Solen lyser från molnfri himmel under en i övrigt regnig vecka i juni. Inger Hedelin tar emot en grupp på ett 15-tal orienterare från Stockholmsområdet för guidning i entrén till Kulturhuset i Ytterjärna.

Hon är van. Det har blivit många grupper genom åren. Inger Hedelin har varit med sedan 70-talet och sett det mesta i området växa fram – Vidarkliniken, Kulturhuset, restaurang, kafé, trädgård och rosenodlingar. För cirka tio år sedan blev det guidning på heltid.

– Antrophos betyder människa och Sophia vishet, berättar Inger för gruppen. Antroposofi handlar i grunden om helhet och harmoni mellan det yttre och inre människan.

Hon använder sedan hela Kulturhuset som en metafor för antroposofins grundtankar.

– Det är högt i tak – här ska man känna frihet och kunna andas, säger hon, men det är tätt mellan de individuellt utformade pelarna på samma sätt som vi människor lever tillsammans. Allt hänger ihop. Marmorgolvet klättrar upp längs pelarna på lika varierande sätt som vi människor är olika. Huset sträcker sig som en kropp över fälten med ”huvudet” i den högsta, norra delen, där också den vackra konferenssalen ligger. Mot söder blir huset lägre och öppnar sig med stora glasfönster mot naturen och omgivningarna. Där äter man och njuter.

Är antroposofi en religion?

I den stora konsertsalen, som rymmer 500 personer, fortsätter Inger berättelsen om den mänskliga livsresan genom bilderna i den färgstarka fönsterkonsten. Arne Klingborg, den numera bortgångne konstnären, har stått för de flesta utsmyckningarna av husen i Ytterjärna – ofta tillsammans med Ulf Wagner, lärjunge till Arne, men också egen konstnär och lärare.

– Vi människor arbetar med vår egen utveckling utifrån våra inre krafter på samma sätt som naturen arbetar med årstiderna, säger Inger och pekar på hur denna process illustreras i fönsterpartier, väggar och tak i den stora konsertsalen.

Det kommer frågor från gruppen om antroposofin är att betrakta som en religion.

– Nej, säger Inger bestämt, varje människa måste finna sin egen sanning. Det finns så mycket omkring oss som vill göra oss omänskliga, eller t o m övermänskliga, och det handlar för var och en av oss om att finna det genuint mänskliga i det vi är inne i. Det är antroposofi. Vi måste sträva efter en balans mellan yttre och inte krav.

Att vårda och utveckla även livets andliga dimension är också en viktig del av den antroposofiska livsstilen.

En resa som började på 60-talet

Ytterjärnas historia går tillbaka till 30-talet, men i mitten av 60-talet blev Ytterjärna en del av den dåvarande radikala ungdomsrörelsen, som ville förändring. Hit kom entusiaster för den antroposofiska livsstilen från Tyskland, England och Schweiz. Kurser och utbildningar byggdes upp kring vård, skola och inte minst kring den biodynamiska odlingen.

– Det pratades och skrevs både positivt och negativt, berättar Inger, inte minst de egensinnigt utformade husen berörde starkt.

Den en och en halv timme långa guidningen i Ytterjärna avslutas med en rundvandring i den vackert anlagda trädgården. Arne Klingborgs estetik är tongivande även här och välkända trädgårdsmästare som t ex Lars Krantz, mannen bakom Rosendals trädgårdar, har skolats här.

Inger har just pensionerat sig från sin fasta tjänst som guide i området, men vill finnas tillgänglig när hon behövs. Då hon efter många och långa utbildningar i Tyskland i bl a eurytmi, kom tillbaka till Ytterjärna, kom hon mitt den dynamiska uppbyggnadsprocessen.

– Det har ända sedan den tiden funnits en stor nyfikenhet på verksamheten här, säger hon när gruppen gått vidare för lunch på restaurangen. Men visst det finns också en hel del fördomar och missuppfattningar.

Inger berättar t ex att det finns en uppfattning att det i Ytterjärna bor en sluten ”sekt” med färdiga åsikter, som man måste underordna sig om man lever här.

– Det stämmer ju inte alls, menar hon. Möjligheten att tänka och tycka fritt kanske är större här än på de flesta andra ställen i vårt land. Ett faktum som också varit lockande för dem som valt att slå sig ner här.

Hon berättar också att många frågar om det är sant att antroposofer ogärna vaccinerar sina barn.

– Det är givetvis ett fritt val för varje familj som är bosatt här på samma sätt som överallt annars, menar hon. Men visst är det många engagerade föräldrar som slagit sig ner i det här området för att de vill satsa på en naturlig livsstil och bland dem finns det en hel som förhåller sig ifrågasättande till centrala påbud som t ex generella vaccinationsprogram i tidig ålder.

Ett helhetstänk

I restaurangen stöter jag på några av orienterarna som var med vid guidningen och frågar vad som gjort mest intryck.

– Det är helheten, säger de med en mun. Allt hänger verkligen ihop på ett harmoniskt sätt – arkitektur, konst och den omgivande miljön. Det är vackert och genomtänkt vart man än vänder sig och är mycket större än vad vi föreställt oss.

– Maten är också helt fantastisk. Hit åker vi gärna fler gånger!