utveckla det allmänna synsättet på personer med intellektuell funktionsnedsättning, menar Paula Hämäläinen Karlström. De ansågs tidigare vara obildbara, men1968 togs begreppet obildbar bort i Sverige.

– Vi har alltid haft som central grundinställning att personer med intellektuell funktionsnedsättning absolut är bildningsbara, och här har vi länge varit föregångare. Vi har också bidrag till samhällets idag officiella synsätt att en människa inte är sin funktionsnedsättning, utan att man är en person. Även principen om små grupper, gemenskap mellan människor med och utan diagnos samt betoning av relationernas betydelse är områden där läkepedagogiken och socialterapin har bidragit.

Ett par orosmoln

Idag finns ett par tendenser i samhället som oroar Värna. Den ena är att det som kan kallas normalitetsprincipen ibland drivs för långt. Det finns krav på att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska vara alltmer självständiga, fungera som alla andra och leva normala liv.

– Vi ser att det inte alltid fungerar och risken är att sådana krav leder till att man lämnar många av de här människorna i sticket. Det finns en påtaglig risk att personer med intellektuell funktionsnedsättning blir isolerade om de här kraven drivs för långt.

Vi är absolut för autonomi och självständighet på många sätt. Men det är också viktigt att slå vakt om rätten till social gemenskap, att få tillhöra ett sammanhang och utveckla långvariga relationer för att skapa ett gott liv, säger Anders Rosenberg.

Ett annat orosmoln som Värna ser i samhället är att det blir alltmer stora koncerner som tar över inom omsorgen. Det beror delvis på att offentliga upphandlingar av omsorgen ofta fokuserar för ensidigt på lägsta pris.

– Det riskerar leda till en utarmning av omsorgen där de som priskonkurrerar om uppdragen bara gör det allra nödvändigaste men inget mer. De plusvärden, kvaliteter och den gedigna erfarenhet som våra och andra idéburna verksamheter står för kan då bli utkonkurrerade. Det vore en klar försämring. Vi är något av garanter för att det pengarfixerade inte skenar iväg, säger Paula Hämäläinen Karlström.

För framtiden räknar Värna med att fortsätta vara en idédriven aktör i civilsamhället och bidra till att utveckla omsorgen för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Läkepedagogiken och socialterapin ger bra resultat, man har en genuin grund att stå på och det finns anledning till optimism. Närmast ska Värna certifiera de olika medlemsverksamheterna utifrån de gemensamma kärnvärdena. Syftet är att fortsätta utveckla de kvaliteter man redan har och visa att man i många avseenden ligger i framkant.

En broschyr som introducerar olika komplementär- och alternativmedicinska (KAM) behandlingar har sammanställts av Regionalt Cancercentrum Stockholm/Gotland, i syfte att sprida tydligare information kring olika komplementära behandlingar vid cancervård.

Enligt Lena Sharp, verksamhetsutvecklare och enhetschef på Regionalt Cancercentrum Stockholm/Gotland använder en stor del av cancerpatienterna komplementärmedicin, men många berättar det inte för sjukvården på grund av rädsla för negativa reaktioner.

Broschyren är riktad till patienter som söker sig till en bredare definition av hälsa och letar lösningar som mer utgår från en helhetssyn på människan som både kroppslig och själslig varelse. Således är det vanligt att just cancerpatienter vänder sig till KAM-behandlingar för att:

• Få hjälp att handskas med biverkningar av den konventionella behandlingen och symtom av cancersjukdomen
• Uppleva en högre grad av självbestämmande och delaktighet i sin egen behandling
• Förbättra sin generella hälsa

Enligt patientsäkerhetslagen får ingen annan än legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal behandla själva cancersjukdomen. Med detta i beaktning har dock KAM-metoder i vetenskapliga studier visat sig kunna vara till nytta för att exempelvis minska stress och obehag, samtidigt som de växtbaserade läkemedlen Iscador och Helixor godkänts av läkemedelsverket för stödjande behandling.

I broschyren från Cancercentrum Stockholm/Gotland görs en uppdelning av KAM-metoder – som omfattar hundratals metoder – i fem olika huvudgrupper innefattandes b la Mind-Body-metoder som Yoga, meditation och Qi-gong, och Alternativa medicinska helhetssystem som t ex traditionell kinesisk medicin och antroposofisk medicin.

Förhoppningen med broschyren är att cancerpatienter som vill vara mer delaktiga i sin egen behandling och förbättra sin generella hälsa sakligt informeras om utbudet av de olika komplementära behandlingsmetoderna och ställer sig frågor kring vad de har för förhoppningar. En av broschyrens författare, Kathrin Wode, poängterar dock i en artikel i Dagens Medicin att även vården behöver veta mer kring KAM-behandlingar – vad de kan tillföra och vilka risker som kan uppstå om man kombinerar vissa av dem med konventionell cancerbehandling.

Mitt emellan privat och offentligt driven vård och omsorg finns många idéburna verksamheter som mer drivs utifrån värderingar och människosyn. Här finns alldeles uppenbart en elegant lösning på den splittrande debatten om mångfald och vinster i välfärden. Men trots detta och stor popularitet i alla politiska läger är den idéburna sektorn mycket liten i Sverige, betydligt mindre än i våra grannländer. Det går att ändra på om man verkligen vill, menar Ulrika Stuart Hamilton, som är generalsekreterare i Famna.

Famna är en riksorganisation för idéburen vård och social omsorg och organiserar ungefär hälften de verksamheterna i landet. De flesta drivs som stiftelser eller föreningar fristående från kommun och landsting, och de har inte vinst som primärt mål. Här finns allt ifrån stora och välkända verksamheter som Ersta Diakoni, Stockholms Stadsmission och Vidarkliniken, till små enheter med något 10-tal anställda. De idéburna verksamheterna har en viktig roll i samhället.

Värderingar som gör skillnad

– Både ur medborgar- och politikerperspektiv är vi en viktig del av mångfalden och möjligheten att välja. Det behövs mångfald både när det gäller driftsformer, verksamheternas innehåll och värderingar. Alla inom vården och omsorgen behöver ju inte göra samma sak på precis samma sätt. Så skulle jag själv tänka om jag satt på kommun eller landsting och upphandlar detta, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Hon förklarar en del av det som är speciellt för idéburna verksamheter och som skiljer dem från privat och offentligt driven vård och omsorg.

– De bärs av en idé som man tillämpar och som ofta är sprungen ur en särskild människosyn. Det här skapar ett extra mervärde jämfört med privata och offentliga verksamheter. Därmed inte sagt att de sistnämnda inte har engagemang och idéer. Det som i grunden skiljer är att idéburna verksamheter har tillkommit utifrån en värdering och att detta mer präglar innehållet i verksamheten och mötena med människor varje dag.

– Här finns väldigt engagerad personal som brinner för det man gör, det är vad jag ser ute i verksamheterna. Att exempelvis utgå från patienten eller den enskildes behov blir aldrig klyschor, man omsätter det verkligen i praktiken.

En tydlig skillnad jämfört med många privata verksamheter är förstås att överskott eller vinster, som man även behöver i idéburna verksamheter, genomgående går tillbaka till själva verksamheten. En skillnad jämfört med offentliga verksamheter är att man hos de idéburna ofta har kortare beslutsvägar och är bättre på att ta tillvara personalens engagemang. Det är vanligt att medarbetare vittnar om det.

– En annan väsentlig skillnad är att idéburna verksamheter ofta gör olika slag av viktiga insatser för patienter och brukare som offentliga verksamheter normalt inte gör därför att det inte ingår i deras uppdrag. Våra verksamheter ser mer av de här glappen i behov som behöver mötas. Offentliga organisationer har i regel inte samma flexibilitet.

För lite idéburet i Sverige

Det är uppenbart att idéburna verksamheter har flera viktiga fördelar som bidrar till den mångfald som alla tycks vilja ha. Ändå står sektorn bara för 2,3 procent av vården och omsorgen i Sverige, mätt i antalet anställda. Motsvarande andel i Danmark är 13,8 procent och i Norge 7,8 procent.

Den offentligt drivna vården och omsorgen var mycket dominerande i Sverige under många år. När man sedan från 1980-talet och framåt släppte in privata alternativ, vilket också skedde i Danmark och Norge, tog den privata sektorn en större del av kakan i Sverige än den gjorde i grannländerna.

– Med rätt förutsättningar kan idéburen vård och omsorg bli mycket större även här i Sverige. Det borde kunna röra sig om åtminstone omkring 10 procent av totalen. Hos politikerna är våra idéburna verksamheter mycket populära i alla partier, men vi vill se mer tydliga utslag av det intresset i verkligheten. På den punkten är det lite för mycket prat och för lite verkstad, menar Ulrika Stuart Hamilton.

Onödiga hinder i upphandlingar

Om vi vill ha en större idéburen sektor inom vård och omsorg behövs förändringar inom bland annat två nyckelområden, som Famna också arbetar aktivt med:

• Upphandlingsregler och hur de tillämpas
• Kapitalförsörjning för tillväxt

När det gäller upphandlingar rör det sig om flera saker. Det största problemet är hur dagens lagar och regler tillämpas, anser Ulrika Stuart Hamilton.

– I många upphandlingar tittar man för ensidigt på lägsta pris och det passar inte ihop med det som idéburna verksamheter står för. De som upphandlar måste inte gå på lägsta pris, även om deras jurister kanske säger det. Men många gör så för att ha ryggen fri och undvika tidsödande överklaganden.

– Det är också viktigt att man inte specificerar för många krav i upphandlingarna kring hur verksamheten ska bedrivas. Då begränsar man värdefulla innovationer och idéer. Man bör specificera vad som ska göras, inte hur det ska göras.

Det är bland annat de här tillämpningarna av regler som avgör hur mycket idéburna verksamheter kommer fram och kan utvecklas i Sverige, menar Ulrika Stuart Hamilton. Men det behövs också ändringar på regelnivå, och även här finns uppenbara möjligheter på EU-nivå, som Sverige ännu inte har infört.

Enligt ett EU-direktiv behöver man t.ex. inte göra en offentlig upphandling om kontraktsvärdet är under 750.000 euro och tjänsten inte är gränsöverskidande. Det finns också möjlighet att göra undantag för vissa sociala tjänster. Men de här möjligheterna finns ännu inte med i den svenska lagstiftningen och risken är att de senare inte kommer med ordentligt. EU-direktivet som nu finns ger idag Sverige och andra EU-länder möjlighet att vidga undantagen och göra upphandling mer flexibel inom sociala tjänster. Det är viktigt att de möjligheterna fullt ut också regleras i svensk lag, menar Ulrika Stuart Hamilton.

En annan och flexiblare möjlighet är att använda s.k. Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP). I Sverige finns idag ett 60-tal exempel på IOP inom olika områden, exempelvis kvinnojourer och flyktingmottagning. IOP-samarbeten handlar i praktiken bara om sådant som anses så speciellt att det inte går att upphandla på en marknad på vanligt sätt. Var gränsen går är lite oklart, vilket är ett hinder i sig.

Vill nyansera vinstdebatten – stelbenta regler kan få negativa konsekvenser

Det har på senare tid varit mycket debatt kring vinster i välfärden och hur de ska kunna användas. Detta är en debatt som Famna vill nyansera. I den pågående Välfärdsutredningen, som inte minst behandlar vinstfrågan, ser Ulrika Stuart Hamilton en risk för att det kommer förslag som kan minska valfriheten för medborgarna och redan i direktiven till Välfärdsutredningen finns tongångar som kan komma att påverka även idéburna verksamheter på ett negativt sätt.

– Det talas där om att skattemedel bara ska få användas till det som de är avsedda för. Men om detta ska tolkas bokstavligt på enhetsnivå och omsättas till stelbenta regler kan det leda till att exempelvis en Stadsmission inte kan fördela överskott från en del av verksamheten till en annan del där resurserna just då bättre behövs. Det vore mycket olyckligt.

– Våra medlemmar har mångfacetterade verksamheter med olika sorters finansiering, allt ifrån offentliga kontrakt, medlemsavgifter, försäljning i egna secondhand-butiker, insamlade bidrag, föreningsstöd till volontärinsatser. En reglering av överskottshantering ned på enhetsnivå skulle omöjliggöra vissa aktiviteter, kanske hela verksamheter. Vi tycker det är viktigt att man ser varje organisation som en helhet, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Rent allmänt tycks den idéburna sektorn ha många viktiga fördelar och en intressant potential att utveckla välfärden i en riktning som alla kan stå bakom. En god idé verkar därför vara att på olika sätt släppa fram och stimulera idéburna verksamheter så att de får en större roll i välfärden.

– I Sverige har vi ett starkt och livaktig civilsamhälle. Men vi har en alldeles för liten och okänd idéburen omvårdnads- och vårdsektor. Det vill vi ändra på, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Inrikesministeriet i Schweiz har meddelat att de avser ge fem olika komplementär- och alternativmedicinska metoder samma status som den konventionella medicinen.

De fem metoderna som det handlar om är: homeopati, holistisk medicin, örtmedicin, akupunktur och traditionell kinesisk medicin.

År 2009 genomfördes en folkomröstning i landet där två av tre schweizare (67 procent) röstade ja till att införliva de så kallade KAM-metoderna i den offentliga vården. Röstningen tillsammans med ökad forskning på området kan antagligen ses som en bidragande orsak till beslutet.

Senast maj 2017 beräknas metoderna få samma status som den vanliga medicinen har i Schweiz.

Mia Berg var nära att dö till följd av en incident på akuten i Malmö i somras. Efter det startade hon stöd- och aktionsgruppen PatientPerspektiv. En grupp som vill hjälpa vårdoffer i anmälningsprocessen samt medverka till besluten som tas rörande ökad patientsäkerhet.

”Syftet med PatientPerspektiv är i första hand läkande för dem som deltar som vårdoffer, samt i andra hand preventivt; att bidra till att förhindra att fler drabbas av olyckor i vården.”

PatientPerspektiv lyfter även fram Vårdförbundets statistik som säger att över 100.000 människor skadas varje år på grund av brister i den svenska vården, varav cirka 3.000 avlider.
”Vi frågar oss om detta är rimligt? I Sverige år 2015? Är det en verklighet som vi ska behöva anpassa oss till och acceptera?”

Aktionsgruppens senaste upprop handlar om att de vill att även tandskador ska inkluderas i den svenska sjukförsäkringen.
”Vi ska presentera ett enkelt förslag, inför tänder i sjukförsäkringen! Hur kan de vara bortplockade egentligen?” undrar Mia Berg i en intervju till Sjukhusläkaren.

Läs mer om PatientPerspektiv.

Stress, ångest och sömnstörningar är enormt vanligt och handlar ofta om olika typer av bristande balans i livet. Många människor känner sig idag dessutom ganska ensamma kring sina problem. Därför kan det vara klokt att sträva efter just balans och kommunikation som en del av lösningen. Det berättar Ursula Flatters, läkare vid Vidarkliniken, i samband med en föreläsningsserie om konsten att vårda sig själv.

Hon tycker det är något av en gåta att vi med ”världens bästa samhälle” ändå har tilltagande problem med stress och ångest. Det finns också en ensamhet i detta som behöver brytas. I vår tid har vi möjligheter som aldrig förr, men vi är också rädda för att bli avvisade och rädda för att ta emot varandra.

– Det är viktigt att våga vara öppen för kommunikation om problemen och det behöver inte alls handla om gnäll. Vi behöver lämna den medeltida skammen därhän och istället vårda våra samtal. Man är ju inte alls ensam om de här problemen, vi är väldigt många som delar den här erfarenheten. Att våga ha djupare relationer och att dela sina erfarenheter med vänner är högst relevanta hälsofaktorer för ett modernt liv. Känslan behöver få mer tid och rum.

Balans mellan det inre och yttre

När det gäller stress gillar Ursula Flatters en definition av stressforskaren Alexander Perski vid Karolinska Institutet som lyder ungefär så här: Stress är en obalans mellan inre potential och yttre livssituation. Det kan enligt Ursula exempelvis handla om en potential som pga arbetslöshet inte får komma till uttryck, eller att man kanske har krav på sig som man inte kan uppfylla.

– Stämmer den definitionen så är en intressant hypotes att: om människor får tillräckligt mycket plats för den man är i det man gör i sitt yttre liv, så skulle man uppleva mindre stress.

En bakomliggande orsak till ökad stress är enligt Ursula att vi idag har mer frihet och ständiga valmöjligheter än tidigare och att vi samtidigt känner stora krav att göra rätt. Här upplever många att man självständigt måste hålla en balans mellan sig själv och den yttre situationen.

– Vi har också ett grundläggande behov av att vara oss själva, att vara autentiska. Men det är inte så enkelt och kräver ett visst mod. Man riskerar att inte passa in och det väcker mycket rädsla.

Utöver balansgången mellan det inre och det yttre menar Ursula Flatters att det i stressammanhang också finns en annan viktig balansgång mellan den man tror att man är och den man faktiskt är. Det är inte så lätt att veta vem man egentligen är.
Hon menar här att det liv du verkligen lever – det är du, men att det inte är säkert att detta stämmer med vad du trodde. Här finns också spänningar mellan den medvetet planerande managern i oss och det som kommer emot oss utifrån, som vi inte kan planera.

– Den oplanerade delen, som jag gärna kallar ”Buddha-aspekten”, tycker jag att man kan uppmärksamma mer. Det är en stor del av livet. Tittar man tillbaka i livet så är det ofta det oplanerade som gett starkast avtryck. Det är därför också en viktig del av vem du är. Det handlar om omedelbar närvaro och att, liksom Buddha gjorde, möta det som kommer på din livsvandring.

Att vara kontrollerande, presterande, rolluppfyllande osv, är ett stressmoment om det inte finns närvaro att ta emot det oförutsedda. Är man för upptagen med sin planering finns risken att ”synfältet” blir för smalt och att man då inte är öppen för det som kommer utifrån, vilket ju oftast är berikande erfarenheter. Å andra sidan kan en för öppen hållning ge känslan av att bli överväldigad av yttre omständigheter. För att förverkliga önskningar och drömmar måste vi också kunna planera. För mycket av det ena eller det andra kan ge låsningar och en stress över att inte hålla balansen i livet.

– Om man istället hela tiden anpassar den här balansen från situation till situation ger det en autenticitet och närvaro. Det viktiga är att man upplever sig som skapande i detta. När man är skapande på det sättet är man inte ett offer. Det är den här livsrörelsen som är det väsentliga och som gör det roligt att leva. Var öppen för att du är stor som människa och ha förtroende för det.

Ursula Flatters varnar också för att tänka i termer av rätt och fel. Exempelvis: så här ska jag inte känna, eller så här ska jag inte vara. Tänk hellre: Hur rör jag mig i det här? Och var det här meningsfullt för mig? Många människor fastnar i skuldbeläggning.

Positiva kroppsupplevelser kan dämpa ångest

När det gäller ångest kan man definiera det som ett tillstånd där en inre eller yttre situation blir övermäktig och ger en intensivt obehaglig känsla. Samtidigt är det också nödvändigt att kunna känna ångest för att veta var våra gränser är.

– Ångest hänger ihop med vår jag-känsla, det är nämligen jag som klarar eller inte klarar ett hot. Ångest kan också sägas ha kopplingar till fysisk beröring, via huden där vi upplever vår gräns. Om beröring blir en positiv upplevelse känner man att man är hemma i världen, och tvärt om när beröring känns hotfull eller saknas, säger Ursula.

Det finns tre huvudtyper av patologisk (sjuklig) ångest: generella ångesttillstånd, fobier och panikångest. Här har man i regel svårare att förstå varför man känner ångest. Logiska tankar och känsla stämmer inte med varandra, världen känns inte som en trygg plats. Men det finns orsaker, ofta djupare i det omedvetna, och de är viktiga att få tag i, exempelvis genom psykoterapi, menar Ursula Flatters. Hon tipsar också om mer fysiska sätt att närma sig ångesten.

– En observation inom den antroposofiska vården är att patienter med ångest ofta har någon form av bristande förnimmelse av den egna kroppen. Det kan exempelvis vara dålig balans, eller någon annan störning. Den behöver då utvecklas genom positiva upplevelser av kroppen. Att kunna känna sig ett med kroppen och känna sig förankrad i den på ett positivt sätt är en bas för självkänslan. Det hörs ju också på själva ordet: själv-känsla.

Har man ångest och bristande kroppslig balans kan, enligt Ursula, ett bra tips vara att träna balansen rent fysiskt på olika sätt. Man kan exempelvis lägga något på golvet och gå på det, eller stå på ett ben. Man blir mer närvarande i kroppen och då kan ångesten minska.

Ett annat mer meditationsliknande tips mot ångest är att korta stunder ägna sig åt att mycket uppmärksamt se eller lyssna på något som är väldigt enkelt och överskådligt, och pröva hur det känns att verkligen ta in det. Det kan exempelvis vara att titta på en sten, eller lyssna på klangen av en klocka, eller undersöka en doft, osv.

– Det behövs bara 2-3 minuter åt gången. Det viktiga är då att verkligen dröja kvar i detta enkla och sedan vara uppmärksam på hur intrycket lever i dig. Det ger efter hand större närvaro, vilket hindrar att man blir överväldigad av intryck och får ångest. Det här är en sorts sinnesandning där du fokuserar på något och även ser hur det påverkar dig.

Ångest påverkar alltid andningen. Men här brukar man inom den antroposofiska vården inte rekommendera att gå direkt på andningen, utan att snarare göra något som påverkar andningen. Det kan vara att promenera, eller göra vissa rörelser etc, eller att göra den nyss nämnda meditativa sinnesandningen. Tanken är att det är bättre att påverka andningen indirekt genom att åstadkomma kroppsförankring och sinnesnärvaro, som gör att andningen blir djupare och mer avslappnad.

Sömnstörningar ofta symptom på något annat

Sömnstörningar är ett väldigt utbrett problem. Ursula Flatters anser att man inte i första hand ska se sömnstörningar som en diagnos. De bör snarare tolkas som ett symptom på något annat problem. Sömnstörningar drabbar exempelvis i stort sett alla patienter med fibromyalgi och depression, och även många patienter med ångest, stress och smärta.

– Det är ett allvarligt symptom. Man måste söka orsaker till det, annars blir det svårbehandlat och leder till pillerbehandling som egentligen inte är att rekommendera, utom för svårt sjuka människor.

Man kan skilja på tre olika sömnstörningar, som man också kan ha olika kombinationer av: Att ha svårt att somna in, att inte få tillräckligt djup sömn, samt att vakna för tidigt. Insomningsproblem är lättast att komma åt. Det handlar i regel om att hjärnan på ett känslodrivet sätt fortsätter att arbeta och att kroppen inte ställer om till natt som den ska. Ytlig eller avbruten sömn är lite svårare, menar Ursula Flatters. Det handlar ofta om spänningar och störningar i kroppen som inte tillåter riktigt djup sömn. Det är också vanligt vid vissa former av högt blodtryck och vid mer somatiska sjukdomar. För tidigt uppvaknande är bland annat vanligt vid nedstämdhet och depression.

Ett tips vid insomningssvårigheter kan vara att tänka igenom dagen baklänges i bilder, dock inte emotionellt så att man fastnar i känslor. Det kräver viss koncentration och kan bryta det tankeflöde som gör det svårt att somna. Ett annat liknande tips är att upprepat tänka på en bild av ett landskap, exempelvis en minnesbild, och utveckla den med detaljer, årstider etc.

Ytterligare ett tips är att ta ett fotbad med exempelvis lavendelolja. Man drar då bort lite blod från hjärnan och fotbadet hjälper att slappna av. Det blir också en kvällsritual. Ursula rekommenderar då att bara ägna sig åt fotbadet och njuta av det i cirka 10 minuter, inte läsa eller titta på TV samtidigt. I vissa fall av insomningssvårigheter kan man också rekommendera receptbelagt melatonin.

”Ryttaren och hästen” är ett utforskande arbete där man försökt kartlägga rörelseövningars eventuella positiva inverkan på barn med neuropsykiatriska diagnoser. I arbetet har man specifikt fokuserat på rörelser utförda enligt det som kallas läkeeurytmi, en form av rörelsekonst särskilt utvecklad för att verka läkande.

– Rörelse är vårt första språk, vi formas och blir till genom rörelse och fortsätter att utvecklas genom rörelse, förklarar Maria Keller Birnbaum som har en master i pedagogik.

Vad är det egentligen som gör att rörelserna kan verka stödjande?

– Det har visat sig att barn med funktionsnedsättningar av neuropsykiatrisk art, som till exempel ADHD, dyslexi och autism också visar på nedsättningar i hur de rör sig och förhåller sig till olika kropps- och rumsdimensioner. Då kan olika medvetna rörelseövningar vara en hjälp för barnet att kunna hantera och övervinna sina svårigheter. Det kan till exempel ge barnet möjlighet att öka sitt fokus, sin närvaro och sin kommunikationsförmåga.

Positivt resultat

Efter att de medverkande barnen genomgått behandling med läkeeurytmi visade samtliga på minskade symptom inom sina problemområden. De uttryckte dessutom själva att de nu kunde hantera sina svårigheter bättre, vilket kan tyda på att barns rörelse-, emotionella- och kognitiva utveckling hänger ihop.

– Arbetet vill vara ett bidrag till teoriutveckling vad gäller förståelse av rörelsens betydelse för lärandet.  Det har varit viktigt för mig att sammanföra kunskaper från neurofysiologisk psykologi och antroposofi, områden som annars knappast möts, men som med barnet i fokus faktiskt kan bekräfta varandra.

Maria Birnbaum hoppas att hennes arbete kan inspirera till mer forskning kring ämnet. Hennes undersökning är fristående och går att ta del av genom att kontakta maria.birnbaum@outlook.com.

Foto: Pexels.se