Att i odlingslandskap ha en biologisk mångfald av olika pollinerare och olika naturliga fiender till skadedjur ger större skördar. Det här visar en internationell studie som sammanställt data från 89 studier och nära 1.500 odlingar runt om i världen, bland annat rapsodlingar i Sverige.

Människors landanvändning hotar den biologiska mångfalden och ekosystem som är avgörande för matproduktionen, skriver forskarna. Behovet av att försörja en växande befolkning har lett till fler och mer intensiva jordbruk som inneburit en förenkling och degradering av landskapen. Omvandlingen av våra jordbrukslandskap har medfört att organismers naturliga livsmiljöer försvunnit. Förlusten av biologisk mångfald får negativ effekt på avgörande ekosystemtjänster som pollinering och biologisk skadedjursbekämpning, och därmed också på produktionen av matgrödor. Den senaste tidens stagnation och även minskning av skördar i pågående intensifiering av jordbruk indikerar, enligt forskarna, att det behövs en annan väg till stabil och hållbar matproduktion.

Överraskande kraftigt utfall

I den nu aktuella studien har man tydligt sett att mångfalden av pollinatörer och naturliga fiender i ekosystemen har stor betydelse för de ekosystemtjänster som dessa utför och att detta är viktigt för skördarna. Man menar bland annat att upp till 50 procent av de negativa effekterna av förenklade odlingslandskap beror på att man här förlorar organismer som står för just pollinering och biologisk skadedjursbekämpning, vilket alltså har negativ effekt på skördarna.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science Advances. Över hundra forskare har bidragit, varav sju från Sverige. Att utfallet blev så kraftigt är överraskande, säger Henrik Smith, professor i zooekologi och föreståndare på Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) på Lunds universitet.

– Jag blev förvånad över att effekten av antalet olika arter var så stark. Resultaten visar på vikten av att bibehålla biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, inte bara för arternas egen skull, utan även för att bibehålla ekosystemtjänster som är viktiga för jordbruksproduktionen.

När det gäller användningen av kemiska bekämpningsmedel anses allmänt att dessa bidrar till minskad biologisk mångfald. I den internationella studien kan man se indikationer på att dessa bekämpningsmedel även underminerar potentialen i naturlig skadedjursbekämpning. Genom att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel kan man alltså öka den biologiska mångfalden och därmed samtidigt minska behovet av bekämpningsmedel.

Att sköta odlingslandskapen på ett sätt som ökar mångfalden av nyttoorganismer är, enligt forskarna, en lovande väg till en mer hållbar global matproduktion och ger även större motståndskraft i tider av förändrade miljöförhållanden.

Havre är ett intressant spannmål med många fördelar. Det är näringsrikt och mättande med hög proteinkvalitet och har enligt studier ett fiberinnehåll som är kolesterolsänkande. Dessutom passar havre särskilt bra att närodla i just det klimat vi har i Sverige och Skandinavien.

Historiskt har vi i Sverige odlat väldigt mycket havre. I slutet av 1800-talet lär det ha stått för hälften av all spannmålsproduktion i landet, men har sedan dess minskat. Enligt Jordbruksverkets statistik odlas det numera havre på ungefär 1/6-del av den svenska spannmålsarealen. Men havre verkar på senare år ha fått ett uppsving som populärt livsmedel.

Hälsosamt havre på uppgång

– Idag är trenden att produktionen av havre stadigt ökar i Skandinavien, Europa och i USA. Numera byggs det också många nya havrekvarnar, berättar Slobodan Carapic, som är varuflödes- och produktionschef på Saltå Kvarn, och även mångårig havreexpert.

Det växande intresset för havredrycker bidrar till ökningen, men även andra havreprodukter ökar, menar han. Och det finns goda skäl till detta. Förutom den goda smaken har havre flera närings- och hälsofördelar. De havreprodukter som finns på marknaden är fullkornsprodukter och liksom flera andra spannmål innehåller havre mycket proteiner, vitaminer, antioxidanter och mineraler.

Olösliga och lösliga fibrer

En hälsofördel med havre är att det innehåller mycket av både olösliga och lösliga fibrer, vilket inte bara är bra för matsmältningen. De lösliga fibrerna kallas betaglukan och kan enligt flera studier sänka ett förhöjt kolesterolvärde. Det räcker med tre gram betaglukan per dag, vilket enligt olika uppgifter motsvarar omkring 1,5-2 deciliter havregryn. Slobodan Carapic berättar att det finns tre procent betaglukan i havregryn och 6-7 procent i havrekli, som är det yttre skiktet i havrekornet. Dessa fibrer är samtidigt bra för blodsockret eftersom de i matsmältningen bryts ner långsamt och ger en jämn blodsockerhöjning. Havre är också erkänt som del i prebiotiskt medel, som gynnar goda tarmbakterier.

– Speciellt för havre är också att det enligt studier ger en bra mättnadskänsla. Man står sig ganska länge på exempelvis gröt av en deciliter havre. Det här kan delvis förklaras av att havre innehåller dubbel så mycket fett jämfört med råg, vete och korn.

För en del av oss är det en fördel att rent havre inte innehåller något gluten. Men för att sälja det som helt glutenfritt ställs hårda krav på sådan produktion, som enligt Slobodan blir svår och dyr. Det kan räcka med något korn av ett annat sädesslag i ett kilo havre för att det inte ska kunna klassas som glutenfritt.

Kan användas på många sätt

Slobodan Carapic har väldigt lång erfarenhet av att producera havre. Han har på olika sätt arbetat med det som huvudråvara i cirka 30 år och tror starkt på att havre har framtiden för sig som nyttigt, hållbart och bra livsmedel.

– Man kan använda olika havreprodukter till så mycket gott. Förutom i en rad gröter kan man använda det i müsli, i pannkakor, som komplement i bakning och till mycket annat. Exempelvis passar havrekross bra som ersättning till ris och pasta och förstås även som ingrediens i bröd.

Eftersom havre inte innehåller gluten bakar man inte jäst bröd av havremjöl, som är något av en biprodukt när man gör havrekli. Men det går bra att baka platta bröd på havremjöl. Det gör man, enligt Slobodan, bland annat i Finland.

Han pekar också på att det finns goda möjligheter till matinnovationer med havre. Något som redan utvecklats väldigt mycket på senare tid är havredrycker. Andra exempel på produkter som kan komma är mältat havre, där man gör näringsämnen ännu mer tillgängliga genom en process med blötläggning och sedan torkning. Slobodan ser också goda möjligheter med olika bakade granola-produkter baserade på havre. Något annat som kan utvecklas är även så kallads ”overnight oat groats”, som är kokningsfria, havrebaserade gröter som blötläggs i kyl över natten och sedan är färdiga att ätas, eventuellt toppade med annat gott.

Odlas bäst i skandinaviskt klimat

Det finns också hållbarhetsfördelar med havre. Det är ett spannmål som enligt Slobodan passar väldigt bra att närodla på våra skandinaviska breddgrader.

– Det bästa havret växer i Sverige och i Finland. Det fungerar däremot inte så bra att odla i exempelvis södra Europa. Vid torrt och varmt klimat blir det småhavre som också passar dåligt i kvarnar. Det behövs fuktigare och kallare klimat.

En annan hållbarhetsfördel med havre är att man förutom att göra livsmedel av hela kornet även kan utnyttja havreskalet som energikälla och även som djurfoder. På Saltå Kvarn använder man faktiskt 100 procent av det skördade havret, som består av dels kornet (inklusive kli), dels skalet som tas bort maskinellt. Havreskal har ett högt energiinnehåll – några kilo ger lika mycket energi som en liter olja. Via en havrepanna använder Saltå Kvarn skalen till uppvärmning av byggnader och för att producera ånga för värmebehandling och torkning i kvarnproduktionen. Därefter återstår bara två procent av havret i form av mineralrik aska som sprids på åkrar i närområdet.

Ur hälsosynpunkt äter de allra flesta av oss för lite fullkorn, menar forskare. Många epidemiologiska studier visar tydliga samband mellan högt fullkornsintag och minskad risk för flera vanliga sjukdomar. Men det är flera faktorer som spelar in här och sambanden är inte helt enkla att reda ut.

På ett seminarium nyligen arrangerat av MatLust berättade Rickard Landberg om forskningsläget. Han är professor i livsmedel och hälsa vid Chalmers och började med att konstatera att kosten har stor betydelse för folkhälsan.

Ett av FN:s hållbarhetsmål är att till år 2030 minska antalet människor som dör av icke smittsamma sjukdomar med 33 procent. Det handlar bland annat om hjärt-kärlsjukdom, cancer och diabetes. I Sverige och hela världen är olika kostfaktorer det största hotet mot folkhälsan, menar Landberg. Han pekar också på att lågt intag av fullkorn är den största påverkbara riskfaktorn för välfärdssjukdomar och att i Sverige äter 88 procent av de vuxna och 94 procent av ungdomarna för lite fullkorn.

Fullkorn är också något som lyfts fram i EAT-Lancet-kommissionens rekommendationer kring hållbar mat. Spannmål har relativt låg miljöbelastning och står för en stor del av vårt energiintag.

För lite är stor riskfaktor

Fullkorn innebär att man använder hela kornet i spannmålet, inte bara frövitan utan också grodd och kli. Rickard Landberg berättar att det är i de yttre delarna av kornet som det finns komponenter man tror påverkar hälsan, även om det är svårt att peka ut exakt vad som har vilken effekt. Frövitan består mest av proteiner och stärkelse. I grodd och kli finns kostfiber, E- och B-vitaminer, olika antioxidanter, mineraler, enzymer, med mera.

När det gäller kolhydrater tycker han att vi bör nyansera tänkandet. Vi bör prata mer om kolhydratkvalitet, som han menar handlar om mängden fullkorn, mängden kostfiber samt glykemiskt index (effekt på blodsockervärde).

Entydiga resultat

Enligt Rickard Landberg finns från olika studier ganska entydiga resultat om minskade risker med mycket fullkorn i kosten. I exempelvis en färsk metastudie har man vid högt intag av fullkorn sett 13–33 procent lägre risk för insjuknande och död i icke smittsamma sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, tjock- och ändtarmscancer och typ 2-diabetes. Det finns dock en viss osäkerhet i många studier, bland annat beträffande vad folk själva säger att de äter. Här berättar Landberg att man, för att motverka den osäkerheten, även kan analysera olika biomarkörer och att man också då kan se minskade sjukdomsrisker med högt fullkornsintag. Bland den forskning han nämner finns också en stor studie i Europa där man särskilt för Skandinavien sett ett starkt samband mellan mer fullkorn och minskad risk att utveckla tjocktarmscancer.

Forskning visar skyddseffekt

Sammanfattningsvis menar Rickard Landberg att epidemiologiska studier konsekvent visar skyddseffekt av högt fullkornsintag. Men studier där man använt försöksgrupper och kontrollgrupper har visat mer blandade resultat. Det är också överlag svårt att få säkra svar från koststudier.

När man som konsument läser om sådana här samband är det rent allmänt också viktigt att tänka på att statistiska samband inte är samma sak som orsakssamband. Att mer fullkorn och minskad sjukdomsrisk följs åt kan ju även bero på annan bra livsstil. Dessutom är det här med hälsa och kost förstås också individuellt. Men ändå: Mycket forskning pekar på att det kan vara en god idé ur hälsosynpunkt att äta mer fullkorn och att det, åtminstone statistiskt sett, tycks ha en skyddseffekt mot flera vanliga och allvarliga sjukdomar.

Flera faktorer påverkar

En fråga är sedan vilken typ av kostråd som ska ges. Generella råd för alla kan förebygga sjukdom i en befolkning, men Rickard Landberg menar att de följs dåligt och man kan fråga sig vad den exakta nyttan är för individen. Individuell nutrition kan å andra sidan vara svår att få till i stor skala. Här pekar Landberg på möjligheten att ge råd till grupper av individer som har något gemensamt i sina förutsättningar och att detta kan förebygga livsstilssjukdomar.

För att få till en mer precis nutrition för människor behövs data om flera faktorer och hur de påverkar hälsoresultaten av exempelvis mer fullkorn i kosten. Förutom individernas livsstil, kost och fysisk aktivitet handlar det om tarmflora (mikrobiota), gener, hälsostatus och läkemedelsanvändning. Exempelvis finns det enligt Landberg flera studier som visar att generna påverkar effekter av kosten. Han pekar också på att tarmfloran påverkas av kostfiber, som det finns mycket av i fullkorn, men att effekten av mer fullkorn i kosten även beror på vilken bakterieflora man har i utgångsläget.

Byta vitt mjöl mot fullkorn

Det finns flera områden kring fullkorn där Rickard Landberg menar att vi behöver forska och veta mer. Bland annat hur processning av maten påverkar hälsoeffekter av fullkornsrika livsmedel och hur tarmfloran påverkar hälsoeffekterna av fiberrika livsmedel. Det behövs också mer kunskap om hur och varför olika individer svarar olika på intag av olika livsmedel och hur detta kan användas för att individanpassa kost.

Som vanligt när det gäller kost och hälsa finns inga enkla sanningar. Men Rickard Landberg avrundar ändå med att det är nyttigt att äta fullkorn och att vi bör äta mer av det. Ett råd är exempelvis att byta ut det vita mjölet mot fullkorn.

En konkret bild av vad hållbar produktion och konsumtion av god mat egentligen innebär – om vi håller oss inom vad planeten tål. Det är en av grundtankarna bakom 2000m²-experimentet som skapats av ledande hållbarhetsforskare tillsammans med kockar och odlare på Rosendals Trädgård i Stockholm.

Odling av 2000 kvadratmeter per person är fullt tillräckligt för att försörja oss människor med mat. Om vi fördelar all odlingsbar mark som finns i världen jämnt över hela jordens befolkning blir det ungefär den ytan, och utöver det tillkommer också en hel del betesmark. Men i exempelvis Sverige använder den genomsnittliga konsumenten i praktiken den dubbla ytan odlingsmark, cirka 4000 kvadratmeter, vilket inte är hållbart i längden.

Samtidigt har produktionen av vår mat idag stor påverkan på miljön både lokalt och globalt, bland annat 30 procent av klimatutsläppen, giftspridning, minskad biologisk mångfald och övergödning av haven. Allt det här kokar ner till frågor om både hur och vad vi kan odla, producera och konsumera på ett hållbart sätt.

Miniformat av hur det hänger ihop

– Vi vill visa i miniformat hur en hållbar odling av matråvaror kan se ut och på så sätt skapa viktiga insikter och synliggöra hur allt hänger ihop i ett hållbart jordbruk. Om vi ska ha en uthållig livsmedelsproduktion måste vi också ha en balans i odlingssystemet så att vi inte tär mer på jordens resurser än vi ger tillbaka, säger Sofi Gerber som är forskningsledare på Biodynamiska Forskningsinstitutet.

Hon berättar att arbetet med 2000m²-experimentet vill väcka intresse hos konsumenter för hur maten har producerats och hur det påverkar naturen och oss själva. Det finns ett stort matintresse idag och man vill fånga upp och koppla det ända tillbaka till odlingsjorden och de effekter som det vi äter har på miljön.

– Det handlar inte om att ge exakta dietrekommendationer eller att vi ska äta mindre mat, säger Sofi Gerber, utan snarare om att äta rätt saker. Mycket av det här går i linje med Livsmedelsverkets rekommendationer som säger att vi bör äta mer grönsaker, baljväxter och fullkorn än vad de flesta gör idag. Det är också viktigt att få matförädlare och andra aktörer i livsmedelskedjan att se möjligheterna som finns i allt detta.

Odlingssystem i balans

2000m²-experimentet bygger på forskning från BERAS-projektet om hur ett ekologiskt kretsloppsjordbruk, i kombination med en förändrad livsmedelskonsumtion, kan minska näringsläckaget till Östersjön och jordbrukets klimatpåverkan. Utifrån dessa principer har Rosendals Trädgård i dialog med Biodynamiska Forskningsinstitutet, utformat 2000m²-odlingen med dess proportioner av vall, spannmål, grönsaker etc. Ett femtiotal svenska och internationella forskare med olika specialiteter inom utveckling av hållbara livsmedelssystem besökt odlingen och kommit med input. Grunden är det man internationellt och i FN kallar regenerativt jordbruk, eller kretsloppsjordbruk, där man fokuserar på hela odlings-och livsmedelssystem.

I ett sådant jordbruk är det viktigt att ha en balans mellan växtodling och djurhållning och vara så självförsörjande på lokala resurser som möjligt, inte minst stallgödsel och foder. Det kräver i sin tur att man har en balanserad växtföljd med bland annat kvävebindande vallodling (för foder), som via de idisslande djurens gödsel ger växtnäring tillbaka till jorden. Detta för att man ska kunna odla sådant som vi människor kan äta utan att odlingsjorden med tiden utarmas. Med ett sådant kretslopp behövs inget konstgödsel. På Rosendals Trädgård har man visserligen ingen egen djurhållning, men man har ett lokalt utbyte av foder och gödsel med intilliggande Skansen och dess idisslande djur.

Viktig växtföljd

Växtföljden innebär här att på ungefär hälften av de 2000 kvadratmeterna odlas vall med olika djurfoderväxter som binder kol och kväve till jorden och bygger upp mullhalten. På den andra halvan odlas en lång rad matgrödor. Efter ungefär tre år byter man plats på de båda halvorna. Om man enbart skulle odla matgrödor år efter år på samma yta utarmas jorden.

– Man kan lite förenklat säga att i vallodlingen tar vi ner näring i jorden, och i odlingen av matgrödorna tar vi upp den näringen. Det hela är ett odlingssystem som gör det möjligt att minska klimatpåverkan av vår matförsörjning med 85 procent, berättar Anna Emmelin, som är projektkoordinator för 2000m²-experimentet på Rosendals Trädgård.

Det här odlas

Odlingen är biodynamisk och de matgrödor som odlas här ger en fingervisning om vad vi bör äta mer av på våra breddgrader. Man vill bidra till att utveckla en matkultur kring Östersjön som ger oss människor, Östersjön och planeten god hälsa. För att förstå vilka proportioner av olika livsmedel som då bör ätas här i Sverige tittar man på forskning från BERAS-projektet, EAT Lancet och forskaren Elin Röös.

Bland annat är det viktigt att förstå de lokala förhållandena, till exempel hur vår mjölkproduktion behöver se ut för att underhålla de svenska naturbetena. På en del av ytan i 2000m²-experimentet odlas spannmål och här har man testat olika äldre kultursorter som svedjeråg, nakenhavre, enkorn och dinkel. För att täcka behovet av vegetabiliskt fett odlas ryps, lin och även pumpa (fett från kärnorna). Exempel på baljväxter i odlingarna är gråärt och vårärt.

Därutöver odlas ett 15-tal grönsaker, bland annat tomater, chili, gurka, olika löksorter, rödbetor, polkabetor, potatis, morötter, rotselleri med mera. Det är en hel del rotfrukter. En stor del av grönsakerna bör vara lagringsdugliga eftersom de ska hålla till nästa växtsäsong. Ett budskap här är att vi bör äta mer säsongsanpassat men också tänka på hur vi förädlar och lagrar så det räcker hela året.

Ska ge viktiga insikter

– Den viktigaste insikten vi vill ge besökare till våra 2000 kvadratmeter är att vi måste ta hand om vår matjord och inse att hur jag själv äter påverkar hur mycket matjord jag använder och hur den mår. Vi vill visa att man kan äta gott och nyttigt på ett sätt som även resten av världen och hela planeten mår bra av, säger Anna Emmelin.

Ett syfte är också att genom upplevelsen av 2000m²-experimentet och genom maten ge möjlighet att förstå och sätta sig in i de komplexa hållbarhetsfrågorna i ett konkret sammanhang. Annars blir det lätt polariseringar mellan hårda ståndpunkter. Det är viktigt att få en nyanserad bild av allt detta, anser Anna.

Det kommer en hel del företag på besök i olika arrangemang som Rosendals Trädgård ordnar kring 2000m²-experimentet. Inte minst från livsmedelssektorn, och här vill man ge insikter om hur företagens egen marknad kommer att förändras.

– Det är många som får inspiration och idéer om vad man vill göra och förändra i sina respektive verksamheter. En allmän reaktion från våra besökare är också att det här känns hoppfullt och att det ger en direkt och konkret kontakt med forskningen.

De 2000 kvadratmeterna tar Rosendals Trädgård även vidare in i matlagningen på olika sätt. Alltifrån att bjuda på smakprov, till att kockarna komponerar en hållbar festmeny eller en vanlig skolmåltid. Framöver planerar man att ta fram ett Östersjöskafferi som både kockar och konsumenter kan känna fungerar.

Hur kan konsumenter till vardags använda sig av kunskaperna från era 2000 kvadratmeter, när man exempelvis handlar i mataffären?

– Om vi som konsumenter vill ge svenska bönder en möjlighet att arbeta på det här sättet så måste vi ju köpa de här livsmedlen. Det är exempelvis vettigt att köpa svenska ekologiska helkorn och baljväxter, liksom förstås att äta mer grönsaker och minska kraftigt på köttet. Mjölkprodukter och en mindre mängd kött från kor som ingår i ett sådant här kretsloppsjordbruk är också bra, säger Anna Emmelin

– Genom valen av våra livsmedel kan vi både äta gott och få ihop det där med planetens gränser, Östersjöns hälsa med mera.

Det finns flera viktiga poänger med att producera, köpa och äta mer ekologisk mat. Det här är fördelar som också hänger nära ihop med många av FN:s globala hållbarhetsmål. Nu startar en bred kampanj i Sverige som ska ge mer ekologisk mat genom att öka kunskaperna om hur den produceras och vad den bidrar till.

Satsningen presenterades på Ekologiska Framtidsdagen nyligen, där fördelarna med ekologiskt också fördjupades av en rad sakkunniga inom hållbarhet. Bakom kampanjen, som kallas Eko-september och troligen blir återkommande, står Organic Sweden, Ekologiska Lantbrukarna, Krav och Sveriges Konsumenter.

Sju eko-fördelar lyfts fram

Det kampanjen lyfter fram är att de idag 858 reglerna eller åtgärderna som krävs för KRAV-märkning gör skillnad och ger åtminstone sju viktiga vinster. Det hela grundar sig på vetenskaplig forskning. Det handlar om biologisk mångfald, rent vatten, levande jordar, inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel, extra god djuromsorg och mat utan onödiga tillsatser. Och att allt detta kontrolleras av någon annan än den som odlar och producerar maten. Det går förstås att se flera fördelar med mer ekologisk mat, men det här är vad kampanjen fokuserar på.

Att inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel används och sprids i naturen är viktigt bland annat för att de anses bidra till den mycket oroande minskningen av pollinerande insekter som humlor, bin och fjärilar. Bekämpningsmedlen kan också sprida sig till grundvattnet. En annan viktig fördel med ekologisk odling är att man använder djurgödsel istället för fossilkrävande och klimatpåverkande konstgödsel. Det ger bördiga, näringsrika odlingsjordar som myllrar av liv och det minskar också läckaget av näringsämnen till våra hav (övergödningen). När det gäller biologisk mångfald konstaterar man i kampanjen att det på ekologiska gårdar i genomsnitt finns 50 procent fler arter av växter och pollinerande insekter. Man pekar också på att djuren på eko-gårdar i extra hög grad får göra sådant som är naturligt för dem – beta, böka, sprätta och vara ute. Det är också mindre ”jox” i eko-maten. Enligt ekoreglerna får man inte använda syntetiska färgämnen, smakämnen, konserveringsmedel eller sötningsmedel.

Stora dolda kostnader från konventionell mat

Ekologiska Framtidsdagen gästades av Michael Wilde, hållbarhetschef på Eosta, som är en innovativ internationell distributör av ekologisk frukt och grönsaker, och som på olika sätt satsar mycket på transparens mellan konsument och producent. Han pekade på att styrkan i ekologisk produktion blir extra tydlig om man även tittar på de verkliga kostnaderna av matproduktion, inklusive de dolda kostnaderna. Han menar att vinst idag definieras på fel sätt – det handlar om värde för aktieägare, medan stora miljö- och sociala kostnader vältras över på skattebetalare och framtida generationer. Exempel på dolda kostnader kan vara att rena grundvatten, klimatsäkra städer, reparera jordar, återplantera skog, handpollinera, tackla diabetes etc. Michael Wilde berättade att det exempelvis skulle kosta den franska staten 522 miljarder euro att rena landets vattentillgångar från kemikalier. Han menar att konventionellt producerad mat är för billig, därför att de dolda kostnaderna inte räknas med. Även ekologisk matproduktion har dolda kostnader, men på betydligt lägre nivåer.

Michael Wilde konstaterade också att fördelarna med ekologisk matproduktion har en positiv verkan på åtta av FN:s globala hållbarhetsmål. I flera fall dubbelt upp – både genom att bidra positivt och genom att reducera den negativa inverkan av konventionell produktion. Det handlar bland annat om att minska skadliga kemikalier av både miljö- och hälsoskäl, öka biologisk mångfald, ökad kolinlagring, säkra rent vatten, få bättre vattenhållningsförmåga i marken, att motverka döda havsbottnar, motverka hunger och att värna hela biosfären. Här pekar Wilde också på att man inte bara ska se på enskilda hållbarhetsmål. De fyra målen som rör ekosystemen, haven, rent vatten och klimatet är mer grundläggande eftersom de har med vår biosfär att göra och därför är något som övriga hållbarhetsmål för samhälle och ekonomi vilar på.

Sågar argument mot eko

Gunnar Rundgren, författare och samhällsdebattör, var en annan av huvudtalarna på Ekologiska Framtidsdagen. Han pekade på att ekobönder levererar och bidrar positivt på många områden. Han var också kritisk till flera av de argument som ekomotståndare ofta för fram. Bland annat gör man orättvisa jämförelser mellan å ena sidan de ekobönder som bara följer ekoreglerna, och å andra sidan idealiserade konventionella bönder som han menar är rena drömbilder och inte finns i verkligheten. Rundgren pekade också på att man försöker sprida en motsättning mellan ekologiskt och svenskproducerat, vilket han menar är en ganska teoretisk diskussion. ”Eko är mer lokalt än lokalt”, sa han – och förklarade att ekologisk produktion bygger på att använda lokala resurser, eko vårdar det lokala landskapet och skapar mer lokala arbeten eftersom det ofta är mer arbetsintensivt. Eko skapar mervärden i jordbruket.

När det gäller klimatdiskussionen konstaterade Gunnar Rundgren att i Sverige är konstgödsel den största källan till klimatutsläpp från jordbruket och att användningen av konstgödsel dessutom ger andra problem som övergödning av haven. Han menar att konstgödsel har möjliggjort en snedvridning i matproduktion och odlingssystem, vilket också gjort det hela beroende av kemiska bekämpningsmedel.

Ekologisk odling har överlag lägre intensitet än konventionell och ger ofta lägre skörd (det sistnämnda är dock olika för olika odlingsförhållanden, eko kan även ge större skörd/reds anm). Lägre skörd beror, menar Rundgren, på att vi inom eko lämnar mer utrymme även för annat än just det vi ska skörda. Det här framställs ofta som ett problem i klimatdebatten kopplat till markanvändningen. I Sverige har vi lagt igen väldigt mycket åkermark och betesmark, påpekade Rundgren. Att brist på mark skulle vara ett argument i Sverige är inte relevant. Jordbrukets största problem är överproduktion, menar han.

Gunnar Rundgren pekade också på en rapport från FN-organet FAO där olika scenarier beskrivs. I ett scenario för hållbarhet avvecklar man all konstgödsel och försörjer hela världens befolkning med mat. Det kräver bara sex procent mer åkermark än idag, samtidigt som man kan hålla klimatmålet. Och här förutsätter man också att matsvinnet minskar.

Viktiga sammanhang borttappade

Liksom Michael Wilde sa Gunnar Rundgren att priset för mat är för lågt därför att många kostnader inte är inkluderade. Han menar också att de flesta idag har tappat förståelse för sammanhangen i livsmedelssystemet och att det mest är debatter om enskildheter. Ett sammanhang han tog upp var betydelsen av animalier i systemet. Djur kan ta hand om mycket restprodukter från matproduktionen och idisslarna har en viktig roll att omvandla vallodling till sådant vi människor kan äta. Samtidigt har vallen stor betydelse för att binda kväve och kol i marken, vilket gör att man kan öka produktionen av matgrödor. Det behövs mer integrering här, menar Rundgren.

Han pekade även på att djuren under jorden också är viktiga i odlingssystemet och att dessa inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Samspelet med jordens mikroorganismer kortsluts lätt om man fortsätter använda konstgödsel. Forskarna börjar nu också se samband mellan mikrolivet i jorden och mikrolivet i magen, och hur det bidrar till hälsan, sa Gunnar Rundgren.

Sommar och ännu en oroande algblomning.
Problemet med övergödningen av Östersjön minskar inte trots olika program och punktåtgärder.
Hälften av de svenska utsläppen kommer från vårt jordbruk, men politiker och jordbruksnäringen pratar mycket lite om vad som i grunden behöver förändras där. Det verkar vara en för obekväm och utmanande fråga, menar Artur Granstedt, docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk.

– Man kan inte långsiktigt lösa problemen i Östersjön om man inte tar tag i jordbruket. Vi borde kunna förvänta oss större kurage från politikerna att ta obekväma beslut kring det som orsakar övergödningen. Särskilt som jordbrukets påverkan även hänger ihop med klimatproblemet och den minskande biologiska mångfalden. Men det är uppenbart att politikerna inte vill stöta sig med de starka ekonomiska jordbruksintressena.

Läs även en färsk debattartikel om detta på DN Debatt, av Artur Granstedt och Anders Alm, som är seniorrådgivare i Östersjöfrågor på WWF.

Hälften av utsläppen kommer från jordbruket

Algblomningen handlar förstås inte bara om sämre badvatten och risk för ohälsosamma kallsupar. Den är en påminnelse och ett synligt tecken på allvarliga problem med övergödning i Östersjön. När algerna dör och sjunker till botten uppstår syrebrist där och det blir omöjligt för organismer och fiskar att överleva. Dessa döda bottnar, eller havsöknar som det också kallas, täcker idag en yta som motsvarar nästan dubbla Danmarks yta.

SMHI har ett forskningsfartyg som mäter de här områdena och tar prover. Läget har enligt Artur Granstedt inte förbättrats för Östersjön som helhet, även om man genom åtgärder har fått vissa lokala förbättringar i bland annat kustnära områden. Men utbredningen av de döda bottnarna ligger kvar på samma höga nivåer och algblomningen återkommer varje år.

Att läget i stort inte förbättras idag beror dels på att Polen och de baltiska länderna ökar sina utsläpp, men också på de betydande utsläpp som fortfarande kommer från Sverige och andra länder. Det man diskuterar mest i vårt land är utsläppen från avlopp, reningsverk och vissa industrier. Men inte så mycket om jordbruket, trots att ungefär hälften av både kväve- och fosforbelastningen från Sverige kommer från just jordbruket.

– Inom det svenska jordbruket görs visserligen en del på symptomnivå. Exempelvis genom att anpassa mängden konstgödsel, anpassa tidpunkt för stallgödsling, anlägga fångstdammar, undvika att ha öppen mark på hösten etc. Men så länge man inte åtgärdar de grundläggande orsakerna kvarstår övergödningsproblemet, säger Artur Granstedt.

Problemet: Brutet kretslopp

Han menar att det grundläggande problemet är att det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen är brutet i det svenska jordbruket. Man återanvänder inte näringsämnena genom att integrera växtodling och djurhållning på ett väl avvägt sätt. I Sverige har lantbruket nämligen i hög grad delats upp i å ena sidan specialiserade, konstgödselberoende växtodlingsgårdar utan djur, å andra sidan stora specialiserade djurgårdar med alldeles för lite växtodling för att kunna åstadkomma ett kretslopp. På djurgårdarna uppstår stora överskott av näringsämnen som till slut hamnar i haven, istället för att användas på våra åkrar. Detta är ett brutet kretslopp i stor skala. De specialiserade växtodlingsgårdarna och djurgårdarna är också geografiskt skilda från varandra, berättar Artur.

– I mellan-Sverige och i södra Skåne har vi regioner av spannmålsdominerat, konstgödselberoende jordbruk. De specialiserade djurgårdarna däremot finns i ett område som vi kan kalla Animaliebältet och som sträcker sig från norra Skåne Blekinge, Kalmar län över Småland och vidare till Halland. Där har vi koncentrerad djurhållning och där uppstår det stora läckaget av växtnäring. Cirka 80 procent av det som spannmålsgårdarna odlar blir djurfoder, vilket ger ett linjärt flöde av växtnäring från spannmålsområdet till djurgårdsområdet, istället för ett lokalt kretslopp.

– Dessutom tillkommer stora mängder soya som importeras för kraftfoder till djuren, vilket egentligen inte behövs. Det gör överskottet av näringsämnen i lantbruket ännu större och kostar även i form av kemikalieanvändning och avskogning i andra delar av världen.

Koppling till våra största miljöproblem

Det brutna kretsloppet av näringsämnen i svenskt landbruk är, enligt Artur Granstedt, ett systemfel och en av huvudorsakerna till övergödningen av Östersjön.

Lösningen är ett väl beprövat ekologiskt kretsloppsjordbruk som återanvänder växtnäringsämnen och som samtidigt avsevärt skulle minska jordbrukets stora påverkan på klimatet och den biologiska mångfalden. Det är en paradox att problemen i Östersjön idag har hamnat lite i skuggan av klimatfrågan och den minskande biologiska mångfalden, eftersom alla tre frågorna hänger ihop via jordbruket.

– De tre högst rankade miljöproblemen vi har idag handlar om havet, klimatet och den biologiska mångfalden. De har alla en direkt koppling till dagens konventionella jordbruksmetoder. Ändå talar man mycket lite om detta inom politiken och även i media och på andra håll. Och de svenska politiska eko-målen för jordbruket och offentlig livsmedelskonsumtion som finns idag räcker inte, säger Artur Granstedt.

Behövs morot och piska

Det man enligt Artur behöver göra är att återupprätta kretsloppet i vårt jordbruk, genom både morot och piska.

– Det behövs dels ett strukturstöd eller omställningsstöd till bönder. De sitter idag ofta fast i stora investeringar i stora specialiserade enheter som man tidigare uppmuntrats att göra, men som alltså leder till brutna kretslopp.

Artur menar att det också måste kosta att orsaka negativa miljöeffekter. Exempelvis genom skatt på konstgödsel, som då ska vara tillräckligt hög för att fungera. De politiska ekologiska målen behöver också snabbas upp och det bör ställas tydligare krav på verkliga kretslopp för att klassas som ekologisk.

Politiker vågar inte röra jordbruket

– Jordbrukets intresseorganisationer har varit skickliga på att trycka ner de här frågorna både i debatt och i politiken. Inte ens miljöpartister vågar ta tag i jordbruket, säger Artur Granstedt. Det är så starka ekonomiska intressen som blir hotade av den strukturella omställning av jordbruket som krävs för att lösa problemen. Politiker är också väldigt rädda för att stöta sig med de grupper av väljare som har inställningen ”rör inte min tallrik”.

I Polen och de baltiska länderna håller man nu på att göra samma strukturella misstag som vi i Sverige gjort tidigare under flera decennier – dvs att bryta kretsloppet av näringsämnen genom att specialisera och industrialisera lantbruket och skilja på växtodling och djurhållning. Det riskerar att förvärra problemen i Östersjön. Men det duger enligt Artur Granstedt inte att skylla på dessa länder. Vi i Sverige måste återupprätta kretsloppet i vårt jordbruk om vi menar allvar med miljömålen.

– Utöver ödesfrågorna om haven, klimatet och den biologiska mångfalden handlar det här dessutom om att säkra odlingsmarkens långsiktiga bördighet och näringsvärdena i våra livsmedel. Ett jordbruk utan kretslopp utarmar jordarna på sikt och späder ut näringsvärdena i maten. Det finns många väldigt viktiga skäl att ställa om jordbruket till hållbara ekologiska kretslopp, säger Artur Granstedt.

Under flera årtionden har pollinerarnas livsbetingelser gradvis försämrats. Och det är vi människor som bär skulden genom de landskap vi har skapat. Allt från storskaliga rationella jordbruket till perfekta robotklippta gräsmattor som blir gröna öknar utan mat för pollinerarna.
Men nu sker en revolution i det lilla; flera kommuner släpper gräs och ogräs fritt i parker och grönområden, Trafikverket låter vägrenar blomma och lantbrukare kantar åkrarna med fruktträd – allt för att främja våra livsviktiga humlor, bin, vildbin, fjärilar och andra pollinerande insekter.

Solitärbin, honungsbin och humlor ser till att vi får grödor, frukt och bär från den svenska naturen. Det är något vi alla tar för givet. Men sedan 1950-talet har pollinatörerna fått allt svårare att överleva i de landskap vi människor har skapat.

När det småskaliga varierade jordbruket ersattes av det monotona storskaliga jordbruket försvann många av pollinatörernas naturliga boplatser. Användandet av konstgödsel i kombination med olika former av växtskyddsmedel försämrade också deras överlevnadsmöjligheter.

Den stora inflyttningen till städerna innebar samtidigt att det byggdes och förtätades, ofta på bekostnad av träd, buskar och blommande rabatter.

Arbetskrävande kortklippta gräsytor blev hög status och med skötseln av dem försvann mycket av den biologiska mångfalden i städer och villaträdgårdar. Hårt ansade gräsytor kan jämföras med en grön öken, en monokultur där det finns väldigt lite att äta av för insekterna.

Släpper upp gräset

Men nu är en förändring på gång. Flera kommuner som Malmö, Linköping, Danderyd och Växjö släpper upp gräset i sina parker och får vackra blommande ängar som följd. Trafikverket på Gotland har prisats för sina blommande vägrenar och försöksodlingar med pollineringsvänliga växter pågår på flera håll inom lantbruket. Kunskapen om att blommor ökar skörden kommer tillbaka. Lantbrukare börjar odla bivänliga växter i kanterna på sina fält för att öka skörden på naturlig väg. Äldre tiders kunskap om hur viktig naturens blomning är för att få mat på bordet kommer till användning igen.

De senaste årens kampanjer för att uppmärksamma de livsviktiga insekterna börjar ge resultat. Pollinering nämns till exempel i Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna och Miljöpartiet.

Organisationer och nätverk som Svenska Bin, Pollinera Sverige och Naturskyddsföreningen har medvind. Kunskapen om att bin, humlor och andra pollinerare är naturens egna lantarbetare och trädgårdsmästare når ut till allt fler. Barn lär sig bygga bihotell i förskolan och biodlarkurser fulltecknas snabbt. Både privata och kommunala bostadsbolag satsar på att gynna pollinatörer när de planerar utemiljön.

Ökat samarbete mellan organisationer

Nätverket Pollinera Sverige grundades 2017 av Anna Lind Lewin, kommunikatör, och Lotta Fabricius Kristiansen, sakkunnig i biodling och pollinering från Svenska Bin. De hade i flera år arbetat med organisationen Svenska Bin för att höja kunskapen kring svensk honung. De såg behovet av ett ökat samarbete mellan organisationer, myndigheter, livsmedelsproducenter och forskare för att lära ut betydelsen av biologisk mångfald och bra levnadsvillkor för pollinerarna. De ville visa på positiva exempel och att alla, från lantbrukaren till den enskilda människan i storstaden, kan göra något för att öka mångfalden.

Biodling var förr ett naturligt inslag inom jord-och lantbruket. Det ökade skördarna och gav honung på bordet.

̶  När vi lade om hela jordbrukssystemet från småskaligt till det storskaligt rationella försvann även biodlingen bort från gården, säger Lotta Fabricius Kristiansen. Det blev helt enkelt för mycket att ta hand om. Man började använda konstgödsel och växtskyddsmedel på sina åkrar och tänkte inte så mycket på pollinerarnas betydelse.

̶  Nu när vi måste tänka om och satsa mer hållbart så behöver kunskapen öka om hur viktig pollineringen är. En bra inspiration är att se hur ekologiska gårdar gynnar den biologiska mångfalden på naturlig väg.

En stor del av det vi hittar i frukt-och grönsaksdisken är beroende av pollinatörer. Samtidigt riskerar 40 procent av världens bin, fjärilar och andra arter som pollinerar att dö ut, vilket skulle få katastrofala konsekvenser för människans livsmedelsförsörjning.

Lotta Fabricius Kristiansen har en biodling i Tjällmo i Östergötland ihop med sin man Preben Kristiansen. Den är en av Sveriges cirka 50 KRAV-certifierade biodlingar.

̶  De flesta som håller bin har bara några få kupor och då blir det för dyrt att certifiera sin honung. Det kräver ju också att man vet att till exempel jordbruk i ens omgivningar är ekologiska, säger Lotta som en förklaring till de relativt få KRAV-certifierade biodlarna.

Intresset för vad vilda pollinatörer och odlade bin kan bidra med har ökat på senare år hos både allmänheten och inom jordbruksnäringen. Pollinera Sverige vill lyfta fram positiva exempel på hur vi kan förbättra livsbetingelserna för alla de insekter som utför ekosystemtjänster åt oss människor.

̶  Vi vill inte fokusera på hoten utan på möjligheterna, förklarar Lotta. Vi vill till exempel få lantbrukarna att inse hur de kan öka skörden på naturlig väg. När kommunerna släpper upp gräset i parker så gynnar det blomningen och pollinatörerna samtidigt som skötselkostnaderna av grönytorna minskar.

Även skogens bär är beroende

Både solitärbin, humlor, honungsbin och fjärilar hör till dem som gynnas när lantbrukare planterar in strängar av blommor som blommar i omgångar under hela odlingssäsongen.

̶  De vilda insekterna arbetar ihop med de odlade bina och ger oss ett rikare landskap. Många glömmer bort att även skogens bär är beroende av pollinerare, förklarar Lotta.

̶  Det som är bra med honungsbin är att du kan flytta runt kuporna dit där de behövs!

Pollinera Sverige har tre år i rad utsett Årets Pollinatör. 2017 belönades Trafikverket på Gotland för sina blommande vägrenar, 2018 fick gårdsmästaren Niclas Malm utmärkelsen för sitt arbete med att visa andra bönder hur de kan kombinera rationellt storskaligt lantbruk med rik biologisk mångfald.

Behöver mat hela säsongen

Många andra insekter deltar också i det viktiga pollineringsarbetet, som skalbaggar, fjärilar och blomflugor. Det som är avgörande för arternas överlevnad är att det finns mat till dem under hela säsongen. Här kan alla trädgårdsägare, kolonister och odlare bidra på sitt sätt genom att odla många olika slags blommor, bärbuskar och fruktträd.

På försöksgårdarna Glyttinge och Klostergården utanför Linköping har Niclas Malm sått in ett- och fleråriga växter på svårbrukade åkerkilar och hörn som utan förlust kan användas för att gynna pollinatörerna. Han anordnar fältvandringar i Hushållningssällskapets regi inom Jordbruksverkets projekt Mångfald på slätten. Det har skapat ett samarbete med lantbrukare, växtodlingsrådgivare och övriga intressenter som bidragit till att fler inom lantbruket lär sig om pollinatörernas behov av mat under hela säsongen.

Niclas Malm är glad att arbetet uppmärksammas, men njuter också av resultatet.
– Honungsört är härligt att gå i – det bara surrar av humlor och bin där. Det är en upplevelse.
För tio år sedan visste jag faktiskt inte ens att det fanns vilda bin, säger han.

Projektet har tagit fram billiga och effektiva metoder för att gynna mångfalden, bland annat fröblandningar utifrån markens förutsättningar så att de uppfyller villkoren i EU:s förgröningsstöd*. Örter som är bra att så är honungsört, timotej, vitklöver, rödklöver, käringtand, cikoria, gul sötväppling och bovete.

Niclas Malm menar även att de blommande fälten är lönsamma:
– Jag är himla intresserad av ekonomi nämligen, och det här kostar oss inget. Vi bönder slipper besvärliga hörn och kan inrikta oss på de ytor som är mer rationella att bruka. I och med att det är så mycket baljväxter i blandningen så ökar vi också bördigheten till den dag man vill ta jorden i bruk igen. Jag tycker inte det har varit svårt alls att skapa de blommande fälten. Jag gör bara som jag brukar och är noga med att göra allt rätt från grunden.

Lantbrukarna har under projekttiden anlagt blommande kantremsor och skalbaggsåsar samt gjort planteringar och andra åtgärder i anslutning till vindkraftverk. De har också satt ut fågelholkar, bikupor för tambin, halmbalar för humlor och bibatterier för solitärer.
– Lantbruket är en bransch i behov av förebilder, säger Jenny Henriksson på Jordbruksverket som också arbetar med projektet Mångfald på slätten. Lantbrukarna är ju den grupp som kan göra mest för mångfalden – särskilt i uppodlade slättbygder som Östergötland och Skåne. Insekterna är ju viktiga som pollinatörer men också som föda åt andra, till exempel fåglar. Därför är det viktigt att visa att arbete med biologisk mångfald inte behöver gå stick i stäv med matproduktionen, utan tvärtom kan gynna den, påpekar hon.

I maj arrangerade Pollinera Sverige forumet Vägen till en hållbar pollinering i samarbete med Rosendals trädgård, Naturskyddsföreningen och LRF med stöd från Naturvårdsverket.

Gemensamt manifest

Experter inom pollinering, naturvård, artbestånd och samhällsplanering möttes för att gemensamt arbeta fram ett manifest som ska visa vägen till en hållbar pollinering. Manifestet ska lämnas över till regeringens miljö-och klimatminister Isabella Lövin och landsbygdsminister Jennie Nilsson under sensommaren 2019.

Lucas Garibaldi från Argentina är en av världens ledande forskare inom pollinering och artmångfald.

̶ Vi studerar hur jordbrukare ska kunna minska på externa medel och istället dra nytta av den biologiska mångfalden – det vi kallar ekologisk intensifiering. Genom att plantera fruktträd i kanten på en åker eller solrosor på ett fält i närheten så ökar du skörden dramatiskt, förklarar han.

Storbritannien, Frankrike, USA, Skottland och Nederländerna är exempel på länder som antagit nationella pollineringsstrategier. I Sverige är till exempel Södertälje på väg att anta en kommunal pollineringsplan.

Anna Lind Lewin från Pollinera Sverige har tagit fram ett kampanjmaterial för att sprida information om pollinatörer och de växter som ger dem näring. Skyltar, kort och affischer är vackert illustrerade av Aron Landahl. Nya illustrationer lanseras årligen under Pollineringsveckan som infaller i maj varje år.

– Att känna till alla våra pollinatörer och deras olika behov är en överlevnadsfråga. Ju fler som deltar i mångfaldsarbetet, desto fler arter kan gynnas och bevaras, avslutar Lotta Fabricius Kristiansen.

*Förgröningsstödets syfte är att minska det europeiska jordbrukets klimatpåverkan och främja den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

Så kan du hjälpa pollinerarna!

• Släpp upp gräset! Gröna hårt klippta gräsmattor är som grön asfalt!
• Se till att ha blommor hela säsongen – allt från maskros, rödklöver, vitklöver, prästkragar, backtimjan, fibblor, humleblomster, tistlar, rosor, lavendel, blåeld, gulmåra, ljung, honungsört, vallmo.
• Humlor och bin gillar hallon-, krusbärs- och vinbärsbuskar, blåbärs- och lingonris, jordgubbar, smultron, äpple, päron och körsbär.
• Plantera in ängsblommor i kanten av dina odlingar.
• Spara ett ”skräpigt hörn” i trädgården, spara stubbar och döda träd.
• Bygg biholkar och spara sandhögar där humlor kan bygga bo.

Tisdagen den 28:e maj slog Saltå Kvarn officiellt upp portarna inför sommaren och lanserade ”Destination Saltå”, en vision om att stärka Saltås position som utflyktsmål och mötesplats för alla som vill njuta av biologisk mångfald, uppleva naturens smaker och lära om hur näringsrik mat och hållbarhet går hand i hand.

– Vi inviger nu första etappen av totalt sex, som vi ska genomföra i steg under de kommande fem åren, berättar Jonas Regnér, vd för Saltå kvarn.

– Vi ska utveckla Saltå till en ännu populärare destination, där man kan njuta av biologisk mångfald och uppleva naturens smaker genom vårt bageri, butik, kvarn, mejeri och de ekologiska kretsloppsgårdarna i trakten.

I sommar kan man bland annat köpa enklare förtäring som kaffe, bakverk och smörgåsar i butiken, som tillfälligt ligger i det tidigare caféet, som kan avnjutas på verandan eller i gröngräset.

En spännande nyhet för i år är en ekologisk glass, som utvecklats av Henrik Cewert, känd från Järna Glass. Glassen är gjord på lokala råvaror från Järna Mejeri och de ekologiska kretsloppsgårdarna i trakten: Nibble, Skäve och Yttereneby. Den säljs i Henriks ”glass-truck”, som kommer vara på plats på Saltå i stort sett hela sommaren.
För att kunna ta till vara på gårdagens croissanter kommer det erbjudas en ”Saltå Special”, valfri glasskula serverad på en croissant. På så sätt tar Saltå Kvarn även hand om gott bröd som annars skulle blivit över.

En annan nyhet är ”Saltårullen”, det prisbelönta pitabrödet som Saltå Kvarn tagit fram och bakar med surdeg och de nordiska spannmålen och som fylls med säsongens nyttigheter och kryddor, allt ekologiskt.

Visionen är att Saltå steg för steg fram till 2023 ska förädla området till en destination, som lockar besökare, med bland annat växthus där man kan fika året om Bondens marknad och mycket mer. Växthusen värms upp med hjälp av havreskalen från Saltås havreskalspanna och håller en behaglig temperatur året runt.
Surdegskursverksamheten ska också utvecklas vidare till internationell klass. Saltå har också påbörjat ett samarbete med Rosendals trädgårdar som bidragit med tips, råd och praktisk hjälp till nya planteringar. Framåt vintern återinvigs den tidigare butikslokalen som just nu renoveras.

Saltå välkomnar besökare – familjer, fikagäster, kunder såväl som proffsbagare eller intresserade som vill veta mer om Saltås principer: Alltid ekologiskt, viktigare HUR än VAR, inga tillsatser och rättvist.

Saltås historia och arv kommer fortsatt att vara en självklar del av miljön med berättelsen om varför man med fog kan kalla Saltåplatsen för ekologins vagga.

I bageriet från 1970, bakas fortsatt bakverk och bröd av Saltå Kvarns bagare. Här används enbart ekologiska råvaror samt mjöl som mals i Söderstenkvarnarna från 1920-talet.

– Här finns mycket att uppleva och vi hoppas på många besökare i sommar och alla ska känna sig varmt välkomna till nya Destination Saltå, avslutar Jonas.

Världen odlar 95 procent av all mat i det övre jordskiktet. Men nästan hälften av den mest produktiva jorden har genom konventionella jordbruksmetoder försvunnit under de senaste 150 åren, skriver The Guardian i en artikel. Det här hotar skördarna, och bidrar till läckage av näringsämnen, döda zoner och erosion. Bara i USA eroderar odlingsjorden 10 gånger snabbare än den kan återskapas, enligt artikeln.

Fortsätter vi att utarma jordarna i den här takten, menar Maria-Helena Semedo på FN-organet FAO, kan toppskiktet av jord i världen vara slut om 60 år. Och utan det faller jordens förmåga att filtrera vatten, ta upp kol och föda befolkningen, samtidigt som det vi odlar troligen kommer att vara mindre näringsrikt. Enligt artikeln är det kombinationen intensiv plöjning, bristen på täckgrödor, användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel som minskat de näringsämnen, mineraler och mikrober som gynnar växterna.

Men man pekar också på jordbruk som arbetar i positiv riktning. Exempelvis en gård i USA som sedan tre decennier tillbaka odlar utan plöjning, därför att man förstått att det ökar tillgången på kol/organiskt material, näring och vatten i marken. Ju mer organiskt material som finns i jorden, desto mer organismer kan leva där och bidra till ökad bördighet. Enligt The Guardian blir plöjningsfri odling allt populärare i USA, även om det ännu inte är allmänt utbrett.

Krävande monokulturer

Dave Montgomery, geolog vid University of Washington, säger att utan sunda odlingssystem kommer bönderna inte att kunna försörja världens växande befolkning med mat. Han påminner även om historiska exempel på områden och civilisationer där man förlorat odlingsjorden. Det tar mycket lång tid att bygga upp jorden, men kortare tid att utarma den.

Montgomery menar också att metoden att bara odla en eller två grödor på en yta snabbar på utarmningen av jorden. Politiskt har man i USA uppmuntrat specialisering av jordbruket (det har man även gjort i Sverige under lång tid / reds. anm.). I USA har det lett till monokulturer som kräver mer vatten, gödning och kemiska bekämpningsmedel. Montgomery ser dock början till en positiv förändring.

Insatserna är höga, enligt The Guardian. Rob Myers, en jordforskare vid University of Missouri, säger att om bönder inte fortsätter att bättre värdera vad som är bra för deras grödor kan vi stå inför en oöverskådlig katastrof. Vi måste ha det där övre jordlagret, det är av största vikt för vår överlevnad.

Det är skillnad på ekologiskt och ekologiskt. Det blir tydligt när man tittar på de 155 frivilliga eko-åtgärder, utöver Krav-kriterierna, som Saltå Kvarn erbjuder bönder extra betalt för. Den stora mängden extra eko-åtgärder som rekommenderas visar inte minst hur mycket av naturens viktiga ekosystemtjänster som idag missgynnas av det industriella jordbruket. 

Det här är ett bonussystem som Saltå Kvarn har sedan många år tillbaka och som kallas Saltå Kvarns Verktygslåda. Tanken är att gå längre än de ekologiska kraven och att genom extra betalning till bönderna säkra flera ekosystemtjänster, dvs sådant som naturen själv egentligen gör åt oss om vi låter den göra det. Exempelvis pollinera växter, binda kol i marken, bygga upp bördig jord, cirkulera växtnäringsämnen, stå emot påfrestningar och mycket annat som är avgörande för att vi människor ska kunna odla och leva.

Säkra fler ekosystemtjänster

– Vår verktygslåda är något av top of the line inom hållbar livsmedelsproduktion. Vi vill uppmärksamma det extra som görs på gårdar som levererar till oss och vi vill även inspirera andra att göra mer, säger Lisa Trolle som är chef för hållbarhet- och verksamhetsutveckling.

Hon tycker det är en stor utmaning att nå ut bredare med de här ekologiska mervärdena. Bland annat därför att det råder en hel del förvirring bland konsumenter om vad som är verkligt hållbart, samtidigt som nästan vem som helst inom livsmedelsproduktion kan påstå att man jobbar med hållbarhet.

Utgångspunkter i Saltå Kvarns verktygslåda är flera av de så kallade Planetary Boundaries som Stockholm Resilience Centre har utarbetat, FN-rapporter om ekosystemtjänster samt EU-projektet BERAS definition av ekologiskt kretsloppsjordbruk. De områden som verktygslådan främst fokuserar på är klimatpåverkan, biologisk mångfald och kretslopp av fosfor och kväve (växtnäringsämnen).

– Den stora grejen i verktygslådan är kretsloppsjordbruk eller regenerativt jordbruk, som gynnar alla de här tre hållbarhetsområdena. Det är jordbruk som bland annat skapar ett kretslopp av växtnäringsämnen genom att ha både växtodling och djur, mycket vall i växtföljden och hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel. Det ska vara basen i våra inköp av spannmål, menar Lisa Trolle.

Många möjligheter

Det finns en stor bredd i de frivilliga hållbarhetsåtgärder som Saltå Kvarn betalar bonden extra för. Några exempel är: att odla med varierad växtföljd, använda fånggrödor som tar upp växtnäring, minska markbearbetningen, spara blommor på åkerkanter och vägkanter, se till att det finns föda för bin, humlor och fjärilar, anlägga fosfor- eller kvävedamm eller våtmark, ha genomtänkt betesföljd, låta djuren gå på skogsbete, anlägga ekologiska korridorer och gröna stråk på och omkring fälten, byta bränsletyp, ha biogasanläggning, bygga flispanna, installera solceller… och så vidare.

– Det finns 155 olika åtgärder där bonden kan välja utifrån sin ambitionsnivå och övriga planer man har för sin gård. För varje åtgärd får man en viss poäng och motsvarande extrabetalt för de grödor man levererar. Som mest får de som når upp till maxpoäng cirka 10 procent mer betalt av oss. Vi lägger omkring 1 miljon kronor extra per år på inköp från bönder som gör extra åtgärder enligt verktygslådan, berättar Lisa Trolle.

Man kan säga att Saltå Kvarn på det här sättet betalar för ekosystemtjänster som annars riskerar att utarmas. Lisa håller med om att den stora bredd av bra miljöåtgärder som finns i verktygslådan visar att det är stor skillnad på eko och eko. Man kan även se både Kravs regler och Saltå Kvarns tillkommande verktygslåda som omfattande provkartor över hur mycket det egentligen är som missgynnas av dagens icke-ekologiska, industriella jordbruk.

Idag är det ett 30-tal av de gårdar som levererar till Saltå Kvarn som använder delar av verktygslådan. Någonstans mellan 40 och 100 procent av Saltå Kvarns spannmålsråvara kommer från sådana gårdar. Det varierar mellan olika spannmål och år. Ambitionen är att det långsiktigt ska vara 90 procent.

Vad kommer framöver?

Saltå Kvarns verktygslåda är ett levande koncept som utvecklas hela tiden utifrån ny kunskap och forskning, och i dialog med bönderna. Om man vill kan man se den utvecklingen som exempel på vart hållbarhetsutvecklingen inom livsmedel är på väg. Lisa tror att det framöver kommer ytterligare verktyg kring att minska utsläpp av växthusgaser och att få jordbruket att fungera som kolsänka. Många lantbruk har även skog som också finns med i bilden.

– Inom klimatområdet handlar det i grunden om att vi genom jordbruket och livsmedelsproduktionen kan komma närmare en lösning på klimathotet.

Den biologiska mångfalden är också ett viktigt utvecklingsområde, liksom djurhållningen, menar Lisa. Senaste versionen av verktygslådan innehåller även sociala verktyg, där man får poäng om man på olika sätt gör gården mer öppen utåt.

– Näringstätheten i maten är också något som det generellt talas allt mer om idag. Det handlar då inte bara om hur vi producerar maten, utan också vad vi bör producera och äta så att vi kan utnyttja resurserna vi har på ett hållbart sätt, säger Lisa Trolle.