Polariseringen i den svenska debatten kring komplementära behandlingsmetoders vara eller icke vara i den offentliga vården har varit påtaglig de senaste åren. Med anledning av att regeringen i våras tillsatte en utredning som syftar till att stärka patientsäkerhetsfrågorna i den icke-etablerade vården samt främja dialogen med den etablerade vården anordnade organisationen Famna ett dialogseminarium på Almedalsveckans femte dag. Seminariet var välbesökt och utöver 60-talet åhörare på plats följdes samtalet av ytterligare ca 400 personer via direktsändning på Ytterjärna Forums Facebooksida.

I panelsamtalet, som leddes av f.d. socialminister Bengt Westerberg, medverkade den av regeringen utsedde utredaren Kjell Asplund, professor emeritus och ordförande i statens medicinsk-etiska råd (SMER), Torkel Falkenberg, docent vid Karolinska Institutet, Nina Rehnqvist, professor emeritus och ordförande för Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) samt Åsa Moberg, skribent och debattör.

Den inledande delen av samtalet ägnades åt att definiera vad som menas med att integrera s k komplementära eller alternativa metoder i vården. WHO:s generaldirektör Margaret Chan presenterade via en kort film sin syn på värdet av den kunskap och erfarenhet som finns inom traditionella vårdformer världen över, inte minst vid behandlingen av kroniska sjukdomstillstånd. Hon uppmanade medlemsländerna till en ökad samverkan mellan konventionell medicin och komplementära metoder, genom att bland annat höja evidensbasen genom stöd till forskning inom detta område.

Alternativa vårdmetoder efterfrågas av patienter

Samtidigt som acceptansen av de alternativa vårdmetodernas debatteras, förblir många av dem starkt efterfrågade av patienterna. Inte minst Vidarkliniken exemplifierades som en institution för integrativ vård som åtnjuter ett mycket starkt stöd hos stora patientgrupper. Panelen ombads försöka förklara vad detta beror på och en faktor som alla återkom till var den goda omvårdnad och det fina bemötande som kliniken erbjuder sina patienter. Åsa Moberg bekräftade detta med flera exempel. Hon föreslog också ett större patientinflytande vad gäller hur den framtida vården ska utformas i Sverige.

Torkel Falkenberg som leder en forskningsgrupp för integrativ vård vid Karolinska Institutet, lyfte fram att vårdformer, där komplementära metoder integreras i den konventionella vården, bl a praktiseras vid flera stora sjukhus i USA, då de både efterfrågas av patienterna och dessutom visat sig ekonomiskt hållbara.

Att så inte skett i Sverige menade professor Nina Rehnqvist beror på hur läkarstudenter här fostras i ett utbildningssystem som, mer än i många andra länder, bortser från mer empatiska och holistiska aspekter av vården.

Samtalet kom även in på frågan om evidensbasen för relevanta komplementära vårdformer, vilket i första hand sågs som en fråga om ekonomiska resurser. Forskning inom detta område kan inte drivas utifrån samma kommersiella intressen som läkemedelsforskningen i övrigt, då t ex natursubstanser inte är patenterbara.

Professor Nina Rehnqvist framhöll dessutom att ca 50 procent av den etablerade vården faktiskt saknar stöd i evidens.

Avslutningsvis summerade Kjell Asplund med att säga att hans intention är att med öppet sinne bedöma de komplementära vårdformernas förtjänster och brister. Han berättade också att han ämnar göra studiebesök både i Sverige och utomlands som en del av sitt uppdrag. Resultatet av utredningen kommer att presenteras om två år.

Se seminariet i sin helhet här: