Mitt emellan privat och offentligt driven vård och omsorg finns många idéburna verksamheter som mer drivs utifrån värderingar och människosyn. Här finns alldeles uppenbart en elegant lösning på den splittrande debatten om mångfald och vinster i välfärden. Men trots detta och stor popularitet i alla politiska läger är den idéburna sektorn mycket liten i Sverige, betydligt mindre än i våra grannländer. Det går att ändra på om man verkligen vill, menar Ulrika Stuart Hamilton, som är generalsekreterare i Famna.

Famna är en riksorganisation för idéburen vård och social omsorg och organiserar ungefär hälften de verksamheterna i landet. De flesta drivs som stiftelser eller föreningar fristående från kommun och landsting, och de har inte vinst som primärt mål. Här finns allt ifrån stora och välkända verksamheter som Ersta Diakoni, Stockholms Stadsmission och Vidarkliniken, till små enheter med något 10-tal anställda. De idéburna verksamheterna har en viktig roll i samhället.

Värderingar som gör skillnad

– Både ur medborgar- och politikerperspektiv är vi en viktig del av mångfalden och möjligheten att välja. Det behövs mångfald både när det gäller driftsformer, verksamheternas innehåll och värderingar. Alla inom vården och omsorgen behöver ju inte göra samma sak på precis samma sätt. Så skulle jag själv tänka om jag satt på kommun eller landsting och upphandlar detta, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Hon förklarar en del av det som är speciellt för idéburna verksamheter och som skiljer dem från privat och offentligt driven vård och omsorg.

– De bärs av en idé som man tillämpar och som ofta är sprungen ur en särskild människosyn. Det här skapar ett extra mervärde jämfört med privata och offentliga verksamheter. Därmed inte sagt att de sistnämnda inte har engagemang och idéer. Det som i grunden skiljer är att idéburna verksamheter har tillkommit utifrån en värdering och att detta mer präglar innehållet i verksamheten och mötena med människor varje dag.

– Här finns väldigt engagerad personal som brinner för det man gör, det är vad jag ser ute i verksamheterna. Att exempelvis utgå från patienten eller den enskildes behov blir aldrig klyschor, man omsätter det verkligen i praktiken.

En tydlig skillnad jämfört med många privata verksamheter är förstås att överskott eller vinster, som man även behöver i idéburna verksamheter, genomgående går tillbaka till själva verksamheten. En skillnad jämfört med offentliga verksamheter är att man hos de idéburna ofta har kortare beslutsvägar och är bättre på att ta tillvara personalens engagemang. Det är vanligt att medarbetare vittnar om det.

– En annan väsentlig skillnad är att idéburna verksamheter ofta gör olika slag av viktiga insatser för patienter och brukare som offentliga verksamheter normalt inte gör därför att det inte ingår i deras uppdrag. Våra verksamheter ser mer av de här glappen i behov som behöver mötas. Offentliga organisationer har i regel inte samma flexibilitet.

För lite idéburet i Sverige

Det är uppenbart att idéburna verksamheter har flera viktiga fördelar som bidrar till den mångfald som alla tycks vilja ha. Ändå står sektorn bara för 2,3 procent av vården och omsorgen i Sverige, mätt i antalet anställda. Motsvarande andel i Danmark är 13,8 procent och i Norge 7,8 procent.

Den offentligt drivna vården och omsorgen var mycket dominerande i Sverige under många år. När man sedan från 1980-talet och framåt släppte in privata alternativ, vilket också skedde i Danmark och Norge, tog den privata sektorn en större del av kakan i Sverige än den gjorde i grannländerna.

– Med rätt förutsättningar kan idéburen vård och omsorg bli mycket större även här i Sverige. Det borde kunna röra sig om åtminstone omkring 10 procent av totalen. Hos politikerna är våra idéburna verksamheter mycket populära i alla partier, men vi vill se mer tydliga utslag av det intresset i verkligheten. På den punkten är det lite för mycket prat och för lite verkstad, menar Ulrika Stuart Hamilton.

Onödiga hinder i upphandlingar

Om vi vill ha en större idéburen sektor inom vård och omsorg behövs förändringar inom bland annat två nyckelområden, som Famna också arbetar aktivt med:

• Upphandlingsregler och hur de tillämpas
• Kapitalförsörjning för tillväxt

När det gäller upphandlingar rör det sig om flera saker. Det största problemet är hur dagens lagar och regler tillämpas, anser Ulrika Stuart Hamilton.

– I många upphandlingar tittar man för ensidigt på lägsta pris och det passar inte ihop med det som idéburna verksamheter står för. De som upphandlar måste inte gå på lägsta pris, även om deras jurister kanske säger det. Men många gör så för att ha ryggen fri och undvika tidsödande överklaganden.

– Det är också viktigt att man inte specificerar för många krav i upphandlingarna kring hur verksamheten ska bedrivas. Då begränsar man värdefulla innovationer och idéer. Man bör specificera vad som ska göras, inte hur det ska göras.

Det är bland annat de här tillämpningarna av regler som avgör hur mycket idéburna verksamheter kommer fram och kan utvecklas i Sverige, menar Ulrika Stuart Hamilton. Men det behövs också ändringar på regelnivå, och även här finns uppenbara möjligheter på EU-nivå, som Sverige ännu inte har infört.

Enligt ett EU-direktiv behöver man t.ex. inte göra en offentlig upphandling om kontraktsvärdet är under 750.000 euro och tjänsten inte är gränsöverskidande. Det finns också möjlighet att göra undantag för vissa sociala tjänster. Men de här möjligheterna finns ännu inte med i den svenska lagstiftningen och risken är att de senare inte kommer med ordentligt. EU-direktivet som nu finns ger idag Sverige och andra EU-länder möjlighet att vidga undantagen och göra upphandling mer flexibel inom sociala tjänster. Det är viktigt att de möjligheterna fullt ut också regleras i svensk lag, menar Ulrika Stuart Hamilton.

En annan och flexiblare möjlighet är att använda s.k. Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP). I Sverige finns idag ett 60-tal exempel på IOP inom olika områden, exempelvis kvinnojourer och flyktingmottagning. IOP-samarbeten handlar i praktiken bara om sådant som anses så speciellt att det inte går att upphandla på en marknad på vanligt sätt. Var gränsen går är lite oklart, vilket är ett hinder i sig.

Vill nyansera vinstdebatten – stelbenta regler kan få negativa konsekvenser

Det har på senare tid varit mycket debatt kring vinster i välfärden och hur de ska kunna användas. Detta är en debatt som Famna vill nyansera. I den pågående Välfärdsutredningen, som inte minst behandlar vinstfrågan, ser Ulrika Stuart Hamilton en risk för att det kommer förslag som kan minska valfriheten för medborgarna och redan i direktiven till Välfärdsutredningen finns tongångar som kan komma att påverka även idéburna verksamheter på ett negativt sätt.

– Det talas där om att skattemedel bara ska få användas till det som de är avsedda för. Men om detta ska tolkas bokstavligt på enhetsnivå och omsättas till stelbenta regler kan det leda till att exempelvis en Stadsmission inte kan fördela överskott från en del av verksamheten till en annan del där resurserna just då bättre behövs. Det vore mycket olyckligt.

– Våra medlemmar har mångfacetterade verksamheter med olika sorters finansiering, allt ifrån offentliga kontrakt, medlemsavgifter, försäljning i egna secondhand-butiker, insamlade bidrag, föreningsstöd till volontärinsatser. En reglering av överskottshantering ned på enhetsnivå skulle omöjliggöra vissa aktiviteter, kanske hela verksamheter. Vi tycker det är viktigt att man ser varje organisation som en helhet, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Rent allmänt tycks den idéburna sektorn ha många viktiga fördelar och en intressant potential att utveckla välfärden i en riktning som alla kan stå bakom. En god idé verkar därför vara att på olika sätt släppa fram och stimulera idéburna verksamheter så att de får en större roll i välfärden.

– I Sverige har vi ett starkt och livaktig civilsamhälle. Men vi har en alldeles för liten och okänd idéburen omvårdnads- och vårdsektor. Det vill vi ändra på, säger Ulrika Stuart Hamilton.