Läkare kallar det ”psykologisk vurpa” och politiker höjer ett varningens finger.
Men vi svenska kvinnor är beredda som kanske aldrig förr att ta till oss kunskap – gammal som ny, svensk som från fjärran länder och kulturer – för att leva våra bästa liv. Det handlar handlar varken om naivitet, dumhet eller tankevurpor. Det handlar om självbevarelsedrift. Dumförklara oss för det – och ni har dumförklarat er själva.

Unga kvinnor som inte får hjälp, eller inte litar på att de kommer att få hjälp, av den konventionella sjukvården söker sig till komplementär och alternativ medicin.

Och det ställer till problem – för somliga politiker och vissa läkare. Kvinnorna däremot rapporterar att de mår bättre och många att de blir friska.

Det har läkare mage att kalla ”psykologisk vurpa” och politiker höjer ett varningens finger.

Men – det handlar inte om naivitet, inte om dumhet eller tankevurpor. Det handlar om självbevarelsedrift. Och tack och lov är den hög.

Vi, svenska kvinnor, vill må bra. Och för att göra det är vi beredda som kanske aldrig förr att ta till oss kunskap – gammal som ny, svensk som från fjärran länder och kulturer – för att leva våra bästa liv.

Dumförklara oss för det – och ni har dumförklarat er själva.

Det vore mycket smartare och bättre för alla parter om ni lyssnade istället.

Nu kan jag väl inte längre kalla mig ”ung kvinna”, men jag var, och när ryggen smärtade efter en vurpa (fysisk sådan, med häst) fick jag absolut NOLL hjälp av den konventionella sjukvården. Eller ja, kanske 0,1:

– Ta smärtstillande och gör sit ups, sa läkaren till mitt 17-åriga jag, som inte kunde ta sig ur sängen utan att först rulla över på magen och ta sig upp på armbågarna.

Ingen röntgen (jag stod och gick ju), ingen undersökning, ingen uppföljning, inga återbesök.

Jag kan knappt räkna alla de komplementära terapier jag vänt mig till sedan dess; naprapat, akupunktur, osteopat, kiropraktor, homeopat, kinesolog (fast just det var mer nyfikenhet än vårdbehov)… Och sjukgymnastik.

Jag har däremot hittills aldrig tagit värktabletter för min ryggskada och ja, jag kan göra sit ups numera (och ta mig ur sängen utan problem).

Min poäng: Det var inte sjukvården som hjälpte mig, det var den komplementära vården. Men mest av allt var det min självbevarelsedrift och vilja att vara frisk till varje pris.

Gudarna ska veta att jag var skeptisk till mycket – mest av allt homeopaten, som ställde ett otal frågor som kändes helt irrelevanta. Men rädslan för vad skadan – som vid det laget hade fått benämningen ”kotförskjutning” av mer än en terapeut – skulle göra med min rygg genom graviditet och förlossning var starkare än skepticismen.

När jag kom hem med för mig okända pulver i små påsar ringde jag min läkare. Detta var i London och min allmänläkare, var också min mödravård – och skulle det visa sig, en väldigt öppensinnad läkare, som just då utbildade sig i homeopati. Han förhörde sig om vad det stod på mina pulverpåsar och kunde försäkra mig om att de inte skulle skada mitt ofödda barn.

Jag kanske hade fått hjälp av sjukvården om jag kommit in på bår den där gången, om min smärttröskel varit lägre och jag hade klagat högre. Det hade kanske varit fantastisk vård – vem vet?

Men nu gick jag en annan väg och tog hand om min rygg på mitt eget sätt, utan att förkasta vare sig sjukvårdens sjukgymnastik eller den komplementära vårdens örtmediciner. Precis som horder av kvinnor gör för andra typer av medicinska problem, där de inte känner att vården tar dem på allvar. De förkastar inte – de välkomnar allt som hjälper dem att leva sina liv till dess fulla potential. De vill vara friska och ha sin hälsa och är beredda att gå utanför ramarna som satts av svenska myndigheter (och som är markant snävare än bara i vårt grannland Norge, liksom i Tyskland och Schweiz).

För mig är just det integrativ medicin.

Jag kommer dessbättre aldrig att få veta om den första naprapaten jag träffade överdrev när hon sa:

– Du måste ta hand om din rygg – annars kommer du att sitta i rullstol innan du är 35.

Det är det jag har gjort, efter bästa förmåga. Och för det tänker jag inte låta mig dumförklaras.