Öppna kultur- och samhällslivet mer för intellektuellt funktionsnedsatta
Rättigheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning begränsar sig inte alls bara till att samhället ska ta hand om dem. Enligt FNs konvention om mänskliga rättigheter handlar det inte minst om rätten att utvecklas och vara delaktig i samhället. Här har kulturen en viktig roll. Mycket bra görs i Sverige idag, men långt ifrån tillräckligt, menar Kjell Stjernholm på Studieförbundet Vuxenskolan.
Han tog upp de här frågorna med särskild koppling till kulturlivet, vid en föreläsning nyligen arrangerad av Södertälje kommuns kultur- och fritidskontor. Kjell Stjernholm är verksamhetsutvecklare inom Studieförbundet Vuxenskolan med nationellt ansvar för personer med funktionsnedsättning. Han har tidigare grundat Moomsteatern, som idag är en fullt professionell teater med utbildade skådespelare som har intellektuell funktionsnedsättning.
Bli omhändertagen eller bli delaktig i samhället?
Kjell Stjernholm anser att de bra saker som görs idag på det här området ofta är resultat av att det finns människor med god vilja, men att systemen och incitamenten i samhället inte är riktigt byggda för det.
– LSS är en bra lagstiftning som ger många bra rättigheter, men den säger exempelvis inget om att de här människorna ska få tillgång till kulturlivet. Kommuner vill ofta spara pengar och kan lockas att nöja sig med att man tar hand om personer med intellektuell funktionsnedsättning, att det är rent och snyggt osv. Men det här är i grunden en fråga om inställning. Ska vi bara ta hand om dessa människor eller ska vi se till att de är en del av kulturlivet och samhället?
Ansvaret för detta menar han ligger hos alla inblandade, från rikspolitiker och kommuner till omsorgsverksamheter, boenden och studieförbund. Kjell Stjernholm påminner här om vad FNs konvention om mänskliga rättigheter säger, vilket är något som Sverige ställt sig bakom. Här står bland annat att personer med funktionsnedsättning ”ska få möjlighet att utveckla och använda sin kreativa, artistiska och intellektuella förmåga, inte endast i eget intresse utan även för samhällets berikande”.
– Man ska inte bara vara föremål för projekt. En person med funktionsnedsättning ska också få vara en person som sprider sin kultur till andra. Jämför exempelvis med Glada Hudik-teatern eller Moomsteatern.
Kjell Stjernholm ger också ett annat exempel: Judith Scott i USA, som när hon levde hade Downs syndrom, var döv och inte talade. Ändå blev hon en av världens stora och accepterade konstnärer som utvecklade en egen garnbaserad teknik och ställde ut sin konst på fina gallerier. Ett annat mer näraliggande exempel är en CP-skadad ung man som skrivit hundratals låttexter och som via Studieförbundet Vuxenskolan kan få ut dessa till olika band som repar inom studieförbundet.
Enligt Kjell Stjernholm åtar man sig inom FN-konventionen att höja medvetandet i samhället om kapaciteten hos och bidrag från personer med funktionsnedsättning. Man ska också främja respekten för deras rättigheter och värdighet, samt bekämpa stereotypa uppfattningar och fördomar.
– Varje gång personer med funktionsnedsättning hamnar i inkluderande sammanhang så bidrar det till just detta.
Att så få barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning är delaktiga i kultur- och föreningsliv har flera förklaringar, enligt Kjell Stjernholm. Frågan har också ställts direkt till berörda och då uttryckte både barnen och deras föräldrar en uppfattning att det inte var något som var avsett för dem, medan pedagogerna sa att de inte har metoder för detta. En annan mer konkret anledning är också att personer med funktionsnedsättning ofta inte har pengar över för att ta del av kulturlivet.
– Man behöver skapa intresse för detta. Det är även viktigt att kulturverksamheter har tillgänglighetsplaner, men detta handlar inte bara om att bygga ramper för rullstolar. Man behöver exempelvis också ha viss beredskap för att ta emot personer som inte kan följa de vanliga normerna för uppförande.
En fråga om egenmakt, bildning, demokrati och hälsa
Att personer med funktionsnedsättning får ta del av kulturlivet, och medverka i det, är långt ifrån bara en kulturfråga. Kultur har starka samband med egenmakt, bildning, demokrati och hälsa, menar Kjell Stjernholm. Exempelvis är kulturen ett starkt verktyg för bildning, vilket är ett betydligt vidare begrepp än utbildning. När det gäller demokrati kan sambandet handla om att kunna ha inflytande över sitt liv och ta del av samhällslivet. Kjell Stjernholm påminner här också om att begreppet ”obildbar” togs bort i Sverige 1968, och omyndighetsförklarandet togs bort 1989.
– Att sedan även kultur och hälsa hänger ihop vet varenda människa som sjunger i kör. Man lever lyckligare och längre om man får ta del av kultur. Men personer med intellektuell funktionsnedsättning lever klart kortare, trots att funktionsnedsättningen i sig inte behöver vara ett hälsohinder.
Media ger en viss spegling av hur lite personer med funktionsnedsättning är del av kultur- och samhällslivet. Enligt Kjell Stjernholm motsvarar deras representation i media bara 0,7 promille, och då beskrivs man i regel som offer för någonting som inte har fungerat eller liknande.
Läs mer:
