Forskare vid universitetet i Sheffield, Storbritannien, kommer med en skrämmande rapport till klimatmötet i Paris, och nej, det handlar inte först och främst om antalet ppm koldioxid i atmosfären utan om följderna av ett katastrofalt jordbruk och nödvändigheten av omställning.

Under de senaste 40 åren har 1/3 av jordens brukbara odlingsyta yta eroderat bort och blivit otjänlig mark. Detta i en tid där jordens befolkning förväntas öka till 9 miljarder till år 2050.

Bakgrunden till den omfattande jorderosionen är, enligt forskarna vid The University of Sheffield’s Grantham Centre for Sustainable Futures, den intensiva odlingstakten med kontinuerlig plöjning och utarmning av jorden som resultat. Bakom det hela ligger synen på odlingsbar jord reducerad till enskilda mineraler, men detta medför, enligt Duncan Cameron, professor och delaktig i rapporten, att
“… We are creating soils that aren’t fit for anything except for holding a plant up. The soils are silting up river systems – if you look at the huge brown stain in the ocean where the Amazon deposits soil, you realise how much we are accelerating that process.”

Forskare hör inte vanligen till de ivrigaste förespråkarna av systemförändringar, därtill anses ofta för många osäkerhetsfaktorer föreligga, men forskarna vid University of Sheffield kommer med kraftiga uppmaningar till en storskalig omställning av jordbruket. Bland de föreslagna åtgärderna från rapportförfattarna finns förslag vi tidigare lyft fram som modeller för ett hållbart jordbruk (se ”Jordbruket och maten måste lyftas högst upp i klimatdiskussionerna” från 31:a juli i år), nämligen ett kretsloppsbaserat jordbruk, och återhållen konstgödsling. Och sett till hur mycket jordbruksmark som blivit obrukbar under en så relativt kort period som 40 år är det nu hög tid att ställa om.

Flera storfilmer på senare tid utgår från ett scenario där jorderosion och jordbrukshaveri gjort jorden till en ogästvänlig och öde plats. I Mad Max – Fury Road kämpar de överlevande spillrorna av mänskligheten om den lilla bördighet som finns kvar efter att ett kärnvapenkrig förvandlat jorden till en gigantisk öken, och i Interstellar skickas astronauter genom ett maskhål i rymden för att undersöka möjligheten till liv på andra platser sedan just erosion och utarmning gjort jorden infertil och obrukbar. I det sammanhanget är Duncan Camerons prognos vid första ögonkastet mer beskedlig, “You think of the dust bowl of the 1930s in North America and then you realise we are moving towards that situation if we don’t do something.” Det är å andra sidan verklighetens situation här och nu han refererar till och inte en replik i en film.
Foto: Wikimedia