Naturen avtecknar sig grafiskt emot det vita. Vända mot skyn kan vi få se färgerna endast i den utdragna skymningen och gryningen. Lika långt in som vi blickar ut måste vi själva uppbåda det som lever och sprakar av färger om vintern.

Ståndaktigt på raka stänglar håller solrosen upp sina runda blombottnar bjudande fåglar sin mat. De vittnar om den sol som dragit upp dem emot ljuset. Djupt innesluten i det svarta finns det frö som en gång åter vill spira. Innanför glittrig spetsbeslöjad kant slumrar fröet glömd med drömmar och hopp om att ännu en gång få vakna och växa i grönska och prakt. Kanske kan vi föreställa oss att det svarta, mörka skalet omsluter och skyddar något fint och ömtåligt, något som påminner om en tanke om tacksamhet.

Klädd i blått och rött bär Marian sitt lilla barn. Avbildad så visar hon oss den lysande varma stjärnan som bor i varje hjärta.

Renässansens konstnärer och alla visa före dem visste hur man kunde avbilda det som är osynligt men anas ändå.

Visst är det något av detsamma vi menar när vi bemödar oss om en God jul!

Och med det sagt vill Ytterjärna Forums redaktion önska dig en riktigt god jul!