På Mällby Lantgård på Tjörn lever drygt 2 000 värphönor ett liv som det är få förunnat i den vanliga äggindustrin. Som värphönor, betesdjur, ogräsrensare och gödselspridare har de flera uppgifter i ett ekologiskt kretslopp. Där ingår också odlingar av grönsaker, frukt och bär  –  och musselodlingar ute till havs.

På bohuslänska Tjörn, Sveriges till storleken sjunde största ö, är man aldrig långt ifrån havet. Och nästan överallt mitt ute på landet. På nordöstra delen av ön, några kilometer från broförbindelsen till fastlandet vid Stenungsund, hittar vi den lilla byn Mällby.

Här driver Maria Karlsson sedan 20 år ekologisk äggproduktion med ambitionen att verka i ett kretslopp som, precis som det mesta på Tjörn, innefattar både hav och land. Varje dag levererar hennes hönor mellan 1 200 och 1 800 ägg, som Maria handplockar.

– Det är en trevlig rutin, och det är aldrig tråkigt eftersom jag lyssnar på P1 under tiden, säger Maria Karlsson.

Gårdsbageri tar osäljbara ägg

Två hektar odlings- och betesmark och ett ekologiskt – och glutenfritt – gårdsbageri som tar tillvara alla ägg som är osäljbara på grund av utseende eller form kompletterar verksamheten. Såväl ägg som skorpor, bröd, maränger och knäckebröd säljs i en liten butik med självbetjäning.

– Butiken märker jag inte av så mycket. Den är öppen dygnet runt så folk kan komma när det passar dem och ta vad de vill ha. Så betalar de med swish eller kontanter, det fungerar utmärkt, säger Maria Karlsson.

Hon tar in lite hjälp, till exempel till bageriet, men gör det mesta av arbetet på gården själv. Vilket innebär att hon jobbar för det mesta. Hon sköter om sina hönor, plockar in alla ägg, rengör och genomlyser dem i jakt på sprickor, märker och packar och levererar dem sedan med bil till butiker på Tjörn och i Göteborg. Hon hinner också med att sköta om sina grönsaksodlingar och arbeta ideellt i styrelsen för Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion. Mycket hårt arbete, men familjeekonomin bygger också på att hennes man har lön från en anställning.

Den stora arbetsinsatsen, säger Maria, står hönorna för. Så bor de också i arbetsbodar som byggts om till hönshus. I vart och ett av de nio husen bor, förutom tre tuppar, mellan 200 och 250 hönor. Det är där de tillbringar natten på sittpinnar i flera nivåer, värper på förmiddagen och tar , med Marias ord, siesta efter uträttat värv.

Resten av sin vakna tid kan hönorna tillbringa utomhus, alla dagar på året, så länge de inte tycker vädret är för ruskigt, innan de sätter sig att sova på sina sittpinnar vid 22 när ljuset släcks. Klockan sex väcks de av en svag LED-lampa, och vid halv sju tänds ytterligare en.

– Så de får vakna till och vänja sig lite vid ljuset. Som i gryningen. Sedan får de frukost, vatten och lite foder, innan de går ut i hagen och betar, säger Maria med det stora leende som åtföljer det mesta hon berättar om sina hönor.

Ständigt växelbruk

Till varje hus hör en stor beteshage med flyttbart stängsel. När hagen är nedbetad vänder Maria ner hönsgödseln och odlar därefter grönsaker som kan skördas till hösten. Därefter sår hon vall som blir bete åt hönsen nästkommande år.

– Jag försöker ha ett ständigt växelbruk där jag alternerar mellan grönsaker, vall och bete på markerna och får på så vis naturlig användning för gödseln som hönsen lämnar i beteshagarna, säger Maria Karlsson.

I hagen beter hönorna sig som just hönor: de betar, de sprätter i jorden och de badar i hålor de grävt där betet tagit slut. Några går ensamma, andra håller sig flockvis, och tupparna struttar omkring och gör skäl för uttrycket ”tuppen i hönsgården”. Även om damerna inte alltid ser ut att göra vågen över den biologiska uppvaktningen. Över den här hönstillvaron vilar till synes en naturlig harmoni.

De gröna hagarna är sådda med Marias egen utprovade blandning av cikoria, kummin, klöver, lusern och rajgräs med flera sorter, som ger ett varierat näringsintag. På sommaren som bete och på vintern som ensilage. Det allra godaste är uppenbarligen cikorian som alltid betas av allra först. Här och var står ett litet burliknande skydd som hönorna kan springa in i om någon av tupparna varnar för duvhök eller annan rovfågel.

Musselmjöl i fodret

Om någon månad, när grönskan i hagarna tagit slut, flyttas hönorna till nya betesmarker. Som till grönsaksodlingarna efter skörd, till sparrislandet, där de lämnar sparrisplantorna men betar av allt ogräs, eller till frukt- och bärodlingarna där de håller rent mellan äppelträd, fläderbuskar och vinbärssnår.

– Hönsgödseln gör underverk för odlingarna. Flädern poppar upp överallt och löken växer så det knakar.

Maria Karlsson har aldrig gett sina hönor fiskmjöl eller sojaprotein, som är vanligt i KRAV-certifierad äggproduktion, där det räcker att 95 procent av fodret är KRAV-godkänt. Istället har hon i alla år använt en egen blandning med majsgluten och potatisprotein som nödvändigt tillskott i fodret. Men nu är hennes sikte helt inställt på ett nytt, proteinrikt foder, som tillför en dimension i det ekologiska kretsloppet.

Hela förra hösten fick hönsen i ett av husen KRAV-godkänt musselmjöl i fodret. Musselmjölet tillverkas kommersiellt av ett företag på grannön Orust, som tar tillvara på de minsta musslorna från lokala odlingar, musslor så små att de inte går att sälja i fiskaffären. I en egenutvecklad process skiljs köttet från skalen och mals ner till ett proteinrikt foder, som Mällby Lantgård blev först i landet att prova. Med såväl nöjda hönor som kunder som resultat.

– Det togs emot fantastiskt bra av kunderna, som uppskattade att gulan blivit gulare och fått en krämigare konsistens, säger Maria Karlsson.

Kretsloppsperspektiv

Ur ett kretsloppsperspektiv har blåmusslan en mycket god egenskap i det ekologiska samspelet mellan land och hav: den är duktig på att fånga upp kväve och fosfor, som läckt ut i havet. Som foderingrediens återför den ämnena till land där de åter kan verka på ett produktivt sätt i jordbruket.

– Det här är det bästa som har hänt när det gäller hönsfoder. Musselmjölet har en väldigt bra fett- och proteinsammansättning. Nu har vi ett hundraprocentigt ekologiskt foder som samtidigt hjälper till att förbättra miljön i havet, säger Maria Karlsson.

Som styrelsemedlem i Föreningen för ekologisk produktionen har hon i många år haft en dialog med Odd Lindahl, forskare i marin ekologi, som pekat på blåmusslans stora potential som foderråvara. När den kommersiella verksamheten på Orust etablerades under 2019, med Lindahl själv som en av grundarna, var det en självklarhet för henne att låta gårdens hönor pilottesta produkten.

För tillfället är produktionen av musselmjöl inte igång, till följd av att den pågående coronapandemin lagt hinder i vägen för ett maskinbyte på musselmjölfabriken, vilket drabbar leveranserna till Mellby Lantgård. Så fort foderleveranserna återupptas är Maria Karlssons plan att utfodra alla sina 2 000 höns med musselmjöl, väl medveten om att det innebär en ekonomisk risk. Men det är en risk hon är beredd att ta.

– Fodret är dyrare än annat foder, vilket gör att priset på mina ägg blir högre. Men jag tror det kommer att gå bra, och någon måste ju börja om vi ska komma någon vart med det här. Mina kunder är mycket nöjda med smaken och den krämigare gulan hos dessa ägg, och hittills har de varit villiga att betala för den dyrare produktionen. Man ska inte underskatta folks medvetenhet och kunskap, jag ser att många vill göra gott, säger Maria Karlsson.

Pensionerar hönorna

Göra gott är något som också ser ut att driva hönsbonden på Mällby Lantgård. Och kanske att gottgöra, inte minst hönorna, som inte bara lever ett bra liv utan också får ett längre liv än de flesta andra. Hönor är högproduktiva i maximalt 80 veckor, därefter värper de mindre och blir mindre lönsamma. I äggindustrin går de därefter till slakt. Men inte hönorna på Mällby.

– Jag säljer dem för en tjuga styck till privatpersoner som vill ha några värphönor hemma i trädgården. Hönorna jobbar för mig mot mat och husrum. Därför tycker jag det känns bra att ge dem en fin pension, säger Maria Karlsson. Med det där stora leendet på plats.

Ekologiska äggproducenter

Mällby Lantgård är en av ett hundratal producenter av ekologiska ägg i Sverige. Några av dem har några få hönor, några har många tusen. De mindre producenterna sköter oftast sin packning och försäljning själva, medan de större levererar till packerier som sorterar, packar och säljer till grossistled och detaljhandel.

De flesta ekologiska ägg som produceras i Sverige sker i enlighet med Kravs regler. Det innebär att hela produktionskedjan; uppfödning, produktion, foder, producenter och äggpackerier är KRAV-godkänd. Minst 95 procent av fodret ska vara ekologiskt odlat, exempelvis ekologiskt odlad spannmål, och självförsörjningskravet för foder är 50 procent. I reglerna finns också anvisningar för hur läckage av växtnäring till sjöar och vattendrag ska minimeras.

Vart sjunde ägg är ekologiskt

KRAV:s regelverk innebär bättre livsbetingelser för hönsen än andra produktionsformer. Den ekologiska hönan får leva inomhus i stallar där det maximalt får finnas 3 000 individer och högst sex individer per kvadratmeter tillgänglig yta. Och alla Krav-hönor ska, när vädret tillåter, kunna gå ut i en rastgård där hon ska kunna krafsa, sprätta, sandbada, picka mask och beta gräs. Till sitt förfogande ska hon då ha minst fyra kvadratmeter.

Tillsammans står de ekologiska gårdarna för cirka 16 procent av den svenska äggkonsumtionen, eller vart sjunde ägg. Efter en ökning för andelen ekologiska ägg med 2,5 procent för fem år sedan har andelen pendlat någon procent upp och ner och gick förra året tillbaka till samma nivå som 2015. Den totala konsumtionen av ägg ökar – vi är en växande befolkning – och det gör även de ekologiska i absoluta tal. Men andelen ekologiska ägg av den totala produktionen står och stampar.

50 miljoner ägg i påsk

I påsk kommer svenska folket, enligt statistiken, att äta 50 miljoner ägg. Av dem kommer alltså över 42 miljoner ägg från icke-ekologisk produktion. Siffrorna har sin motsvarighet i andelen värphönor i den svenska äggindustrin. Av 8,7 miljoner höns föddes 2019 endast 1,4 miljoner upp efter ekologiska kriterier.

De 7,3 miljoner hönor som föds upp på andra villkor äter foder som odlats med konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, vilket i sin tur leder till ökade mängder miljögifter i naturen och minskad biologisk mångfald. Uppfödningen tillåter också antibiotika i sjukdomsbehandling, vilket bidrar till spridning av antibiotikaresistenta bakterier, liksom syntetiska färgämnen i fodret.

Den icke-ekologiska uppfödningen tar också mindre hänsyn till djurens naturliga behov och beteenden än den ekologiska uppfödningen. Såväl de ekologiska som de frigående hönsen ska kunna ströbada på golvet för att ha möjlighet att året runt sprätta och ”bada” för att hålla fjäderdräkten ren. Och de ska också ha tillgång till sittpinnar i olika höjder och reden att lägga sina ägg i. Den största skillnaden i livsbetingelserna är att de allra flesta av landets hönor kan leva hela sina liv utan att någonsin få gå ut.

Lär dig tyda beteckningarna

Uppfödningsformerna – som redovisas på äggkartongerna – delas in i ekologiska, frigående inne, frigående ute och inredd bur.

Kategorin frigående inomhus är den helt dominerande formen i Sverige med 72 procent av alla värphönor, eller 6,2 miljoner individer. De lever trängre än de ekologiska – nio hönor per kvadratmeter – och kan också leva i mycket större besättningar än de ekologiska, eftersom det inte finns någon maxgräns för hur många djur man får ha i varje stall.

En i Sverige mycket liten andel, tre procent, föds upp som frigående ute. De går fritt inomhus men ska, till skillnad från det stora flertalet, ha möjlighet att gå ut varje dag året om. Varje höna som hålls frigående utomhus ska ha tillgång till fyra kvadratmeter utomhusyta i en rasthage, precis som de ekologiskt uppfödda.

Nio procent av alla värphönor i Sverige – nästan 800 000 djur – föds upp i burar, där upp till 16 hönor lever i samma bur. Minimimåttet är satt till 750 kvadratcentimeter per höna, lite större än ytan på ett A4-papper. De flesta svenska livsmedelskedjorna säljer inte längre färska ägg från burhöns. Däremot förekommer de i förädlade varor.