Om jordbruket i Polen och de baltiska länderna blir som det konventionella jordbruket i Sverige kommer övergödningsbelastningen i Östersjön att öka betydligt. Ekologiskt kretsloppsjordbruk i Östersjöregionen skulle däremot kraftigt minska det problemet. Det menar KTH-forskaren Markus Larsson som gjort en jämförande studie med avseende på miljöeffekter och socioekonomisk påverkan.

I studien, som är en del av ett omfattande EU-projekt, jämförs konventionellt jordbruk med ekologiska kretsloppsjordbruk, både ur regional, nationell och lokal synvinkel. Markus Larsson har delvis fokuserat på övergödningsproblemet och visar bland annat vad olika scenarier eller utvecklingsvägar leder till.

Kraftig minskning eller kraftig ökning av problemet

Om hela Östersjöregionen ställer om till ekologiskt kretsloppsjordbruk minskar kväveöverskottet från jordbruket med 47–61 procent, och fosforöverskottet elimineras helt. Samtidigt är det möjligt att bibehålla storleken på livsmedelsproduktionen. Om vi däremot fortsätter som tidigare med det konventionella jordbruket fortsätter också läckaget av växtnäringsämnen. Det finns i nära framtid dessutom en särskilt stor risk att detta problemet förvärras avsevärt om jordbruken i Polen och de baltiska länderna, som idag står inför en större förändringar och modernisering, går samma väg som det svenska tidigare har gjort.

– Om de ländernas jordbruk då får samma struktur och resursanvändning som ett genomsnittligt svenskt konventionellt jordbruk har idag ökar överskotten av kväve med 58 procent och fosfor med 18 procent. Om de istället går mot ett ekologiskt kretsloppsjordbruk kan de både öka produktionen och minska sina utsläpp.

I scenariot med konventionellt jordbruk enligt svensk modell ökar visserligen produktionen i de här ländernas jordbruk ännu mer. Men enligt Markus Larsson är det inte möjligt att uppnå en hållbar förvaltning av Östersjön samtidigt som jordbruksproduktionen maximeras i länderna runt Östersjön. Jordbruket orsakar idag betydande externa kostnader.

Samhällsekonomiskt dyrt – politiska styrmedel behövs

– Här behöver jordbrukspolitiken gå in och påverka med mer morötter och piskor. Idag är det alldeles för billigt att bidra till övergödningen, och det får både hälso- och miljöeffekter. För den enskilde jordbrukaren kan det vara lockande att maximera produktionen, men samhällsekonomiskt är det väldigt dyrt att fortsätta på det här sättet. Stödsystemen behöver verka i en riktning som är långsiktigt hållbar, vilket även ekonomiskt är ett steg i rätt riktning. Användningen av konstgödsel kostar Europa mycket mer än vad vi får ut och det är dum användning av skattepengar, säger Markus Larsson.

Det är förstås inte bara i Polen och de baltiska länderna som en omställning till ekologiskt kretsloppsjordbruk är önskvärd och viktig – det gäller i högsta grad också länder som Sverige.

– Eftersom jordbruken i Polen och de baltiska länderna står inför ett vägval nu kan de ses som lågt hängande frukter i arbetet med hållbarhet i Östersjöregionen. I Sverige har man sedan tidigare investerat så mycket i dagens produktionssystem att förändringen blir mer trögrörlig. Den kommer att ta lång tid, säger Markus Larsson.

Men han betonar också att vi inte bara ska vänta på detta. Under en omställning kan man bland annat också verka för att offentliga upphandlingar av livsmedel blir mer miljösmarta. Här är också mycket vunnet genom att öka andelen vegetariskt. Det är ännu ett viktigt budskap riktat till politiker, menar Markus Larsson.

– I studien tittade vi även på miljöeffekter av vad som produceras, i riktning mot mer vegetabilier, och såg då att det har lika stora miljöeffekter som hur det produceras. Att ändra innehållet i vad som produceras är alltså också ett bra sätt att gå i hållbar riktning. Det kräver dessutom inte stora förändringar av matproduktionen och lagstiftningen. Landsting, stat och kommun kan påverka en sådan utveckling genom upphandlingar. Exempelvis Södertälje kommun är en bra förebild när det gäller mer hållbar måltidsverksamhet i skolor och äldreomsorg.

Utmaningar för hållbara matsystem

Lite överraskande visade det sig i studien att lokal produktion inte alls var lika viktigt ur miljösynpunkt, jämfört med vad som produceras och hur det produceras. Däremot är det lokala perspektivet mycket viktigt om man vill åstadkomma en hållbar landsbygdsutveckling runt om i landet.

På vägen mot hållbara matsystem ser, enligt Markus Larsson, utmaningarna lite olika ut på olika nivåer.

• På regional nivå (Östersjöregionen) handlar det om att omvandla jordbruksproduktionen i en miljövänlig riktning, minska belastningen och läckaget av växtnäringsämnen och att samtidigt hålla uppe produktionen.
• På nationell nivå i Sverige är utmaningen att ändra produktionssammansättningen mot mer vegetabilier och mindre kött, samt att minska den geografiska uppdelningen mellan djurhållning och spannmålsodling (därför att den uppdelningen har lett till ett brutet kretslopp av näringsämnen, vilket får en rad negativa miljökonsekvenser / reds anm).
• På lokal nivå är utmaningen att uppnå en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar landsbygdsutveckling.

Markus Larsson konstaterar också att betalningsviljan för förbättrad Östersjömiljö är stor och att även det motiverar investeringar i ett miljövänligare och mer hållbart jordbruk.