När årets mottagare av ”Alternativa Nobelpriset” nyligen var i Stockholm för att ta emot priserna lyfte de fram några kärnpunkter som de anser är viktiga i arbetet mot orättvisor och korruption. Klart var också att de kommer att fortsätta sin kamp även om man möter motstånd.
Korruptionen smittar även i Sverige
I samband med Right Livelihoods prisceremoni i Stockholm hölls ett seminarium i Riksdagen. Här berättade pristagarna lite mer om sitt arbete och det kom fram en del intressanta synpunkter.
En av pristagarna, Khadija Ismayilova, som är undersökande journalist från Azerbajdzjan, talade via videolänk eftersom hon belags med reseförbud som följd av sina regimkritiska avslöjanden. Hon har under de senaste tio åren avslöjat en rad korrupta och lukrativa affärsverksamheter med kopplingar till högsta politiska nivå, inte minst presidentens familj. Bland annat en olaglig privatisering av en statsägd bank och ett antal bolag som registrerats på presidentens döttrar för att dölja diverse verksamheter. Khadija Ismayilova beskriver en situation där presidentens familj och höga tjänstemän och deras släktingar skor sig på folkets bekostnad. Samtidigt sitter ett antal journalister fängslade.
Hon anser att det är en skam att europeiska politiker tar emot korrupta politiker från Azerbajdzjan som stulit sina positioner och som förföljer folk och stjäl människors pengar. Hon tycker att det är bra att Sveriges utrikesminister och andra politiker bland annat tar upp frågor om pressfrihet, men att orden också behöver följas av handling.
Hon betonar att korruptionen är smittsam. Den stannar inte bara i Azerbajdzjan. Pengarna som korrupta politiker tillskansar sig går också till att köpa tjänster från europeiska politiker. Hon påminner här också om att en av hennes artiklar gällde Telia Sonera. Enligt Khadija Ismayilova är det ett problem att korruption ofta avslöjas för sent och att det är viktigt att det sker i tidigare skede. Hon hoppas att Sverige kan verka emot korruptionen och tillägger att den förgiftar även i vårt land.
Något som var glädjande att höra var att Khadija Ismayilova och hennes kollegor når ut med sina budskap trots att makthavare i landet försöker hindra det. Det ombud som kom till Stockholm för att ta emot Khadijas pris berättade att när det inte finns fria media blir det färre som säger sanningen. Men när sanningen blir en bristvara så blir samtidigt många människor väldigt intresserade. När artiklar om affärerna kring presidenten och hans döttrar publicerades pratade man om detta överallt, även ute i minsta by, trots att journalisternas sajt var blockerad osv. Så vi når ut, trots svårigheterna, sa Khadija Ismayilovas ombud.
Viktigt med tidigare reglering av kemikalier
Robert Bilott är en av världens främsta miljöjurister från USA. Han har under 19 år representerat 70.000 invånare vars dricksvatten förorenats av det högfluorerade ämnet PFOA som bland annat finns i teflonpannor och friluftskläder. Det resulterade i ett stort skadestånd från Dupont. Hela historien började med att en bonde från West Virginia hörde av sig till Robert och berättade om problem med kornas dricksvatten.
Det visade sig att man hade dumpat tusentals ton slam som innehöll kemikalien och att detta kom ut i vattnet. En stor utmaning var att få fram information. Det handlade om en kemikalie som använts under decennier. Men den enda informationen om kemikalien verkade finnas hos det tillverkande företaget själva, vars största kund var Dupont. Robert Bilott berättar att Dupont visste att kemikalien var skadlig och att den fanns i dricksvattnet, men att man inte delade med sig av informationen.
Den mångåriga tvisten och uppgörelse med Dupont låg s.a.s. utanför rättssystemet. Kemikalien det handlar om är fortfarande inte reglerad i USA och Robert Bilott menar att det behövs regleringar och gränsvärden. Det här fallet används i USA som typiskt exempel på varför regleringen behöver förändras och bli mer ”upfront”. Han pekar på att det är ett problem att kemikalier först blir godkända, och att det sedan är upp till folk som får i sig den att bevisa att kemikalien är skadlig, vilket är en väldigt lång process. Han hoppas här på en förändring, man ska inte behöva vänta på att folk blir sjuka. En faktor som är kritiskt viktigt i det här sammanhanget är att den information som finns blir fritt tillgänglig för allmänheten.
Möjlighet att driva rättsfall för miljoner människor
Även den indiske pristagaren Colin Gonsalves är jurist. Han är grundare av Human Rights Law Network som i över 30 år använt sig av rättssystemet för att utkräva ansvar av regeringen och säkerställa respekten för mänskliga rättigheter. Han har bland annat vunnit ”Right to Food-fallet” i högsta domstolen, vilket hade stor betydelse för matsituationen för flera hundra miljoner indier. Han säger att folk tidigare dog av svält, i ett land som har en av världen starkaste ekonomier. 750 miljoner människor i Indien lever under fattigdomsgränsen.
Colin Gonsalves använder det legala systemet för att förändra. Han berättar att rättssystemet i Indien är annorlunda än i västvärlden. I Indien finns en jämförelsevis enkel möjlighet att juridiskt föra talan för publika intressen, som kan omfatta tusentals eller miljontals människor. Colin Gonsalves säger att Indien erkänner kollektiv rätt, istället för individuell rätt som i västvärlden. Det öppnar dörren för de fattiga. Liknande rättssystem för publika intressen finns i olika varianter i många länder och här är västländerna i minoritet med ett system som han tycker är lite bakvänt. Den amerikanske pristagaren Robert Bilott sa här att systemet med publika intressen skulle kunna vara en intressant väg. I USA har man juridiska class-actions, men dessa är mycket svåra att driva, sa han. Man kan exempelvis inte adressera problem med en kemikalie som finns i miljoner människors blod.
Fokusera på människors förmågor, inte deras funktionsnedsättningar
Den fjärde pristagaren Yetnebersh Nigussie är människorättsjurist och aktivist från Etiopien. Hon är själv blind och kämpar för inkluderande samhällen där de drygt 1 miljard människor i världen med någon typ av funktionsnedsättning ges möjlighet att nå sin fulla potential. Hon anser att det är viktigt att inkludera personer med funktionsnedsättning i samhället. De har en nedsatt förmåga, men 99 andra förmågor att bygga på. Man bör fokusera på personen, inte funktionsnedsättningen, säger hon.
Yetnebersh Nigussie menar att utmaningarna kring detta i stort sett är desamma i alla länder, men att det även finns olikheter. I exempelvis hemlandet Etiopien finns fattigdom som försvårar. Här finns också lagar som är diskriminerande. Exempelvis får inte döva köra bil, och personer med intellektuell funktionsnedsättning kan inte ärva egendom. Det finns flera stora och små diskrimineringar som är avhumaniserande för personer med funktionsnedsättning. Några av orsakerna till problemen är, enligt Yetnebersh Nigussie, okunnighet, avsaknad av utbildning, avsaknad av lösningar och orättvis fördelning av välstånd. Hon menar att alla har en roll när det gäller att förändra detta. En stor brist i Etiopein är att 96 procent av barnen med funktionsnedsättning inte går i skolan. Hon anser att man måste bygga en framtid för alla. När det gäller skolan bör man inkludera barn med funktionsnedsättning med alla andra barn, så att de kan leka och växa tillsammans.
