Quirky är ett amerikanskt företag som uppfinner, producerar och säljer innovativa produkter. Och det verkar som att deras interna företagskultur är minst lika banbrytande. För att måna om sina anställdas kreativitet har företaget infört en veckas betald ledighet i början av varje kvartal för ”mental service och andligt underhåll” – utöver den vanliga semestern.

Deras företagsbeskrivning lyder: ”Vi är Quirky. Vi gör uppfinningar åtkomliga. Vi tror inte att världens bästa idéer finns ute i världen – de är inlåsta i människors huvuden. Vi finns till för att lösa det problemet.”

Det nya konceptet för personalvård kallar de för ”blackout” och förklarar det med att alla maskiner då och då måste fyllas på och underhållas – detta gäller även ”människans maskin”. Därför stänger de ner hela maskineriet en hel vecka varje kvartal för att låta personalen fylla på med vad de själva upplever saknas.

”På Quirky, vet vi att fantastiska saker kan hända på de mest okonventionella sätten, en mentalitet som från första början fick oss att bygga detta företag. Vår tes är att Blackout kommer att leda till större effekt, fler vackra produkter, och ett sundare arbetslag.” skriver Quirky själva på sin hemsida.

Är ett inre andligt rum det nya gymmet 2015?

Visst är det härligt med ökade valmöjligheter. Vi kan välja ekomjölk, vi kan välja ”vanlig” mjölk, vi kan välja havremjölk eller till och med ekohavremjölk. Men den ökade valmöjligheten innebär även ett indirekt krav på ökad medvetenhet om vårt eget ansvar som individer. Är det rättvist att lämna över ansvaret till den enskilda individen, och är vi människor ens kapabla att axla det?

Vi verkar hur som helst vara överens om att det krävs en kollektiv beteendeförändring för att minska klimathotet. I Naturvårdsverkets nya rapport från november 2014 har man granskat fenomenet Nudging som ett potentiellt politiskt verktyg till en systematisk beteendeförändring. Kan Nudging vara lösningen för ett mer hållbart samhälle?

”Nudge betyder ”putta” och nudging handlar om att försiktigt leda människor i en önskvärd riktning, utan att använda varken morot eller piska. Nudging syftar inte till att förändra individers värderingar eller att öka flödet av information utan handlar istället om att möjliggöra beteenden och enskilda beslut på ett sätt som kan vara fördelaktiga för individen men ofta också för samhället.”

I rapporten uttrycks en viss skepsis mot människans förmåga att själv utföra den beteendeförändring som klimatfrågan kräver. ”Det vi redan har är vi mycket ovilliga att förlora” konstaterade forskarna Kahneman och Tversky redan 1979. Alltså: vi blir generellt sätt argare över att inte få äta köttbiff till måndag lunch, än vad vi blir gladare över att se biffen ligga där på tallriken som vanligt.

”Vi ändrar hellre tron än beteendet” konstaterade psykologen Festinger 1957 och pratade om kognitiv konsekvens, dvs vi människor vill gärna att vår tro ska stämma överens med vårt beteende. Men gör den inte det, ja, då ändrar vi helt enkelt hellre vår tro än vårt beteende.
Alltså: ponera att du tycker att ekologisk mat är bäst men din vanliga matbutik inte säljer några ekologiska varianter för den middagsrätt du brukar äta. Då är du alltså, enligt Festingers teori, mer benägen att intala dig att ekologiskt nog inte är så himla bra ändå, än att ändra din middagsmeny eller faktiskt gå till den mer ekologiska butiken 300 meter bort.

Nudging är kanske inte det optimala verktyget i verkligheten, kritikerna påpekar till exempel att det även skulle kunna användas för mindre vänliga ändamål än att minska klimathotet. Men det kan vara intressant som tankeexperiment och väcker även en del funderingar kring människans förmåga att ta egna beslut. Hur fria är vi egentligen i våra val? Hur många medvetna beslut tar vi varje dag, och hur många av dem sker mest per automatik? Behöver vi en ”storebror” som hjälper oss att välja rätt?

Hur fri är du?
Foto: Erik Olsson

Arthur Zajonc är en amerikansk professor i fysik som skrivit en rad böcker om vetenskap, medvetande och spiritualitet. 2008 gav han ut boken ”Meditation As Contemplative Inquiry: When Knowing Becomes Love” med ekonomiskt stöd från Vidarstiftelsen. Boken har sedan dess översatts till flera olika språk och nu har den även kommit på svenska.

I boken, som på svenska fått namnet ”Meditation som kunskapsmetod – När vetskap blir till kärlek”, bjuds det på en blandning av praktiska instruktioner och inspiration från olika tänkare – från Rudolf Steiner till Rumi, Goethe och Asiens visa mästare.

Zajonc slår an tonen redan i bokens första mening med följande diktrad från Henry David Thoreau:

”Vi måste lära oss att vakna upp
och hålla oss vakna, inte
genom mekaniska hjälpmedel, utan i en
ändlös förväntan på gryningen,
som inte överger oss
ens under vår djupaste sömn.”

Arthur Zajonc har utvecklat sin inriktning av meditation genom flera års arbete med hundratals universitetsstudenter, professorer och kontemplativa grupper över hela världen. Boken är en frukt av hans år av undervisning och eget personliga praktiserande. För närvarande är Zajonc ordförande för ”Mind and life institute” och arbetar bland annat med att utveckla en ny pedagogisk modell byggt på ”compassion” för Bhutan.
Foto: A. Zajonc