Mjölkkrisen fortsätter med sänkta priser för bönderna och nedläggning av många svenska gårdar. Så behöver det inte se ut om mjölklandet Sverige satsar mer på hållbar produktion som tydlig produktkvalité, kombinerat med ökad konsumentmedvetenhet om att det måste få kosta. Annars är vi utlämnade till en världsmarknadsstyrd, volym- och prisfixerad överproduktion, ännu mer hårddrift av djur och natur och fortsatta nedläggningar.

– Man måste utgå från en idé om hur vi vill ha det med miljö, djurhållning och levande landsbygd. Utan en sådan idé lämnar vi helt ifrån oss de frågorna till andra krafter, och då blir det som det blir, säger Hans Petter Sveen, styrelseledamot i Järna Mejeri.

Fortsatt mjölkkris beror inte bara på världsmarknad

Bondeägda Arla har nyligen återigen sänkt mjölkpriset till bönderna. Många mjölkbönder går redan på knäna. Det verkar dessutom troligt att den här utvecklingen (eller avvecklingen) kommer att fortsätta. Den vanliga förklaringen idag är överproduktion pga slopade mjölkkvoter i EU, importstopp i Ryssland och vikande kinesisk marknad. Det är idel världsmarknadsrelaterade förklaringar som huvudsakligen handlar om konventionellt, dvs icke ekologiskt, producerad mjölk. Det vilar något hjälplöst över de här förklaringarna.

Men man kan också vända på hela resonemanget. Mjölköverskottet och prispressen beror inte enbart på marknadsmekanismer. En viktig bakomliggande orsak är även att mjölkproduktionen idag drivs för hårt och ensidigt utifrån maximal volym till lägsta möjliga kostnad, och på ett sätt där miljökostnaderna inte är medräknade. Det gör att vi får allt färre, större och mer högspecialiserade men mindre kretsloppsinriktade mjölkgårdar, och en ökad press på miljön, korna, priserna och bönderna.

Möjligt välja mer hållbar väg

Här kan man istället välja en annan väg som bygger på mer naturliga kretslopp, ekologi, god djurhållning och mer omsorg om kvalité. Om vi exempelvis pressar korna mindre, låter dem leva längre och äta det gräs och den klöver som de är skapta för istället för spannmål och importerat fodermedel så är det betydligt mer hållbart för miljön och klimatet. Samtidigt ger det även en annan kvalitet på mjölken. Det mest hållbara är att gården har både växtodling och djur och att man har det antal kor som motsvarar den mängd vallfoder man själv odlar på gården. Det handlar om ett naturligt kretslopp mellan växter och djur, ett kretslopp av både näringsämnen och organisk substans som behövs för att odlingsjordarna inte ska utarmas.

Det här ger en lägre produktion av mjölk räknat i volym. Men det ger å andra sidan större möjlighet för bönderna att få mer betalt för mjölken, och motverkar samtidigt mjölköverskottet. Det finns marknad för mer av den här inriktningen. Allt fler konsumenter är idag beredda att betala mer för hållbarhet som produktkvalité, vilket ofta även hänger ihop med andra produktkvalitéer. 

Järna Mejeri är ett levande bevis för att man kan gå en annan väg än den som dikteras av en volym- och prisfixerad världsmarknad. Mejeriet betalar bönderna betydligt mer för mjölkråvaran än vad som är vanligt. Idag betalar man 5,50 kronor per kilo från biodynamiska kretsloppsgårdar, att jämföra med Arlas senaste priser som ligger på cirka 2,44 kr för konventionell mjölk och cirka 4,07 för ekologisk (enligt uppgifter i Dagens Nyheter). För Järna Mejeri handlar det här om mycket mer än priset.

Samarbete kring hållbara idéer

– Mejeriägare, bönder och konsumenter behöver samarbeta om det här. Järna Mejeri har en grundläggande intention att se till att bibehålla jordbrukets bärkraftighet ekonomiskt och hållbarhetsmässigt. Vi samarbetar med bönder som har idéer om hur lantbruk ska se ut och vad som ger bra livsmedel. Avgörande är också att man når konsumenter som vill samma sak och som betalar vad det kostar. För att lyckas med det måste man berätta vad man gör och varför man gör så, och även se till att konsumenterna smakar på skillnaden.

Skulle alla mejerier och bönder kunna satsa på det?

– Fler skulle kunna det, men ett stort hinder är att det blivit något av ett dominerande mantra på livsmedelsområdet att mat inte ska kosta något. Det behövs en övergripande idé om vad som är hållbart på lång sikt, för våra barn, barnbarn och för att kommande generationer att kunna leva sina liv.

Antalet mjölkgårdar i Sverige har över längre tid halverats ungefär vart tionde år. Det fanns över 42.000 mjölkgårdar 1980, idag finns bara cirka 4.000. En expert på LRF säger i Dagens Nyheter att antalet mjölkgårdar antagligen kommer att fortsätta minska. Det genomsnittliga antalet djur per gård har enligt samma artikel tredubblats de senaste 20 åren, men den totala produktionen har minskat. Generellt kan man säga att utvecklingen i svenskt lantbruk länge har gått mot en uppdelning i specialiserade djurgårdar respektive specialiserade spannmålsgårdar. Det har lett till att kretsloppen av näringsämnen har brutits, vilket ger flera negativa konsekvenser för klimat och miljö.

Att Prins Charles är en förespråkare för biodynamisk odling, har länge varit känt. Nu har han väckt uppmärksamhet genom att föreslå en lösning på överanvändningen av antibiotika bland både djur och människor, nämligen homeopati. Prins Charles har länge behandlat sina kor och får med homeopatisk medicin, och föreslår att fler gör som han.

“Det var en av anledningarna till att jag konverterade min gård till ekologisk för mer än 30 år sedan och anledningen till att vi framgångsrikt har använt homeopatiska – ja, homeopatiska – behandlingar för mitt boskap som en del av ett program att minska användningen av antibiotika.” säger Prins Charles i en artikel i The Guardian.

Prinsen har mött en del kritik av motståndare som bland annat hävdar att det saknas tillräckligt med vetenskapliga bevis för hans påstående om att homeopatiska behandlingar skulle vara verkningsbara. Prins Charles möter det med följande:

”Skulle vi, undrar jag, råda andra människor att dagligen hälla antibiotika i sin egen mat eller dryck, bara för att de annars skulle kunna bli sjuka?”

Läs hela artikeln i The Guardian.

Agrilus Planipennis (på engelska emerald ash borer, den har ännu inget namn på svenska) heter en vackert grönskimrande skalbaggsart med ursprung i östra Asien, vars larvstadium nästan uteslutande tillbringas innanför barken i askträd. I sitt ursprungliga utbredningsområde från östra Ryssland över norra delarna av Kina och vidare till Japan och Korea, är Emerald ash borer inte något större problem för värdträden, då dessa utvecklat motståndskraft som naturligt reglerar förekomsten av skalbaggarna.

I Nordamerika där askarna inte bär på samma motståndskraft har Emerald ash borer dock, sedan den troligen importerats från Asien tillsammans med en last träpallar på 1990-talet, utvecklats till en riktig pest som hittills skördat hundra miljoner träd.

Liksom flera andra exempel har visat genom historien, är det avsaknaden av naturliga fiender som gör att en art som avsiktligt eller av misstag importerats till helt nya miljöer plötsligt kan explodera, ibland med ödesdigra konsekvenser.

Ekologer i Nordamerika räknar med att det inom 10 år från det att en ask angripits inte kommer att finnas en levande ask kvar inom ett givet område, och att om inga effektiva motåtgärder sätts in (än så länge finns inga effektiva motåtgärder), hotar Emerald ash borer att ta kål på i princip hela Nordamerikas bestånd av ask, runt 8,7 miljarder träd.

Skadorna som uppstår då en trädsort helt eller nästan helt utplånas mäts vanligen i termer av ekonomiska förluster; dels handlar det om förlusten av virke. I fallet ask och Nordamerika är dessa förluster ändå relativt marginella, eftersom ask till skillnad från t.ex. furu och gran, aldrig utgjort ett industriellt brukbart träd. Asken är dock ett populärt stads- och parkträd, och kostnaden för att behandla, ta bort och återplantera alla döda och attackerade träd beräknas uppgå till 25 miljarder dollar. I samband med att omfattningen av askdöden i Nordamerika spred sig, fick dock forskare underlag för att undersöka ännu en aspekt av trädens försvinnande, en aspekt som kombinerar något så svårt och brett som ekonomi, ekologi och hälsa, nämligen denna: hur mycket är ett träd värt?

Genom att stat för stat jämföra hälsostatistik mellan åren 1990-2007, och sedan jämföra detta med utbredningen av Emerald ash borers framfart och askarnas död, kunde U.S. Forest Service, konstatera att dödsfall relaterade till kardiovaskulära och andningsrelaterade sjukdomar steg väsentligt i de områden där askarna försvann. Och detta till den grad att 20 000 extra dödsfall kunde konstateras under perioden.

I Kanada gjordes liknande undersökningar, varefter det konstaterades att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar, stroke och diabetes ökade i takt med att träden försvann. Efter att ha gått igenom siffrorna kunde så svaret på frågan ”hur mycket är ett träd värt” besvaras på följande sätt: för människor som lider av någon av de ovan nämnda sjukdomarna, motsvarar elva extra träd per bostadskvarter en extra inkomst om 20 000 dollar, eller att bli ett och ett halvt år yngre.

Inte nog med detta; för i en uppföljande undersökning gjord av forskare i Kanada, USA och Australien, där kvarter efter kvarter av varierande grönyta och trädplantering jämfördes med invånarnas hälsojournaler, framgick att de hälsofrämjande effekterna träden bibringar nästan uteslutande kommer från träd planterade längs gator och i tydligt synliga hagar. Träd som planterats mer oåtkomligt i parker och baksidor av hus, såg inte ut att ge någon effekt alls.

Även här uppmättes de hälsomässiga effekterna i termer av inkomstökning och längre liv: en ökning av tio träd i ett givet bostadskvarter motsvarade en inkomstökning om 10 000 dollar, och en föryngring om sju år.

Exakt vad det är hos träden som gör att vi mår bättre är oklart. Kan det vara att de renar luften åt oss, lockar oss ut i rörelse, lättar oss upp stämningsmässigt? Räcker det med att bara titta på ett träd så mår vi bättre? 1984 gjorde forskaren Roger Ulrich vid ett rehabiliteringscenter för patienter som undergått operation av gallblåsan i Pennsylvania upptäckten att patienter vars rum hade utsikt över en liten dunge städsegröna träd kunde skrivas ut i genomsnitt en dag tidigare än patienter vars i övrigt identiska rum hade fönster utan trädutsikt. Uppföljande undersökningar tycks visa på en sorts hierarkisk effekt av träd, grönområden och hälsa: en promenad i skogen gör dig friskare än utsikten av ett träd, som ändå gör dig friskare än bilden av ett träd. Någonting inom oss korresponderar med och svarar mot naturens tredimensionella geometri, dess färgdjup och sinnesintryck, och graden av påtaglighet i denna korrespondens är direkt hälsofrämjande. Om någon en dag erbjuder dig sju år och 10 000 dollar för en dunge träd bör du alltså välja träden.

Vinskribenten Stephen Quinn har intervjuat vinproducenter från Italien, Frankrike, Chile, Nya Zeeland och Australien för att ta reda på varför de anser att biodynamiskt odlade druvor leder till bättre vin.

I artikeln, som publicerats i en indisk vin-tidning, lyfts vinets syra och lägre alkoholhalt som en anledning till att vinet blir mer lättdrucket. Man visar även på att användning av kemikalier leder till vin med sämre kvalitet. Bönder som odlar konventionellt använder gödningsmedel för att öka skördarna, något som leder till att ogräs växer lättare och kemikalier behöver användas i bekämpande syfte. Detta gör i sig jorden svagare och att ytterligare bekämpningsmedel behövs för att skydda rankorna. Resultatet är svårjästa druvor av dålig kvalitet.

Större medvetenhet om kemikalier

Så varför odlar i så fall inte alla biodynamiskt? En ren kostnadsfråga, menar Monty Waldin en brittisk vinproducent och förespråkare för biodynamisk vinframställning. En fransk studie från 2014 visar att biodynamiska odlingar kräver mer personal då druvorna i regel plockas för hand. Därför är biodynamisk vinframställning vanligare i länder som Argentina och Chile eftersom arbetskostnaderna är lägre.

Å andra sidan har vi blivit mer medvetna om vad vi äter och dricker och motviljan mot kemikalier växer, skriver Waldin. Allt fler är villiga att betala lite extra för ett kvalitetsvin och biodynamiska vinodlingar får allt lättare att gå med vinst.

Notisen är en sammanfattning och översättning av artikeln ”Biodynamics in winemaking, A Global Trend” publicerad i Sommelier India, 19/4 2016.

I en ny studie, ”Det egyptiska jordbrukets framtid”, har man undersökt vilken typ av jordbruk som vore mest kostnadseffektivt för Egypten: konventionellt eller ekologiskt. Syftet med studien har varit att ta fram en omfattande kostnadsjämförelse mellan konventionella och ekologiska jordbruksmetoder som även beaktar långsiktiga miljöeffekter.

Trots vetskapen om att ekologiskt jordbruk har en positiv inverkan på miljön, lyser de ekologiska gårdarna med sin frånvaro i Egypten. Endast en procent av den totala totala jordbruksarealen är idag ekologiskt certifierad. En vanlig anledning är att man tror att ett ekologiskt jordbruk kostar mer. Något som den nya studien alltså motbevisar.

Förutom att ta med faktorer som miljöpåverkan från certifiering, personalresurser och maskiner så tar man i studien även hänsyn till kostnader för eventuell förorening av mark, luft eller vatten.

Slutsatsen är att även om ekologiskt jordbruk har en något högre produktionskostnad, så minskar det samhällets kostnader för miljö- och hälsoskador och är därmed mer kostnadseffektivt och lönsamt på längre sikt för samhället som helhet.

Studien genomfördes av Heliopolis University i samarbete med SEKEM, och bygger på en tidigare studie som publicerades redan 2011.

Notisen är en sammanfattning och översättning av den här artikeln. Diagram från SEKEM.

Det finns ett glapp mellan livsmedelsproducenters tomma löften och en ny generation konsumenter som kräver ren mat och transparens. Det menar journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson, som skrivit böckerna Den hemliga kocken och Äkta vara, och som idag också är chefredaktör för matmagasinet Hunger.

Mats-Eric pratade om det här på ett frukostseminarium som projektet MatLust arrangerade i Södertälje nyligen (den här artikeln är ett kommenterande referat av detta, inte en intervju / reds anm). Han menar att det finns ett växande kritiskt intresse för mat och att det är ett dilemma för matföretagen.

Lite äkta vara och mycket tillsatser

Många minns säkert när miljöprofilen Björn Gillberg för många år sedan visade att det gick utmärkt att tvätta en skjorta i ett gräddersättningspulver. En vanlig uppfattning är att det idag är så mycket bättre. Men Mats-Eric Nilsson tvivlar på det och ger några exempel på produkter som vilseleder konsumenter genom mängder av tillsatser:

• En kycklingmacka som visade sig innehålla 75 ingredienser.
• En guacamole-dip som innehöll 1,5 procent avokado (avokado är normalt huvudingrediensen i guacamole).
• En kantarellsoppa med bara 0,5 procent kantareller.
• En förpackad kantarell-sandwich med 0,17 procent kantareller

Tidigare fanns t.o.m. en kexchoklad blåbär med 0,00 procent blåbär. Livsmedelsverket ansåg faktiskt att konsumenter inte kan bli lurade av detta eftersom ingen ju kan tro att produkten innehåller blåbär(!). Men producenten tog enligt en artikel i DN intryck av kritiken och försökte med riktiga blåbär, vilket inte fungerade så bra, varpå produktionen av produkten upphörde.

Ett slående exempel på tillsatser som Mats-Eric Nilsson visade gäller jordgubbssmak. Det är lätt för konsumenten att tro att en produkt med jordgubbssmak på något sätt är smaksatt med jordgubbar. Men i det här exemplet handlade det istället om 48 (!) tillsatser, de flesta med obegripliga kemi-klingande namn – och inga jordgubbar. Mums. En milkshake jordgubb tack!

Allmänt kan man säga att när man inte använder äkta råvaror, eller en väldigt liten mängd av dessa, går man istället ofta in med en rad tillsatser för att skapa en illusion av äkta vara.

Mats-Eric Nilsson visade också ett exempel på ett annat sätt att vilseleda med formuleringar på förpackningen: Potatissallad ”Hemlagad direkt från köket”. Egentligen en lustig formulering i ett land där man inte får sälja hemlagad mat direkt från köket. I det här fallet menade Mats-Eric lite skämtsamt att det lika gärna kunde stå ”direkt från labbet” på förpackningen. På denna förpackning gjordes en minimal förändring, man lade till ordet ”Som” i väldigt liten stil intill det dominerande ”Hemlagad direkt från köket”. Ett annat exempel på hur man kan ge vilseledande intryck är att på brödförpackningar och i reklam visa bilder av handknådning av deg, medan den aktuella brödproduktionen i verkligheten är en storskalig industriproduktion.

Stor positiv motreaktion på gång

Enligt Mats-Eric Nilsson finns idag en motreaktion mot allt det här. Bland annat börjar många bli trötta på förpackad mat med långa innehållsförteckningar och uppfattar det inte som riktig mat. Man vill ha mer naturlig, äkta och autentisk mat.

I exempelvis USA är trenden tydlig menar Mats-Eric. För stora matkedjor som Tesco och Wal-Mart går det idag sämre än tidigare. Branschen tappar marknadsandelar och det man är orolig för är en ny generation ungdomar och yngre vuxna – s.k. millennials – som i USA motsvarar omkring 80 miljoner människor. Studier visar att de ställer helt andra krav på maten. Stora varumärken som Kraft Foods, Kellogs och Subway har enligt Mats-Eric Nilsson börjat ta bort tillsatser. Samtidigt dyker nya aktörer upp som gör mat mer hantverksmässigt. Ett exempel är Amy´s Kitchen som har expanderat kraftigt. Livsmedelskedjor tvingas nu i högre grad ta reda på vilka bra produkter som finns där ute.

Mats-Eric Nilsson ser samma utveckling i andra länder och han menar att det här bara är början. I flera europeiska länder säljs en stor andel av nya matprodukter med argumentet inga tillsatser. I Sverige visar studier att konsumenter läser innehållsförteckningar på ett helt annat sätt än tidigare, och det börjar dyka upp flera produkter som säljer på att de inte innehåller tillsatser. I en undersökning som Livsmedelsverket gjort om vad som är viktigt för konsumenterna vid inköp hamnade förekomsten av tillsatser på andra plats, efter socker, men före fullkorn/fiber, fett och salt. Så det här är något som konsumenter tänker på.

Många producenter säger, enligt Mats-Eric Nilsson, att man bara använder nödvändiga tillsatser, alltså inga onödiga tillsatser. Men han menar att det är fullt möjligt att ta bort tillsats efter tillsats. Ett bra exempel på det är produkten Jennys Kåldolmar som enligt förpackningen gjordes på mormors recept, men som tidigare innehöll mängder av tillsatser. Idag innehåller den bara en enda tillsats och produkten blev bara marginellt dyrare, berättar Mats-Eric Nilsson.

Idag satsar flera av de stora kedjorna mer på ekologiskt och det finns nya uppstickare i livsmedelshandeln, påpekade Mats-Eric Nilsson. Exempelvis Paradiset som är uppe i cirka 75 procent ekologiskt. I sitt manifest säger Paradiset också bl a: ”Tillsatser i maten ska vara ett undantag och du ska inte behöva vara kemist för att förstå vad du äter…”

Ett exempel på kontrast och motrörelse till de stora kedjorna är Bondens marknad som idag finns runt om i landet. Här får man ett ansikte bakom maten, menar Mats-Eric Nilsson, annars är man som konsumenten ljusår från producenten. Ytterligare ett exempel på motrörelse som finns i Finland är s.k. Ekoringar på facebook. Det är i princip facebook-grupper där man lägger ut vad man erbjuder och att det finns att köpa på en viss plats vid en viss tid.

Mats-Eric Nilsson betonar konsumenterna som drivande kraft och att konsumenter ibland underskattar sin makt. När man går i affären kan man känna sig liten, men man kan ju faktiskt välja en produkt framför en annan, och om många gör så tvingas producenter och livsmedelskedjor att förhålla sig till det. När det gäller att välja anser Mats-Eric att jämförpriserna i butikerna är något av en fälla. Det kan visserligen vara bra att kunna jämföra priser, men jämförpriserna skapar också ett enormt fokus på priset och en illusion av att produkter som är olika till innehåll och produktionssätt är jämförbara.

Tiderna förändras och det som tidigare kan ha verkat logiskt med monokulturer och kalhyggen i skogsbruket blir allt mer förlegat och ologiskt. Det mesta talar nu istället för ett ekosystembaserat skogsbruk med naturlig blandskog, kontinuerlig huggning och utan kalhyggen. Det här är numera inte alls bara en miljöfråga utan handlar också mycket om ekonomiska fördelar och minskad risk. Idag behöver vi egentligen inte välja mellan att hugga ner en skog eller ha den kvar, menar skogsexperten Mikael Karlsson på Silvaskog.

Naturen bäst på att optimera

Ekosystembaserat skogsbruk är ett kalhyggesfritt skogsbruk som innebär att man kontinuerligt sköter och skördar en blandad skog av de trädslag som växer naturligt på varje plats. Det här kallas ibland kontinuitetsskogsbruk eller bara hyggesfritt skogsbruk. Det hela grundar sig på att naturen, efter miljontals år av evolution och förändringar, själv är bäst på att optimera tillväxt och blandning av trädslag på ett hållbart sätt under olika växtförhållanden. Hur en naturligt sammansatt skog ser ut varierar en hel del, även inom samma geografiska område. Det beror bland annat på jorddjup och vatten- och näringstillgång.

– Det man kan vara säker på är att om naturen själv får välja trädslag på varje plats så blir det inte de ensidiga stora gran- eller tallplanteringar som vi i Sverige har väldigt mycket av och där slutmålet är kalhuggning, säger Mikael Karlsson.

Ekosystembaserat skogsbruk respektive kalhyggesskogsbruk är helt olika sätt att sköta skog. Grundprincipen för kalhyggesskogsbruk är att man hugger ner det som finns, gör markberedning (ett sorts plöjande ingrepp i marken) och planterar det man tror på, mycket baserat på hur efterfrågan ser ut just då. Det är en monokultur med ofta bara ett trädslag, och där lövträd överlag ska bort. Sedan sköter man planteringen med röjning och senare gallring, och efter 50–100 år kalhugger man och börjar om igen. De senaste 50 åren har över hälften av våra skogar huggits ner och omvandlats till gran- och tallplanteringar.

Ändrade förutsättningar talar för mer ekosystembaserat skogsbruk

Idag inser allt fler att ett mer ekosystembaserat skogsbruk ger flera viktiga fördelar som värderas högre än tidigare, både när det gäller ekonomi, miljö och risk. Har då svensk skogsnäring gjort helt fel i alla år?

– Nej, så enkelt är det inte. Tidigare var kalhyggesskogsbruket med monokulturer mer relevant, och då främst utifrån målet att ge skogsindustrin ett rationellt råvaruflöde. På 50-talet efterfrågade man bara gran och tall. Punkt. Lövträd sågs som ett ogräs. Men tiderna har förändrats på flera sätt. Idag finns bland annat en efterfrågan på massaved av björk, som man dessutom får mer betalt för än massaved av gran eller tall. Och även råvara för bioenergi är idag en växande marknad, berättar Mikael Karlsson.

– Tidigare fanns det heller inte någon medvetenhet om ekosystemtjänster och den ökade risken för stormskador som man har i monokulturer. Det fanns då också mindre krav på att väga in miljöhänsyn samt allmänhetens och turist- och besöksnäringens intressen. Idag ser allt detta annorlunda ut och därför är det dags att gå över till mer av ekosystembaserat skogsbruk.

Kritiker till ekosystembaserat skogsbruk bruka hävda att det ger sämre tillväxt. Här brukar man också passa på att säga att det konventionella skogsbruket därför också binder mer kol och alltså är klimatsmartare. Det är fel menar Mikael Karlsson.

– Ett ekosystembaserat skogsbruk som sköts på ett bra sätt ger lika hög virkesproduktion som kalhyggesskogsbruket. Ur klimatsynpunkt slipper man samtidigt också kalhyggets läckage av koldioxid. Den lågpåverkade marken i ekosystembaserat skogsbruk innebär generellt en klimatfördel. I vår del av världen sker 2/3 av kolbindningen just i markens ytskikt och det är enligt forskare bäst att lämna marken så orörd som möjligt.

En annan mycket viktig miljöfördel är att ekosystembaserat skogsbruk ger en mycket större biologisk mångfald av växter och djur, vilket också är grunden för de ekosystemtjänster som en skog kan ge. Dessutom är en naturlig blandskog attraktivare att vistas i.

Ekonomiska fördelar och minskade risker

– En sådan skog ger också minskad risk för stormskador, skadedjur och översvämningar jämfört med monokulturer och kalhyggesskogsbruk. Skogen blir helt enkelt mer motståndskraftig mot störningar, säger Mikael Karlsson.

– Genom ett ekosystembaserat kontinuerligt skogsbruk slipper skogsägaren överhuvudtaget riskerna och osäkerheten som kalhyggesskogsbrukets mycket långa omloppstider innebär. Om en planterad skog exempelvis blåser ner efter halva tiden har skogsägaren då redan haft merparten av sina kostnader men inte hunnit skörda något timmer att tala om.

Även om man bara skulle se på ett välskött ekosystembaserat skogsbruk ur rent ekonomisk synvinkel för skogsägaren finns en rad fördelar, förutom en bra tillväxt. Skogsägaren får mer kontinuerliga inkomster samtidigt som skogsfastighetens värde bibehålls och vårdas utan plötsliga värdeminskningar pga kalhuggning. Skogen står kvar. Ekosystembaserat skogsbruk ger också kraftigt sänkta kostnader för skogsskötsel och ett större utbyte av kvalitetsvirke som man får mer betalt för. Det handlar om ett utbyte av ungefär 80 procent timmer och 20 procent massaved, jämfört med 50 procent av vardera i konventionellt hyggesskogsbruk. Det uppväger med råge de högre kostnaderna för planering och avverkning man får i ekosystembaserat skogsbruk. Den här typen av kontinuerligt skogsbruk ger också skogsägaren större flexibilitet att avverka utifrån vad marknaden efterfrågar vid varje tidpunkt.

Växande intresse – men mer behöver göras

Det finns ett växande intresse för ekosystembaserat skogsbruk från många små skogsägare, andra markägare som Svenska kyrkan och flera kommuner. Exempelvis har Göteborgs Stad bestämt att deras skogar ska skötas utan kalhyggen och på ett sätt som ökar den biologiska mångfalden. Politiskt på riksnivå finns också ett ökat intresse. Mikael Karlsson deltog nyligen som expert på ett seminarium i Riksdagen och förklarade där bakgrunden och skillnaderna mellan ekosystembaserat skogsbruk och kalhyggesskogsbruk. Han menar att staten kan göra mer för att åstadkomma en förändring.

– Idag utbildas jägmästare i endast ett sätt att bruka skogen som kallas trakthyggesbruk, dvs kalhyggesskogsbruk. Staten kan verka för en bredare kompetensutveckling och en mångfald av skogsbruksmodeller på våra lärosäten. Som stora skogsägare kan man genom statliga Sveaskog också se till att vara föregångare och börja driva delar av skogsbruket på ett mer ekosystembaserat sätt.

Politiker på både kommun- och riksnivå kan överhuvudtaget verka på flera sätt för att förändra skogsbruket i positiv riktning, med början i de egna skogarna. Det skapar miljömässiga och ekonomiska mervärden, fler arbeten och det inkluderar fler av de legitima intressen som idag finns kring våra skogar.

– Ekosystembaserat skogsbruk är mer flexibelt och kan uppfylla flera moderna mål i samhället än vad ett skogsbruk med monokulturer och kalhyggen kan göra. Vi behöver idag inte välja mellan att bruka skogen och att ha den kvar. Det är bra för både skogsägaren, allmänheten och besöksnäringen, säger Mikael Karlsson.

Konsumenter lägger märke till genuint hållbarhetsarbete som går bortom tillfälliga trender och kampanjer. Det är en av slutsatserna man kan dra av det årliga Sustainable Brand Index där Saltå Kvarn nu för tredje året i rad rankas bland topp tre av Sveriges 265 största varumärken. I sin egen bransch – livsmedelsbranschen – hamnade Saltå Kvarn på första plats före jättar som Lantmännen och Arla.

Sustainable Brand Index listar hur 10.000 tillfrågade konsumenter bedömer hur varumärkena i Sverige presterar inom miljöansvar och socialt ansvarstagande.

– Att vi rankas så högt bland landets största, mest kända och resursstarka varumärken är både anmärkningsvärt och glädjande. Särskilt eftersom vi inte lägger pengar på konventionella reklamkampanjer och liknande. Vi tycker det här visar att konsumenter både uppfattar och uppskattar ett trovärdigt hållbarhetsarbete som verkligen genomsyrar hela företaget och inte bara vissa produkter och tjänster, säger Saltå Kvarns marknads- och kommunikationschef Susanne Skånberg.

Räckvidden i Saltå Kvarns kommunikation till landets konsumenter kan inte mäta sig med många andra mycket större företags. Däremot är det nog tvärt om med själva hållbarhetsarbetet. Det har ända sedan starten för över 50 år sedan varit en självklar och styrande aspekt på hela verksamheten hos Saltå Kvarn. Långt innan miljö blev trend. Att konsumenter idag rankar Saltå Kvarn i topp beror dock inte främst på gamla meriter. Det handlar om att man hela tiden agerar konsekvent och ärligt i hållbarhetsfrågor, och inte minst att detta gäller allt man gör i företaget. Det ger ett välförtjänt högt förtroende.

Det här visar sig inte bara i Sustainable Brand Index. Det finns flera mätningar och utmärkelser som berör företags hållbarhet och ofta rankas Saltå Kvarn i topp även där. Exempelvis helt nyligen i Human Centered Business Index och Sveriges bästa företag.

I samband med att Ekologiska Lantbrukarna hade sin riksstämma, 14-16 mars, diskuterades det ekologiska lantbrukets roll i klimatfrågan. Flera experter pekade på de stora möjligheter som finns att minska jordbrukets och matens stora klimatpåverkan. Men man vill också se tydligare mål från politiskt håll.

Bakgrunden till det här temat är att ungefär hälften av klimatbelastningen kopplas till maten och att lantbrukarna kan göra stor skillnad. Ekologiska Lantbrukarnas riksstämma och temadagar arrangerades i samarbete med BERAS International och förlades i år till den plats som är något av det svenska ekolantbrukets vagga – Ytterjärna. Här och i Södertäljeområdet har man under lång tid utvecklat, beforskat och praktiskt genomfört användbara koncept för hållbar matproduktion och matkonsumtion. Det är koncept som nu även börjar få ordentlig spridning internationellt.

Under den välbesökta temadagen med bland annat över hundra lantbrukare talades det bland annat om hur regenerativt lantbruk, eller ekologiskt kretsloppsjordbruk, kan vara en viktig del av lösningen på klimatfrågan. Det blev också tydligt hur det här systemtänkandet spänner över hela kedjan från odling till konsumtion.

Ambitiösa satsningar i Södertälje

Kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Boel Godner, berättade att kommunen idag är känd för sitt arbete med matfrågor och att man även satsar på hållbarhet inom andra områden. Det här är ett samarbete mellan akademi, samhälle och näringsliv där mat och livsmedel är en viktig del.

Kommunens kostchef Sara Jervfors (som är utsedd till Årets kostchef för andra året i rad) pekade på att det Järna/Södertälje-utvecklade konceptet Diet for a Green Planet är basen för kommunens utvecklingsarbete inom mat. I kommunens skolor och äldreboenden serveras 24.000 portioner per dag och 60 procent av råvarorna är idag ekologiska. Den höga andelen ekologiskt har man åstadkommit med bibehållen budget. Inriktningen är mer ekologiskt, mer närodlat efter säsong, mindre kött och mindre matsvinn.

Sara Jervfors är också projektchef för det femåriga projektet MatLust, vars syfte är att bidra till en hållbar utveckling inom livsmedel i Stockholmsregionen. Hon tycker att vi måste komma igång mycket mer med hållbar livsmedelsproduktion i regionen, och för det krävs också en efterfrågan. Hon nämner ett par nya projekt kring detta. Det ena handlar om att spannmålsprodukter i högre grad kan ersätta ris och pasta. Det andra handlar om att öka andelen baljväxter i maten, helst lokalproducerade baljväxter. Man har nu bland annat byggt upp ett testkök för att ta fram fungerande recept. På en fråga till Sara Jervfors om vad hon önskar sig av rikspolitikerna svar hon att det är bra med nationella mål för andelen ekologisk mat.

Internationellt genombrott för Järna/Södertälje-koncept

Vd för BERAS International, Jostein Hertwig, sa att om deras koncept kring kretsloppsjordbruk och Diet for a Green Planet skulle genomföras fullt ut skulle det enligt BERAS forskning minska matens klimatpåverkan med hela 85 procent. Lantbrukarna har fantastiska möjligheter här. Han berättade också att de här koncepten nu väcker mycket stort intresse internationellt. BERAS har bland annat blivit partner i FNs 10-års program för hållbara matsystem. I världens ledande eko-organisation IFOAMs arbete med nästa steg i ekoutvecklingen, Organic 3.0, lyfts koncepten fram som praktiska exempel. Tillsammans med IFOAM ska nu BERAS också genomföra Organic Food System Program, vilket innebär att koncepten från Järna/Södertälje sprids till ett stort antal länder världen över.

Om Jostein Hertwig får önska något av svenska rikspolitiker är det bland annat: Ett klart mål för vilken ekologisk konsumtion och produktion vi ska ha i Sverige. Då kan vi också mäta hur den här utvecklingen går.

Ökad kolbindning och ökad bördighet

Artur Granstedt, är docent i ekologisk odling och sedan länge mycket aktiv i forskningen och kunskapsuppbyggnaden kring BERAS koncept för kretsloppsjordbruk med mera. Han pekar på att Sverige inte minskar sin klimatpåverkan när man räknar in det som vår konsumtion orsakar i andra länder. Det visar också siffror från Naturvårdsverket. Men jordbruket kan vara en stor del av lösningen på klimatfrågan. Grundproblemet är att vi människor på olika sätt bränner upp och släpper ut mer kol än vad all växtlighet genom fotosyntesen förmår binda ur atmosfären. Det är i jordbruket och den ”gröna sektorn” som produktion sker, allt annat kan i det här avseendet ses som konsumtion.

Av jordbrukets klimatbelastning är den stora användningen av konstgödsel den största delen, menar Artur Granstedt. Genom ekologiskt kretsloppsjordbruk kan man däremot kraftigt minska klimatbelastningen. Det ekologiska kretsloppsjordbruket går ut på:

• Balans mellan närande och tärande grödor i mångsidiga växtföljder.
• Balans mellan växtodling och djurhållning.
• Hushållning och recirkulering av gödsel och näringsämnen.
• Vård av markens organiska substans och biologiska mångfald.

En viktig faktor är att odlingsmarken på det här sättet binder mer kol. Det är en win-win-situation, menar Artur Granstedt, eftersom ökad kolbindning, ökad mullhalt och ökad biologisk mångfald i jorden gör odlingsmarken bördigare och ger en kontinuerlig ökning av skördarna.

Gårdar som har bäst förutsättning att lägga om till kretsloppsjordbruk är sådana gårdar som har en balans mellan växtodling och djurhållning. Det finns många gårdar som däremot har investerat sig fast i en ensidig produktion. Artur Granstedt menar att statsmakterna har varit med och drivit fram den här ensidiga produktionen och att man därför bör stödja de gårdar som felaktigt investerat i detta men som idag vill ställa om sin produktion.

Behövs systemförändringar

Gunnar Rundgren, författare, eko-pionjär och grundare av Krav, menar att det ligger mycket politik kring frågan om klimat och ekologi. Ett problem är oklarheter kring hur siffror redovisas och vad som räknas in. Exempelvis ger FNs klimatpanel inte hela bilden. Under jordbruket räknar man i FNs siffror bland annat inte in kolbalansen i jordarna, energianvändningen och större delen av konstgödselns påverkan. Det finns också stora osäkerheter när det gäller sifforna kring metanutsläpp, som är en viktig faktor. Något man däremot vet är att konstgödsel ökar metanavgång från jordarna och minskar metannedbrytningen.

Vad det är kring vår mat som belastar klimatet åskådliggör Gunnar Rundgren schematiskt i fyra delar:

• Jordbruket på gården.
• Förändrad markanvändning.
• Livsmedelssystemet (inklusive förädling, lagring, transport, tillagning, konsumtion och avfall).
• Insatsmedel, byggnader, maskiner, vägar, dammar med mera.

När det gäller vad som kan göras åt klimatbelastningen pekar han på några åtgärdsområden.

• Tekniska lösningar, t ex fossilfri energi
• Effektivisering
• Konsumtionsförändringar
• Systemförändringar, vilket han anser att det pratas alldeles för lite om.

Betydelsen av kolinlagring i jorden är något som Gunnar Rundgren betonar. Jordarna innehåller mer kol än all växtlighet och hela atmosfären, eller lika mycket som alla fossilreserver. En årlig ökning av kolinnehållet i jordarna med 4 promille motsvarar alla mänskliga utsläpp. Uppodling av mark innebär visserligen kolförlust, men bra växtföljder kan öka kolförrådet i marken.

Gunnar Rundgren menar också att man behöver matcha konsumtion mot produktion. Det finns få analyser av vilken typ av produktionssystem en viss kost leder till. Han pekar också på att minskad konsumtion av vissa kategorier av mat ger minskade klimatbelastande utsläpp. Det gäller bland annat konsumtion av tomma kalorier (t ex läsk), kött och fisk samt kalorifattiga grönsaker. Men Gunnar Rundgren menar också att det har lika stor betydelse hur man äter. Det behövs förändringar av livsmedelssystemen. Bland annat behövs minskad produktion och konsumtion av färdigmat och kyld mat, minskat uteätande, minskat svinn och lokaliserade livsmedelssystem.

På frågan om vad Gunnar Rundgren önskar av politikerna svarar han ungefär så här: Formulera visioner för jordbruket. Man behöver ha klart för sig att jordbruket tar en så stor del av jordens yta att detta inte kan styras enbart genom livsmedelsmarknaden.

Förra helgen anordnades en konferens i Milano, Italien, på temat Per l’ecconomia della terra – La nostra casa comune (För jordens ekonomi – vårt gemensamma hem). Konferensen arrangerades av Föreningen för biodynamiskt jordbruk i Italien tillsammans med Luigi Bocconi universitetet, och mötet öppnades av den jordbruks- och hållbarhetsintresserade prins Charles av Storbritannien.

I sitt öppningsanförande, filmat från St James’s Palace i Westminster, utvecklar prins Charles sina tankar kring nödvändigheten av att återetablera den ömsesidighet gentemot jorden och biosfären som vi förlorat genom 50 års skoningslöst och utarmande industrialiserat jordbruk. Samtidigt ser han djupgående problem med att försöka korrigera de förödande konsekvenserna som ett sådant kemibaserat industriellt jordbruk medför med ännu mer kemi och ännu högre industrialisering. Själv använder sig prinsen långtgående av de principer för biodynamiskt jordbruk som Steiner skisserade upp redan under 1920-talet vi sin egen gård i Highgrove, och har vid många tillfällen talat varmt och öppet för hur insikten om människans ömsesidighet gentemot jord och natur egentligen är det enda som krävs för att verkligen åtgärda klimathot och långtgående miljö- och jordförstörelse. Det är just denna insikt om ömsesidighet omsatt i praktiken som det biodynamiska jordbruket medför, enligt prins Charles.

Den blivande monarken av Storbritannien uttryckte även sin glädje över det under klimatmötet i Paris antagna 4-promille initiativet. Detta går i enkelhet ut på att genom regenerativa jordbruksmetoder såsom t.ex. växtföljdsomlopp och kretslopp bygga upp kollagret i matjorden med fyra promille per år, vilket skulle innebära enorma positiva konsekvenser i kampen mot klimatförändring.

Initiativet initierades och utarbetades av värdnationen Frankrike och antogs i slutändan av 100 aktörer, däribland Sverige.

Här kan du se HRH prins Charles av Storbritanniens öppningsanförande till konferensen i Milano.