Klöver heter Trifolium på latin som betyder trebladig.

Gå genom en klövervall eller en gräsmatta beströdd med tusenvis av småbladiga treklöver, de formsäkra små tecknen inpräntas i synen när den sveper över det gröna för att kanske plötsligt upptäcka avvikelsen i form av en fyrklöver – de är inte mer ovanliga än att de lätt kan finnas av den som söker och har ögonen med sig!

Klöver är en urgammal nyckelväxt av många anledningar

Redan för 3000 år sedan förstod man i Kina att odla klöver för att berika sina risfält med kväve, näring och struktur. Flera gånger har ärtväxterna som vallväxt glömts bort men 1800-talets blomstrande odlingskultur här i Norden möjliggjordes tack vare införandet av en omfattande odling av klöver och andra ärtväxter i vallodlingen som foder till djuren.

Nu är klövern åter på frammarsch tack vare det ökande biodynamiska och ekologiska jordbruket. Med sina djupgående rötter förmår den hämta upp mineralämnen ur den underliggande alven och kväve via baljväxtbakterierna i luften som kommer odlingsgrödorna till del genom växeljordbruk där de närande vallbaljväxterna och tärande grödor som brödsäd, potatis och rotfrukter avlöser varandra. Klövern ökar mullhalten i jorden, producerar foder till djur som ger gödsel till matjord i ytterligare en dimension, gynnar det viktiga mikrolivet, faran för erosion och näringsläckage till våra vattendrag minskar med mera. Ja, stresspåverkan på jorden minskar och en levande, närande jord främjas av klövern.

Artur Granstedt, docent i naturresursbevarande jordbruk, kallar den Åkerns motor. ”Vi har här ett viktigt exempel på de ömsesidigt betingade naturprocesser, som gör livet möjligt.”

Hur fungerar det?

Ser man närmare på rödklöverns rötter finner man små knölar så kallade noduler i vilka de kvävefixerande bakterierna finns. Symbiosen innebär att växten tillför bakterierna energirik näring i utbyte mot det ammoniumkväve som växten tillgodogör sig. Energin kommer från solen vars ljusenergi absorberas av bladens kväverika klorofyll. Genom fotosyntesen binder växterna kolet ur luften och bildar de energirika kolhydrater (sockerarter) som baljväxtbakterierna utnyttjar för den energikrävande kvävebindningen ur luften som är förutsättningen för bildande av 100 000 tals proteiner som möjliggör allt levande.

I en enda människocell så finns det ca 120 000 proteiner har man nyligen kartlagt. Det är bara i proteinerna livet finns, pulserar och förvandlar, bryts ned och byggs upp hela tiden, ny vävnad bildas osv.

”Klövern är jordens lungor”

Rudolf Steiner kallade klövern för jordens lungor för att ge en bild av en oansenlig liten treklöver med sina dyrbara skatter begravda i jorden där de outtröttligt pumpar in luftens kväve och jämte kolsubstanserna bygger den organiska substansen i den mark som vi lever av. I klöverplantan kan vi se en återspegling av de balanserande processer som sker i våra lungor när vi andas.