Brittiska media rapporterade nyligen att Storbritanniens premiärminister Theresa May vill att landet lämnar Europakonventionen och att planen är att prövningar av påstådda brott mot mänskliga rättigheter i landet flyttas från Europadomstolen till brittiska domstolar.

Media hänvisar till anonyma källor, men Theresa Mays kritiska syn på Europakonventionen för mänskliga rättigheter är ingen hemlighet. Redan tidigare som inrikesminister menade hon att Storbritannien bör lämna konventionen. Theresa May hävdade då att Europakonventionen begränsar den brittiska regeringens möjlighet att bekämpa brott och kontrollera invandringen.

Hon kritiserades dock från oppositionshåll. Man menade bland annat att det måste finnas en yttre källa som avgör för en regering vad mänskliga rättigheter är samt att Mays synsätt skadar Storbritanniens ställning som ett land som spelar efter reglerna och reser runt i världen och säger att vi måste följa mänskliga rättigheter. Även Amnesty kritiserade förra våren Theresa Mays förslag och menade att det är ett direkt slag mot själva arkitekturen för internationellt skydd samt att konventionen har gjort så mycket för rätten till fri press, homosexuella, kvinnor, personer med funktionsnedsättningar och andra vanliga människor i hela Europa.

Europakonventionen innehåller skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och inbegriper de 47 medlemsländerna i Europarådet. Konventionen är en förteckning av rättigheter som alla individer som befinner sig i någon av de undertecknande länderna ska åtnjuta. Några av rättigheterna i Europakonventionen är rätten till liv och förbud mot tortyr, rätten till frihet och personlig säkerhet, rätten till rättvis rättegång, rätten till respekt för privat- och familjelivet, tanke- samvets- och religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i sammankomster, samt förbud mot diskriminering. Att medlemsländerna lever upp till konventionen prövas av Europadomstolen, vars utslag är juridiskt bindande. Europakonventionen är sedan 1995 svensk lag.

Storbritannien var en gång drivande vid skapandet av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och var det första landet att underteckna den 1951. Men idag vill alltså landets premiärminister lämna konventionen och enligt uppgifter tänker hon göra detta till en av huvudfrågorna inför nästa val.

Vi är många idag som blir mer och mer medvetna om vikten av att leva hållbart. Förutom att det är nödvändigt med tanke på klimatförändringarna, kan det också vara väldigt roligt. Det poppar upp mängder av appar, grupper och idéer som hjälper oss att leva mer hållbart 2017. Här har vi samlat några av dem!

Appar

Karma – Rädda mat från restauranger och caféer
Den här appen gör det möjligt att rädda mat som annars skulle ha slängts från restauranger och kaféer, och köpa den till ett lägre pris.

Grön Guide – en app från Naturskyddsföreningen som hjälper dig att göra miljösmarta val i vardagen. Vilken fisk är bäst i fiskdisken? Och hur ska skräpet sorteras egentligen?

Grupper på Facebook

Bytes/Skänkes Sthlm – En grupp för Stockholmsområdet där du kan byta dina saker mot sådant du behöver mer. Bytesgrupper finns för de flesta svenska städer. Förra året skrev vi en artikel om just byteskulturen och delningsekonomin.

Miljövänligare vardag – Den här gruppen är full av miljövänliga idéer och du kan även be om tips från gruppens tusentals medlemmar.

Städa rent och ta bort fläckar miljövänligt – Gruppen är precis vad den heter, full av tips på miljövänlig städning.

Inspirerande sajter

Top ten – en sajt som Naturskyddsföreningen har skapat. Där listar de Sveriges energieffektivaste produkter och ger tips.

Slow fashion – Johanna Nilsson delar med sig av tips och ger inspiration till att tänka hållbart kring framförallt kläder och mode. Vi skrev en artikel förra året om slow fashion, läs den gärna här!

Skjutsgruppen.nu – samåk med någon som ska åt samma håll. Du sparar pengar och är snällare mot miljön.

Medveten konsumtion – En sajt full av grön inspiration utan pekpinnar. De tillhandahåller även ekoguiden.

Forskare vid Southamptons universitet har studerat hur rödhakar påverkas av nattbelysning och oljud från en väg i en stadspark. Ganska mycket, skulle det visa sig. Såväl fågelsången som beteendet påverkas, enligt en artikel på BBC.

”Rödhaken finns i nästan varje stadspark, så de är idealiska för den här typen av studier i urban ekologi”, sade forskaren Frances Mullany till BBC News. Forskarna har undersökt hur mycket fåglarnas livskvalitet påverkas i förhållande till närheten till en ljuskälla och en väg. Resultaten presenterades på British Ecological Society meeting i Liverpool.

Hanarna är i vanliga fall, enligt sin naturliga instinkt, aggressiva och högljudda när de försvarar sina territorier och för att väcka uppmärksamhet hos honorna. Det gjorde att forskarna kunde skapa en hierarki bland fåglarna för att se hur de påverkades av nattbelysning samt ljud från bilvägarna i staden. Forskarteamet använde sig av inspelad fågelsång och skapade på så sätt en ”fejkad” fågel, för att kunna mäta hur pass aggressivt de olika fåglarna i parken svarade. Fåglarna som levde närmare livliga bilvägar och ljuskällor svarade mindre aggressivt och högljutt – deras naturliga instinkter tycktes alltså ha mattats av.

Dr Davide Dominoni är hälsoforskare vid Glasgows Universitet. Han säger till BBC att forskningen ger nya insikter i hur stadsljus och oljud kan påverka fåglar. Han säger sig också vara nyfiken på att veta om resultaten beror på att högljudda och ljusa territorier är av sämre kvalitet eller om fåglarna runtomkring är mer stressade och mindre förmögna att framgångsrikt försvara sina territorier.

Forskarna ska fortsätta att undersöka effekten som nattlig stadsbelysning kan ha på fåglarnas hälsa och hoppas kunna få med sådana faktorer i stadsplaneringen i framtiden. På så sätt kan parkerna byggas med hänsyn till djuren som bor där.

2016 är snart slut och under året som gått har vi hunnit publicera mängder av artiklar, blogginlägg och notiser. Vi vill tacka för att ni fortsätter att följa oss och diskutera intressanta och viktiga frågor. Här delar vi med oss av de 5 mest lästa artiklarna under året. De är fortfarande aktuella och värda att påminna om igen.

#1. En mer nyanserad bild av gluten

En hel del missförstånd florerar kring gluten och hälsa. Det finns många olika typer av gluten och olika mängd av gluten i olika sorter av spannmål. Det är främst senare tiders förädling av vetesorter som förändrat vårt glutenintag, både mängden och typen av gluten. Vill man som konsument minimera gluten kan man bland annat välja olika sorter av kulturveten och baka med surdeg, och även använda andra spannmål som råg, korn och havre. Det menar allmänläkaren Kerstin Fredlund som också forskar och produktutvecklar på området.

Läs hela artikeln.

#2. Positivt besked för Vidarkliniken

Efter regeringssammanträdet sista juni kom beskedet om ett förlängt tillstånd för Vidarklinikens försäljning och användning av antroposofiska läkemedel i vården. Beslutet innebär också att det skapats möjligheter för Vidarkliniken att, under en femårig omställningsperiod, arbeta mot en långsiktig reglering av läkemedlen i Sverige.

Läs hela artikeln.

#3. För smal syn på vetenskap lämnar många utan vettig vård

Den evidensmodell som idag styr vad som ska få förekomma i svensk sjukvård är alldeles för begränsad, både ur mänsklig och vetenskapsteoretisk synvinkel. Den helt logiska följden av detta är att vi har blivit ett alltför pillerknaprande folk, att vi missar många andra bra behandlingsmetoder och att väldigt stora patientgrupper, särskilt kvinnor och äldre, inte får adekvat vård för mycket vanliga typer av sjukdomstillstånd. Det anser Karin Dahlberg, professor i vårdvetenskap.

Läs hela artikeln.

#4. Mer balans och kommunikation mot stress och ångest

Stress, ångest och sömnstörningar är enormt vanligt och handlar ofta om olika typer av bristande balans i livet. Många människor känner sig idag dessutom ganska ensamma kring sina problem. Därför kan det vara klokt att sträva efter just balans och kommunikation som en del av lösningen. Det berättar Ursula Flatters, läkare vid Vidarkliniken, i samband med en föreläsningsserie om konsten att vårda sig själv.

Läs hela artikeln.

#5. Vidarkliniken, quo vadis?

”Jag har under de senaste åren haft uppgiften att delta i styrelsearbetet i Vidarkliniken, nordens enda integrativmedicinska sjukhus, där ’skolmedicin’ kompletteras med läkemedel hämtade ur naturen och därtill bl.a. konstnärliga terapier och tillika en vård som blivit något av ett föredöme i Sverige.” Det skriver Anders Kumlander.

Läs hela blogginlägget.

Den mänskliga kroppen består till mer än 70 procent av vatten. Det känner de flesta till. Trots det har vi nog mest sett vatten som en ganska anonym vätska som ska hålla törsten borta och krukväxterna levande.

Nu har forskare kunnat visa att vattnet antagligen också har ett minne – att varje vattendroppe består av viktig information beroende på vilka miljöer den har befunnit sig i. Vi kunde inte låta bli att dela det här klippet där man får veta lite mer om hur experimenten har gått till. När de lägger en blomma i vattnet påverkas varje vattendroppe av det och förändrar sitt utseende och sin information. Utseendet varierar också beroende på vilken sorts blomma de lägger i vattnet.

Man kan bara föreställa sig hur en vattendroppe ser ut efter att ha varit en del av ett helt hav, omgiven av mängder av olika havsdjur och växter.

Visst är det fascinerande?

Det behövs en mer utvidgad vetenskap som inte enbart är begränsad till det kvantitativt mätbara, vilket idag dominerar helt inom naturvetenskapen och i skeptikerrörelsens världsbild. Det menar Gérard Lartaud som skrivit en bok om förhållandet mellan filosofi och vetenskap. Allt fler inser idag att det kvantitativa synsättet på människan och världen inte räcker till.

Gérard Lartaud har studerat filosofi i Frankrike, motsvarande fil.lic. och är styrelseordförande för Saltå By i Järna, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykisk funktionsnedsättning, vilket är ett av många exempel på verksamheter där synen på människan gör konkret skillnad. Hans bok heter En orientering i antroposofins filosofiska grunder och har undertiteln Om kunskapsbegreppet. Gérard Lartaud placerar här in antroposofin och dess grundare Rudolf Steiner i filosofi- och vetenskapshistorien och anknyter till synsätt hos filosofer som Platon, Aristoteles, Descartes, Kant med flera. I boken diskuterar han också den klassiska vetenskapens begränsningar och varför vetenskapen behöver ta ett nytt steg.

Kvantitativ naturvetenskap räcker inte

– Det finns ett stort behov av en utvidgad vetenskap idag. Den kvantitativa naturvetenskapen har varit framgångsrik för människan, men har också inneburit att människan har reducerats till en helt materiell varelse. Samtidigt är det alldeles tydligt att man utifrån nuvarande naturvetenskapliga utgångspunkter inte helt kan bemöta exempelvis frågor om livet eller medvetandet, säger Gérard Lartaud.

– De flesta inser egentligen att den kvantitativa vetenskapen inte räcker till. Jag skulle tro att väldigt många människor upplever att de s.k. meningsfrågorna, dvs. etiska frågeställningar eller frågor om livets mening, kärlek, liv och död, är de viktigaste i livet och att dessa frågor inte kan reduceras till biologiska processer.

– Dessutom finns det ett växande antal hjärnforskare idag som säger att man inte kan reducera medvetandet till att bara vara en produkt av materiella processer i hjärnan. Även kvantfysiker arbetar med frågan om förhållandet mellan medvetande och materia, och försöker hitta tankemodeller som överskrider det strikt kausala förklaringsmodell som den klassiska naturvetenskapen utgår ifrån.

Den reducering av människan som dagens naturvetenskap leder till är allvarlig därför att det gör att världen blir därefter. Världen blir på flera sätt mer och mer inhuman och det bottnar i den s.k. scientistiska hållningen, som står för en snäv materialism, menar Gérard. Färre och färre människor känner sig hemma i detta och det är inte så konstigt eftersom man har uteslutit en väsentlig aspekt av människan ur vetenskapligt betraktande.

All kunskap är inte neutral – människan är medskapande i sitt liv

Ett av problemen med den utbredda scientismen inom vetenskapen, förklarar Gérard, är att den tenderar att se på världen och människan på ett deterministiskt eller förutbestämt sätt.

– Till slut får man uppfattningen att människans frihet inte är något annat än en illusion. I det synsättet är allt som händer i en människa, även tankemässigt, följden av biologiska och psykosociala orsaker som genetik och miljö. Men människan har även en förmåga att förhålla sig fritt till dessa deterministiska faktorer, annars skulle ju allt vara givet från början. Faktum är att vårt sätt att vara i världen baseras på att friheten inte är någon illusion. Denna frihet är det som våra moderna demokratiska samhällen bygger på.

Det här har direkt koppling till en av de historiskt stora frågorna inom kunskapsfilosofin, menar Gérard. Nämligen hur man förhåller sig till dubbelheten mellan kunskapen som förmedlas genom våra sinnen (sinnesupplevelserna) och kunskapen som kommer från våra tankar och känslor. Det handlar alltså om att förstå hur den s.k. objektkunskapen, kunskapen om materiella ting, står i förhållande till den ideella, eller immateriella sidan av kunskapen (tankar, begrepp och känslor). Hur mycket man betonar dessa olika sidor av kunskap får stor betydelse för hur vetenskapen och kunskapsbildningen utvecklas.

Inom antroposofi, liksom i filosofin i övrigt, handlar det om att integrera dessa båda sidor av kunskapen. Människans immateriella tankeverksamhet kan egentligen aldrig skiljas från objektkunskapen, som är naturvetenskapens signum. Men den naturvetenskap vi ser idag utesluter i stort sett den immateriella sidan av verkligheten. Där ligger, enligt Gérard, den stora skillnaden mellan strikt kvantitativ naturvetenskap och filosofiskt arbete.

– Dagens naturvetenskap vilar egentligen på ett gammalt medeltida metafysiskt antagande, nämligen att kunskapen är en begreppsmässig återgivning av det som redan finns i sinnesupplevelsen. Men antroposofins grundare Rudolf Steiner, liksom flera andra i hans samtid, pekade på att kunskapen inte handlar om återgivning, utan att kunskapa är en skapande akt som tillför något helt nytt till världen.

– Kunskapen är alltså inte neutral, vilket innebär att människan alltid är medskapande i sitt liv. Där kommer också det konstnärliga in som är ett typiskt drag inom antroposofin. Det är ett uttryck för en medskapande process.

Synen på människan gör konkret skillnad

De här skillnaderna i synen på människan och hennes omvärld får konkreta följder för hur vi bedriver en rad verksamheter, exempelvis inom sjukvård och pedagogik. Här kan man se att de olika synsätten är användbara på olika sätt beroende på vad man står inför för uppgift.

– Att betrakta kroppen ur ett kvantitativt/mekanistiskt perspektiv kan vara på sin plats i vissa lägen, exempelvis om man skadats fysiskt i en olycka och man behöver agera snabbt. Men när detta synsätt överförs till andra komplexa processer som exempelvis utbrändhet så räcker det inte. Man kan aldrig lösa en livskris med en mekanistisk eller kemisk utgångspunkt. Ångest, rädsla för döden och mycket annat kan egentligen inte bemötas med utgångpunkt i naturvetenskapens elementära fysiska/kemiska principer, säger Gérard Lartaud.

Om man, liksom inom antroposofin, betraktar människan som medskapare av sitt liv, och något som är mycket mer än en hög celler, så ger man henne även bättre möjlighet att påverka sin sjukdom och sin livssituation. Det ger en värdefull förmåga till självläkning. Detta är dessutom individuellt och går inte att mäta på sedvanligt sätt med naturvetenskapens medelvärden.

Även på Saltå By, där Gérard alltså är verksam, har den här synen på människan stor betydelse. Den gör att man verkligen har en helhetssyn på de ungdomar och vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar som man arbetar med.

– Vi ser dem inte så mycket som diagnoser utan främst som fullvärdiga människor som är kapabla att förhålla sig till sina egen förutsättningar och begränsningar. Det handlar inte alls bara om medicinska och terapeutiska insatser. Vi hjälper dem att finna sina egna vägar och en stadga i livet. Kärnan i vårt förhållningssätt är att få människan att växa i möte med andra människor. Människan kan egentligen bara växa när hon möter andra människor som utgår ifrån hennes mänsklighet.

Vetenskap förutsätter det fria tänkandet

Dagens naturvetenskap, inte minst inom hälso- och sjukvården, lider alltså av en alltför ensidigt inriktning på det kvantitativa och enkelt mätbara. Det kan man förändra, bland annat genom att föra in mer kvalitativ forskning (reds anm). Något som Gérard Lartaud vill se mer av inom vetenskapen är reflektion över vad vetenskap är – en sorts metavetenskap som inkluderar kunskap om själva kunskapandet. Frågan om vad vetenskap är har ju inget entydigt svar och den går inte att lösa med kvantitativa metoder, menar Gérard.

Här ser han en tragik i att dagens naturvetenskap med sin strikt kvantitativa utgångspunkt inte har förmåga att reflektera över sig själv. I detta finns också en intressant motsägelse inom den rådande vetenskapssynen: vetenskap förutsätter just ett fritt tänkande och reflekterande som enligt samma strikta synsätt egentligen är att anse som ovetenskapligt.

Att utöver det vi observerar med våra sinnen även ha med det fria tänkandet som källa till verklig kunskap och på så sätt skapa en helhetsbild ska inte förväxlas med löst tyckande menar Gérard Lartaud.

– Det är stor skillnad mellan att tänka klart och att bara tycka något. En central tankegång hos Steiner och antroposofin är att kunskapen inte är subjektivt bara för att den utgår från subjektet. För Steiner var den tänkande aktiviteten utgångpunkten i kunskapsprocessen.

Detta menar Gérard får långtgående konsekvenser och handlar ytterst om en helt annan syn på kunskap och vetenskap och om en mer nyanserad helhetssyn på människan i en väldigt komplex värld.

– Max Planck, upphovsman till kvantfysiken, har karakteriserat denna komplexitet på ett mycket träffande sätt. Han sa: ”Vetenskapen kan inte lösa naturens yttersta mysterium, helt enkelt därför att vi själva är delaktiga i det mysteriet som vi försöker lösa.”

Gérard Lartauds bok En orientering i antroposofins filosofiska grunder. Om kunskapsbegreppet är baserad på artikelserien ”Steiner i ett idéhistoriskt perspektiv” som publicerades på Ytterjärna Forum förra året. Boken kommer ut i mitten av december och kan beställas från Kosmos förlag eller via Adlibris, eller köpas i Robygge-butiken i Järna.

Grönkål har länge varit en traditionell ingrediens att ha på julbordet. Senaste åren har den fått en form av renässans och numera finner vi den även i trendiga matrecept och smoothies.

Att grönkålen fått ett uppsving är inte alls konstigt, snarare helt i tiden. Den är nämligen otroligt rik på vitaminer – till exempel innehåller den 160 procent av det rekommenderade dagliga intaget av C-vitamin. Den är rik på kalcium och innehåller mängder av glukosinolanter som får levern att må bättre.

Grönkålen är en tålig grönsak som kan odlas i nästan vilken jord som helst – den trivs till och med trots snö och frost. Historiskt har man kunnat spåra den i Sverige redan på 1300-talet.

Smaken är inte så tilltalande för alla, men det går att få grönkålen att bli otroligt god med enkla metoder. En av dem är att skära bort stammen och steka grönkålen tillsammans med olja, vitlök, salt och peppar. Addera annat du tycker om och servera den till en god bönröra. Ett annat alternativ är att mixa ner grönkålen i en smoothie med lite sötare råvaror som bär, banan eller annan frukt. Då får du i dig kålens alla nyttigheter utan att bli överväldigad av smaken. Det går även att göra supergoda soppor eller gratänger med grönkål som bas.

Husmorsknep!

• Hacka grönkålen och frys in den, då kan du bara plocka fram den när du ska laga middag och är hungrig.
• Välsorterade mataffärer säljer ofta redan hackad och fryst grönkål.
• Ha i ett par droppar vatten i påsen när du förvarar grönkålen i kylskåp. Då håller den längre!

Enligt Naturvårdsverket är övergödning det allvarligaste hotet mot vår havsmiljö. Orsaken till övergödning är höga halter av näringsämnen i mark och vatten, framförallt kväve och fosfor. I en artikel på Supermiljöbloggen går de igenom det aktuella läget på såväl nationell som internationell nivå.

Anledningen till att kväve och fosfor sprids i haven är mänsklig aktivitet, i form av jordbruk, avloppsvatten, skogsbruk och förbränning från industri och trafik. De höga halterna förändrar växtligheten stegvis och vissa arter trängs undan. Övergödningen får också växtplankton att öka, vilket kan ge syrefria bottnar och försämra levnadsvillkoren för många djur- och växtarter, enligt Supermiljöbloggen.

Det finns många initiativ för att motverka det här och förbättra situationen. På nationell nivå finns bland annat åtgärdsprogram för förbättrad miljö i Östersjön och Nordsjön. Programmen tenderar dock att bli försenade och dra ut på tiden.

Det finns möjlighet till ersättning för att minska påverkan från jordbruket – till exempel går det att söka pengar för att upprätta speciella diken och skyddszoner för att hindra att näringsämnen läcker. Ett annat exempel är förbudet mot toalettavfall från fritidsbåtar.

På EU-nivå finns direktiv som styr utsläpp av luftförorenande ämnen. Även vattenkvaliteten är reglerad med minimikrav för en god miljöstatus. Fortfarande finns däremot inte ett fullt utvecklat system för att undersöka om god miljöstatus har uppnåtts.

Internationellt finns ett FN-samarbete för att minska utsläppen av långväga luftföroreningar av bland annat svaveldioxid och kväveoxider. Många av de luftburna ämnen som bidrar till övergödningen kommer från utsläpp i andra länder. Därför krävs kraftigare tag på en internationell nivå.

Naturvårdsverket menar att miljökvalitetsmålet inte är uppnått och att det krävs ytterligare åtgärder för att nå dit. Det ser ljusare ut på vissa håll men förbättringarna räcker inte som det ser ut just nu.

Det har gått 40 år sedan den omdiskuterade utställningen Ararat på Moderna museet. Utställningen diskuterade och undersökte ”småskalig teknik och produktion, återanvändning och ekologiska alternativ för byggande och energi, överblickbara demokratiska processer, ekologisk odling och kollektiva lösningar.” Det skriver Maja Lindström i en artikel i Hoppbloggen.

Initiativtagarna till utställningen brann för att diskussionen om ett uthålligt framtida samhälle behövde bli ett tvärvetenskapligt möte mellan konst, teknik, forskning och praktisk erfarenhet. Bakom projektet stod konstnärer, arkitekter, humanister, tekniker och hantverkare. En av dem var Varis Bokalders, arkitekt och författare som är specialiserad på ekologiskt byggande. Han var också aktiv i Almstriden i Kungsträdgården och Alternativ stad, som var emot 60-talets stadsutveckling då man rev stora delar av Stockholms innerstad. I en intervju med Hoppbloggen säger Varis Bokalders bland annat:

”Vi ville förena det bästa ur många olika ideologier; vi ville bekämpa fattigdom och kämpa för jämställdhet och så tyckte vi att miljön var en viktig framtidsfråga.”

Han berättar också, i intervjun, att de hade inspirerats av studenter från AA School of Arcitecture i England som hade uppfört ett kretsloppsanpassat hus med biogasanläggning, växthus och solfångare.

Gruppen bakom Ararat-utställningen skrev ett manifest, där man bland annat menade att ”… vi måste dessutom överge den teknologi som föröder naturen och våra egna livsbetingelser. Vi måste skilja mellan den logiska framtiden, som är en utveckling av nuet och den önskvärda framtiden, som är den värld vi vill skapa.”

Ekologiska hus och utopiska idéer

Utställningen på Moderna museet innehöll fullskaliga exempel på ekologiska byggnader, som Solhuslängan, klimatsmarta radhus. Man hade också skapat Formhuset, för att visa metoder för att ta tillvara på material från alla rivningar som pågick i Stockholm och skapa ett kretsloppshus utifrån en ”tillfällighetens estetik”. Man fokuserade även på naturliga material och olika kreativa sätt att göra uppvärmningen av huset mer klimatsmart.

På gården utanför Moderna museet fanns ett växthus som lagrade värme under natten från dagens solljus och därmed förlängde odlingssäsongen. Odlingen där skedde enligt biodynamiska principer.

Inne på utställningen fanns olika interaktiva delar, som en pedagogisk konstruktion i olika våningsplan med stationer utifrån de fyra elementen. Man ville visa ett möjligt ekologiskt samhälle som tog hand om kretslopp och flöden på ett uthålligt och effektivt sätt. Folk från Järna fanns på plats och visade exempel ur Järnadieten, som mjölksyrade grönsaker och torkad mat. Man visade också på naturliga material som lin och ulle.

Utställningen mottog mycket kritik. Det stack i ögonen på omvärlden att Ararat ifrågasatte varför den moderna storstaden tilläts leva och växa på bekostnad av periferin, landsbygden och fattigare länder. Utställningen väckte dock mycket positiva tankar och inspirerade på många håll, bland annat har Waldorfpedagogiken tagit vara på utställarnas idé om att utgå från engagemang, nyfikenhet och förundran som pedagogiskt verktyg.

Varis Bokalders är idag sedan några år engagerad i att bygga upp en kretsloppsgård i Sörmland som levererar mjölk till Järna mejeri.

Tips! Att botanisera på Hoppbloggen är för övrigt spännande. De nytänkande och klimatsmarta initiativen är många och presenteras på ett lättillgängligt och inspirerande sätt. Hopp står i det här fallet för Hökarängens omställning och permakulturprojekt.

Ekobanken får näst intill högsta möjliga betyg och toppar årets granskning från Fair Finance Guide, som undersöker vilka hållbarhetskrav bankerna ställer när de investerar och lånar ut pengar. Flera storbanker i Sverige har tydligt förbättrat sina genomsnittsbetyg för de 13 hållbarhetsområden som granskas, men når ändå bara omkring halvvägs till toppbetyg.

Ekobanken fick full pott, dvs 100%, på samtliga betygsatta hållbarhetsområden utom ett där man nådde 93%, vilket gav ett genomsnittsbetyg på 99%. På andra plats i granskningen av svenska banker hamnade JAK Medlemsbank med 91%. Bäst genomsnittsbetyg bland storbankerna fick SEB med 59%, medan Danske Bank hamnade på sista plats med 28%. Det tycks överlag återstå en hel del att göra för att åstadkomma en hållbar svensk finanssektor.

– Det är viktigt att bankerna preciserar sina hållbarhetskrav för att arbetet ska kunna följas upp och fungera i verkligheten. Våra granskningar visar ofta på brister i implementeringen, så här har bankerna en hel del kvar att göra, säger Jakob König, projektledare för Fair Finance Guide på Sveriges Konsumenter, som är en av organisationerna bakom granskningen i Sverige.

Glädjande är att flera stora banker sedan förra året har förbättrat sina hållbarhetsbetyg ganska mycket. Det beror enligt Fair Finance Guide på att man förtydligat och tagit fram nya riktlinjer för utlåningen. Hos alla utom Danske Bank finns exempelvis ställningstaganden mot investering och finansiering av kol och man har börjat redovisa fonders klimatavtryck.

– Det är bra att bankerna tar hållbarhet på större allvar, det här blir en allt viktigare fråga för kunderna och det börjar ge avtryck, säger Jakob König.

På Ekobanken är man glada åt att de flesta stora banker i Sverige förbättrar sig när det gäller hållbarhetskrav. Ett av Ekobankens mål är att vara med och påverka hela banksektorn i hållbar riktning och man vill här vara ett gott exempel att jämföra med.

– Vi har visserligen inte lika komplex verksamhet som storbankerna, men att utforma en bra hållbarhetspolicy, ta avstånd från sådant som inte är bra och sedan verkligen följa detta borde egentligen alla kunna göra. Det bör vara en del av verksamheten så att banker inte bara reagerar först när en oetisk finansiering blir uppmärksammad, säger Ekobankens vd Annika Laurén.

– Att affärsbankerna har förbättrat sig enligt Fair Finance Guide är fantastiskt bra. Det blåser en vind nu över hela Europa och andra delar av världen där konsumenterna går före placerarna när det gäller medvetenhet om hållbarhet.

Enligt Annika växer de värderingsbaserade, sociala bankerna i världen så det knakar. Man får mängder av nya kunder och allt fler sådana banker ansluter sig till organisationen Global Alliance for Banking on Values.

– Något som förenar alla de här bankerna är transparens, vilket är väldigt viktig för att åstadkomma hållbarhet. Vi visar öppet vad inlånade pengar används till och det skapar förtroende hos kunderna och en vetskap hos spararna om att deras pengar bidrar till en bättre värld.

Fair Finance Guide är ett internationellt initiativ för att öka insynen i hur hållbart bankerna investerar. Man granskar bankernas riktlinjer utifrån de internationella konventionerna och standarderna inom hållbarhet och socialt ansvar och mäter hur väl bankerna följer dessa principer. På Fair Finance Guides webbplats kan man som konsument enkelt jämföra bankernas resultat, mejla sin bank och berätta vad man tycker samt få vägledning för att byta till en mer hållbar bank.