Omsorg kan låta som en självklarhet för förskolornas verksamhet. Hur skulle någon kunna glömma en så viktig aspekt för barnens välmående? Men allt eftersom förskolan gått alltmer mot lärandefrågor kan den här frågan glömmas bort ibland. Det menar Bim Riddersporre som är lektor i psykologi på Malmö Högskola och forskar om förskolan.

– Senaste decenniet har förskolan fokuserat alltmer på lärandefrågor. Både i och med att utbildningen till förskollärare blivit allt mer akademiskt präglad och att läroplanerna har reviderats. 2011 förtydligade man lärandemålen i förskolan och skapade många fler, samt att förskolan togs in i utbildningssystemet och började lyda under skollagen. Det innebar en starkare betoning på utbildning och förskolan som den första skolformen för barnen, säger Bim Riddersporre.

Omsorg på efterkälken

Medan man tidigare hade pratat om omsorg, lärande och utveckling började man nu allt mer prata om undervisning och det stärkta kunskapsuppdraget. I och med att de här frågorna var nya hamnade fokus naturligt på dem i fortbildning och samtal. När all energi och alla satsningar går åt ett håll hamnar det som inte ryms i den riktningen på efterkälken. I det här fallet blev det omsorgen, menar Bim.

– Det finns en risk att kunskapen om omsorg stagnerar för att man inte pratar eller intresserar sig för den. Jag och ett antal personer såg det här som bekymmersamt. Bland medarbetarna i förskolan varierar åsikterna. Vissa håller med, medan andra betraktar begreppet omsorg som något som påminner dem om tidigare låg status för yrket. Som att det skulle räcka att vara en snäll människa och passa barn, medan förskolan idag är något helt annat. Idag tänker man mer expertis och undervisning, säger hon. Det man missar är att omsorg kräver minst lika mycket kompetens att utöva som undervisning gör.

Det blev en bok

Ord som omsorgsträsket har florerat som en negativ beteckning på arbetsuppgifter i den gamla tidens förskolor. Men Bim och ett antal personer såg och ser omsorg som något grundläggande, en del av mänsklig samhörighet. Omsorg vilar också på en tung vetenskaplig grund, till skillnad från didaktiken i förskolan som är en relativt ny vetenskap. Utifrån dessa insikter föddes idén om den bok som gavs ut i fjol, ”Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund”.

– Vi tänkte att omsorgen skulle få en förnyad tyngd om vi kunde visa att den vilar på en minst lika solid grund som allt annat, och inte bara är ett vardagligt begrepp som handlar om att vara snäll. Vi samlade ihop människor med olika perspektiv och förståelser kring omsorg. Boken, när den väl var klar, togs tacksamt emot och verkar ha satt ämnet omsorg på förskolornas och förskollärarutbildningarnas agenda igen, vilket var precis vad vi ville. Barnskötare har hört av sig och sagt att de har känt sig sedda när frågor om omsorg börjat lyftas på förskolorna och i samtal.

Undervisningen i förskolan är dock inte lika hård som det kan låta för en utomstående. Ingen kräver att undervisningen i förskolan ska bedrivas på samma sätt som i grundskolan. Bim är inte emot den utvecklingen, så länge man inte glömmer just omsorgen. Hon menar att det inte finns någon motsättning mellan att barnen är små och att de erbjuds ett lärande som är planerat. Det kan även handla om att ta barnets lärande vidare utifrån vad de är nyfikna på.
– För mig är förskolans tjusning att de här sakerna finns intrasslade i varandra samtidigt. Men som pedagog måste man ha kunskap om de olika aspekterna, medvetet och med en idé och tanke som vilar på kunskap. Egentligen är det inga konstigheter men frågorna är laddade.

Med hela barnet i fokus

I boken nämns att en bra förskollärare bryr sig om hela barnet. Det handlar, enligt Bim Riddersporre, om att förstå och bry sig om hur barnet har det i livet och utanför förskolan. Kanske att ge extra stöd till föräldrarna om det behövs. Men det kan också handla om att man är lika engagerad i att lugna och trösta ett barn som man är i att undervisa. Det är självklarheter egentligen men de kan gå förlorade om fokus bara ligger på ämnesinnehåll.

– Om man tappar bort blicken på barnets perspektiv ser man inte hela barnet, utan mer den pedagogiska processen än barnet som ska vara en del av den. Ett barn som inte mår bra är till exempel inte så nyfiket på att lära sig något nytt. Man har allt att vinna på att barnen mår bra och är trygga i sig själva. Därför är det tråkigt att peta isär begreppen och ställa dem emot varandra, säger Bim.

Olika perspektiv

I boken skriver olika personer om omsorg utifrån olika vetenskapliga perspektiv. Bim Riddersporre nämner ett kapitel där en läkare och en professor i pedagogik skriver ett kapitel tillsammans, trots att deras discipliner normalt sett är väldigt uppdelade. De för samman två perspektiv och skapar något nytt i en text om att omsorg inte ägs av någon situation eller ämnesområde och exemplifierar för att visa att omsorgen finns som en del av livet hela tiden.

– Ett annat exempel jag gärna lyfter fram är Barbro Bruces kapitel om småprat. Där skriver hon om vikten av småprat i förhållande till barn. Man pratar när man klär på ett barn, byter en blöja, för att visa att man finns där och ser barnet. I vuxenlivet kallas det kallprat, Barbro Bruce väljer att kalla det varmprat när man gör det med barn. Hon fångar något oerhört centralt där. Det att vi finns här tillsammans och att det betyder något att vi gör det. Det här är förstås bara några av alla intressanta perspektiv som framkommer i boken, säger Bim Riddersporre.

Förhoppningen framåt är att omsorgsaspekten i förskolan ska kunna få ett lika nyfiket och rikt språk som det börjar bli när det gäller de mer kunskapsinriktade målen. Bim tror på att bidra till en balans mellan olika aspekter så att de får samverka tillsammans för barnens bästa.