Genom TED talks kan man vidga sina vyer en aning och ta del av nya och ofta intressanta perspektiv. Idag tipsar vi om 3 intressanta TED talks som postats under den senaste månaden – om vilka positiva saker det kan innebära att vara uttråkad, hur din hjärna bestämmer vad som är vackert och vad molnen kan innebära i klimatförändringarna.

1. Manoush Zomorodi: Att vara uttråkad kan leda dig till dina bästa idéer

I dagens samhälle behöver vi sällan vara uttråkade – har vi inte ett mejl att svara på så har vi en spännande teveserie att följa eller sociala medier-flöde att scrolla. Manoush Zomorodi leker här med tanken på vad det kan innebära att vara uttråkad och enligt forskare är det när vi dagdrömmer som hjärnan intar sitt grundläge. Vi tänker bortom medvetandet och går inte längre på autopilot, som vi gärna gör i vardagliga bestyr. Det i sin tur leder till nya kopplingar i hjärnan, vilket kan skapa nya idéer!

2. Anjan Chatterjee: Så bestämmer din hjärna vad som är vackert

Anjan Chatterjee funderar på ett mycket tankeväckande sätt kring vad skönhet är och varför vissa attribut uppfattas som mer attraktiva än andra. Det har antagligen en koppling till artens överlevnad. Exempelvis uppfattas personer med blandade attribut som mer attraktiva – de representerar olika befolkningar och har antagligen bättre genetisk variation och anpassning till omgivningen. Den andra faktorn som bidrar till skönhet är symmetri. Vidare handlar det om kvinnliga och manliga hormoner, bland mycket annat.

3. Kate Marvel: Kan molnen ge oss mer tid att lösa klimatförändringarna?

Kate Marvel forskar kring klimatförändringarna. Här berättar hon om hur molnen täcker två tredjedelar av jordens yta och ändå är det så mycket forskarna inte vet om dem. Vad man vet är att de spelar en stor och dubbel roll i klimatsystemet – låga moln skuggar solen och kyler planeten och höga moln fungerar som ett växthus och värmer planeten. Olika klimatmodeller försöker förstå sig på molnen och vet ännu inte vilken roll de kan komma att spela i den globala uppvärmningen. De skulle kunna ge oss mer tid att hitta en lösning – eller göra det värre.

Rödbetan håller på att bli väldigt populär. Vi har sett den dyka upp i mat- och hälsoartiklar där den hyllas och rekommenderas för sin förmåga att från näringssidan utjämna spänningar och ensidigheter i den mänskliga organismen. Rödbetan ger oss möjligheten att genom kosten närma oss den goda hälsa vi vill uppnå och motverka de fysiska obalanser vi ibland måste medicinera.

”Riv en rödbeta, en morot, några droppar citron, ät varje dag – det ger stark kraft!”
Detta sade karskt den gamla damen i sängen bredvid då jag var inlagd för att få blod.
Och jag gjorde så, varje dag. Det gav stark kraft.

Vildplantan Beta vulgaris från medelhavsområdet, en strand- och saltväxt, är den planta som kultiverats till mangold, sockerrova och rödbeta i en äldre tid. Men det var först i mitten av 16:e århundradet som rödbetan fick någon större utbredning i Mellaneuropa. Den är lättodlad och kan växa och frodas långt norrut i våra kalla, mörka jordar.
Rödbetsroten är rund och trind och genomskuren ser vi ett blomlikt ringmönster. Smaken är sötaktig och i hela roten ända ut i bladnerverna strömmar den rödlila saften. Den röda färgen är som naturens röda bläck. Den färgar av sig på dina händer, på skärbrädan och den färgar din urin! Flödande i vår kropp fyller den oss med antioxidanter. Pigmentet är en fytokemikalie som är växtens naturliga skydd mot solens strålning, insektsangrepp, bakterier, virus och svamp.
Rödbetsblasten innehåller mer järn och andra mineraler än spenat.

Vidare är rödbetan blodbildande och blodtryckssänkande, hjälper vid förstoppning särskilt när vi har ätit för tung mat, bra mot finnar, fetma, hudproblem, anemi och mycket mer.
Rårivna rödbetor rekommenderas som diet till cancersjuka.
Dessutom är rödbetan basisk och stabiliserar ph-värdet i en för sur kropp.

Inte utan att man kan förstå att rödbetan en gång odlades som läkeört!

Men så är den god också!

Här i en variant på Morotskaka med rödbetor och saffransglasyr:

4 dl ekologiskt vetemjöl
3 dl ekologiskt strösocker
½ tsk salt
1 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
1 msk kanel
1 msk malen nejlika
1 tsk riven muskotnöt
1 ½ dl ekologisk rapsolja
3 ekologiska ägg
3 dl helst biodynamiskt odlade rivna rödbetor
3 dl hackade valnötter

Saffransglasyr
1 påse malen saffran
200 g cream cheese
2-3 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund bakform.
Blanda de torra ingredienserna. Rör i olja och ägg till en jämn smet
Tillsätt rödbetor och valnötter.
Häll smeten i formen. Grädda kakan mitt i ugnen i ca 45 minuter.
Kakan är färdig när den släpper från kanten och en provsticka är torr.
Låt kakan svalna något i formen. Stjälp sedan upp den på ett galler och
låt den kallna under formen.
Använd en elvisp till glasyren och blanda ihop ingredienserna till en slät kräm.
Om du använder hel saffran så börja med att stöta den tillsammans med lite socker i en mortel. Bred glasyren över kakan.

Suzanne Simard är skogsekolog och forskar kring skogens komplexa och symbiotiska nätverk. I sitt TED talk pratar hon om hur skogen är så mycket mer än träden vi ser. Under marken finns en hel värld av oändliga biologiska mönster som binder samman träden och gör så att de kan kommunicera med varandra. Hon menar att det påminner om en sorts intelligens.

I föreläsningen berättar Simard om hur hon sedan barnsben fascinerats av skogen och att intresset aldrig försvann. Hon blev nyfiken på hur träd i en skog kunde dela information med varandra under marken. Till en början var många skeptiska till hennes teori men så småningom fick hon forskningsmedel för att undersöka saken och upptäckte mycket riktigt att vissa trädsorter kunde kommunicera på det sättet. Alltså samarbeta, snarare än att tävla med varandra.

De upptäckte att moderträd kunde skicka mer kol till sina ”släktträd” och till och med reducera sina egna rötter för att skapa mer plats för de yngre träden. När moderträden var döende eller skadade skickade de meddelanden med kunskap och visdomar till nästa generations träd. På så sätt har man kunnat se att träden byggt upp en beredskap mot framtida hot och därmed haft större chans att överleva.

Suzanne Simards förhoppning var till en början att den här vetskapen om att träd kommunicerar i hög grad skulle förändra hur man skövlar och hanterar skogen – att man skulle börja använda mer holistiska och hållbara metoder som var mer praktiska och billiga – för att bevara det komplexa underjordiska kommunikationssystemet. Dock fick hon inse att det inte skulle bli så, åtminstone inte än. Hon menar att skogen har en enorm kapacitet att läka på egen hand men att vi människor måste ge den rätt förutsättningar och bevara den och dess kunskap i så hög utsträckning som möjligt.

Lyssna gärna på hela föreläsningen här.

Jordbruksverket och Naturvårdsverket står bakom en strategi kring ökad biologisk mångfald i odlingslandskapet. En av rekommendationerna i strategin är att ersätta kortklippta gräsmattor med ängar, enligt en artikel på Sveriges Radio.

Strategin väntas bli klar till årsskiftet. Hasse Berglund, biolog på Naturvårdsverket, säger i Sveriges Radios artikel:
”Tätortsnära gräsmarker är en sådan tillgång som man skulle kunna sköta just för att bevara sådana värden, se till att det blir fler blommor, mindre tråkigt gräs och mycket mer bin och fjärilar.”

I en Sifo-undersökning frågade Naturvårdsverket allmänheten hur viktigt det är att det finns humlor och bin i Sverige – 91 procent svarar att det är mycket viktigt. I Naturvårdsverkets artikel om undersökningen nämns att humlor, bin och blomflugor tillsammans har en nyckelroll för större och jämnare skördar. Utan pollinering från olika arter blir exempelvis bären deformerade och svåra att sälja. Hela 90 procent av den C-vitamin som människan äter kommer från grödor som är beroende av insektspollinering.

77 procent av personerna som deltog i undersökningen tyckte att det var mycket viktigt att beslutsfattare tar hänsyn till naturvärden (luft, vatten och klimat) när bostäder och vägar ska byggas. Det finns alltså en stor medvetenhet om dessa frågor hos allmänheten.

Humlor och bin trivs bättre i ängar än på gräsmattor, som oftast bara innehåller en eller några få arter enligt Sveriges Radios artikel. Ängar behöver inte underhållas på samma sätt som gräsmattor. Både lantbruket och offentliga gräsmattor kommer att spela en viktig roll i strategin för biologisk mångfald. Hasse Berglund menar att färre djur och växter ska hotas till utrotning ett antal år fram i tiden om gräsmarkerna tas om hand på ett bättre sätt.

Nu på sommaren när de flesta kanske har lite mer tid för fritidsaktiviteter kan vi inte låta bli att dela med oss av den här fina filmen, som handlar om det japanska begreppet Shinrin-yoku. Det betyder ungefär att bada i träd eller skog, alltså att utan stress eller prestation vistas i en sådan miljö för lugn och välbefinnande.

Det är vetenskapligt bevisat att detta har en positiv effekt på människors hälsa, såväl fysiskt som psykiskt. 1982 lanserade Japan företeelsen som ett nationellt hälsoprogram. Företeelsen har spridit sig även till Sverige, här hittar du som är nyfiken Shinrin-Yokus svenska Facebooksida.

Anna Laestadius Larsson har alltid fascinerats av historia och har flera historiska romaner bakom sig. Den senaste i raden handlar om Hilma af Klints liv. Den gåtfulla Hilma af Klint som gömde alla sina konstverk, fick budskap av andar och senare i livet inspirerades av antroposoferna. Och som blev upptäckt först många år efter sin död.

– Intresset för historia uppstod vid ett väldigt specifikt tillfälle. Som barn samlade jag på souvenirdockor. När jag var nio år var jag i Paris och fick en docka som föreställde Marie-Antoinette. Jag frågade vem hon var och fick svaret att hon varit en vacker ung drottning som blev halshuggen av folket. Där började mitt historiska intresse! Jag ville veta allt om henne. Senare läste jag historia på universitetet och jag har alltid köpt biografier över olika intressanta historiska personer. Att kunna kombinera mitt feministiska engagemang med historieintresset i mina romaner passade därför väldigt bra. Jag har alltid älskat att läsa böcker som för mig till en annan tid och en annan värld, säger Anna.

Anna Laestadius Larsson har varit verksam som journalist i många år, med fokus på jämställdhetsfrågor. Hon drömde om att skriva romaner men tyckte inte att hon hade så mycket att berätta. När hon en gång besökte Drottningholms slott fick hon slumpmässigt syn på ett bröllopsporträtt. Personen på porträttet blev huvudperson i trilogin med böckerna Barnbruden, Pottungen och Rävhonan.

– Plötsligt kände jag att jag visst hade något att tillföra. Jag ville skriva kvinnornas historia men på ett skönlitterärt sätt, så att jag också fick friheten att fantisera. Medan jag jobbade med de böckerna var jag i Malaga på skrivresa för att få miljöombyte. Jag satt på solkusten och tyckte att det var riktigt hjärndött med bara golf och sol. Så jag åkte in till staden i Malaga och där hängde en Hilma af Klint-utställning på Picasso-museet. Det var ett starkt och omvälvande möte. Redan då bestämde jag mig för att jag ville skriva om henne och att det skulle bli mitt nästa romanprojekt.

Gåtan Hilma af Klint

Undertiteln till Annas sprillans nya roman Hilma är ”en roman om gåtan Hilma af Klint”. Men vad är det egentligen som gör henne så gåtfull? Dels är förstås ett intressant faktum att hon höll sina många konstverk hemliga under sin levnad.

– Hon trodde inte att samtiden skulle förstå dem. Hon såg det här som ett kall, en mission som hon hade fått från den andliga världen. Och hon ansåg att det var viktigt att konstverken presenterades för världen i en tid när världen kunde förstå dem, annars var allt jobb bortslösat. Sen tror jag att hon hade en personlig fruktan för hur de skulle mottas och för vad som kunde drabba henne. Kvinnliga konstnärer hade en svår situation, de häcklades och vissa hamnade på mentalsjukhus. Normen var att man helst skulle måla landskap och porträtt – inte vara den första i världen att måla abstrakt konst!

Hilma af Klint kom från en adlig sjöofficersfamilj som var välbeställd men inte förmögen. Hon föddes i Karlbergs slott eftersom hennes pappa undervisade sjökadetterna där, men senare flyttade familjen till en våning i stan. När pappan dog fick Hilma själv ta hand om mamman eftersom hon var den enda ogifta av syskonen. Då hade de det inte lika välbeställt. Hon var en särling på många sätt och gick emot normen för vad en kvinna skulle göra. Hon gifte sig inte, levde med kvinnor och målade på sitt sätt. Samtidigt valde hon bort vänskap för sitt kall – något vi känner igen från många av de stora manliga konstnärerna menar Anna Laestadius Larsson.

Efter Hilma af Klint finns 26 000 kryptiska anteckningar som hon skrivit för hand. Anna Laestadius Larsson beskriver att man måste dechiffrera texten och får ont i huvudet av att försöka förstå den.
– I anteckningarna refererar hon till vad andarna säger till henne och försöker förstå det. Man kan tro att hon är galen men hennes liv var superstrukturerat. Andarna sa ibland åt henne att ta en paus i några veckor från målandet och andevärlden för att hon inte skulle bli sjuk. Det var förstås hennes egna tankar men hon tog omvägen via andarna. Hon hade väl sett att t ex den samtida konstnären Ernst Josephsson började kommunicera med andevärlden och så småningom blev helt galen. Hon försökte hålla sig förankrad i den verkliga världen.

En annan gåtfull detalj är att extremt lite privat finns efterlämnat från Hilma af Klints liv. Hon hade i princip inga privata anteckningar. Det finns inga vykort eller brev. Folk sparade brev förr och det borde därmed finnas men Anna har inte hittat någon som sitter på några brev. Det verkar som om hon har bett folk att förstöra sådant material.

– Kanske tänkte hon att bara verken skulle tala efter hennes död. Hon är nog inte jätteglad för min bok med tanke på det, mitt kall har varit att hitta människan Hilma! Och delvis har jag gjort det. Jag har fått en förståelse. Genom att titta på tiden hon levde i, människorna hon umgicks med och försöka ringa in allt så är jag nog i alla fall på god väg, även om det sista ordet inte är sagt om Hilma i och med min roman.

Nyandlighet och antroposofi

Nyandlighet var mycket populärt i slutet av 1800-talet. Spiritismen och teosofin och antroposofin, som en reaktion mot den strikta kristna kyrkan som uppfattades som lite förlegad. Samtidigt var folk väldigt religiösa och gick i kyrkan varje söndag.

– Det var inte bara några få konstiga personer som höll på med nyandligheten. Många från överklassen var intresserade och trenden var stor. Hilma var intresserad redan från ungdomen och hade haft andliga upplevelser så det var ingenting konstigt för henne. Hon var med i flera olika grupper, bland annat De fem, berättar Anna.

De fem bildades som en utbrytning ur Edelweiss-förbundet, då De fem ville gå ännu djupare i andligheten. De träffades minst en gång i veckan och hade seanser där de bad någon bön, försänktes i meditativ stämning och tog emot budskap från andarna. Ibland i form av automatisk skrift men även automatiska teckningar.

– Man har kunnat se att vissa av dem påminner om mönster som återkommer i Hilmas målningar sedan. Man trodde mycket på att få andarnas kloka budskap via telepati. Det här var i en tid när telefonen var ny och mycket ny teknik dök upp, säger Anna.

Rudolf Steiner var en betydelsefull person för Hilma af Klint. Hon sökte hans uppskattning men fick den inte såsom hon önskat. Han förstod inte hennes konst, vilket var en stor sorg för henne. Hon forskade efter hans död i det antroposofiska arkivet och försökte förstå andarna som talade till henne.
– Så småningom inspirerades hon även av den antroposofiska målartekniken vått i vått som Steiner förespråkade, och gick ifrån sin geometriska stil.

Konstnären ville inte att man skulle visa hennes konst förrän tidigast 20 år efter hennes död. Man tror att den tanken var inspirerad av Steiners uttalande om att det skulle dröja minst 50 år innan världen kunde förstå vad de gjort, och årtalen överensstämmer ungefär.

– Hon ville att antroposoferna skulle ta hand om hennes verk efter hennes död, men de var inte intresserade av det till en början. Så småningom var det därför hennes brorson Erik som fick ärva de 1300 konstverken. Det dröjde ett par år extra men 1966 packade hennes brorson och hans son upp tavlorna och tog bilder av dem. De sökte upp Moderna museet och Nationalmuseum som dock inte var intresserade av konsten. Då tog de kontakt med antroposoferna i Järna och i och med det startades Hilma af Klint-stiftelsen. Än idag är det så hennes konst förvaltas!

Enligt myten använde Achilles rölleka för att läka sina sårade soldater under kriget vid Troja. Han åt den också själv för att stärka sig. Millefolium på Latin beskriver hur den ser ut, tusenbladig. De små vita blomkorgarna växer i täta flockor på en stadig och rank stängel som står kvar in på vintern. Röllekan växer på torra öppna platser och är välgörande för den plats den växer på, tålig emot värme och kyla utgjuter den aromatiska, värmande eteriska oljor vilket drar till sig tvåvingar, skalbaggar, steklar, fjärilar och bin.

I folkmun kallad blodstilla, sårläka, backhumle och Guds hand.

För människan

På mig vattnas det i munnen när jag ser den, kanske för att den också stimulerar aptiten.
Aromatisk, bitter och saltaktig. Med ett ryck får jag av blommorna i handen när jag griper om den lodräta stjälken med den andra. Bladen är goda i sallader liksom maskrosblad om våren. De bittra smakerna i maten använder vi sällan men vi behöver dem för att stödja vår ämnesomsättning. Röllekate på torkade blommor bereds med en nypa i kokande vatten, låt dra i tio minuter. Färgen är limegrön och blir gul med lite honung men röllekate dricks helst utan honung liksom te på andra bittra örter som malört och islandslav. Röllekate kan man dricka som en kur 3 gånger om dagen mellan måltiderna i två veckor. Medicinska örter skall man inte använda slentrianmässigt men med fog för att värma sig vid återkommande krasslighet och förkylningar. I Kina kände man till den redan för 4000 år sedan och på Balkan drack man röllekate mot malaria.

Rölleka verkar kramplösande och förbättrar blodcirkulationen, särskilt i livmodern, vid migrän och hemorrojder, åderbrock och hudsjukdomar har den också använts. Gnid den emot huden så håller du borta mygg, knott och flugor, skriver Pelle Holmberg i Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso– och kroppsvård. Allergiker skall se upp och särskilt vara försiktiga med att kombinera solljus med den färska örtens växtsaft emot huden. I Weledas husapotek finns Achillea comp som orala droppar. På Vidarkliniken har många patienter fått njuta av de varma omslagen efter maten.

Kemisterna har hittat en mängd intressanta ämnen i röllekan. Bland annat bitterämnen som stimulerar samtliga matsmältningskörtlar, så att de kan producera så mycket körtelsafter som behövs för en fullgod nedbrytning av födan. Svavel och kalium har en särskild betydelse i röllekans alldeles speciella förmåga att förmedla ljus och värmestrålar till andra organ.

För jorden

Kompostpreparaten i den biodynamiska odlingen består av 6 olika läkeväxter som representerar enskilda processer i olika organ i den levande organism som har till uppgift att tillföra jorden näring, balans och god hälsa. Så som även djur och människor är i ständigt samverkande med våra inre organ kan komposten bli en bild av vad som försiggår i det levande hos jorden. Röllekapreparatets uppgift är att utjämna de skador och utarmningar av jordar som uppstått vid ensidig drift. Den ger tillbaka gödseln möjligheten att levandegöra jorden. Den bidrar till kolinandning i jorden. Det är den enda växten i kompostpreparaten som inte kan ersättas av någon annan skriver R. Steiner i Lantbrukskursen.

Röllekan genomstrålar jorden på ett sätt som motsvarar de processer jag tycker mig uppleva som en läkekraft när jag bereder den till mig själv. Det var bara den jag ville dricka te på efter ett och ett halvt års rovdrift på livskrafterna.
De andra 5 kompostpreparaten är beredda av kamomill, brännässla, ekbark, maskros och läkevenderot.

Detta var lite kort och torrt om röllekan men egentligen skulle den föräras en lovsång!

Vi på Ytterjärna Forums redaktion vill passa på att önska alla våra läsare glad sommar. Under juli uppdaterar vi bara två gånger i veckan som ni kanske redan har märkt. Här bjuder vår fotograf, Erik Olsson, på 10 sommarbilder från livet i Ytterjärna. Om du är nyfiken på Ytterjärna och vill åka dit, kan du hittar mer fakta och information på ytterjarna.se.

Sommaren är äntligen här och vi på redaktionen vill önska er en trevlig sommar och tipsa om fem av våra mest lästa artiklar under våren. Vi kommer fortsätta att uppdatera även under sommaren, om än i lite lägre hastighet än vanligt!

Risk för onödig mineralbrist i skuggan av proteinskiftet

Göran Rosenberg om jakten på det evidensbaserade livet

IT i förskolan, en självklarhet eller dårskap?

Bengt Westerberg: Ta reda på hur verkligheten ser ut innan ni minskar stödet till funktionsnedsatta

Svenskt eko-koncept blir huvudprojekt i FN:s hållbarhetsprogram

Denna sommar skall jag ge mig ut och lära mig skilja på de vanligaste fräkensorterna genom att nogsamt inpränta de viktiga, små men tydliga kännetecknen! Det är Åkerfräken, equisetum arvense jag vill åt. Den är rikast på organiskt bundet kisel, så rik att det knastrar om den när jag gnider den mellan fingrarna. Dess aska i förbränd form uppgår till 80 procent kiselhalt.
Åkerfräken har en mörk jordstam som går långt ned i marken och ser ut att vara urgammal, säkert fossil, överlevd från en svunnen tid. Vackert ljusgrön bildar den en svävande slöja över marken vävd av rytmiskt ordnade ledade stavar. Lite slumrande och avvaktande väl medveten om sin bevarade styrka.

Åkerfräken är en av våra äldsta och mest använda läkeväxter.
Den ger livskraft, energi, uthållighet, motståndskraft, vigör och tankekraft åt människan. Skriver Elisabeth Hoppe om svenska medicinalväxter i boken om Huskurer.
Åt jorden den jättestora kroppen som när oss med sin växtlighet mitt emellan det jordiska mörkret och det himmelska ljuset kan vi också bereda en läkande brygd emot mögel, mjöldagg, skorv och röta vår och höst i förebyggande syfte. Detta preparat rekommenderas i den biodynamiska odlingen för att stärka motståndskrafterna hos odlingsväxterna och mottaglighet för ljuskrafterna. 50 gram torkad ört kokas sakta i en timme i ett par liter vatten, späds i 20 liter vatten och räcker till besprutning av ett tunnland.

I gammalt bruk användes Åkerfräken till polering av trä och tennföremål och till växtfärgning och växtvård.

Hud, hår, naglar, benstomme består bland annat av kisel och vid kiselbrist försvagas dessa.
Till te för mesta möjliga kiselhalt går det åt 6 msk torkad ört till 5 dl vatten.
Ett kurte bör kokas tio till trettio minuter beroende på hur vedig den blivit när den skördas från juni till mitten av juli. Dricks morgon och eftermiddag i fjorton dagar mellan måltiderna för att sortera den pågående kuren och utrensningen av primärurin, därefter uppehåll i en vecka. Upprepa hela kuren ytterligare två omgångar.
För sårvård låt 1 msk torkad ört dra i kallt vatten 1 dygn.
I kombination med kisel innehåller även Åkerfräken såpaämnen som stimulerar njurarna och därmed lämplig vid urinvägsinfektion och blåskatarr.
Kisel och Åkerfräkens garvämnen verkar sammandragande på vävnaderna, stärker slemhinnans motståndskraft så den inte blir så retad av främmande ämnen vid allergi. Jag själv använder den utvärtes vid ödem.
Te på Åkerfräken växelvis med Björk och Gullris verkar uppstramande vid hemorrojder och åderbrock. Gullrisets verksamma ämnen här är Flavonglykociderna och P-vitaminet.
Åkerfräkens bitterämnen stimulerar matsmältningen liksom Gråbo.
I Weledas medicinsortiment ingår Equisetum arvense både i invärtes och utvärtes preparat.
Dock är den giftig för betesdjur.

Hur skall jag då skilja på Åkerfräken, Ängsfräken och Kärrfräken?

Åkerfräken, equisetum arvense
Arvum betyder åker på Latin och där är den också bäst att plocka.
Se på den första grenleden att den är dubbelt så lång som tandkransen runt stammen vid grenarnas fästen. Det är det säkraste tecknet.
Grenarna är vinklade uppåt.
I tvärsnitt är grenarna fyrkantiga.

Ängsfräken, equisetum pratense
Pekar med grenarna i en båge utåt nedåt.
Spädare intryck.
I tvärsnitt är grenarna trekantiga.

Kärrfräken, equisetum palustre
Växer på fuktig mark, har ett ax i toppen och svarta ringar under tandkransen.
Mörkare intryck.
I tvärsnitt är grenarna femkantiga.

Dessutom är det viktigt att skilja ut Skogsfräken som har många sidogrenar och ger ett yvigare intryck.

Denna växt sällar jag till NYCKELVÄXTERNA eftersom den frambringar kristalinsk ljuskraft i växtriket, kiselkristaller är skatten i det svårtillgängliga berget som hör jorden till.