I en bra föreställning eller konsert blir man helt fri att uppleva nuets ögonblick. Kultur är en källa till inre tillväxt och mening som vi knappast kan leva utan. Det säger Peter de Voto, VD för det unika Kulturhuset i Ytterjärna, som nu fyller 25 intressanta år.

Peter var med från början när Kulturhuset skapades och har under alla år ansvarat för programmet av musik, dans, performance, teater, berättande och mycket annat. Här har man bjudit på en stor bredd av både världsberömda, Sverigekända och även mindre kända föreställningar och artister. Det gemensamma är först och främst att de håller hög kvalitet och att de speglar något av det som lever i tiden idag, både klassiskt och modernt. Det har genom åren varit allt ifrån Kungliga Filharmonikerna, en rad toppsolister, Cullbergbaletten och Cirkus Cirkör till artister som Laleh, CajsaStina Åkerström och komiker som Sissela Kyle och Carl Einar Häckner.

Kultur är en plats för frihet och inre tillväxt

Vad vill du att åskådaren ska uppleva?
– Jag vill att man ska bli gripen och ryckas med och att nuet blir det väsentliga. Vi människor är alltid på väg någonstans och varje person har sin egen historia i bagaget. Men att uppleva själva ögonblicket och vara öppen för vad som händer just nu ger möjlighet att vara totalt fri. Kulturen är en plats för frihet, säger Peter de Voto, och citerar några ord ur Harry Martinsons Aniara: ”… en tankemängd som kunnat rädda oss om den i tid fått vara med i odlandet av anden…”

Det här anknyter till syftet med Kulturhuset och den ännu större frågan om varför kultur är så viktigt för människor och samhälle. Enligt Peter handlar det om grundläggande saker som meningen med livet och att utvecklas som människa.

– Att i nuet få upplevelser som går utöver livet och vardagen är som att glänta på och titta in i en värld som inte är av denna värld… eller som Edit Södergran skrev: ”Jag längtar till landet som icke är”. Redan att lyssna på musik är en så otroligt icke-världslig sak. Trots att det bara är svängningar i luften kan vi uppleva musiken så starkt och realt och bli så berörda. Skulle man kunna leva utan musik och annan kultur? Knappast. Det skulle vara som att inte få luft, säger Peter.

Han menar också att man genom kultur i olika former kommer i kontakt med sitt inre och att det kan vara en del av att utveckla och förändra sig själv och lära sig nytt. Det kräver en viss ansträngning av åskådaren att ta emot intryck och vara öppen för det, vilket Kulturhuset försöker uppmuntra till.

– Vi vill bidra till en inre tillväxt hos människor, snarare än ekonomisk tillväxt. Det kan också leda fram till odlandet av en sorts medkänsla eller altruism, dvs motsatsen till egoism. Kulturen innehåller förstås också ett element av skönhet och att få in det vackra i livet.

Inget riktigt samhälle utan kultur

Kultur är inte något som bara görs på en scen, i film eller böcker, menar Peter. Vi människor drömmer och fantiserar hela tiden och egentligen gör vi ständigt kultur själva på ett diffust sätt. Men på exempelvis en scen blir det hela mer tydligt och förklarande. När det gäller kulturens betydelse gör han en liknelse med brödbakning.

– Kulturen är för samhället vad jästen är för brödet. Utan kultur blir det inget riktigt samhälle. Det finns förstås även populärkultur, som då mer är att jämföra med bakpulver. Det kan absolut vara trevligt och gott med ett snabbjäst bröd också, men man behöver även Brahms och surdegsbröd.

– I storheter som Brahms, Mozart, Strindberg, Bergman och väldigt många andra kan man upptäcka något nytt varje gång och på så sätt är det något som går framåt hela tiden och gör livet ännu mer värt att leva. De har också alla skapat något som förändrar världen.

Blev uppskattad scen i etablerad kulturbygd

Att det sedan ett kvarts sekel finns ett livaktigt kulturhus i Ytterjärna är egentligen inte så förvånande, även om det också är en bedrift. Den antroposofiska impulsen och alla olika antroposofiskt inspirerade verksamheter som finns i Järna-takten är starkt präglade av just kultur i ordets vidare bemärkelse. Det är exempelvis kultur som stärkande och läkande kraft i vården, kultur som pedagogiskt verktyg, kultur kring maten och odlingskultur i lantbruket.

När Kulturhuset i Ytterjärna skapades började det med ett önskemål om att man skulle bygga en teater för eurytmi, för att sprida denna rörelsekonst. Sedan tidigare fanns också planer på någon form av samlingslokal på platsen. Peter de Voto undervisade själv i eurytmi och var med i den mycket tvärprofessionella brainstorminggrupp med Arne Klingborg och många andra som under några år finslipade planerna.

På gräset på platsen där Kulturhusets scen nu finns ställde sig 19 eurytmister i en cirkelformation för att arkitekterna skulle se hur stor scenen behövde vara och för att kunna mäta upp det hela på plats. Det skulle senare visa sig ge en scen med proportioner som uppskattats av många danskompanier som framträtt på Kulturhuset genom åren. Ambitionerna med Kulturhuset växte under processens gång. Antalet sittplatser ökades till 500 och både foajén och caféet tillkom i planerna. Kulturhuset skulle både vara en samlingsplats och en scen för fler ändamål.

Själva byggstarten invigdes av Kungen och Drottningen. Bygget, som bekostades genom gåvor, blev en mycket dynamisk process, berättar Peter. Trots att olika grupper arbetade med olika delar av huset blev helheten mycket genomtänkt. Arkitekten Erik Asmussen sa lite skämtsamt att han brukade komma och titta på hur man byggt och sedan rita om efter det. En av ambitionerna man hade var att väggarna skulle ha liv genom vinklar, skulpturer, färg och det skulle vara målningar i taken. Fritz Fuchs färgsatte Kulturhuset.

Kulturminister Birgit Friggebo invigde Kulturhuset 1992 och snart spred sig nyheten i musik-Sverige att det fanns en ny konsertscen med fin akustik. Sveriges Radio gjorde en konsert med Esa-Pekka Salonen och Konserthuset gjorde en inspelning med dirigenten Sixten Erling, som senare återkom många gånger. Genom kontakter med grundaren av Dansens Hus, Jan Zetterberg, fick man en del dansföreställningar till Kulturhuset som snart blev känt även som dansscen. Bland många kända danskompanier som varit här märks bland andra Cullbergbaletten och Batsheva Dance Comapany.

Svettigt minne

När det gäller dans och performance har Peter de Voto ett av sina svettigare minnen som ansvarig för programmet på Kulturhuset. Den japanska gruppen Sankai Juku med fem vitsminkade herrar som dansade s.k. Butho-dans, med mycket långsamma kontrollerade rörelser och mycket speciella (och dyra) arrangemang på scenen. Bland annat rinnande sand, rinnande vatten och en stor vattendamm där ljuset skulle reflekteras på ett speciellt sätt när de rörde sig där. Gruppen var väldigt noga och bestämda med perfektionen i detaljerna. Bland annat skulle vattnet i dammen håll minst 35 grader, annars ställde de in föreställningen. Peter hade hyrt in en tankbil som fyllde dammen, men vattnet visade sig vara rostigt och japanerna stoppade det hela. Det var utsålt och publiken strömmade till. Nu fick medarbetarna på Kulturhuset kämpa hårt för att lyckas fylla dammen med tillräckligt varmt vatten från husen omkring. Det var osäkert om föreställningen skulle bli av och när japanerna till slut sa ok hade det hunnit bli ångande varmt och fuktigt i salen. Men det blev en mycket stark och lyckad föreställning som folk pratar om än idag.

Artister som vill något mer

Även i år har Kulturhuset ett intressant program med mycket sång och musik av hög kvalitet och inte minst en ny föreställning av Cirkus Cirkör. För framtiden drömmer Peter om att få möjlighet att göra egna produktioner av sceniska verk, exempelvis opera. En annan idé är att göra en spetsföreställning med den bästa dansen som finns i världen. Han hoppas också att publiken ska få följa nya unga talanger som kommer fram. Nästa år fortsätter man exempelvis med Järna Festival Academy under en vecka med unga toppmusiker från hela världen som här sponsras av bland andra Anders Walls stiftelse.

– Vad vi gör i framtiden beror också mycket på vad artisterna vill med sina framträdande. Hos oss ska de helst inte bara göra konserter och ta betalt, de ska vilja något mer, säger Peter de Voto.