En forskningsstudie från Tyskland visar att elever som går i en waldorfskola känner sig mer intresserade och entusiastiska inför att lära sig, jämfört med de som går i en offentlig skola.

– Det är en hög grad av överensstämmelse mellan vad omvärlden efterfrågar och vad som betonas för waldorfelever, säger Dr. Andreas Schleicher som sammanställt studien och som även är den som ansvarar för de kända PISA-undersökningarna.

I studien framgick det även att waldorfeleverna kände sig mer uppmuntrade och i högre grad lärde känna sina styrkor, jämfört med eleverna från den offentliga skolan. Detta är den största empiriska studien som finns över waldorfelevers och -föräldrars erfarenheter av pedagogiken och den genomfördes i Tyskland mellan 2009 och 2011 och omfattade drygt 800 elever. På grund av redan tidigare genomförda studier i den offentliga skolan har man haft relevant data att jämföra med.

– Det som räknas idag är ett livslångt lärande, motivation och förmåga att utifrån sin egen horisont utvecklas i takt med förändringarna i samhället och arbetslivet, säger Dr. Andreas Schleicher.

Här är några av de siffror man kommit fram till:

• 80% av waldorfeleverna upplevde sitt lärande roligt, jämfört med 67% i den offentliga skolan.
• 85% av waldorfeleverna upplevde att omgivningen var stöttande, jämfört med 60%.
• 67% av waldorfeleverna upplevde att förhållandet till lärarna var utmärkt, jämfört med 31%.

Studien gjordes av professorerna H. Barz, S. Liebenwein och D. Randoll i samarbete med Heinrich-Heine-universitetet i Düsseldorf och finns i bokform: ”Bildungserfahrungen an Waldorfschulen – Empirische Studie zu Schulqualität und Lernerfahrungen, Barz, Liebenwein, Randoll. Springer VS, Wiesbanden 2012.”

Utvärderingen av den svenska skolan baseras nästan uteslutande på provresultat och slutbetyg. I ett samhälle där främlingsfientliga krafter växer sig allt starkare kan det tyckas väsentligt och högst angeläget att även börja utvärdera skolan utifrån ett större, socialt perspektiv. Är det eventuellt dags att låta sig inspireras av alternativen?

I Bo Dahlins forskningsrapport ”Waldorfskolan – en skola för människobildning?” från 2004 jämförs bland annat förhållandet mellan den kommunala skolan och waldorfskolan avseende relationerna till det omgivande samhället.

I slutrapporten konstaterar professor Dahlin till exempel att waldorfeleverna tycks ”genomgå en mer positiv social utveckling, dvs Waldorfskolorna verkar i något större utsträckning förverkliga de mål som finns uttalade i den svenska skolans ’värdegrund’.”

Han konstaterar även att: ”Waldorfskolorna i stor utsträckning tycks fostra både aktiva och ansvarskännande medborgare med demokratiska värderingar.” Något som självklart påverkas av föräldrarnas bakgrund, waldorfföräldrar tenderar till exempel att ha ett större socialt engagemang, men Dahlin understryker upprepade gånger att pedagogiken omöjligt kan vara oväsentlig.

Genom studien kunde man även komma till slutsatsen att elever från waldorfskolor hade mer öppna och toleranta attityder mot ”avvikande” samhällsgrupper, som till exempel homosexuella, religiösa grupper och invandrare. En fjärdedel (25%) av eleverna från den kommunala skolan svarade att de inte skulle välja att bo granne med en invandrare, jämfört med 5% av waldorfskolans elever i samma jämförelsegrupp (”de med mindre än 500 böcker hemma”). I den andra jämförelsegruppen (”de med fler än 500 böcker hemma”) var skillnaden i svaret på samma fråga 19% (kommunala skolan) respektive 0% (waldorf). De enda samhällsgrupperna, som waldorfeleverna istället tog större avstånd, från var kriminella, nazister och rasister.

Vad har då detta med fostran till aktiva och demokratiska medborgare att göra? frågar sig forskare Dahlin i rapportens utvärdering och fortsätter:

”Ett av de mest intressanta resultaten från undersökningen om medborgerligt-moralisk kompetens var den antydda skillnaden i hur intresset och engagemanget i sociala frågor ”utvecklas” från skolår 9 till gymnasiets sista år. Bland Waldorfeleverna ökade det, bland den kommunala skolans elever minskade det eller var konstant. Kan det vara så att Waldorfpedagogikens ”sparande” på kognitiva krafter under grundskoleåren leder till ett starkare uppvaknande av dessa krafter under de senare tonåren och därmed också till ett större intresse och engagemang i frågor som rör samhället och världen? Kan det vidare vara så att betoningen på estetiska verksamheter under barndomsåren lägger grunden till vissa ”överskottskrafter” under vuxenåldern? Sådana krafter behövs uppenbarligen idag, för att människor ska engagera sig i sociala och politiska frågor. Håglöshet och depression skapar knappast aktiva samhällsmedborgare.”