Agrilus Planipennis (på engelska emerald ash borer, den har ännu inget namn på svenska) heter en vackert grönskimrande skalbaggsart med ursprung i östra Asien, vars larvstadium nästan uteslutande tillbringas innanför barken i askträd. I sitt ursprungliga utbredningsområde från östra Ryssland över norra delarna av Kina och vidare till Japan och Korea, är Emerald ash borer inte något större problem för värdträden, då dessa utvecklat motståndskraft som naturligt reglerar förekomsten av skalbaggarna.

I Nordamerika där askarna inte bär på samma motståndskraft har Emerald ash borer dock, sedan den troligen importerats från Asien tillsammans med en last träpallar på 1990-talet, utvecklats till en riktig pest som hittills skördat hundra miljoner träd.

Liksom flera andra exempel har visat genom historien, är det avsaknaden av naturliga fiender som gör att en art som avsiktligt eller av misstag importerats till helt nya miljöer plötsligt kan explodera, ibland med ödesdigra konsekvenser.

Ekologer i Nordamerika räknar med att det inom 10 år från det att en ask angripits inte kommer att finnas en levande ask kvar inom ett givet område, och att om inga effektiva motåtgärder sätts in (än så länge finns inga effektiva motåtgärder), hotar Emerald ash borer att ta kål på i princip hela Nordamerikas bestånd av ask, runt 8,7 miljarder träd.

Skadorna som uppstår då en trädsort helt eller nästan helt utplånas mäts vanligen i termer av ekonomiska förluster; dels handlar det om förlusten av virke. I fallet ask och Nordamerika är dessa förluster ändå relativt marginella, eftersom ask till skillnad från t.ex. furu och gran, aldrig utgjort ett industriellt brukbart träd. Asken är dock ett populärt stads- och parkträd, och kostnaden för att behandla, ta bort och återplantera alla döda och attackerade träd beräknas uppgå till 25 miljarder dollar. I samband med att omfattningen av askdöden i Nordamerika spred sig, fick dock forskare underlag för att undersöka ännu en aspekt av trädens försvinnande, en aspekt som kombinerar något så svårt och brett som ekonomi, ekologi och hälsa, nämligen denna: hur mycket är ett träd värt?

Genom att stat för stat jämföra hälsostatistik mellan åren 1990-2007, och sedan jämföra detta med utbredningen av Emerald ash borers framfart och askarnas död, kunde U.S. Forest Service, konstatera att dödsfall relaterade till kardiovaskulära och andningsrelaterade sjukdomar steg väsentligt i de områden där askarna försvann. Och detta till den grad att 20 000 extra dödsfall kunde konstateras under perioden.

I Kanada gjordes liknande undersökningar, varefter det konstaterades att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar, stroke och diabetes ökade i takt med att träden försvann. Efter att ha gått igenom siffrorna kunde så svaret på frågan ”hur mycket är ett träd värt” besvaras på följande sätt: för människor som lider av någon av de ovan nämnda sjukdomarna, motsvarar elva extra träd per bostadskvarter en extra inkomst om 20 000 dollar, eller att bli ett och ett halvt år yngre.

Inte nog med detta; för i en uppföljande undersökning gjord av forskare i Kanada, USA och Australien, där kvarter efter kvarter av varierande grönyta och trädplantering jämfördes med invånarnas hälsojournaler, framgick att de hälsofrämjande effekterna träden bibringar nästan uteslutande kommer från träd planterade längs gator och i tydligt synliga hagar. Träd som planterats mer oåtkomligt i parker och baksidor av hus, såg inte ut att ge någon effekt alls.

Även här uppmättes de hälsomässiga effekterna i termer av inkomstökning och längre liv: en ökning av tio träd i ett givet bostadskvarter motsvarade en inkomstökning om 10 000 dollar, och en föryngring om sju år.

Exakt vad det är hos träden som gör att vi mår bättre är oklart. Kan det vara att de renar luften åt oss, lockar oss ut i rörelse, lättar oss upp stämningsmässigt? Räcker det med att bara titta på ett träd så mår vi bättre? 1984 gjorde forskaren Roger Ulrich vid ett rehabiliteringscenter för patienter som undergått operation av gallblåsan i Pennsylvania upptäckten att patienter vars rum hade utsikt över en liten dunge städsegröna träd kunde skrivas ut i genomsnitt en dag tidigare än patienter vars i övrigt identiska rum hade fönster utan trädutsikt. Uppföljande undersökningar tycks visa på en sorts hierarkisk effekt av träd, grönområden och hälsa: en promenad i skogen gör dig friskare än utsikten av ett träd, som ändå gör dig friskare än bilden av ett träd. Någonting inom oss korresponderar med och svarar mot naturens tredimensionella geometri, dess färgdjup och sinnesintryck, och graden av påtaglighet i denna korrespondens är direkt hälsofrämjande. Om någon en dag erbjuder dig sju år och 10 000 dollar för en dunge träd bör du alltså välja träden.