Överanvändning av antibiotika på djur är en viktig orsak till ökningen av antibiotikaresistenta bakterier. Grundproblemet är ekonomiskt där en prispressad, maximerad produktion överlag ger sämre djurhållning med mer sjukdom och antibiotika som följd. Det industriella produktionssättet fungerar helt enkelt inte på levande varelser, säger veterinär Wilbert Beyer.

”Man vill klämma ur kreaturen så mycket som möjligt”

Den mycket stora användningen av antibiotika i djurproduktion har på senare tid fått ökad uppmärksamhet därför att den bidrar till ett allvarligt hot mot oss människor och den moderna sjukvården. Det är illa nog. Men det här är dessutom inte bara en medicinsk ödesfråga för människor. I den bakomliggande orsaken finns uppenbart också en etisk fråga om hur vi behandlar våra djur i livsmedelsproduktionen.

– Den mest pådrivande faktorn för sjukdomar hos djuren är att man maximerar produktionen. Man vill klämma ur kreaturen så mycket som möjligt. Det finns ett klart samband mellan avkastning och sjukdomsförekomst hos djuren, säger Wilbert Beyer. Som veterinär har han lång erfarenhet av arbete med djurhälsa, tidigare genom organisationen Växa Sverige som arbetar för lantbrukare.

– I den intensiva djurhållningen får allt färre människor ta hand om allt mer, med allt mer sofistikerade tekniska lösningar. Tiden man kan ägna åt ett enskilt djur blir allt kortare. Det hela hänger också ihop med internationell konkurrens, EU-medlemskap och nedtryckta priser där bönder inte får ut vad det egentligen kostar.

– Det har skapats en överproduktion som har snedvridit alla priser, och sedan måste man subventionera sina bönder, plus att man får djur som blir sjuka. Man har överfört det industriella tänkandet på det biologiska och det fungerar inte. En maskin kan man trimma, men för levande varelser får en sådan maximering konsekvenser, menar Wilbert Beyer.

Att djurhälsan blir sämre av en allt mer maximerad produktion ser man bland annat på att livslängden på djuren blir kortare. Den höga produktion som krävs tär på djuren. Exempelvis en svensk ko mjölkas idag i genomsnitt på dubbelt så mycket mjölk jämfört med på 1960-talet och lever ungefär 5 år i genomsnitt. Tidigare levde korna omkring 10-13 år. Wilbert Beyer berättar att ekologiska gårdar ofta har mindre sjukdomar i sina djurbesättningar, även om det också finns sämre gårdar som är ”eko light”. Särskilt på biodynamiska gårdar ser han bättre djurhälsa.

– Där har man bland annat bestämt sig för att använda det för kon naturliga foder som gården kan ge – inget kraftfoder – och att inte mjölka korna mer än de klarar av. Avkastningen är lite lägre, men det går. Det handlar generellt mycket om viljeinriktningen och kunskaperna hos den som driver gården. Dock kan tidigare gjorda investeringar och ekonomin kring detta ibland vara ett hinder.

Bra djurhållning viktigast för att minska antibiotika

Enligt Wilbert Beyer är det allra viktigaste sättet att få ner antibiotikaanvändningen på djur att arbeta förebyggande för god djurhälsa. Då är det viktigt att inte pressa och stressa djuren och att de får producera vad de klarar av på ett naturligt sätt med ett naturligt foder. Utfodra exempelvis inte en ko som en gris. Det är också viktigt att ta hänsyn till djurens beteendemönster och instinkter, att varje djurart får bete sig naturligt inom ramen för vad som är möjligt. För en ko kan det exempelvis vara att få gå ute och beta och att få vara med sin kalv, för grisar att få böka och bygga egna bon och för höns och andra fjäderfän att de får komma ut och beta grönt, äta insekter etc.

Inom Sveriges gränser ligger lantbruket bra till i internationell jämförelse vad gäller användningen av antibiotika och djurskötsel, vilket är två områden som hänger ihop. Men det återstår en hel del att göra och det finns stora skillnader inom Sverige. Ett grundläggande problem för båda områdena är stordriften och industrialiseringen av djurhållningen.

– De mindre gårdarna i Sverige försvinner och de flesta gamla familjejordbruken är i avtagande. De enda som ökar i antal är besättningar på över 50 kor och över 300 kor. Inom fjäderfä och grishållning har industrialiseringen och massdjurhållningen gått längre under lång tid, säger Wilbert Beyer.

– I Sverige är det exempelvis tillåtet att ge slaktkycklingar förebyggande behandling med coccidiostatika, som är ett antibiotikum som hämmar tarmparasiter och vissa tarmbakterier, fram till några dagar före slakt. Det finns regler om antal kycklingar på en viss yta, men om man med hjälp av antibiotika kan visa att man har bra djurhälsa kan man pressa upp antalet ytterligare. Belöningen för till synes bättre djuromsorg är alltså att de får ha det lite sämre, vilket är absurt.

Oroande fakta

Enligt Världshälsoorganisationen WHO används globalt mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Det beror främst på att antibiotika ges till hela grupper av djur för att få snabbare tillväxt och/eller för att förebygga sjukdom. Enligt WWF:s köttguide ges i de flesta länder ungefär 90 procent av all antibiotika som gruppbehandling i foder eller vatten. I Sverige är motsvarande siffra drygt 10 procent. Enligt samma källa räknar man med att det här kommer att öka kraftigt globalt till följd av att man går över till intensiv djurhållning i medelinkomstländer för att försörja växande marknader med kött.

Samtidigt pågår på många håll också ett arbete för att minska antibiotikaanvändningen på djur. I Sverige och i EU får man idag inte använda antibiotika för att öka djurens tillväxt, vilket dock är tillåtet i många andra länder i exempelvis Nord- och Sydamerika. Sverige är det EU-land som använder minst antibiotika på djur. Inom EU finns dock, trots vissa gemensamma regler, mycket stora skillnader i antibiotikaanvändning. Till viss del beror det på skillnader i djurslag och typer av antibiotika. Tyskland använder 16 gånger mer antibiotika på djur än Sverige, och i Italien och Cypern rör det sig om 25-30 gånger mer. I EU-länder som Holland och Tyskland säljs en del av antibiotikan av veterinärer som på så sätt får en del av sin inkomst från detta. De stora skillnaderna inom EU menar Wilbert Beyer delvis beror på att det är vanligt med förebyggande antibiotikabehandlingar i grupper av djur.

– Man utnyttjar möjligheten att hålla patogener borta med hjälp av antibiotika och då behöver man inte göra så mycket med miljön. Man kan ha dålig djurskötsel i produktionen och ändå få fram djuren till slakt.

I Danmark använder man betydligt mer antibiotika på djur än i Sverige, främst i grisproduktionen. Enligt ett SVT-reportage nyligen är 63 procent av landets viktiga avelsgrisar smittade med multiresistenta MRSA-bakterier. Den spridningen har skett sedan 2008, och under lång tid undlät myndigheter att se till att det togs prover på avelsgrisarna, enligt reportaget av hänsyn till ekonomiska branschintressen. MRSA-bakterierna sprider sig nu till människor. Under samma period har antalet danskar som bär på detta gris-MRSA ökat kraftigt från ett fåtal till totalt 12.000.

Vår import av griskött från Danmark har minskat under senare år. Men enligt tidigare uppgifter från SVT har importen av fläskkött istället ökat kraftigt från länder som använder betydligt mer antibiotika än Danmark – främst Tyskland och Polen. Andra länder som vi importerar mycket kött ifrån är bland annat Irland, som ligger ungefär i nivå med Danmark i antibiotikaanvändning, samt Brasilien som enligt uppgifter är stor användare av antibiotika i foder.

Avkastningskrav och lägsta pris ställs mot djurhälsa

Hela problemet med överanvändning av antibiotika och dålig djurhållning tycks bero på en dålig balans mellan avkastningskrav och god djurhälsa, där djuren överlag är förlorare. Ett stort ansvar ligger här förstås även på alla konsumenter av animalprodukter, eftersom vi i praktiken kan välja mellan att uppmuntra lägsta pris eller bättre djurhälsa. Så länge vi väljer att konsumera enbart utifrån lägsta pris bidrar vi generellt till maximerad produktion, sämre djurskötsel och antibiotikaanvändning.

– Har man möjlighet ska man som konsument vara uppmärksam på var produkterna kommer ifrån och stödja de bönder och verksamheter som man tycket arbetar vettigt, och betala vad detta kostar. Så länge man exempelvis säljer ägg för 1 krona styck är det inte bra djurskötsel, de bör kosta åtminstone runt 3 kronor, säger Wilbert Beyer.

Även med god djurskötsel och bra förebyggande arbete kan djur bli sjuka, och även då finns möjligheter att undvika antibiotika. Det finns enligt Wilbert Beyer växtbaserade medel och även homeopatiska medel som fungerar utmärkt.

– Det finns också en EU-förordning som säger att man på ekologiska gårdar helst ska använda växtbaserade och homeopatiska medel för att undvika att använda för mycket antibiotika. Men det har Sverige satt sig emot med krav på vetenskapliga effektbevis utöver den beprövade erfarenhet som finns.

När det gäller användande av växtbaserade och homeopatiska medel betonar Wilbert Beyer att man då ska veta att man inte samtidigt kan driva exempelvis en mjölkko till maximal produktion. Då har kon inga reservkrafter som hon kan aktivera, vilket han menar är centralt i sådana behandlingar. De kan alltså inte ersätta antibiotikan rakt av utan att man också har en bra djurhållning.