Sommarens katastrofala skogsbränder är inte bara en väckarklocka i klimatfrågan. De påminner oss återigen om att dagens granplantage och monokulturer i skogen är känsligare för både bränder och andra påfrestningar, jämfört med mer naturlig blandskog. Det är ytterligare ett av många skäl att börja ställa om från konventionellt kalhyggesskogsbruk till ekosystembaserat skogsbruk, menar skogsexperten Mikael Karlsson.

Skogsbruk baserat på monokulturer och kalhyggen dominerar stort i svenska skogar idag – men nu ökar intresset gradvis för ekosystembaserat skogsbruk helt utan kalhyggen. Det är ett annat sätt att bedriva skogsbruk där naturen själv optimerar genom att se till att de träd som växter på varje plats är just de träd som passar bäst just där. Och då blir det inte granplantage eller andra monokulturer, utan naturliga blandskogar med en naturlig biologisk mångfald som är väldigt viktig.

I ekosystembaserat skogsbruk brukar man skogen – samtidigt som man har skogen kvar. Det finns en mängd fördelar med den typen av skogsbruk både för skogsägare och andra som nyttjar skogarna, miljömässiga men också ekonomiska.

Tål mer påfrestningar

En av fördelarna med ekosystembaserat skogsbruk är att naturliga blandskogar har större resiliens. De är mer motståndskraftiga mot en rad störningar och kan återhämta sig bättre, jämfört med monokulturer med i stort sett enbart träd av samma trädslag och i samma storlek och ålder. Det handlar om påtagliga och allvarliga risker som bränder, torka, stormskador, insektsangrepp, rotröta och minskad biologisk mångfald.

– Med kalhyggen och ensidiga trädplantage gör man naturen mer sårbar. Däremot ett ekosystembaserat skogsbruk, där skogen finns kvar, ger bland annat skydd för nya trädplantor som kommer upp och även för andra växter och djur. Ett kalhygge är mer exponerat och en av konsekvenserna av det är att det lättare torkar ut, säger Mikael Karlsson.

Mindre brandrisk

Han pekar på att begränsade bränder egentligen är en naturlig del av skogsekosystemet, särskilt i mellersta och norra Sverige. Det som avgör hur lätt en skog brinner är tillgången på brännbart material på marken och i trädkronorna. Med mer lövträd i skogen sprids inte elden lika lätt via trädkronorna. I en blandskog finns det dessutom träd kvar även efter en brand, exempelvis äldre tallar.

På kalhyggen blir det under några år stark solbelysning och mycket gräsväxt, vilket enligt Mikael skapar förutsättningar för eldstormar. Han berättar att vi i Sverige hugger cirka 200.000 hektar skog varje år, vilket betyder att stora arealer är just den typen av exponerade marker. I ekosystembaserat skogsbruk utan kalhyggen är skogarna tätare, vilket gör att det växer mindre gräs och ris på marken. På många marker brinner då skogen inte lika lätt.

Det är också ett välkänt faktum att monokulturer i skogen är känsligare för både rotröta och insektsangrepp och att en skog med mångfald av trädslag har större motståndskraft.

– Insekter är, liksom bränder, inte något nytt i skogens ekosystem. Det som däremot är nytt är de stora sammanhängande monokulturerna, ofta i form av granplantage.

Det finns insekter som är specialiserade på att äta ett visst trädslag och samtidigt finns andra insekter som i sin tur är specialiserade på att äta dessa insekter, men som bor i andra trädslag. Med kalhyggesbruk och monokulturer av ett enda trädslag skapar man alltså en miljö där det finns massor av mat för de förstnämnda insekterna – men inga fiender, säger Mikael Karlsson.

Han berättar att även risken för stormfällningar är större i konventionellt skogsbruk med monokulturer. Där skapar man plantageliknande skogar med likåldriga träd som då blir känsligare för stormskador än naturligt skiktade blandskogar. I blandskogar finns i regel även lövträd vilket ytterligare minskar risken för stormskador eftersom många stormar sker under en tid på året då löven fallit.

– Efter stormen Gudrun 2005 kom man fram till att en av de viktigaste parametrarna eller orsakerna till om en skog blåste ner eller inte var om det fanns mycket lövträd.

Skogsstyrelsen ger liknande råd när det gäller att klimatanpassa skogsbruket. Man skriver bland annat att det blir viktigare att försöka sprida riskerna på fler trädslag än tidigare, att blandskogar ger ökad säkerhet om ett trädslag skulle drabbas av omfattande skador och att större inslag av lövskog kan vara ett sätt att minska brandrisken. Även Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI skriver om detta och tar upp de flesta risker som nämns i den här artikeln. Man skriver också att kalhyggesbruk som domineras av tall- och granplanteringar, tillsammans med igenväxning, är de faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige.

Hugger bort biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden som finns i naturlig blandskog har utvecklats under mycket lång tid på varje plats. Denna mångfald hotas vid konventionellt skogsbruk, menar Mikael Karlsson.

– När man hugger ner naturlig blandskog och ersätter den först med ett kalhygge och sedan ett plantage med samma sorts träd och i samma ålder har man tagit bort förutsättningarna för biologisk mångfald. Då saknas de fysiska förutsättningarna för en stor del av den biologiska mångfalden som tidigare fanns i skogen. Det som behövs är skog med en mångfald av olika trädslag i olika storlekar och i olika åldrar.

Mikael Karlsson betonar också att det finns en viktig klimataspekt på hur skogsbruk bedrivs. En del av det globala klimatproblemet bottnar i att vi har huggit ner en stor del av världens skogar som binder enorma mängder koldioxid ur atmosfären. En kubikmeter virke motsvarar ungefär ett ton koldioxid.

– Om vi tänker oss att hela skogsbruket i Sverige ­skulle vara ekosystembaserat kan vi minst fram till 2050 årligen lagra in 2-3 gånger mer koldioxid än hela transportsektorn släpper ut, och man får snabbt effekt när man börjar ställa om.

Men att även få en ökad inlagring av kol i våra skogar förutsätter väl också att vi totalt sett tar ut mindre råvara ur skogarna?

– Om vi ställer om till ekosystembaserat skogsbruk behöver man avverka mindre medan skogarna växer till sig. Man kommer att kunna fortsätta att hugga timmer och vi behöver inte dra ner på användningen av trävirke, men för pappersmassaindustrin blir det totalt sett mindre råvara. Cirka 80 procent av det som avverkas idag används till pappersmassa och bioenergi. Och visst, om vi ska nå stora resultat inom hållbarhet behövs också stora förändringar.

Intresset växer 

Man kan fråga sig varför det inte görs mer åt de risker och problem som det konventionella skogsbruket och dess kalhyggen och monokulturer för med sig. Idag tittar man på olika klimatanpassningar av skogsbruket och det är, enligt Mikael Karlsson, i första hand skogsindustrin som gör detta och som även finansierar en stor del av forskningen på skogsbruksområdet.

– Men man tittar då främst på vilken typ av trädplantage som kan stå sig bättre i ett varmare klimat. Det handlar om en anpassning ur ett produktionsperspektiv som utgår från det råvaruflöde som dagens konventionella skogsbruk ger. Men det handlar inte om att lösa den stora frågan.

Sakta växer dock intresset för ekosystembaserat skogsbruk, bland annat hos kommuner som ofta äger mycket skog. De vill ha avkastning från sina skogsbruk, men ser också andra värden i skogen. Exempelvis har Göteborgs Stad idag slutat med kalhyggen. Även bland enskilda skogsägare väcks intresse för ekosystembaserat skogsbruk när de inser att man både kan hugga och ha skogen kvar och dessutom slipper en hel del kostnader för bland annat markberedning, plantering och röjning på kalhyggen. Det här och mycket annat utvecklar Mikael närmare i sin bok Konsten att hugga träd och ha skogen kvar.

– Ekosystembaserat skogsbruk är egentligen det enklaste som finns. Naturen jobbar dygnet runt, året runt, för det som är det naturliga för platsen. Här finns en uppenbar möjlighet att återfå verkligt levande och tåliga skogar med stor biologisk mångfald, och samtidigt böja ner utsläppskurvan för klimatet. Inom skogsbruket behöver vi bara samarbeta mer med naturen, säger Mikael Karlsson.