Lars Krantz är trädgårdsmästare och entreprenör. Han utbildade sig till trädgårdsmästare i Järna, på Skillebyholm, och har alltid haft en biodynamisk och ekologisk inriktning. En gång i tiden grundade han Rosendals trädgårdar i Stockholm. För 15 år sedan ville han prova någonting nytt och startade upp populära Wij trädgårdar i Ockelbo. Ytterjärna Forum har träffat honom och pratat om trädgård, maskrosor och att våga ta nya steg i livet.

Så började det

Allt började med att Lars Krantz för drygt 15 år sedan fick en fråga från Ockelbo kommun och länsstyrelsen i Gävleborg, om att göra någonting kul av en herrgård som stod tom. I samband med det hade han börjat längta vidare, efter att ha jobbat på Rosendal i 21 år.
– Man måste sätta sig själv och sitt görande på spel. Det är otäckt att släppa taget, att våga. Men som trädgårdsmästare vet man att det kommer en ny vår och att den aldrig kommer att se ut som jag trodde. Jag har en tilltro till att saker kommer gå vidare.

Lars älskar utvecklingsprocesser och att sätta händerna i nya saker och menar att alla verksamheter mår bra av förändring och förnyelse.
– Jag tyckte inte att det var tråkigt eller ointressant på Rosendal, jag bara gillar att starta nya saker. Min pappa är född i Ockelbo, så att få komma dit kändes som att komma hem. Ockelbo är en avfolkningsbygd precis som många andra delar av Sverige. Kommunen ville skapa nya näringar för att öka turismen och kanske till och med locka nya invånare. De ville ha ett tydligt koncept. Vi kom fram till att vi kunde göra det som vi redan gjort med Rosendal – fortsätta med allt som hade gått bra där och strunta i det som gick mindre bra, säger han.

Lars berättar att det för honom alltid handlar om lust och ganska sällan om rationella tankar. När han såg markerna kring herrgården i Ockelbo kände han precis samma lust som när han startade upp Rosendal.
– Jag är ju trädgårdsmästare, så jag blir inspirerad av svagt sluttande mark mot sydväst, skyddad mot nordliga vindar. Sådana förutsättningar får mig att känna att det går att göra någonting bra, och precis så var det på Wij, säger Lars och skrattar.

Det unika med Wij trädgårdar

Idag har verksamheten växt och blivit mer än bara en trädgård. De erbjuder föreläsningar, kurser, temadagar (som skördefester och rosdagar), övernattningsmöjligheter, konstutställningar, konsultuppdrag, butik och restaurang. Lars säger att projektet präglas av en oerhörd entusiasm och målet är att alltid vara unik.

– Det är svårt att vara bäst på växter i växtzon 4-5. Då måste man vara unik i stället och ha något att berätta. Har man inget att berätta så kommer inte media, och då kommer ingen annan heller. Vi har alltid velat erbjuda något man inte har sett tidigare, en trädgård utöver det vanliga. Vi levererar inte bara söta rosor utan mer än så. Vi ser trädgården som en ram och miljö för allehanda kulturella och affärsmässiga verksamheter, säger han.

Vi pratar om hur olika platser ger olika förutsättningar. Det är lättare att charma människor med att få sitta på halmbalar på Rosendal, som ligger i en urban miljö, än i Ockelbo.
– Halmbalar och odlingar blir någonting exotiskt och lantligt på Rosendal men i Ockelbo är det bara en halmbal. Därför försöker vi få in staden i Ockelbo, i form av konstutställningar och kulturella aktiviteter, för att jobba med kontrasterna till de mer lantliga omgivningarna. Arts and craft-grundaren William Morris skrev en gång att människan behöver både stad och land. Staden för sin puls och intelligens och landet för sin skönhet och trygghet. Människan bär två själar i sitt bröst, som Goethe skulle ha sagt. Det ligger något i det, säger Lars.

Enligt honom finns det alltid en tendens att längta efter det omöjliga och sydländska. Citronerna, medelhavet och oliverna. På Wij Trädgårdar har man valt att ta fasta på det som faktiskt finns: Skogen.
– Vi funderade på hur trädgården kunde spegla naturen vi befinner oss i men som vi inte ser. Och kom fram till att vi ville lyfta fram den riktiga skogen. Ormbunkarna, mossan och skogstjärnen. Vi har på så sätt velat spegla den lite lätt melankoliska grundton som präglar hela vårt landskap och skapa ett värde av det vi har omkring oss.

Omgivningarna märks på flera sätt i trädgården. De gillar att jobba med rostigt stål eftersom traktens vagga är gruvindustri och järnhantering. De gillar att jobba med obehandlat trä som grånar och som det växer lava på, för att det är en grundton i hela kulturen. På hemsidan står det att Wij Trädgårdar är intresserade av alla arter, även maskrosor. Och att de inte gillar att utrota. Lars förklarar att en trädgård, precis som konst, ju är en form av stilisering och man måste välja. Men ibland kan man välja just maskrosor.
– Jag tycker att det ligger i en trädgårdsodlares uppdrag att förtydliga. Ibland väljer vi att låta maskrosorna växa och i mängd kan de bli fantastiskt vackra på senvåren. En viktig del i vårt arbetssätt är att vi inte vill skapa enbart estetiska kompositioner av växter i färg och form. Vi vill också förmedla en lust och geist för att vilja och kunna vårda jord så att det ger resultat i form av trädgårdar och växter. Wij är en ganska stökig och bökig trädgård, även om vi också har oerhört minimalistiska delar. Vi ser det som en verkstad med livet som material snarare än en ateljé med livet som material. Det är inte färdigt utan i ständig process och utveckling.

Barnperspektivet

På sista tiden har Wij Trädgårdar börjat jobba mer med barn. En ständigt växande målgrupp i trädgårds- och odlingssammanhang är nämligen barnfamiljer.
– Föräldrarna vill att barnen åtminstone ska få se hur det odlas. Att de ska få springa barfota i gräset och titta på nyckelpigor, även om de kanske bor i en urban miljö till vardags. Därför har vi i väldigt hög utsträckning anpassat verksamheten till barnfamiljer. Det gäller alltifrån sortimentet på restaurangen till val av blommor, barnteaterpjäser och interaktiva lekar i trädgården, säger Lars.

Utrymme för nyanlända

Under vinterhalvåret är Wij Trädgårdar inte öppet för allmänheten. De öppnar i början av juni och stänger i mitten av september, även om trädgårdsarbetet pågår långt in i november. Under vintern erbjuder man konferensverksamhet. Men också en plats för nyanlända flyktingar.
– Under de senaste åren har en stor del av Ockelbos befolkning utgjorts av nyanlända som kommer från till exempel Eritrea och Syrien. Så vi har startat upp ett slags kommunal verksamhet hos oss där vi tar emot och skapar förutsättningar för lärande och utveckling. Grunden i det är SFI-utbildning som sker i våra lokaler och ute i trädgården. Många har en bakgrund från sina hemländer som handlar om odling och hantering av djur och är vana vid den miljön, säger Lars.

Han berättar också om ett fint exempel från trakten, en kille från Eritrea som har byggt upp en cykelverkstad. Han samlar ihop gamla uttjänta cyklar, reparerar dem och säljer dem mycket billigt till nyanlända. Många av de nyanlända har på så sätt en fin cykel att ta sig fram på.
– Vi utgör ett exempel på att man inte måste sitta i en skolbänk för att lära sig svenska. Man kan lika gärna göra det i ett morotsland eller vid en komposthög. Vi vill jobba för mångfalden, något som också finns i den lantliga naturen, säger han.

Trädgårdar på hustak

Lars Krantz beskriver att han har varit en ganska kräsen trädgårdsmästare – ibland lätt intolerant gentemot andra odlingsmetoder än den biodynamiska och tänket kring estetiskt tilltalande färgkombinationer. Men när han har sett trender som urban gardening växa fram har han vidgat sin vy. Han jobbar själv fortfarande biodynamiskt men har inspirerats av den kraft som finns i urban gardening.
– Jag tycker ändå om när människors behov kommer till uttryck på det tydliga sättet. I New York bygger man trädgårdar på taken och på bakgårdarna. Det ser ibland för jävligt ut men när man ser människorna i det så är det vackert. Tanken, ambitionen och lusten att förvandla sin nära omgivning till något som liknar ens inre drömmar. Det blir påsjord och pallkrage i början, men det är också ett sätt att växa och utvecklas.

För en tid sedan när Lars var i New York på ett konsultuppdrag träffade han Ben, som jobbar på en trädgård på ett tak 11 våningar upp i hamnkvarteren i Brooklyn. Där uppe odlas 6500 kvadratmeter ekologiska grönsaker som de levererar till krogarna på gatuplanet.
– Jag frågade Ben varför de var där. Det var blåsigt och mitt i stan. Jag undrade över luftföroreningarna och frågade varför de inte var på Long Island i stället. Där är det ju helt paradisiskt. Då sade Ben till mig att han inte ville vara i paradiset, då är man ju död. Han ville bara vara med och skapa ett eget paradis där på taket. Hans ord fick mig att tänka på processen, vägen och utvecklingsviljan. Att det är vägen till paradiset. Många söker det där paradiset i döden. Det fulländade och färdiga. Men det gör inte Ben och jag har också slutat med det tack vare honom, avslutar Lars Krantz och ler nöjt.