Hälsa är något som ständigt skapas genom god balans och har med hela livssituationen att göra. Därför är det viktigt att i vården se till hela människan som individ och inte bara det fysiska. Det anser Gunvor Lunde som är läkare på Vidar Rehab och som har lång erfarenhet från vården i Norge, där man överlag tycks ha en bredare syn på hälsa än i Sverige.

Viktigt att se hela bilden kring en patient

Världshälsoorganisationen WHO har slagit fast att hälsa inte bara är frånvaro av sjukdom, utan att det också ska finns ett kroppsligt, själsligt och socialt välbefinnande. Det här kan verka självklart, men är långt ifrån givet i praktiken. Gunvor Lunde tycker att hälsa är en svår och komplex fråga, men hon pekar på ett enkelt nyckelord: balans.

– Hälsa är en process, något som blir till hela tiden genom balans i livet och det omfattar allt från det kroppsliga till det emotionella, sociala och det existentiella. När balansen inte finns uppstår ofta sjukdom.

Hälsa och sjukdom är två sidor av samma mynt. Den gängse medicinen utgår enligt Gunvor i regel från ett kroppsligt fynd. Hittar man inget kroppsligt så anses man vara frisk. Men så enkelt är det inte, menar hon. Hur man mår är något annat. Vid exempelvis fibromyalgi kan man känna sig mycket sjuk utan att sjukvården hittar något fel. Omvänt kan man ha cancer och ändå känna sig helt frisk. Man kan exempelvis också ha återkommande migränattacker men i övrigt känna sig frisk.

Helheten är individuell

– Människan är inte bara en kropp och det är många saker som spelar in för att man ska känna välbefinnande. Därför är helhetssynen på människan så viktig. Det här hänger oskiljaktigt ihop med det individuella. Varje människa har sin historia och livssituation. Tittar man inte på detta får man inte hela bilden kring en persons hälsa och sjukdom, säger Gunvor Lunde.

Hon menar att man inom exempelvis rehabiliteringsvården inte kommer någon vart om man inte ser till hela människan som individ. Utifrån sina norska erfarenheter som bland annat överläkare och psykiater upplever hon att man i Sverige överlag har för ensidigt fokus på det biologiska i vården.

– Så är det inte i Norge. Inom norsk allmänmedicin brukar man exempelvis säga att människan är ett levt liv. Och inom psykiatrin hade vi vårdplaner som täckte in många områden av patienternas livssituation.

I den svenska vården ser Gunvor Lunde också att det blir allt mer generella riktlinjer som man måste följa. Hon tycker det är bra med riktlinjer, men här finns också en risk för att man fokuserar för mycket på dessa och tappar bort de individuella anpassningar som behövs för att ge varje patient en så bra vård som möjligt.

Att ha en individuell helhetssyn på patienter är inte minst viktigt vid kroniska sjukdomar, men även vid akutsjukdom. Egentligen är det alltid viktigt, anser Gunvor. Hon tar en vanlig urinvägsinfektion som exempel. Där måste man förstås se till den fysiska delen, men man bör också titta på andra delar för att undvika en ny infektion. Patienten kan exempelvis vara utmattad och därför mer infektionskänslig. Man kan även se på kosten och hur patienten klär sig med mera.

– Hur man gör i vården beror egentligen på målsättningen. Vill man åstadkomma långsiktig hälsa och även förebygga att sjukdomen kommer tillbaka måste man titta på flera faktorer kring patienten. Men om det är viktigare att snabbt få iväg patienten ligger det nära till hands att bara skriva ut en läkemedelskur.

Sjukdom hänger enligt Gunvor ihop med någon form av obalans. Hon säger att det idag finns många i läkarkåren och inom andra vårdprofessioner som ser de större livssamband och som vet att hur människan har levt hänger ihop med hur frisk eller sjuk hon är.

Det här anknyter även till ett växande forskningsområde, epigenetiken, som handlar om kroppens system för att bestämma vilka gener som ska vara påslagna. Detta påverkas av allt att döma av miljöfaktorer och vad både man själv och tidigare släktled upplever i livet.

– Det påverkar om man blir sjuk eller inte, och hur man återfår hälsan. En bra balans i livet ger bra motståndskraft, säger Gunvor.

Ett hälsobringande perspektiv

Sammantaget pekar allt detta på hur viktigt det är att, utöver att vi försöker bota sjukdomar, också har en salutogen inriktning i vården. Dvs ett fokus på faktorer som ger och vidmakthåller människors hälsa. Det var den amerikansk-israeliske professorn i social medicin Aaron Antonovsky som redan på 1970-talet myntade begreppet salutogenes, som betyder hälsans ursprung. Han menade att en individs hälsa ofta beror på personens känsla av sammanhang. Den avgör hur man klarar av stressituationer, vilket i sin tur är avgörande för hälsotillståndet. Sådana faktorer brukar på svenska förkortas KASAM, och består av tre delar: begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet i livet.

– Det salutogena kommer allt starkare inom forskningen, särskilt i USA. Men det tar tid innan det slår igenom brett i den dagliga vården. Det här handlar ofta om livsstilsfaktorer som det sociala livet, aktivitet, kost med mera, berättar Gunvor Lunde.

Den amerikanske läkaren och forskaren Dean Ornish har skrivit en bok som Gunvor rekommenderar, Love and survival. Den handlar om hur vår överlevnad är beroende av kärlek, närhet och relationer. Hon berättar om ett forskningsexempel: I ett försök med kaniner där man forskade på förekomsten av avlagringar i hjärt- och kärlsystemet såg man skillnader, men man kunde inte förstå vad dessa berodde på. Det visade sig så småningom att det var städerskan som var skillnaden. Hon brukade klappa kaninerna som fanns på den lägsta hyllan, men kom inte åt kaninerna högre upp. De kaniner som klappades hade fått mindre avlagringar i hjärt- och kärlsystemet.

Så kan man få mer helhetstänkande i vården

Det finns en rad ganska generella hälsofrämjande faktorer som motion, kost osv. Men vad i detalj som behövs i en enskild patients liv för att skapa och behålla god hälsa är förstås också individuellt och beroende på livssituation. Hur kan man då få in mer av individuell helhetssyn i vården?

– Det handlar mycket om att lyssna på patientens berättelse och att verkligen försöka förstå var personen befinner sig. En god idé är också att fråga patienten vad hon behöver och vad hon vill. Det ger en bra utgångspunkt för att sedan säkra en bild av det kroppsliga, att titta på det emotionella och sociala samt även få med det existentiella. Då blir det en helhet, säger Gunvor.

Hon nämner några exempel på vårdåtgärder och bemötande på Vidar Rehab som oftast gör viktig skillnad för patienterna.

– De flesta säger att de känner sig sedda, tagna på allvar och lyssnade på samt att de får hjälp med att se hur de kan gå vidare. Man får tillfälle att stänga av omvärlden och tid att verkligen känna efter och själv inse vad man behöver. Olika terapier och samtal öppnar också upp för detta. Fysisk beröring är ett annat viktigt exempel, hos oss i form av bland annat olika insmörjningar som är lugnande och uppbyggande. En konkret sak som rytm i vardagen, exempelvis att sova och äta regelbundet, är också något som får många patienter att må bättre. Det här helhetsinriktade konceptet ger bra resultat enligt studier och utvärderingar, berättar Gunvor.

Vad tror du behövs generellt i vården idag för att få in mer av det salutogena, individuella helhetstänkandet kring patienten?

– Kunskaper och forskning om detta finns redan idag. Men det behövs mer tid och det mänskliga mötet med patienten behöver bli återupprättat både för läkare och andra i sjukvården. I vården har man sparat in för mycket på tiden och det s.k. new public management hänger starkt ihop med detta. Allt behöver dock inte ta så lång tid, utan det handlar även om personlig hållning inom vårdprofessionen.

– Det salutogena, individuella helhetstänkandet tror jag kommer allt mer. Men ett hinder är tyvärr att läkemedelsindustrin har en alldeles för dominerande ställning och den riktar in sig på enklare avgränsade problem som man kan tjäna pengar på, inte individuella helhetslösningar som ger hälsa, säger Gunvor Lunde.