Läkargruppen ”2-heal”, är en unik sammanslutning av erfarna läkare från den offentliga vården med olika specialiteter. De vill arbeta på nya sätt som involverar hela människan i läkningsprocessen.
VD för gruppen är Isis Amer-Wåhlin, gynekolog och forskare, med mångårig erfarenhet från sjukvården:
– Vi har var för sig under en längre tid känt behov av att få arbeta mer holistiskt och övergripande. Vi har alla en öppenhet för andra vårdformer och är intresserade av att lära mer av varandras erfarenheter, säger hon.

Den nybildade läkargruppen med ett tiotal läkare, tog i somras plats i det gamla välkända privatläkarhuset på Riddargatan 12 i Stockholm. Redan för cirka tre år sedan började man träffas och skicka patienter mellan varandra. Alla arbetade då inom sina respektive verksamheter i den vanliga, landstingsfinansierade vården, men delade en vilja att förnya sina arbetssätt.

– De insatser man gör som läkare i den vanliga vården är ju tyvärr väldigt begränsade, säger Isis Amer-Wåhlin. Bland annat är styrsystemen sådana att man måste hålla igen på utredningar. Vi läkare i Sverige har satts som ”gatekeepers” för att spara.

Läkarna upplevde en tidspress i den vanliga vården med många patienter som måste betas av från långa listor.

– Om jag står inför en patient där jag ser att notan kan bli väldigt stor för alla labbtester och utredningar jag vill göra, så är jag programmerad att tänka: ”Finns det någon annan och billigare väg?”

– Kan mitt ”detektivarbete” – för det är vad vi läkare gör – göras utan att ta detta prov, utan att göra den där undersökningen?

– Jag menar inte att man ohämmat ska utreda, men det finns ändå ett inslag av att förenkla i syfte att slippa utreda. Det har ju fått konsekvensen att man idag är otroligt kringskuren. Det är väldigt, väldigt svårt att verka på det sätt man skulle vilja.

Nyfikenhet och affärstänk

Isis Amer-Wåhlin är också forskare och menar att hon alltid haft nyfikenheten och öppenheten för nya insikter.

– Som forskare är man ju tvungen att vara inläst även på sådant som inte riktigt finns i vardagen i den vanliga vården, säger hon. Man måste hålla sig uppdaterad och man blir varse att det finns mycket kunskap som inte används. Man har då insikter som normalt tar 16-20 år innan de når patienten.

Isis har även varit verksam i näringslivet i olika vändor. Där har hon fått insikter om att det går att utveckla verksamhet fortare än vad som görs i den vanliga vården. Med nyfikenhet och ett visst mått av affärstänk, som hon tycker saknas i den offentliga vården, vill hon medverka till en vårdkvalitet, där hon som läkare får bedöma vad som är rätt nivå i det enskilda fallet.

Patienter med komplexa problem

Till ”2 heal” kommer framförallt patienter med komplexa problem och mångåriga kroniska besvär.

– Den typen av patienter ramlar lätt mellan stolarna, säger Isis. Ingen tar helhetsgreppet. Hit kommer väldigt många kvinnor. Det finns uppenbarligen ett problem för kvinnor att nå fram och få gehör och hjälp med de problem de tycker att de har.

– Vi ger varje patient mer tid. Skillnaden mellan att ge patienten en kvart eller 90 minuter är monumental. Patienterna tror inte att det är sant! Vi frågar efter och vill ha mer information. I den vanliga vården är det tvärtom; ”Ge mig inte mer information, för det blir för krångligt att hantera.”

– Vi vet ju att det är så, för så har vi själva tänkt i den gamla rollen.

Exempel på diagnoser som ”2-heal” tar hand om är alla typer av endokrina problem – det betyder allt som har med kroppens hormonella system att göra. ”2-heal” erbjuder också gynekologi och andrologi, som är den manliga motsvarigheten.

– Det kan handla om mannens och kvinnans reproduktiva hormoner och system, säger Isis. Fertilitet och infertilitet ingår, liksom kvinnans alla faser i livet med de sjukdomar som finns där. Hos mannen finns det på motsvarande sätt problem med potens och liknande.

– Det är också områden som är fullständigt beroende av att både kvinna och man har kroppar som är i balans ända ner på cellnivå. Naturen har säkerställt att ingen graviditet äger rum om det råder ohälsa eller risk för ohälsa.

360 graders undersökning

– Vi ser också många av de kroniska sjukdomarna, som hänger ihop med det hormonella systemet – sköldkörteln och binjurarna – men även metabola syndrom som diabetes och sjukdomar som är kopplade till den typen av problem. Sedan är det hela gruppen utmattning och trötthet, där man inte riktigt vet varför man mår som man mår.

”2-heal” har bland annat ett erbjudande med en 360 graders genomgång av individen, där olika prover och frågeformulär ingår, liksom de längre läkarbesöken.

– Vi har en speciell funktionsmedicinsk arbetsmodell, som vi har lärt oss i USA, berättar Isis. Den hjälper oss att sortera informationen, hitta mönster och ända ner på cellnivå adressera vad det kan handla om.

– Vi nöjer oss inte med att konstatera att du har energibrist eller järnbrist. Vi går ännu längre. Det kan finnas andra brister och du kanske till och med har en genvariant, som gör att du inte kan tillgodogöra dig exempelvis D-vitamin på ett adekvat sätt.

– Vi försöker också adressera själen, relationer och allt runt omkring inklusive arbetsmiljön – det vill säga hela människan.

– Vi är läkare med olika specialiteter, som vill samarbeta med kompetenser som inte finns i den konventionella vården, men som patienterna efterfrågar. Vi har exempelvis psykoterapi, näringsmedicin, akupunktur och även kraniosakral terapi, som är en avstressande behandling.

– Vi försöker successivt att utöka kompetensen och utröna vilka områden vi ska erbjuda. Det avgör sedan vilka kompetenser vi knyter till oss.

Behandlingsplan och uppföljning

Den stora undersökningen som ”2-heal” erbjuder kallas för ”Fördjupad medicinsk bedömning” och kostar 6000 kronor exklusive labbanalyser.

– Vi har ju ett system i Sverige, som innebär att om jag skriver en remiss för blodprover som helt privat läkare, så måste du som patient betala dem själv. I exempelvis Norge går provtagning alltid på det allmänna.

– I den fördjupade medicinska bedömningen ingår en teamdiskussion och analys samt framtagande av en behandlingsplan, där vi föreslår åtgärder. Därefter kommer uppföljning. I slutändan får patienten ganska mycket för den här pengen.

Man kan också välja att komma till ”2-heal” för ett kortare besök. Beroende på vem man träffar betalar man från några hundralappar till 2000 kronor.

Annorlunda nätverk

Isis menar att man drar till sig läkare med lite annorlunda intressen när man startar ett sådant här nätverk.

– Vi har verkat ett tag nu och lär oss fantastiskt mycket. Man får insikter, som man inte hade fått om man bara hade hängt med sina gamla kollegor.

– Vi är speciella i meningen att vi inte är rädda för det okända. Många läkare blir ju oerhört provocerade om patienten berättar om erfarenheter från komplementär medicin som akupunktur eller har kunskaper från ”Google”. Vi blir inte det, utan tycker det är spännande. Vi har bejakat insikter från våra patienter och en väg in i något som skulle kunna kallas för ”integrativ vård” på ett sätt som vår bakgrund inte riktigt tillät oss.

– Det betyder ju inte att man bara ohämmat kan använda metoder som är dåligt studerade eller har resultat som inte är kända för oss konventionella läkare, men jag menar att om man inte är öppen får man ju aldrig några nya influenser. Den attityd vi normalt har, sätter stopp för andra metoder, men samtidigt också för ny kunskap.

Bejaka det friska

Under förberedelserna sökte läkarna i nätverket upp olika vårdföretag både i Sverige och utomlands, som jobbar på andra sätt. På den vägen kom de också i kontakt med Vidarkliniken i Järna.

– Vidarkliniken intresserade oss utifrån att ryktet var extremt gott och att man erbjöd svårt sjuka patienter något som ingen annan gjorde, säger Isis. Dessutom fanns det där legitimerad personal sida vid sida med icke legitimerad. Den kombinationen tror vi på, för att inte fastna i medikalisering utan bejaka det friska.

Isis berättar hur flera av dem åkte till Vidarkliniken och träffade personal och patienter.

– Vi ville titta på hur det såg ut där, hur man jobbade. Vi fick väldigt bra intryck och mycket viktig information, som gjorde oss hoppfulla och stärkte oss i våra planer.

– När Vidarkliniken sorgligt nog fick stänga ner i höstas, erbjöd vi klinikens chefsläkare Ursula Flatters, att verka här med oss. Det samarbetet har just börjat.

– Jag är visserligen inte är kunnig på antroposofisk hälso- och sjukvård, men jag begriper så mycket som att vi delar uppfattningen att det är viktigt att jobba med hela människan. Jag ser det som en stor möjlighet att vi nu också kan erbjuda antroposofisk hälso- och sjukvård här.

Undersöker landstingsfinansiering

Läkargruppen ”2-heal” har särskilt intresserat sig för så kallad livsstilsmedicin.

– Det har varit centralt för oss alla! Kost är ett område, som vi är väldigt intresserade av. Där har vi bjudit in kompetens i form av näringsterapi, vilket är ovanligt i Sverige. Svenska dietister arbetar lite annorlunda och läkare får ju tyvärr bristfällig undervisning i nutrition, kost och näringsämnen i vårt land.

Hur har då reaktionerna från patienter och kollegor sett ut?

– Vi har fått väldigt mycket stöd och positiv återkoppling från båda håll, berättar Isis. Vi ser att patienterna behöver oss, men vi är inte vana att betala vad sjukvård faktiskt kostar i Sverige. Patienterna vet ju inte att det i praktiken kostar 2000 kronor, när de betalar 150 kronor hos sin vanliga läkare. Mellanskillnaden betalar landstinget.

– Kollegorna tycker ofta vi är väldigt modiga. Det finns inte någon stor vana vid att man kliver ut helt utanför systemet, som vi gjort, och vänder sig direkt till patienten.

– Vi jobbar också på att kunna nå fler än de som idag tycker sig ha råd att betala. Vår långsiktiga vision är ju en annan typ av vård för alla och arbetssätt i vården som är hållbara. Då funkar det inte att välja ut en liten del av befolkningen och bara vända sig till dem.

Isis berättar att ”2heal” därför också undersöker möjligheter till landstingfinansiering och finansiering via försäkringsbolag.

Kidnappade begrepp

I relation till kollegor och den offentliga vården har läkargruppen också funderat mycket kring vilka begrepp de ska använda för att beskriva sitt öppnare arbetssätt.

– Det är svårt att navigera bland begreppen, menar Isis. Vi kommer ju från en värld där vi är väl bekanta med den skepsis som finns. Vi är själva fostrade i den konventionella vården och är skeptiska vi också.

– Vi valde exempelvis mellan holistisk och helhetshälsa. Då känner vi att vi kan stå för begreppet helhetshälsa. Holistisk är ett svårare ord. Integrativ missuppfattas också lätt.

– Funktionsmedicin är ett annat begrepp som växt fram i USA och England. Det handlar om ett samarbete mellan kompetenser, som utforskar mer av livsstilsfrågorna. Man jobbar holistiskt och funktionellt och tar reda på varför det inte fungerar, istället för att bara konstatera att det inte fungerar och sätta på ett plåster eller ge ett läkemedel. Problemet med det begreppet är att även det har kidnappats i Sverige. Man förknippas lätt med en viss typ av mindre seriösa aktörer. Vi vill utöva medicin på en excellent nivå och måste vara försiktiga med orden vi väljer och anpassa dem till svenska förutsättningar.

Hon menar också att det finns en övertro på korta besök hos digitala vårdgivare ska lösa sjukvårdsproblemen.

– De behövs, men det som kommer att göra stor skillnad är ju en vård som bedrivs på ett annat sätt, där man adresserar de livsstilsfaktorer vi måste ta tag i för att människor på sikt ska bli friskare. Vi kan inte bara symtomlindra, lappa och laga.

Finns utrymmet?

Frågan på samhällsnivå kvarstår. Finns det utrymme för så omvälvande innovation att man skapar nya penningflöden, som gör att vården kan utvecklas?

– Det är en enorm utmaning att gå från de 30 linjära steg, som vårt offentliga system idag är uppbyggt kring, och få en utveckling och skapa ett nytt tänkande.

– Jag skulle säga att det inte finns något sådant utrymme i den vanliga vården. På en mänsklig nivå finns inte heller kraften. Vi har ju ransonerat resurserna till vården och av olika skäl låtit bli att ta tag i utvecklingen av styrsystem, ledning, management och värdegrund – alla de bitar som krävs.

– Många läkare i Sverige idag har gett upp och utför bara, utan att säga ifrån. Andra avgår, går till läkemedelsindustrin eller liknande därför att de ser att det inte är möjligt att göra ett tillräckligt bra jobb i vården.

Forskningssamarbeten

”2-heal” arbetar också med att över tid kunna sammanställa och bygga evidens för att bevisa att det blir det annat resultat om man arbetar på ett annat sätt. Det finns också planer på internationella forskningssamarbeten.

Isis själv disputerade 2003 på en avhandling om en medicin-teknisk metod för att övervaka fostret under födelsen och hon är fortfarande aktiv forskare på halvtid. Idag handlar hennes forskning mer om sjukvårdsutveckling som exempelvis hur man påverkas av styrsystem när man bedriver sjukvård, hur olika professioner jobbar tillsammans, hur man tar emot ny teknik i sitt arbete och liknande frågor.

– Jag är ju som forskare helt kvantitativt skolad, säger hon. Jag fick ju lära mig att randomiserade, kontrollerade studier var det enda som gällde.

– Av olika skäl har jag under min karriär fått sätta mig in i och lära mig nya forskningsmetoder. Många får aldrig den chansen. De är skolade på ett sätt, med en typ av metoder. Då tror man bara på dem.

– Vi har knutit till oss ett medicinskt råd från framförallt Karolinska Institutet, som har ett intresse av livsstilsmedicin och som själva har hållit på med forskning inom detta område. Tillsammans lägger vi nu upp riktlinjerna för hur det arbete vi gör här ska beforskas.

Visionärt och hållbart

Internationellt finns en del initiativ liknande ”2-heal”, varav det mest kända är en mottagning för funktionell medicin som Cleveland Clinic, i USA, har öppnat. I Sverige finns det i första hand initiativ som enskilda läkare och eller terapeuter tagit.

Läkargruppen ”2- heal” med Isis i spetsen vill vara en del i en ny vision för svensk sjukvård.

– Vi vill ta ansvar, bibehålla, men ändå utveckla en välfärd, som har givit så otroligt mycket, understryker Isis. Vi har ju levererat vidunderliga resultat i svensk sjukvård, men priset har varit jättehögt.

– Samtidigt utvecklas tekniken, vi blir som befolkning äldre, utmaningarna blir större och det blir allt svårare att tillhandahålla den här vidunderliga vården. Dessutom är den i stor utsträckning anpassad till akuta problem.

– Vi försöker i akutvården ta hand om alla kroniker, som också finns där, men det funkar ju inte särskilt bra.

– Vi måste tänka hållbart. Det nya händer inte av sig själv. Vi måste ta tag i de delar som vi kan påverka. Hela livshjulet har betydelse – maten, sömnen, stressen, relationerna – allt det som ingår i att vara människa och det måste vi läkare jobba med.

– Jag tror att det är rätt tid för det vi i ”2-heal” vill åstadkomma. Annars skulle jag inte göra detta. Jag tror att vi står i ett så stort problem och så stora utmaningar i den välfärdsmodell vi har i Sverige, att det kommer att tvinga fram nya lösningar.

Nu när Stiftelsen Vidarkliniken tvingats lägga ner sin sjukvårdsverksamhet (rehabiliteringssjukhus och vårdcentral) efter ett politiskt spel i Region Stockholm kan man fråga sig hur det kunde gå så här för en så uppskattad och för patienterna så framgångsrik verksamhet. Det finns flera oroande dimensioner i det här dramat, men jag ska för enkelhetens skull här bara hålla mig till en enda.

Inom hälso- och sjukvården finns det förvisso olika synsätt på hur vård bör bedrivas, och vad som läker människor och ger dem bättre hälsa. Men om vi för ett ögonblick bortser från alla sådana diskussioner finns det ändå en odiskutabel grundbult som borde förena och som borde väga allra tyngst – nämligen SLUTRESULTATEN FÖR PATIENTERNA. Jag vill här lyfta fram det egentligen helt självklara att det absolut inte kan finnas någonting i hälso- och sjukvården som är viktigare än just detta, givet att vården också ges på ett patientsäkert sätt. Vården finns ju till för patienterna!

Men när det gäller Region Stockholms hantering av Stiftelsen Vidarkliniken måste man tyvärr konstatera att de ansvariga sjukvårdspolitikerna den senaste tiden har låtit egna symbolfrågor och ideologi gå före faktiska resultat för patienterna. Det är riktigt oroande och mycket allvarligt.

Det man åstadkommit på Vidar Rehab (som tidigare hette Vidarkliniken och genom åren varit huvudverksamheten) är påtagligt positivt. Alla studier och patientutvärderingar, både egna och andras, visar att rehabiliteringssjukhusets vårdkoncept gav mycket bra resultat för patienterna när det gäller hälsa, livskvalitet och även ökad egen förmåga att ta ansvar för sin fortsatta hälsa. I många fall handlar det om livsavgörande resultat – ganska ofta för patienter som inte blivit hjälpta någon annanstans inom vården. Det är nog svårt att hitta en klinik i Sverige med genomgående så nöjda patienter.

Publicerade vetenskapliga studier (läs här och här) har också visat att patienter med långvarig smärta respektive utmattningssyndrom som fått vård på Vidar Rehab halverade sin användning av smärtstillande läkemedel respektive psykofarmaka, samtidigt som motsvarande patientgrupper i landstingets vård istället fick fördubblad förskrivning av sådana läkemedel. Ett högintressant resultat för både patienter och samhällets hälsoekonomi.

I den logiska världen borde alla sjukvårdspolitiker, forskare och även samhällsekonomer applådera och säga att: den här vårdinriktningen verkar ju fungera bra både för patienterna och samhället – den ska vi ha kvar och utveckla och lära oss av. Så har också tongångarna från landsting och regeringar varit under många av de 33 år som Vidar Rehab funnits. Men idag har vi tydligen fått fler sjukvårdspolitiker som i praktiken tillåter sig att prioritera annat än resultaten för patienterna.

Om det nu finns något som ansvariga politiker i Region Stockholm tycker är viktigare för en rehabiliteringsklinik än att patienterna får bättre hälsa, minskad sjukskrivning och dessutom blir mindre läkemedelsberoende så skulle jag hemskt gärna vilja veta vad detta kan vara. Patientsäkerheten kan det knappast handla om i det här fallet. Det är nog svårt att hitta vårdformer som är så fria från biverkningar och vårdskador som vården på Vidar Rehab.

När de goda patientresultaten i Stiftelsen Vidarklinikens verksamheter offras i Region Stockholm görs det med svepande och grovt förenklade allmänna formuleringar om vetenskap och patientsäkerhet. Detta blir ganska bakvänt och motsägelsefullt. Det finns en hel del vetenskaplig evidens till stöd för den här vårdinriktningen, och även lång beprövad erfarenhet. Hela den här frågan handlar egentligen inte om evidens utan om andra saker, exempelvis att Sverige har fyrkantigare regelverk för naturbaserade läkemedel än många andra länder. Det handlar också en hel del om personligt tyckande hos enskilda politiker.

Det finns väldigt mycket att säga om allt detta. Men man behöver egentligen inte alls ha den diskussionen för att se hur fel det var av Region Stockholm att sänka samarbetet med Stiftelsen Vidarkliniken. Det räcker med att konstatera att en mycket efterfrågad vårdverksamhet som visar goda patientresultat, hög patientsäkerhet och av allt att döma är samhällsekonomiskt vettig helt enkelt har stängts av. Och att det främst är två politiker som nu står bakom detta, Anna Starbrink (L) och Ella Bohlin (KD).

Så kan det gå när verkliga resultat i vården inte längre är det viktigaste.

Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus, som idag heter Vidar Rehab, lägger ner efter mer än 30 års verksamhet. För ett par år sedan förlorade man sina största landstingsavtal med nuvarande Region Stockholm vilket bidragit till en ohållbar ekonomisk situation. 

Vidarkliniken har under flera decennier drivit en unik rehabiliteringsverksamhet, som på ett avgörande sätt hjälpt tusentals patienter med komplexa sjukdomar till ett bättre liv.

Kliniken har varit ett modellsjukhus för vård med en stark inriktning på den enskilde patienten och med en kompetens att tillfredsställa den enskildes behov med speciella verktyg från den antroposofiska hälso- och sjukvården.

Läkare och annan vårdpersonal på sjukhuset är legitimerade och har samma grundutbildning som sina kollegor i den offentliga vården. Dessutom har de vidareutbildning inom den integrativa antroposofiska vårdformen.

Jag träffar Ursula Flatters, specialistläkare inom allmänmedicin.  Hon har varit med ända sedan starten och har under många år varit medicinskt ansvarig och under en period även chef för hela verksamheten.

Vad är det då som gjort kliniken så älskad och uppskattad?

– Jag tror det handlar om vår människosyn, säger hon. Patienter har känt sig sedda och tagna på allvar här. Det har att göra med att vi fokuserar på helheten och inte separerar sjukdomen från själva människan. Sjukdom handlar inte bara om kroppen, utan är ju även en händelse i personens liv.

– Den integrativa antroposofiska hälso- och sjukvården har verktyg för ett riktigt bra omhändertagande, samtidigt som vi hjälper patienterna att ta eget ansvar och få fram sina egna resurser för läkande. Vården har därmed en stark inriktning på hälsa, säger Ursula.

Hon berättar att vården har passat särskilt bra för patienter med komplexa behov. Det har på senare år oftast handlat om patienter med långvarig svår smärta, stressrelaterad ohälsa samt patienter, som har behövt rehabilitering efter krävande cancerbehandlingar. Främst kvinnor.

Men låt oss ta det från början.

När Vidarkliniken startade 1985 väckte den stort intresse bland politiker, patienter och professionen. Här fanns en intressant modell för ett ordnat samarbete mellan legitimerad vårdpersonal och andra typer av terapeuter. Det var också det första sjukhuset i Sverige som med sin unika arkitektur byggdes ur ett patientperspektiv. Flera regeringar stödde sedan på olika sätt Vidarkliniken under en lång rad år.

– Kanske förstod vi att det var ett tomrum i svensk sjukvård som vi tog? Vi hade en otrolig tilltro till det vi gjorde, berättar Ursula. Det var modigt att starta ett stort sjukhus i ett land där nästan ingenting annat fanns än skolmedicin och lite folkrörelser kring hälsohem. Att starta ett sjukhus är ju att tro på någonting! Det fanns så lite säkerhet i det – men så mycket entusiasm.

Ursula minns hur positiva de första åren var. Man tittade på det vackra sjukhuset som ett sorts mirakel.

– De patienter vi började ta emot var så nöjda och från sjukvården började busslaster strömma till. Vi var med på konferenser inom vården och berättade om antroposofisk hälso- och sjukvård. En hel del TV-reportage gjordes. Det var väldigt glädjande.

Vidarklinikens svåraste fråga var även då de antroposofiska läkemedlen. Ganska snabbt tillsatte Gertrud Sigurdsen, som då var socialminister, en utredning, den så kallade alternativmedicinkommittén. Dåvarande Vidarkliniken kom genom detta genast upp på regeringsnivå och blev skälet till att man ville se över lagstiftningen för alternativmedicin överhuvudtaget. Kommittén reste runt och tittade på antroposofiska sjukhus i andra länder, men också på ayurvedisk medicin, kinesisk medicin och så vidare.

– De reste till olika länder och hade med sig tillbaka till Sverige en sorts förvåning över hur mångkulturellt det kunde vara i andra länder och hur tolerant, berättar Ursula. Det hade en stark verkan.

Forskning kring rehabilitering efter bröstcancer

Alternativmedicinkommitténs förslag utmynnade dock inte i så mycket eftersom lagstiftningen nu skulle anpassas till ESS, där Sverige under tiden hade blivit medlem. För att hitta en lösning för de antroposofiska läkemedlen skrevs en särskild text om tillstånd till försäljning av dessa in i lagen. Den var kopplad till vissa krav. Det blev nödvändigt för Vidarkliniken att bedriva forskning och den kom snabbt igång. Elisabeth Hamrin, som senare blev professor, tillfrågades om hon kunde göra ett forskningsprojekt. Kvinnor med bröstcancer var den enskilt största diagnosgruppen och en omfattande studie kring hur det gick för dessa patienter efter vård på Vidarkliniken startade. Den innehöll kvantitativa och kvalitativa delar, liksom doktorsavhandlingar och pågick under många år.

De flesta patienterna var svårt sjuka med spridd cancer och forskningen handlade om att undersöka deras livskvalitet efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken. De jämfördes med en kontrollgrupp, som enbart fick landstingsvård. Alla följdes upp under ett år. (se länk nedan.)

– Det var den första studien som visade att vi hade bättre resultat än kontrollgruppen, berättar Ursula, Man mätte allt från ont i magen, ont i huvudet, bra respektive dålig sömn till existentiella frågor, som om livet upplevdes som meningsfullt? Det var olika skikt i livskvaliteten man undersökte.

– Efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken hade livskvaliteten signifikant förbättrats för denna grupp mycket svårt sjuka patienter, vilket är ganska otroligt, menar Ursula. I kontrollgruppen hade upplevelsen av livskvalitet sjunkit efter ett år, men för vår grupp fortsatte den att öka.

Här kunde man för första gången tydligt se vad behovet egentligen är, när det gäller rehabilitering av en kvinna med bröstcancer. Det var på den tiden inte så klart. Livet efter att man förlorat ett bröst, blivit strålad och tagit cellgifter blir inte detsamma som innan. När man är klar med behandlingarna undrar de flesta hur de nu ska gå vidare, hur de ska leva med sina nya erfarenheter och för en del, hur de ska leva med sin sjukdom

.

– Jag brukade säga till bröstcancerpatienterna: ”Under behandlingen handlade det om din tumör. Nu handlar det om dig.” Det är en väldig skillnad. En människa kan ha svårt att komma vidare om man inte kommer till hur man själv tolkar en svår sjukdom i sitt liv. Det gäller också andra kroniska sjukdomar. För patienter med cancer är inte minst upplevelsen av den egna kroppen drabbad av hotet i sjukdomen och jobbiga behandlingar.

– Vi har därför i vårt upplägg haft en generös hållning till omvårdnad. Även om du kan klä på dig själv, kan du få omvårdnad – bad, massage, insmörjningar och beröring – som stärker din positiva kroppsupplevelse. Kroppen är inte bara en kropp, den är du. Du måste leva med den. Du måste identifiera dig med den. Du måste acceptera den och du måste i bästa fall tycka om den. Det är grundläggande för framtiden.

Vidarkliniken har utvecklat ett tydligt koncept för en process för rehabilitering i tre till fyra steg, som varit avgörande för de goda resultaten. I den processen användes verktyg som omvårdnad, konstnärliga terapier, kost, rörelse och samtal med innehåll anpassat till olika faser.

– Principiellt såg vi rehabilitering och läkning som en kreativ process med individens egen potential i fokus, berättar Ursula.

– Den första delen av rehabiliteringen handlar om att bekräfta, symtomlindra, vårda och lyssna – att skapa en terapeutisk allians – så att patienterna känner att här får jag vara precis den jag är och här finns det någon som lyssnar förutsättningslöst.

– Nästa fas handlar om bearbetning och utveckling. Man får tid att gå igenom vad man upplevt, vad man förlorat, vad man har lidit, men också vad man vunnit och vill utveckla. Fokus ligger helt på individen.

– Den fasen leder över i hur han eller hon vill komma vidare, vad patienten sätter främst, vad som är nästa steg och hur man ska implementera sin egen inre och yttre förändring i sin familj och i sin vänkrets.

– Det kommer frågor som: Hur berättar jag? Hur kommer mina nära, vänner och sedan arbetskamrater ta emot mig, för jag är inte samma som jag var innan? Hur kommer jag tillbaka till mitt jobb?

Under den första delen av rehabiliteringen står individen i centrum. Hon eller han får vara i sin ”grotta,” men får nu sällskap där. Man bearbetar och kommer fram till ”vem är jag nu?” och ”vad vill jag göra nu?”. I den senare fasen får man hjälp med att implementera det nya i sitt nya liv.

Långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa

Rehabiliteringsprocessen för de andra stora patientgrupperna med långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa är samma, även om verktygen är lite annorlunda.

– Speciellt för dessa patienter är det första steget väldigt viktigt, menar Ursula. De saknar inte sällan att bli tagna på allvar, att bli lyssnade på.

– Det hände ofta att det blev en stor suck av lättnad när någon, som hade ont, fick ligga i sängen, och kunde få en insmörjning, en värmeflaska, en kopp te – och bli trodd på. Vi visade att vi ville förstå det de upplevde. Först när patienten känner sig trygg och tagen på allvar, går det att arbeta vidare och komma ur sin problematik.

Även dessa grupper har varit föremål för jämförande forskning, där man haft kontrollgrupper inom landstingsvården.

En studie, som publicerades i den ansedda tidskriften PLOS One 2014, visade att förskrivningen av smärtläkemedel halverades efter integrativ antroposofisk vård mot smärta på Vidarkliniken, medan motsvarande patienter i vanlig sjukvård nästan fördubblade sin användning. (Se även länk nedan.)

En annan studie på patienter med stressrelaterad ohälsa publicerades 2015 i PLOS One. Den visade på signifikant bättre hälsorelaterad livskvalitet, bättre självskattad hälsa och minskad användning av receptförskrivna läkemedel efter vård på Vidarkliniken jämfört med kontrollgruppen. (Se även länk nedan.)

De senaste studierna, som också är publicerade , visar att kliniken har bättre resultat än kontrollgruppen även när det gäller sjukskrivningstiden och att vården på kliniken därmed är effektiv även ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. (Se även länk nedan.)

– Framgångsfaktorn även här är människosynen, menar Ursula. Den innebär bland annat konkreta insikter i helheten av kropp och själ, som ligger till grund för de kompletterande terapimetoder vi använder. Överlag gäller också att många har sagt att vi varit väldigt bra på den existentiella dimensionen, som är involverad i alla sjukdomstillstånd. Vi var tidiga med det. Idag talas det mycket om att de existentiella frågorna måste tas på allvar.

– För 30 år sedan var det inte så. Då var det kropp och själ, men nu har existentiellt och socialt kommit till, men fortsatt finns dessa aspekter inte på ett naturligt sätt i all sjukvård. Styrkan är att se alla dimensioner i en enda helhet. Man behöver inte dela på det. En insmörjning kan vara existentiellt berörande, ett samtal lindra smärta och så vidare. Vi ser till helheten i alla åtgärder, även gestaltningen av ett rum, material, färg med mera.

Ursula menar att skolmedicinen också har mycket bra vårdforskning, som både är filosofisk och djup, medan att det medicinska anses vara en naturvetenskap, där kroppen blir ett biologiskt objekt. Vården hotar då bli för inriktad på piller- och dubbelblinda studier.

– För mig är en stor sak att vi på Vidarkliniken kunde få ihop detta – filosofi, psykologi och naturvetenskap i en samsyn på kropp och själ, säger hon.

Den palliativa vården

Hälsa kan beskrivas som att vara i harmoni med sig själv. Är man inte i harmoni med sig själv är man inte helt frisk.

– Sjukdom är någon slags disharmoni, som är genomgående, menar Ursula. Både kropp och själ är involverade. Det finns ingen sjukdom, som man kan definiera som bara kroppslig eller bara själslig. Det går inte. Bara du har snuva är din själ drabbad i form av sämre tänkande. Vad är fysiskt och vad är psykiskt? Du kan i grunden inte dela det.

– Men även svårt sjuka människor kan känna att de uppnår harmoni med sig själva. Patienter med svår cancer har uttryckt sig så. Den förvånande harmonin, som en del svårt sjuka människor ger uttryck för, talar om att människans förmåga till utveckling och meningsskapande är stor och viktig.

Under 2000-talet fick Vidarkliniken en tilläggssumma för att bedriva palliativ vård med antroposofisk inriktning. Vid den tiden började palliativ vård komma upp som ett eget område inom medicinen. Innan dess betraktades det som en del av olika specialistområden. Sverige var tidiga. En professur i palliativ medicin tillsattes.

– Palliativ medicin är komplex och där är det särskilt tydligt att varje symptom kan ha flera dimensioner, som exemelvis smärta. Den kan vara fysisk, själslig och existentiell, menar Ursula. Var och en av de dimensionerna påverkar varandra. Det vet idag varje palliativ medicinare.

– Vi var redan vana på Vidarkliniken att bemöta människor och ta allting på allvar – att ta på patienterna, att vårda dem, kroppsnära, men också själsnära. Hela den goda omvårdnaden där vi använder omslag och insmörjningar, hands on, skönhet också i patientrummen och lyssnandet. Det var helt tydligt att vi var uppskattade inte minst för omvårdnaden. Även kritiker gav uttryck för att de gärna ville vårdas på Vidarkliniken i livets slutfas.

– Ingen behövde vara ensam. Alla gavs möjlighet att inte bara få symptomlindring, utan ett meningsfullt liv. Våra patienter fick t ex. måla eller göra läkeeurytmi. De var kreativa. Vissa tyckte att de upplevde den bästa tiden i sitt liv. Det låter som ironi, men de sa det. När jag frågade varför, kom svaret ”jag har aldrig haft så mycket insikter”, ”jag har aldrig varit så överens med mig själv”.

– Det behövs också här en människosyn för att den vården ska fungera. I vår människosyn ingår att människan hela tiden är i utveckling. Det finns ingen fas och ingen dag i livet när detta inte är möjligt. Det driver framåt och är en väldigt livsbejakande hållning.

De antroposofiska läkemedlen

Ett område som ständigt diskuterats och ifrågasatts är de antroposofiska läkemedlen. Under nästan 30 år godkände Sveriges olika regeringar användningen av dem i särskilda beslut. EU krävde dock till slut att det systemet måste upphöra och att läkemedlen måste inordnas i gängse läkemedelslagstiftning. Just nu finns ett försäljningstillstånd som går ut den 1 september. Därefter försvinner de flesta läkemedlen och patienter är bestörta och arga. Framtiden för dessa läkemedel i vårt land är fortfarande oviss.

Ursula Flatters menar av användningen av dem är helt avgörande för tillämpningen av den integrativa, antroposofiska vården.

– Synen på sjukdom och läkning hos en människa får sitt yttersta uttryck i vad man anser vara ett läkemedel. Inom antroposofisk hälso- och sjukvård har vi en helt annorlunda syn på dessa medel än inom den konventionella medicinen, som har en väldigt reduktionistisk syn i sin ansats. Där gäller ju smalare verkan, desto bättre läkemedel. Det ska bara verka i något ”fel”, som man ser att sjukdomen beror på.

– Det synsättet står i tydlig motsats till hur man tänker när man utvecklar ett antroposofiskt läkemedel. Det utvecklas ur en noggrann observation av en obalans i hela människan.

– En väldigt banal obalans är när du har ont i huvudet för att du har feber. Huvudet är varmt och fötterna är kalla. Det är uppenbart en obalans i värmefördelningen. Som antroposofisk läkare skulle jag säga att det är enkelt. Jag skulle ge ett varmt fotbad, avleda blodet från huvudet till fötterna och kanske lägga något kallt på pannan. På ett mer komplicerat sätt kan man även se på mer komplexa sjukdomar.

Intentionen i läkning är att återställa en slags harmoni.

– Ingenting i människan händer bara på ett ställe. Allt har genast eko i hela organismen. Allt i en levande organism samverkar, menar Ursula. Vi använder gärna naturläkemedel för att vi är ute efter att förstå hur naturens liv i många fall kan stämma med en obalans i en viss sjukdom. Det är rationellt när man förstår komplexa, levande sammanhang. Läkemedlet blir då ett stöd. Vi människor försöker alltid läka våra sjukdomar och till exempel immunsystemet har en stor kompetens att göra precis rätt. Läkemedlet behövs när den egna självläkningsansatsen inte är tillräckligt stark.

De, enligt läkemedelsverket, godkända så kallade mistelpreparaten, Iscador och Helixor, som i Sverige används för att lindra biverkningar av till exempel cellgifter, är exempel på antroposofiska läkemedel som påverkar immunsystemet.

– Vi vill använda oss av det i människan som är läkekompetent. Man säger ofta att läkemedel är ”mot” någonting, men de kan också vara ”för”. Om man skulle reducera antroposofiska läkemedel till en mer biologisk syn, skulle man säga de är medel som reglerar immunsystemet. Inte alltid stimulerar. Ibland måste man reglera om det, till exempel när man har autoimmunsjukdomar. Då verkar det fel. Då måste man reglera det, inte bara slå ned det.

Idag pratar man mycket om immunterapi även inom skolmedicinen, för att den vägen stimulera en viss kompetens i immunsystemet mot en viss typ av cancercell. Hur ser ni på det?

– Det är lite så vi tänker. Det finns en stor framtid i detta att förstå läkning och stödja den. Det kräver vishet, som kräver uppmärksamhet och är precis motsatsen till dubbelblinda studier. Vilket inte betyder att man inte kan forska.

– Tvärtom är forskning mycket viktig och Vidarkliniken var en unik plats för forskning som bidragit med nya insikter och goda resultat på högst relevanta områden: cancer, psykisk ohälsa, svår smärta och även astma och allergi hos barn.

Den antroposofiska hälso- och sjukvården och framtiden

Vidar vårdcentral i Järna, som drivs av Stiftelsen Vidarkliniken, lever vidare även efter stängningen av Vidarkliniken/Vidar Rehab och blir den enda plats i Sverige, där man har en uttalat integrativ, antroposofisk inriktning. Ursula Flatters känner sig säker på att det ändå finns en framtid för antroposofisk hälso- och sjukvård.

– Patienter är tack och lov mer aktiva nu för tiden. De vill vara med. De vill förstå. Jag vet inget system som kan bidra så mycket, svara och tillfredsställa patienten i sitt behov att förstå och gå igenom sin sjukdom, som den antroposofiska hälso- och sjukvården.

– Ju mer vakna människor blir, desto högre krav kommer de att ställa på sina läkare och sjukvården. Ungefär 60 procent av de sjukdomar vi söker för, går inte att behandla med något läkemedel. Ännu fler kan inte behandlas särskilt bra och ytterligare fler kan inte botas.

– Den antroposofiska hälso- och sjukvården har mycket kunskap om folksjukdomar som till exempel högt blodtryck och vad man kan göra för att bli av med sådant i stället för att mest äta piller. Det kommer skolmedicinen också behöva ta till sig.

Av rent ekonomiska skäl och folkhälsoskäl, menar Ursula, att man i framtiden kommer att behöva en människosyn som mer dialogbaserad och mindre pillerbaserad, även om dessa i många fall verkligen behövs och ska användas.

– När vi startade Vidarkliniken var samhällsklimatet helt annorlunda, säger hon. Man hade tillit till den medicinska professionen. Vartefter kom New public management in i sjukvården och med det otroliga kontrollsystem – dokumentation, mätningar, statistik, rapporter, GDPR etcetera, som snart upptog halva vår tid. Det bidrog till ett klimat där den antroposofiska vården har svårt att passa in. Det blev som två skilda verkligheter – att arbeta med patienterna på patientens villkor var en sak och att skriva så att myndigheterna blev nöjda, en annan. Vården skulle vara effektiv och med det menade man att patienten skulle fungera på arbetsmarknaden snabbast och billigast möjligt. ”Funktionsförmåga” blir en ekonomiskt mätbar produkt, som i verkligheten styr sjukvårdens organisation idag.

– Jag skulle vilja se mindre kontroll på kvantitativa innehåll i framtiden, säger hon, mer tillit till välutbildad profession och påföljder för dem inom professionen, som inte sköter sig. Bra ”outcome-kontroll” och mer frihet däremellan för professionen i form av både sjuksköterskor, läkare och sjukgymnaster. Det är viktigt.

– Jag skulle också vilja se en eller två professurer i det här landet, som har till uppgift att ge så mycket forskningsmöjligheter som möjligt kring integrativa behandlingsformer som är värdefulla, så att evidensen faktiskt ökar. Det integrativa, hälsoinriktade, salutogena, angreppssättet ligger i tiden och kommer att bli alltmer nödvändigt i vården. Det beror bland anna på att den ”hälsokompetente” patienten också har bäst funktionsförmåga.

I patientkontakten menar Ursula att den antroposofiska hälso- och sjukvården representerar en modell som integrerar det mätbara och det mänskliga på ett unikt sätt.

– De mjuka värdena blir hårdvara när man mäter effekten av dem, säger Ursula. Vår vårdmodell har visat sig ge utmärkta och varaktiga resultat för klinikens patienter. Det framgår tydligt av både forskning och utvärderingar som gjorts. Patienterna får bättre livskvalitet, behöver betydligt mindre läkemedel, får minskad sjukskrivning och får ökad egen förmåga att upprätthålla sin hälsa.

– Vi står för ett mer komplext angreppssätt på sjukdom och hälsa, vilket man pratar mer om i vården idag, avslutar hon. Det gäller att titta på hela resultatet, inte bara läkemedelseffekter och det finns även stora hälsoekonomiska vinster i vårt sätt att arbeta som det går lätt att räkna fram utifrån den forskning som är gjord.

Med allt detta sagt framstår det som en tragisk gåta att Vidarkliniken är tvungen att lägga ned. Varför beröva Sverige denna oas för läkning och medmänsklighet som dessutom visat sig vara kostnadseffektiv?

Den senaste månaden har nedläggningen av Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab uppmärksammats i både lokalpress och riksmedier. Många namnkunniga debattörer och engagerade vänner har ställt upp till försvar för både kliniken och den integrativa medicinens framtid i vårt land och ser med oro på utvecklingen.

Den politiska redaktören Tomas Karlsson ledare ”Nedläggningen av Vidar Rehab – enfaldens triumf” i LänsTidningen, Södertälje (LT) den 6 mars blev starten på den debatt som nu pågått i veckor och där förmodligen sista ordet ännu inte är sagt.

Tomas Karlsson gick i sin ledare hårt åt Anna Starbrink och påminner läsarna om alla de forskningsstudier som gjorts under de dryga 30 år som Vidarkliniken/Vidar Rehab har funnits och som samtliga pekar på utmärkta resultat. Han påminner om nöjda patienter och anhöriga, men konstaterar att hälso- och sjukvårdsregionrådet Anna Starbrink – trots att det finns gott om belägg för motsatsen – fortsatt påstår att Vidar Rehab inte uppfyller de krav som ställs på medicinsk kvalitet, säkerhet och vetenskaplig evidens.

Anna Starbrink försökte ge svar på tal några dagar senare genom att skylla ifrån sig på bland annat Socialstyrelsen Trots att hon för inte så länge sedan i en intervju i LT meddelade: ”Vi kommer aldrig att upphandla antroposofisk medicin så länge jag är hälso- och sjukvårdslandstingsråd”, hävdar hon nu att hennes personliga preferenser inte varit avgörande för beslutet.

Mot bättre vetande låtsas hon återigen att vi inte uppfyllt avtalens krav – vilket inte någon annan än hon personligen har hävdat. Det står inte att läsa i någon av de granskningar som hon hänvisar till – varken den av henne själv beställda granskningen från Helseplan 2016, revisionsbyrån Ernst Youngs granskning eller den granskning Region Skåne gjorde 2017.

Anna Starbrinks inlägg fick Per Granstedt (C), samhällsanalytiker och tidigare riksdagsledamot, att ilskna till och ge sig in i debatten under rubriken ”Stängningen av Vidar Rehab – ett liberalt haveri”

Per Granstedt tar utgångspunkt i sveken mot liberala löften om valfri vård. Han påminner om Anna Starbrinks uttalade personliga hållning och menar att de politiska direktiven var kristallklara. Han ser en återgång till 1950- och 60-talens förmyndarsamhälle där staten visste bäst vilken vård medborgarna skulle ha.

Robert Hahn, läkare och forskare vid Södertälje sjukhus, lyfter några dagar senare den roll medlemmar i föreningen (sekten?) Vetenskap och Folkbildning har i att aktivt motverka allt som har med alternativa vårdmetoder att göra. Ett av deras uttalade mål har också varit att antroposofin ska försvinna och en handfull av deras medlemmar har återkommande sett till att i media sprida lögner och befästa fördomar om våra verksamheter.

”VoF har bara ett par tusen medlemmar, men har god hand med media, som aldrig har förstått att detta är en ideologisk påtryckargrupp utan vetenskaplig verksamhet”, skriver Robert Hahn.

VoF var inte sena med sitt svar genom sin ordförande, civilekonomen Pontus Böckman, som utan att skämmas hävdar att Vidarkliniken misslyckats med att uppvisa resultat vad gäller de antroposofiska behandlingar som utförts. Man häpnar.

Men han får svar på tal. Ursula Flatters, läkare och styrelseledamot i Stiftelsen Vidarkliniken påtalade i LT de goda resultat vi ser från de forskningsprojekt som utförts på sjukhuset och som också publicerats i välrenommerade forskningstidskrifter efter sedvanlig granskning. Företrädare för VoF ”tror” dock inte på dessa och framställer gärna sig själva som ”experter”, trots att de flesta som debatterar dessa frågor från VoF:s håll inte har någon medicinsk bakgrund.

Dagens Nyheter

Frågan om den integrativa medicinens framtid och nedläggningen av Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab har även debatterats i riksmedierna.

Kjell Asplunds utredning om komplementär och alternativ medicin presenterade sitt delbetänkande på DN Debatt den 28 mars under rubriken ”Vårdpersonal måste kunna mer om alternativ medicin”

Här finns ett flertal förslag som har till syfte att förbättra situationen för vårdsökande som idag har små möjligheter att hitta tillförlitlig information om de olika metoderna. Förslagen är bra, men anslaget är brett och de komplementära metoder, som t ex antroposofisk hälso- och sjukvård, som har god evidens och redan idag kombinerar skolmedicin med särskilt utvecklade terapier, kan lätt blandas ihop med mer oseriösa och mindre beforskade metoder. Vi avvaktar slutbetänkandet innan vi uttalar oss mer än så.

Dagens Samhälle

I Dagens Samhälle har en grupp namnkunniga skribenter och vårddebattörer samt före detta patienter på Vidarklinikens sjukhus också skrivit en debattartikel med utgångspunkt ifrån patientperspektivet under rubriken ”Inrätta en professur i integrativ medicin” 

Här tar man upp de senaste forskningsresultaten liksom patientperspektivet och uttrycker en oro för att Kjell Asplunds utredning inte ska föra frågan framåt och att de som söker den integrativa vårdformen ska tvingas söka vård utomlands. Deras lösning är att höja kompetensen inom området och satsa på en professur i integrativ medicin och dessutom skapa skapa ett centrum för integrativ medicin, enligt amerikansk modell, med uppgift att kunskapsutveckla och kvalitetssäkra andra evidensbaserade integrativa vårdformer som antroposofisk hälso-och sjukvård, kiropraktik och osteopati. I USA har det visat sig mycket värdefullt.

Aftonbladet

I Aftonbladet fick vi också starkt stöd för vår sak av en modig grupp tillskyndare i form av Malin Berghagen, Karin Björkegren-Jones, Sarah Dawn Finer, Marianne Goldman med fler.

Rubriken var ”Vi skambeläggs för att vi vill ha annan vård” och debattörerna menade att nedläggningen av Vidarkliniken sjukhus är det senaste politiska sveket mot folkviljan. Deras stöd för vår verksamhet betyder mycket för både oss och våra duktiga medarbetare i den situation vi befinner oss.

Vi välkomnar debatten och känner stor tacksamhet till alla som vill verka för att föra frågan om den evidensbaserade integrativa medicinen framåt.

Efter 33 års verksamhet stänger vi nu, med sorg i hjärtat, Vidarkliniken/Vidar Rehab, Nordens enda integrativa sjukhus.

Vitsorden från våra patienter har varit på topp och när landstingsavtalen hotades skickade över 20 000 patienter, anhöriga och andra vänner till kliniken, mail till politikerna i Stockholms Läns Landsting för att uttrycka sitt stöd för vår verksamhet.
Det hjälpte inte och nu ger vi upp. Huvuddelen av vår verksamhet stängdes 1 mars och resten avvecklas i steg med slutdatum 18 september.

Skillnaden ligger i människosynen

Stängningen av Vidarkliniken innebär att möjligheterna för patienter att välja den läkarkontrollerade internationellt etablerade integrativa antroposofiska vårdformen i Sverige i princip omöjliggörs.

Vår skickliga och uppskattade personal har utgjorts av legitimerade läkare och sjuksköterskor, med samma kompetens som inom den gängse sjukvården, men med vidareutbildning inom antroposofisk hälso- och sjukvård, liksom av legitimerade terapeuter och andra experter inom denna vårdform. Antroposofisk hälso- och sjukvård vilar liksom skolmedicinen på naturvetenskaplig grund och utövas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Skillnaden är en människosyn där även livssituation och existentiella frågor bearbetas i samband med svåra sjukdomstillstånd och där fokus ligger på att stärka det friska s k salutogenes. Terapierna är ofta taktila och läkemedlen till för att förstärka kroppens eget försvar.

Vidarkliniken/Vidar Rehab har följt svensk lagstiftning, uppfyllt våra avtal, levererat goda forskningsresultat och våra patienter är enligt landstingets egna mätinstrument genomgående mycket nöjda. Trots detta har vår verksamhet varit omstridd sedan start.

Bakgrunden är okunnighet och rädsla hos beslutsfattare, som framför allt i Stockholms Läns Landsting, som under förnedrande former såg till huvuddelen av avtalen med Vidarkliniken sades upp för ett par år sedan. Politiker och tjänstemän svek när det gällde en av de mest älskade vårdinrättningarna i Sverige.

Studie på smärtpatienter

EU:s krav på Sverige att hitta en rimlig lösning för de komplementära antroposofiska naturläkemedlen blev spiken i kistan. Detta trots att dessa läkemedel under mer än 90 års användning i Sverige, Europa och övriga världen har visat sig både patientsäkra och fungera väl.

I Tyskland, Schweiz och Frankrike, liksom i ett stort antal andra länder har 100 000-tals patienter istället blivit hjälpa av både de antroposofiska läkemedlen och övriga terapier som ingår i den integrativa antroposofiska hälso – och sjukvården.

Omfattande forskning har också bedrivits i Sverige och utomlands och de resultat som kommit fram har varit både anmärkningsvärt positiva och övertygande.

I dagarna publicerades en forskningsrapport i den vetenskapliga tidskriften Journal of Alternative and Complementary Medicine, som visar hur smärt – och stresspatienter i anslutning till vård på Vidarkliniken förbättrade sin arbetsförmåga och minskade sin sjukskrivning. Studien är en jämförande registerstudie där två grupper av patienter med överensstämmande problematik togs om hand på Vidarkliniken respektive i landstingets vård. Arbetsförmåga och sjukskrivning kontrollerades ett år före behandling, liksom ett, respektive två år, efter vårdtidens slut. Vidarklinikens patienter hade genomgående ett sämre utgångsläge och mer komplexa tillstånd än landstingets patienter, men kom ändå snabbt tillbaka i arbete. Motsvarande patienter i den offentliga vården förbättrade också sin arbetsförmåga, men inte lika uttalat.

Studier har tidigare publicerats som pekar på signifikant ökad livskvalitet och minskad läkemedelsanvändning efter vård för stressrelaterad ohälsa på Vidarkliniken.

En annan studie visade att efter integrativ vård mot smärta på Vidarkliniken halverades förskrivningen av smärtläkemedel, medan patienter i vanlig sjukvård däremot nästan dubblerade sin användning. Studien publicerades i PLOS One, en internationell vetenskaplig tidskrift med högt anseende.

Den integrativa medicinen, även kallad KAM (Komplementär Alternativ Medicin) beskylls av kritiker för att vara ovetenskaplig, men när termen används internationellt avses utveckling och integration av evidensbaserad kunskap från olika alternativa medicinska traditioner som komplement till den etablerade medicinen. Antroposofisk hälso- och sjukvård faller under begreppet integrativ medicin liksom akupunktur, kiropraktik, osteopati etc. Stora folksjukdomar och kroniska sjukdomar, som är utbredda folkhälsoproblem, anses generellt ha mycket positivt att hämta från den integrativa vården. Ökade kostnader för sjukfrånvaro samt läkemedelsskador på 10-20 miljarder årligen bara i Sverige enligt Svensk apoteksförening, borde motivera en satsning på integrativa modeller som uppenbarligen fungerar.

Sverige har mycket att lära av Norge, som på senare tid öppnat för samverkan mellan företrädare för skolmedicinen och komplementära terapier. Politiskt ville man möta den norska befolkningens önskemål om att få tillgång till komplementära behandlingar även inom den vanliga vården. En kommitté med stor bredd tillsattes. Förutom läkare och sjuksköterskor deltog specialister inom komplementära metoder, farmaceuter, forskare, antropologer, sociologer, statsvetare etc. Specialisterna fick bl a som uppgift att sätta sig in i de olika områden som de själva inte sedan tidigare hade kompetens om. Utredningen utvecklades till en utbildning och bidrog till att man kunde komma fram till ett nästan enhälligt förslag till Stortinget om hur man skulle gå till väga för att öppna upp mer för komplementära metoder i vården.

Omfattande efterfrågan

Efterfrågan på KAM är omfattande och ser relativt lika ut i de länder vi har kunskap om. I Tyskland och Frankrike uppger cirka 75 procent av befolkningen att man prövat på någon form av kompletterande terapier eller läkemedel. I Schweiz är motsvarande siffra 90 procent! I dessa länder är möjligheterna att välja dessa vårdformer väl tillgodosedda. I Sverige är efterfrågan enligt en NOVUS- undersökning 2015 i princip lika stor (67 procent skulle uppskatta om deras läkare hade kunskap om komplementär medicin. Siffran för kvinnorna var hela 76 procent), men valmöjligheterna är snart helt borta.

I kontrast till den politiska utvecklingen visar en NOVUS-undersökning från förra sommaren att 47 procent av våra svenska allmänläkare är positiva till komplementär vård och 39 procent skulle gärna vilja erbjuda sina patienter denna möjlighet. 65 procent tror att deras patienter skulle uppskatta om deras läkare hade utbildning inom detta område. 4 av 10 läkare får frågor från sina patienter varje vecka om komplementära terapier och 6 av 10 får det minst en gång i månaden.

Stor okunskap hos makthavare

En opinionsbildande kraft i Sverige som är starkt bidragande till det negativa och aggressiva debattklimat som härskar i denna fråga är ett antal medlemmar från Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), som utgör en svensk gren av den internationella skeptikerrörelsen. De senaste åren har företrädare för organisationen – som uppträder i privata roller – gått till hårda angrepp mot personer, verksamheter och grupper som företräder den integrativa medicinen – i debattartiklar, genom medverkande i TV och radio, diskussioner i webbforum, egna podcasts och tidskrifter, och genom att systematiskt redigera och kontrollera faktaposter som man uppfattar som motståndare på svenska Wikipedia. VoFs företrädare har vunnit gehör inte minst hos makthavare. Vidarkliniken har felaktigt, och trots tydliga dementier, i media beskyllts för att vara mässlingsivrare och vaccinationsmotstånd och, anklagats för att ägna oss åt pseudovetenskap och kvacksalveri och företräda en rakt igenom homeopatisk läkemedelsfilosofi. Den handfull personer som engagerat sig i den debatt som förts i Sverige de senaste åren kring integrativ medicin kan med rätta konstatera att de lyckats.

Slutsatserna från utredningen om den integrativa medicinens framtid i Sverige¹⁾ läggs nu på regeringen bord efter två års arbete. Konkreta förslag som för frågan framåt ser ut att saknas. Medan Norge och flertalet länder i Europa, liksom WHO, anser att samverkan mellan så kallad skolmedicin och olika komplementära terapier är ett område som hör framtiden till, vågar Sverige inte satsa.

1) ”Ökat patientinflytande och patientsäkerhet inom annan vård och behandling än den som bedrivs inom den etablerade vården Dir. 2017:43”,

Mats Pertoft, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet, kandiderar 2018 till kommunfullmäktige i Södertälje. Här skriver han om sina politiska visioner för Vidarkliniken/Vidar Rehabs framtid. 

När valdagen närmar sig är det framtiden, möjligheterna som räknas, inte det förflutna.

En fråga som jag har engagerat mig länge i är frågan om Vidarklinikens/Vidar Rehabs vara eller icke vara. En fråga som engagerat många och som kan komma att avgöras på valdagen.

I Södertälje har medborgare fått möjligheten att lyfta sina viktiga frågor inför valet i den lokala tidningen, Länstidningen direkt till politikerna, under rubriken #kandulova. Du kan själv både titta på frågorna, se partiernas svar och ställa egna frågor på nätet på följande adress: www.kandulova.se/lt .

En fråga som ställdes där gällde Vidarkliniken/Vidar Rehab i Järna och lydde: Kan du lova att STHLM läns landsting åter skriver ett vårdavtal med Vidarkliniken så att alla som vill kan få vård där inom ramen för landstingets sjukvårdsavtal?

Här kan man läsa flera mer eller mindre hoppingivande svar från partierna i Stockholms Läns Landsting. Att notera är att så gott som alla partier, från moderaterna till kristdemokraterna, centern, socialdemokraterna och vänstern svarar tydligt att så länge man uppfyller kriterierna, samt kravet om vetenskap och beprövad erfarenhet, så skall det inte stå något i vägen för ett nytt avtal mellan Stockholms Läns Landsting och Vidarkliniken/VidarRehab. Miljöpartiet sticker ut positivt eftersom dom som enda parti svarar ja på frågan om dom kan lova detta med motiveringen att dom vill att Vidarkliniken/Vidar Rehab får nya chanser att bedriva vård finansierad av landstinget, samt att dom ser idéburna vårdgivare utan vinstintresse som särskilt viktiga för att utveckla vårdens kvalitet och skapa en personcentrerad valfrihet. Sedan måste naturligtvis även här Vidarkliniken/Vidar Rehab uppfylla samma kriterier som alla andra vårdgivare. Liberalerna gör tvärtom och sticker ut med ett mer negativt svar, men avvisar ändå inte helt möjligheten för Vidarkliniken/Vidar Rehab att delta i en ny upphandling såvida man uppfyller kriterierna.

Denna korta frågerunda i Länstidningen mig lite hopp om en nystart i frågan om avtal mellan Vidarkliniken/Vidars Rehab och Stockholms Läns Landsting efter valet, där saklighet får råda istället för dogmatism. Det gäller nu att ta fäste vid dessa officiella svar som respektive parti har skickat in. Framöver gäller det för oss väljare att bevaka efterlevnaden av dessa löften! Jag vill här passa på att speciellt rekommendera en landstingskandidat från Miljöpartiets lista till Stockholms Läns Landsting, Emilia Pettersson, som står på plats 6 på listan i valdistrikt Sydost och plats 10 i distrikt Sydväst. Hon har själv varit patient på Vidarkliniken, bor i Södertälje och brinner för frågan. Kryssa gärna henne!

Men det gäller även att komma ihåg hur det har varit. Under den förra alliansregeringen 2010 – 2014 blockerades regeringsbeslut gällande Vidarkliniken under lång tid, till och med så lång tid att Vidarkliniken/Vidar Rehab tvingades arbeta utan tillstånd för sina mediciner, eftersom den borgerliga regeringen inte kunde komma överens internt. Eller för att säga som det är – eftersom Moderaterna och Liberalerna blockerade ett beslut. Under denna mandatperiod har S/MP-regeringen i nära kontakt med Vidarkliniken/Vidar Rehab tagit viktiga steg framåt för att lösa ut de problematiska frågorna. Regeringen har gett Vidarkliniken/Vidar Rehab fortsatt dispens för medicinerna 5 år framöver, men samtidigt gjort tydligt att detta är sista gången och att de antroposofiska läkemedlen som används vid Vidarkliniken/Vidar Rehab framöver måste vara godkända i Sverige och detta godkännande måste ske under dessa 5 år. Man har även tillsatt en statlig utredning för att finna vägar till dialog mellan komplementär och skolmedicinsk vård utifrån WHO:s strategi kring traditionella mediciner. Det finns en positiv utveckling i denna fråga under S/MP-regeringen, och det kan vi tacka Miljöpartiet för.

Nu gäller det att se till att denna utveckling får fortsätta, i regeringen, men också se till att vi får ett byte av styre i Stockholms Läns Landsting! Vi måste alla vara med och ta ansvar för detta på valdagen, söndag 9/8!

Mats Pertoft (mp)

Tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet

Kandiderar till kommunfullmäktige i Södertälje