Civilsamhällets lösningar på lokala och globala problem blir allt proffsigare och starkare, men i många länder ökar samtidigt det politiska trycket mot sådana initiativ. En annan trend är att makthavare ofta försöker lösa problem med samma resonemang som har orsakat problemen. Det menar Ole von Uexkull som är chef för Right Livelihood-stiftelsen.

Ibland kallas Right Livelihood-priset det Alternativa Nobelpriset. Syftet med utmärkelsen är att hedra och stötta modiga människor och organisationer som på ett visionärt och föredömligt sätt arbetar för att lösa globala problem. Ofta utifrån ett lokalt sammanhang. Hittills har 166 pristagare från 68 länder uppmärksammats för sina insatser. Utmärkelsen, som har sitt säte i Stockholm, har fått sitt namn efter det buddistiska konceptet Right livelihood, som uppmuntrar människor att leva på ett etiskt sätt med respekt för både människor och miljö. Det speglar ganska väl vad detta handlar om.

De holistiska lösningarna är ofta bäst

De problem- och lösningsområden som kan vara aktuella för Right Livelihood-priset spänner över ett brett fält. Det kan röra sig om allt ifrån mänskliga rättigheter, fred och demokrati till miljö, hälsa och hållbar utveckling. Årets utmärkelser handlar lite förenklat om humanitärt arbete i krig (Syrien), kvinnors rättigheter (Egypten), migranters rättigheter (Ryssland) och journalisters yttrandefrihet (Turkiet).

– Med våra helt öppna nomineringar ställer vi egentligen en fråga till hela världen om var de största problemområdena finns och var man ser bra praktiska lösningar på dessa. Ofta är det just de som tar sig an problem på ett praktiskt sätt som får fram de bästa lösningarna. Sådana lösningar täcker ofta också in flera aspekter på problemen. Exempelvis kan ett projekt mot fattigdom i Indien även komma in på frågor om naturresurser, vilket också kan göra det till ett politiskt projekt och ett antikorruptionsprojekt, säger Ole von Uexkull.

Civilsamhällets lösningar allt starkare, men politiska inskränkningar ökar

De många nomineringarna till Right Livelihood-priset och de breda internationella kontakter stiftelsen har är även intressant som global temperaturmätare för olika problemområden på vägen mot en bättre värld. Ser man några viktiga trender här?

– En oroväckande trend de senaste åren är att sådant som tidigare setts som frågor om exempelvis miljö och hälsa numera ofta möter liknande motstånd som tidigare bara var typiskt för direkt politiska initiativ. Handlingsutrymmet för civilsamhället har blivit mindre och mindre i många länder, bland annat genom lagar som begränsar utländsk finansiering av icke-statliga organisationer.

Sådana s.k. NGO-lagar och liknande politiskt tryck finns exempelvis i Ryssland, Egypten, Turkiet och Indien. Flera av årets pristagare arbetar under svåra förhållanden och har staten emot sig i frågor som enligt Ole von Uexkull inte borde vara så känsliga. En av årets pristagare, Mozn Hassan som arbetar för kvinnors rättigheter och mot sexuellt våld, har av egyptiska myndigheter belagts med reseförbud. Det är därför ännu oklart om hon kan komma till ceremonin för att ta emot priset som planerat.

– Allt mer av civilsamhällets aktiviteter ses i flera länder som ett politiskt hot mot makthavare. Detta är samtidigt också ett tecken på att sådant arbete har effekt, säger Ole, och pekar på en positiv mottrend.

– Civilsamhällets lösningar växer sig allt starkare och bättre. Fler aktivister börjar arbeta även med juridiska instrument, utöver det praktiska arbetet. De tar fajten att förbättra rättsliga principer och tar därmed diskussionen på en högre nivå.

Fler falska problemlösningar

Miljöfrågor är ett område som varit stort ända sedan Right Livelihood-priset startade. Inom flera miljöfrågor är man idag mer överens om problemformuleringarna än tidigare. Där handlar det nu mer om en kamp om lösningarna, anser Ole von Uexkull. I detta ser han en annan huvudtrend när det gäller problemlösningar: Det blir vanligare med vad han kallar falska lösningar.

– Det finns många oärliga förslag som ser ut som lösningar men där man egentligen mest vill fortsätta som tidigare, enligt det gamla system som har skapat problemet. Allt som försöker se grönt ut är inte grönt. Även Albert Einstein sa att det är omöjligt att lösa ett problem med samma tänkande som skapade problemet.

Jordbruket är ett ämnesområde där Ole tycker att man, till skillnad från andra miljörelaterade frågor, inte är överens om problemformuleringarna. Här reagerar starka intressen också mycket känsligt på sådant som ifrågasätter deras monopolartade syn på hur jordbruk ska bedrivas. Något som också bidrar till problem kring jordbruket är att företagskoncentrationen och företagens kontroll av sektorn gått för långt.

– Det är många som verkar för teknologiska lösningar i en sorts ingenjörisering av jordbruket, där man försöker förändra naturens funktionssätt. Men det är egentligen småbönderna och småjordbruken som försörjer de flesta människorna och som binder mest kol i marken. Det småskaliga erbjuder ofta de bästa lösningarna, men tyvärr är det inte så attraktivt i den politiska sfären.

Ekonomiska intressen hänger många gånger ihop med politiska. De ekonomiska intressena har länge varit välorganiserade och har blivit alltmer sofistikerade. Men det har glädjande nog även civilsamhället blivit, menar Ole. Samtidigt finns det också journalister och parlamentariker som granskar lobbyisterna.

Priset gör konkret skillnad

Right Livelihood-priset gör stor nytta på flera sätt. Utmärkelsen uppmärksammar bra lösningar på viktiga problem som angår oss alla globalt. Den bidrar till debatten inom olika problemområden. Pristagarna får ofta helt nya möjligheter att gå vidare med sina initiativ och sprida lösningarna. I situationer och i länder där det finns ett tryck och ibland hot från den etablerade makten kan Right Livelihood-priset ge ett konkret skydd för pristagarna, eftersom deras arbete då uppmärksammas internationellt.

– Vi har ett dokument på ett 80-tal sidor med exempel på sådant som förändrats på grund av den uppmärksamhet som Right Livelihood-priset ger. I exempelvis Demokratiska Republiken Kongo ville regeringen lägga ner en miljöorganisation, men efter att grundaren René Ngongo fått utmärkelsen ordnade regeringen istället en mottagning för pristagaren och organisationen. Pristagaren kunde sedan också hjälpa andra hotade organisationer och medverka till att 60 miljöaktiva som varit häktade friades. Det finns många exempel där vår utmärkelse bidragit till verkliga förbättringar för många människor, berättar Ole.

Hur kan man stödja det här arbetet?

– Man kan sprida budskapen, skänka pengar och nominera kandidater till Right Livelihood-priset. Och inte minst kan man fortsätta med sitt eget goda arbete i den här andan, exempelvis mycket av det som görs i Järna. Vi ser priset som en inspiration för hela civilsamhället. Det handlar om att stödja ändamålet snarare än oss, säger Ole von Uexkull.

Årets priser kommer att delas ut vid en ceremoni på Vasamuseet i Stockholm den 25 november. För pristagarna blir det i Sverige även möten med riksdagsledamöter och utrikesminister Margot Wallström, men den mångåriga traditionen att hålla prisceremonin i riksdagen har nu brutits efter beslut av talmannen i våras. Skälet uppgavs vara lokalbrist, men kritiker menar att beslutet beror på uppståndelsen när Edward Snowden fick priset 2014.

– Vi ser mycket fram emot att ha prisceremonin på världsunika Vasamuseet, det kommer bli en fantastisk inramning där. Samtidigt beklagar vi att talmannen inte har tagit till sig av den massiva kritik som kommit från riksdagsledamöter, det svenska civilsamhället och FN:s särskilda rapportör för mötes- och föreningsfrihet angående beslutet att stoppa utdelningen av priset i riksdagen, säger Ole von Uexkull.

Doppa den i smält smör och citron och örtsalt, ha den i en pastarätt eller varför inte på en härlig pizza? Kronärtskockan är lite av ett delikat konstverk.

Kronärtskockan kom till Nordeuropa redan på 1600-talet och odlas än idag på flera håll i Sverige. Den kan få små vackra blå blommor högst upp, där det sitter ett skott. Skockan måste kokas innan man äter den, och det är hjärtat samt bladens inre delar som passar för matlagning.

Förutom dess lyxiga framtoning sägs kronärtskockan dessutom kunna lugna oroliga magar. I dess hjärta finns en liten mängd av ämnet inulin. Ny forskning visar på att inulin kan hjälpa tarmen att hålla bakteriefloran i form. Den är dessutom rik på kalium som bland annat är bra för skelettmuskulaturen.

Sedan långt tillbaka i tiden har man betraktat den som en läkande växt. Den sägs exempelvis ha en hämmande effekt på leverns produktion av kolesterol och kan därmed förebygga åderförkalkning. Här nedan delar vi med oss av ett gott recept som innehåller kronärtskocka.

Fiskfilé med kronärtskocka, bönor och citron

4 port.

600 g sejfilé, färsk eller fryst
0,5 msk olivolja
1 citron
1 burk kronärtskocksbottnar (400 g)
1 burk stora vita bönor (400 g)
1 msk olivolja
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
3 msk hackad persilja

Tillbehör: Kokt potatis

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en ugnsfast form med en halv matsked olivolja och lägg den tinade fisken i formen.
Skär bort skalet på citronen och skär citronköttet i små bitar. Låt bönorna rinna av. Dela sedan kronärtskockorna i små tårtbitar. Värm citronen, kronärtskocka och bönor i lite olja i en kastrull. Salta och peppra.
Häll sedan grönsaksblandningen över fisken och sätt in formen i mitten av ugnen i ungefär 10 minuter. Strö över hackad persilja och servera med nykokt potatis.

Just nu byggs Sveriges första storskaliga reningsanläggning för läkemedelsrester i avloppsvattnet. Anläggningen byggs i Linköping av Tekniska verken och beräknas stå klar i vår. Läkemedelsresterna beror inte på att människor slänger sina gamla mediciner i toaletten, utan kommer från mänsklig avföring och urin.

Sjöar och vattendrag påverkas negativt av substanserna i våra mediciner. Man har till exempel kunnat se att rester av p-piller gör det svårare för fiskarna att föröka sig. Tack vare den nya anläggningen kan de flesta mediciner, och även resistenta bakterier, renas bort.

Ozon kan bryta ner läkemedelsrester som dagens biologiska processer på reningsverken inte klarar av att ta hand om. Den nya reningsanläggningen kommer alltså att kunna bidra till en minskad mängd kemikalier i samhället. Tack vare ozonet kommer över 90 procent av medicinresterna att renas bort ur avloppsvattnet!

Vad är det som rör sig mest inom hållbarhet just nu? Finns det några trender i detta? Mycket kretsar idag kring klimat, ekosystemtjänster och kretslopp där också några av de största utmaningarna finns. Det blir alltmer komplexa lösningar som kräver mer samverkan. I grunden är det människors värderingar som blir avgörande för en hållbar utveckling. Det menar Håkan Emilsson som är konsult inom hållbarhetsdriven affärsutveckling.

Heta hållbarhetsområden

Han har tidigare arbetat med hållbarhetsfrågor på Albaeco vid Stockholms universitet och på Uppsala universitet, och idag arbetar han med frågorna mer ur företags- och verksamhetsperspektiv på konsultföretaget U&We i Stockholm. Håkan tycker att planetens gränser, eller konceptet planetary boundaries med sina nio problemområden, är en bra utgångspunkt för att titta på vilka gränser man bidrar mest till att överskrida, och vad man alltså behöver ta ansvar för.

Om man utgår ifrån var det händer mycket idag och var dagens stora utmaningar ligger tycker han att man kan urskilja tre särskilt aktuella hållbarhetsområden:

• Klimat – där planetens gränser är nära att överskridas och där det finns relativt stor allmän kunskap idag.
• Ekosystemtjänster och biologisk mångfald – där det kan skapas konkreta incitament för att ta sitt ansvar, vilket också leder till ökad resiliens, dvs förmåga att motstå störningar.
• Kretslopp – som handlar om att sluta kretslopp av ämnen vi behöver, som kol, kväve och fosfor. Och att använda kretslopp för att fånga och skilja ut ämnen som vi inte vill ha, som läkemedelsrester, tungmetaller, miljögifter etc.

– Ett fjärde högaktuellt område är också social hållbarhet. Det hänger nära ihop med de miljömässiga delområdena, inte minst därför att det är de fattiga i världen som får störst problem när dessa delar inte sköts, säger Håkan Emilsson.

Mer mångfunktionella och komplexa lösningar

Det här är en spegling av att olika hållbarhetsområden påverkar varandra mycket på flera plan. Man lyfter idag exempelvis upp naturens mångfunktionalitet som ett sätt att motivera funktionell grönska i stadsmiljöer, mer variation i jordbruket och att restaurera våtmarker.

– Naturen är just mångfunktionell. Exempelvis en våtmark löser mer än en uppgift. Den renar vatten på kväve och fosfor, den blir en bra fågellokal och lekplats för fisk och fungerar som vattenmagasin som bland annat minskar risken för översvämningar. Att anlägga en våtmark är ett exempel på något som är bra för kretslopp, ekosystemtjänster och sociala aspekter. Naturbaserade lösningar är ofta mer mångfunktionella och skapar fler olika värden än tekniska lösningar.

En annan trend som Håkan Emilsson kan se är att det behövs allt mer komplexa lösningar på hållbarhetsfrågorna. För att lyckas med sådana lösningar krävs mer samverkan, som tillför kunskaper inom olika områden.

– Man behöver samarbeta mer för att lösa samhällsproblem. Det är också ett sätt att förhålla sig till mångfunktionaliteten i det man genomför. Jag tror inte man kan sitta på företag och göra sin egen grej inom det här och tro att det räcker. De hållbarhetsproblem vi har idag är de komplexa, de som var enkla har vi redan löst.

Minskning av fossila bränslen och plaster

En jättestor trend är förstås att minska användningen av kol, olja och gas, och det gäller både som bränsle och som råvara till exempelvis plaster. Inom energiområdet har vi bra utgångsläge i Sverige, men det har man inte på andra håll i världen, menar Håkan Emilsson. I vårt land är dock transportsektorn problematisk, och där händer en hel del, bland annat kring fossilfria fordonsflottor, elbilar och exempelvis ett försök med vägsträckor där man kan ladda eltransportfordon under färd.

– Idag säger även den tunga industrin att det här området är viktigt, men jag tror att man kanske inte riktigt inser hur snabbt detta kommer att förändras i omvärlden.

Även när det gäller ökad användning av biobränslen istället för fossila bränslen rör det på sig, exempelvis kring biogas från matavfall. Här kan man använda den kolbundna energin i matrester och även få ut slam att använda som växtnäring. Det gynnar alltså både klimat- och kretsloppsområdet. Men det gäller att människor får möjlighet att källsortera och skilja ut organiskt avfall, och här återstår mycket att göra i många kommuner, konstaterar Håkan Emilsson. Sedan finns det även andra lovande biobränslen att använda som exempelvis svensk tallolja.

Ett annat aktuellt och angeläget område för minskning av fossila råvaror är att ersätta oljebaserad plast med plast från biomaterial. Det ställer dock höga krav på att odlingen och framtagningen av bioråvaran sker på ett hållbart sätt.

Science based targets

En trend inom klimatområdet är, enligt Håkan Emilsson, att använda vad som kallas Science based targets, eller forskningsbaserade mål. Det är ett koncept som kom fram vid klimatkonferensen i Paris förra året.

– Där sattes målet till mindre än 2 graders global uppvärmning, men de åtaganden länderna har gjort landar på 3-4 graders uppvärmning. Därför måste även andra delar av samhället hjälpa till, inte minst företagen. Science based targets är en metodik för varje aktör att sätta egna mål som är tillräckligt ambitiösa för att vi ska nå Paris-målet. Tanken är att om alla har en sådan ambitionsnivå kan vi lyckas med det.

När det gäller resandet och dess klimateffekter menar Håkan att en omställning är nödvändig. En del väljer idag att inte flyga eftersom det helt enkelt släpper ut för mycket koldioxid, men det anses fortfarande radikalt på samhällsnivå. Förståelsen för detta ökar. Det liknar omställningen kring vegetarisk och ekologisk mat för några år sedan. Att det som anses ”normalt” förr eller senare svänger om även på samhällsnivå tror han är en tidsfråga.

Den nu starkt ökade handeln med ekologisk mat är naturligtvis ytterligare en viktig hållbarhetstrend.

– Det är en konsumentdriven utveckling, vilket är mycket bra. Det finns ett ökande intresse för det lokalproducerade och var maten kommer ifrån, och man värderar inte standardprodukter lika högt som förr. På matområdet tror jag det blir viktigt att lyckas skapa nya samarbeten mellan olika aktörer i livsmedelssektorn.

FN-mål och nya redovisningsregler

En viktig och användbar global del i hållbarhetsarbetet är FNs 17 nya hållbarhetsmål som spänner över många områden, allt ifrån en rad livsvillkor för människor till miljömål för land, vatten och klimat.

– Många företag säger idag att man vill jobba med dessa mål och analysera vilka som är viktiga för den egna verksamheten. Det här innebär en sorts partnerskap där länder signerar hållbarhetsmålen, och där företag också går in därför att man ser konkurrensfördelar och lönsamhet i det.

När det gäller företag och hållbarhetsarbete pekar Håkan Emilsson också på att en ny lagstiftning är på gång som innebär att medelstora och stora företag snart måste redovisa även viktig icke finansiell information. Det gäller bland annat sådant som rör miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. På så sätt kommer företagens hållbarhetsarbete att bli mer transparent utåt.

Behövs långsiktighet och ändrade värderingar

Samtidigt finns det, enligt Håkan, också en del vanliga hinder och bromsande faktorer i företagens hållbarhetssatsningar.

– Många ser inte riktigt affärsnyttan med hållbarhetsarbetet. Det är också ganska vanligt att man är ute efter enkla lösningar utan att inse komplexiteten och vad som krävs. Om man ska dra affärsnytta av hållbarhetsarbetet måste man gå in ordentligt i det.

– Hur man agerar beror också mycket på om företaget styrs kortsiktigt eller långsiktigt. Ordentliga satsningar behöver vara förankrade i ledningen för att bli av, vilket också hänger ihop med hur företagskulturen och ägandet ser ut.

Rent allmänt tror Håkan Emilsson på att ett långsamt skifte av värderingar, snarare än specifika systemskiften, kommer att leda hållbarhetssträvandena framåt.

– När det gäller bland annat jordbruk och energiproduktion kanske det rör sig om någon form av systemskifte, men på samhällsnivå handlar det om mer förståelse i en situation där människor omvärderar och ökar omtanken till omvärlden. Djupare mänskliga värden kan komma fram i stora samhällsförändringar, som exempelvis den förändring som fossilfrihet kommer att kräva. Värderingar ställs mot varandra i vår tid och jag hoppas att vi går mot större omtanke om varandra. En omtanke om både de som är nära, de som är långt bort och de som kommer efter oss, säger Håkan Emilsson.

På 1980-talet reagerade ett par personer i en husbåt i Kalifornien på ett lågt hummande från havet. De tänkte att ljudet kanske kom från militära experiment. Det var dock det nattliga hummandet från en fisk – ett hummande som väckt stor nyfikenhet hos forskare. Varför sjunger den här fisken på nätterna? Nu har de löst mysteriet.

Hummandet beror på ett hormon som hjälper människor att sova – melatonin. Forskarna studerade hur olika receptorer i fiskens hjärna reagerade på melatoninet, och kunde konstatera att det var som en kemisk klocka kopplad till dygnsrytmen. Man såg att det bara var hanarna som byggde bon och producerade det hummande ljudet för att locka honorna till dessa bon.

När forskarna lät en av fiskarna, som på engelska kallas midshipman fish, befinna sig i konstant ljus märkte de att det hummande ljudet avtog nästan helt. När de gav samma fisk ett melatoninsubstitut återvände hummandet igen men inte specifikt nattetid.

Att fisken hummar just på natten beror troligtvis på att honorna då är mest mottagliga för signalerna, eller att farliga rovdjur inte lika lätt hör de nattliga körerna.

Melatoninet hjälper människor att somna eller att snabbare komma över en jetlag. För fiskarna verkar samma hormon alltså ha motsatt effekt. Det gör dem vakna och redo att humma. Forskarna bakom studien menar att kunskapen från de här studierna kan användas i forskning kring hormoner och muntlig kommunikation kopplad till reproduktion även inom andra djurarter.

Lyssna till fiskarnas hummande och läs hela artikeln här.

Helt nyligen delades årets tio IgNobelpris ut och bland pristagarna fanns två svenskar, skriver Dagens nyheter i en artikel. IgNobelpriset belönar forskning som först får dig att skratta, sedan att tänka. Susanne Åkesson är professor vid avdelningen för evolutionär biologi vid Lunds universitet, och en av pristagarna. Hon förklarar att priset lyfter upp forskning som är oväntad och får en att tänka efter och inse att det ligger en del bakom. Priset gynnar därmed dem som är modiga och går mot strömmen.

Hon och hennes medarbetare i Ungern, Spanien och Schweiz får årets pris i fysik för att ha upptäckt ”varför vita hästar är de mest hästbromssäkra hästarna och varför sländor är dödligt attraherade av svarta gravstenar.” Det handlar om att hon och hennes medarbetare bland annat upptäckte att när solljuset reflekteras på ryggen av en mörk häst liknar det hur ljuset ser ut när det studsat mot en vattenyta. Insekter som letar efter ett vattendrag att lägga ägg i kan därför i stället landa på en mörk hästrygg. Ljus som reflekteras från vita hästar ser annorlunda ut och därför är de ljusa hästarna mer skonade från insekter som hästbromsar.

Priset i litteratur gick i år till författaren, översättaren och biologen Fredrik Sjöberg. Han har skrivit tre böcker om njutningen av att samla döda och levande flugor. Han hade samlat blomflugor på Runmarö i några år och valde att skriva om det.

Bland de övriga åtta priserna fanns till exempel ekonomipriset, som i år gick till en grupp forskare som undersökt vilken personlighet olika stenar upplevs ha. Psykologipriset gick till en grupp forskare som frågat lögnare hur ofta de ljuger, och litat på deras svar. Två personer som levt i vildmarken som get respektive som grävling, utter, hjort, räv och fågel fick priset i biologi.

Prisceremonin hålls årligen i Sanders Theater vid Harvarduniversitetet i Bosten inför 1100 åskådare som kastar pappersflygplan på varandra och på scenen. IgNobel är en ordlek som syftar på Nobelpriset och det engelska ordet ”ignoble”, som betyder inte så ädel. Det är dock fyra riktiga Nobelpristagare som delar ut priserna.

Alla storläsare kan relatera till att böckerna ger något alldeles extra – något vi inte hittar någon annanstans. Nu visar det sig att bokläsande kanske är mer än bara ett härligt sätt att drömma sig bort en stund. Robin Dunbar, en brittisk antropolog och evolutionspsykolog vid universitetet i Oxford i England, menar att ett fenomen som liknar runners high kan inträffa när vi läser en bok som berör oss på djupet. Han kallar det readers high – alltså ett läsrus.

Med runners high menar man det endorfinpåslag som ett riktigt hårt träningspass kan ge. Endorfiner är kroppens naturliga opiater som kemiskt sett påminner om morfin. Robin Dunbar förklarar att endorfinsystemet, som är en del av hjärnans smärtcentrum, aktiveras när vi engageras emotionellt av en berättelse.

Dunbar säger i en artikel i DN att endorfinpåslagen kan skapa ett psykologiskt beroende – och därmed en form av abstinensbesvär. Därifrån kan känslan av tomhet efter att ha läst ut en bra bok komma, och även viljan att genast läsa fler böcker.

Neurolitterära experiment är ett relativt nytt fenomen, och de första experimenten genomfördes för bara några år sedan. Men de visar tydligt att läsning påverkar och förändrar hjärnan, ibland på ett förunderligt sätt.

Martin Ingvar är professor och överläkare vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska sjukhuset. Han berättar i DN:s artikel att den mest betydelsefulla vinsten med läsning är att den stimulerar förmågan att tänka abstrakt, och därmed förstå och kunna analysera sin plats i samhället.
”Vi vet att den ekonomiska utvecklingen inte tar fart i ett land förrän 40 procent av kvinnorna är mycket läskunniga”, säger Martin Ingvar, som menar att läskunnighet är grunden till att världen har gått från en medellivslängd på 35 till 75 år.

Vi bör alltså sluta ha dåligt samvete när vi läser för mycket. Vi kan ju helt enkelt inte låta bli!

Förutom att bönor utgör en utmärkt proteinkälla och mättar skönt i magen, är de lätta att odla och går att använda i de flesta typer av maträtter. Det finns bevis på att man ätit odlade bönor redan för 8000 år sedan, eftersom man i Peru hittade 12-13 mm långa bönor vid utgrävningarna i grottan Cuitarrero.

Namnet böna är indoeuropeiska och betyder att svälla. De gröna bönorna – dit bondbönan hör – är extra nyttiga, eftersom de innehåller mer karoten. Både fibrerna och karotenet anses ha en cancerhämmande effekt, främst när det gäller mag- och tarmkanalen. Eftersom nyttiga tarmbakterier är extra förtjusta i fibrer, ökar bildningen av ämnen som skyddar mot tjocktarmscancer om man äter mycket bönor. Immunförsvaret stärks och blodsockernivån blir jämnare. Bönor innehåller mycket nyttigheter, bland annat B-vitaminer och järn.

Just bondbönan, Vicia faba, är en medlem i ärtfamiljen, men inte närmare släkt med övriga bönor. Kärt barn har många namn och bondbönan kan också kallas åkerböna, hästböna och duvöga. Det beror på vilken storlek fröna har. Bondbönan är ganska frosttålig och lämpar sig därför bäst i vårt klimat. Både i norra Europa och i Glastonbury i England har man hittat bondbönor i lämningar från järnåldern. Bondbönan finns omnämnd i såväl grekisk som romersk litteratur och i Egypten odlades den 1.800 f.Kr. De allra äldsta kända fynden från odlad bondböna är från stenåldern i Jeriko och Ungern. Där odlades den redan innan människorna lärt sig att göra keramik.

Gott bönrecept: Spenat med bondbönor och pancetta

4 portioner

Svartpeppar, malen
1 nypa salt
300 g späd spenat
2 st vitlökar
200 g pancetta i tärningar
0.5 msk olivolja
300 g bondbönor
Gör så här:
Koka bondbönorna några minuter, beroende på storlek, tills de blivit lite mjuka. Låt dem rinna av, skölj i kallt vatten och skala dem sedan. Hetta upp oljan i en stor tjockbottnar kastrull och låt pancettan sjuda i fem minuter. Tillsätt vitlök, rör om hastigt och lägg i spenaten. Rör om och låt den slakna, men inte mer. Lägg i bönorna och smaka av med salt och peppar. Blanda allt väl och servera på nykokt pasta. Smaklig måltid!

Kuriosa: FN har utsett 2016 till Baljväxternas år. Saltå kvarn har samlat många goda och inspirerande bönrecept här.

Till vardags jobbar illustratören och filtmakaren Anna Gran på en dagligverksamhet för vuxna människor med funktionsskillnader, samt är en del av redaktionen här på Ytterjärna forum. Även på dagligverksamheten får hon utlopp för sin kreativitet, då arbetet där är fokuserat på hantverk och Anna har hand om filtmakeriet. Kärleken till ull som material började för sex år sedan, men Anna tycks fortfarande känna samma sprudlande nyfikenhet på ullens alla egenskaper. Hon menar också att vi borde hitta tillbaka till de naturliga fibrerna, och undvika konstfibrerna.
– Tovning är en tradition med anor långt tillbaka i tiden. Det finns en berättelse om Noaks ark, att fåren där stod så tätt packade att de gnuggade sig mot varandra och tappade ull. Ullen blandades på golvet med urin, som är ett såpaämne. De stampade runt på den så att den filtade sig till en matta! berättar Anna.

Konstgjorda fibrer jämfört med naturliga

I Norden höll kunskaperna om tovning på att dö ut i och med industrialiseringen då man inte längre behövde tillverka sina egna kläder. Som tur är dök olika initiativ upp för att bevara hantverket.
– I bondesamhället behövde en familj fyra får för att klä sig. Ull spanns och vävdes, filtades till sockor, skor och hattar. Fårens kött var en restprodukt.

Idag ser det, som bekant, helt annorlunda ut. Efter kriget kom konstfibrerna som skapades industriellt. Man ville imitera naturfibrerna. Dock har konstfibrerna många nackdelar jämfört med de naturliga. Ullens naturliga egenskaper är anpassade efter vårt klimat, säger Anna.
– Det krävs två kilo olja för att tillverka ett kilo syntetmaterial, vilket innebär ett enormt resursslöseri. Konstfiber drar till sig mycket smuts i och med att det är statiskt, och materialet stressar oss. Det gör att vi svettas på ett osundare sätt och måste tvätta kläderna oftare. Ull har naturliga värmebalanserande egenskaper så att vi inte får sådana stressvettningar. När ullen blir våt kan den bära fukt utan att vi känner fukt mot huden. Ull avger även värme i en kemisk reaktion när den suger upp väta, så att vi inte blir kalla. Dessutom är den naturligt nedbrytbar och kan komposteras.

Medan konstgjorda material alltså måste tvättas ofta, räcker det långt att hänga ut sina ullkläder på vädring, menar Anna.
– När vi hänger ull på vädring släpper materialet ut smuts. Sedan räcker det med att borsta eller skaka dem så är de rena. Ull brinner dåligt så det behöver inte behandlas med flamskyddsmedel som man gör med många konstfibrer. Det är viktigt att vara medveten om den här historien. Den enda nackdelen är väl att ylle inte vill bli bortglömt i garderoben, för då kan det komma mal. Det är ett material som vill bli använt ofta.

Många sorters ull

Alla fårarter och fårindivider har olika typer av ull. Vissa av materialen lämpar sig till tovning, medan andra är mer svårarbetade.
– Generellt är fårarterna i Sverige anpassade till vårt klimat. Deras ull har grövre fibrer än den finaste ullen, merino, som inte finns i Sverige. Ullen på svenska får är stickigare men har vackrare lockar. De svenska fåren har behövt vara vaksamma mot rovdjuren i de svenska skogarna. Därför har de blivit uppsträckta, raka och vackra med långa halsar. Det går att jämföra med till exempel rasen texel, som härstammar från slättlandskapet i Holland. De har inte behövt vara lika uppmärksamma i och med de öppna landskapen, och ser därför lite annorlunda ut. De har småkrusig ull som är svårarbetad och passar bäst som stoppning. Den svenska, grövre ullen, är blankare och mer lättovad.

I Sverige lärdes kunskaperna om att tova ut bland annat genom människor som kom vandrande från Finland. Det ansågs som ett karlagöra att tova, eftersom det är ett styrkekrävande arbete.
– Själva tovningsprocessen innehåller två moment: Tova eller filta, och sedan valka eller gnugga som man kan göra mot en räfflad bräda, säger Anna.

Den egna kreativiteten

Själv har Anna lärt sig genom att göra. För sex år sedan började hon på egen hand utforska ull och tovning. I och med att hon lärde sig själv så fanns inget som begränsade henne i den processen. Det fanns ingen som kunde säga att hon gjorde fel, menar Anna.
– Jag funderar mycket på hur jag kan höja materialet. Det går inte att tvinga isär ullen, men med lätt hand låter den sig fördelas och bli luftig. Målet för mig är alltid att nå fram till praktiskt användbara föremål, till utsmyckning eller inredning i miljö. Så tänker jag även i dagligverksamheten Högklint där jag jobbar. Allt vi lämnar ifrån oss blir en vältovad, estetiskt tilltalande och hantverksmässig produkt. Jag köper in råull från gårdarna och arbetet består av många olika motoriska moment, som att karda, tesa, dra isär, älta och gnugga. Det kan resultera i bollar som vi sätter samman till underlägg eller fyller med vete till värmestenar. Vi tovar fällar, vi byter teman efter årstid och nu har det varit särskilt aktuellt att sprida ut våra näckrosor som visualiserar temat ”Algblomning”, till förmån för ett renare vatten. Pengarna skänker vi till Biodynamiska forskningsinstitutionen.

Tovning i Sverige har ett oförtjänt dåligt rykte, menar Anna, eftersom många har tovat fula saker. I Europa har tovningskulturen kommit längre och konsthantverkare skapar fantastiska saker av ull. Därför är hon noggrann med just det estetiska.
– Ullen låter sig transformeras och se ut som olika material, till exempel granit, marmor, asfalt, hud, och snökristaller. Jag är intresserad av att skapa skulpturer i ull och försöka få den att vara genomskinlig och ändå ha en form, till exempel ljuslyktor eller svävande föremål.

Framtidens material

En av punkterna på UNESCO:s lista för att skydda kulturarven är just hantverket. Det immateriella kunskapsarvet, kallas det. Dagligverksamheterna i Järna med omnejd har varit aktivt delaktiga i impulsen att hålla hantverket levande, både som kulturimpuls och meningsfull terapeutisk sysselsättning.
– Jag ser det som ett viktigt uppdrag att stå upp för hantverket och inte låta det glömmas bort. Det är också viktigt med miljöaspekten, att stå upp för det hållbara och höja det till något som blir estetiskt och välarbetat, säger Anna.

När hon själv gick på waldorfskola fick Anna Gran lära sig att skriva skrivstil med gammaldags bläck som doppas. Det flödiga i den tekniken blev något som fastnade hos henne, som har följt henne genom livet och som återspeglas i hennes illustrationer och skapandeprocesser.
– Jag värnar om de estetiska ämnena i skolan och om att bevara och finna nya former och användningsmöjligheter för vårt besjälade kulturarv.

Det multinationella franska försäkrings- och investmentbolaget AXA har börjat minska sitt engagemang i bland annat kolindustrin, eftersom det helt enkelt inte är lönsamt att vara klimatskeptiker år 2016. Den 24 augusti i år gick de också ut, tillsammans med 129 andra stora investerare, och uppmanade G20-länderna att ratificera Paris-fördraget.

När extrema väderlekar ökar i intensitet, så ökar också AXA:s utgifter till kunderna. Under 2014 betalade bolaget ut över 1 biljon euro globalt för väderrelaterade försäkringsärenden. Alltså är klimatfrågan för AXA egentligen varken ett ideologiskt eller teoretiskt problem, utan ett problem som direkt påverkar bolagets affärer.

En uppmaning från bolagen

I sin uppmaning till G20-länderna skriver 130 investerare att Paris-fördraget ger en tydlig signal till investerare att omställningen till en grönare ekonomi är oundviklig. Man menar att regeringar runtom i världen har ett ansvar att arbeta med den privata sektorn. Detta för att försäkra sig om att omställningen sker tillräckligt fort för att få till de nödvändiga investeringarna som krävs för att uppnå Paris-fördragets mål.

Bland målen i Paris-fördraget nämns att man vill hålla den genomsnittliga temperaturen på jorden under 2 grader samt att stoppa utsläppen av växthusgaser under århundradets andra hälft.

De 130 bolagen uppmanar G20-länderna att förbinda sig till Paris-fördraget redan under 2016. Man uppmanar också länderna att implementera rekommendationerna från Global Investor Statement on Climate Change, däribland att stärka stödet för förnybar energi där det behövs. Man vill också att G20-länderna bland annat ska stötta en dubblering av globala investeringar i ren energi till 2020. Hela uppmaningen finns att läsa här.

En hållbar finansmarknad?

Redan på Climate Finance Day i Paris den 22 maj 2015 höll ordföranden i AXA, Henri De Castries, ett anförande om bolagets nya klimattänk. Han förklarade att han som försäkringsman personligen blivit vittne till mänsklighetens förmåga att förändra sig:

”Det här ger mig hopp om att vi kommer lära oss av våra tidigare misstag och rikta in oss på en mer hållbar framtid, med start här idag. Resultatet kommer bli en begriplig, rättvis och ambitiös överenskommelse i december (2015, reds. Anm.). Hursomhelst har vi inget val: En tvågradig värld kan försäkras, en fyragradig värld skulle inte kunna försäkras.”

Henri De Castries menade också i sitt anförande att politikerna vid det här laget har insett att näringslivet inte längre kan betraktas som en fiende till den hållbara utvecklingen, utan snarare som en nyckel till en mer hållbar ekonomi: Att näringslivet är en del av lösningen. Som försäkrings- och investmentbolag har AXA en stor roll att spela när det gäller att börja tänka hållbart, menade De Castries. Han nämnde kolindustrin som ett av de stora hindren när det gäller att stoppa den globala uppvärmningen, och därför minskar bolaget sitt engagemang där rejält. Samtidigt satsar AXA på att en betydligt större del av investeringarna ska bli gröna sådana.

AXA säger sig ha utvecklat olika metoder för att hjälpa enskilda personer och hela städer att anpassa sig till de extrema väderlekar som är en effekt av klimatförändringarna. Det kan handla om varningssystem eller särskilda försäkringsplaner. Detta sker på olika sätt i utvecklade och mindre utvecklade länder.

Att multinationella bolag nu inser att omställningen till miljövänligare alternativ inte bara är önskvärd, utan också nödvändig, ger hopp om en möjlig förändring och att vi kan stoppa den globala uppvärmningen.