Mjölkkrisen fortsätter med sänkta priser för bönderna och nedläggning av många svenska gårdar. Så behöver det inte se ut om mjölklandet Sverige satsar mer på hållbar produktion som tydlig produktkvalité, kombinerat med ökad konsumentmedvetenhet om att det måste få kosta. Annars är vi utlämnade till en världsmarknadsstyrd, volym- och prisfixerad överproduktion, ännu mer hårddrift av djur och natur och fortsatta nedläggningar.

– Man måste utgå från en idé om hur vi vill ha det med miljö, djurhållning och levande landsbygd. Utan en sådan idé lämnar vi helt ifrån oss de frågorna till andra krafter, och då blir det som det blir, säger Hans Petter Sveen, styrelseledamot i Järna Mejeri.

Fortsatt mjölkkris beror inte bara på världsmarknad

Bondeägda Arla har nyligen återigen sänkt mjölkpriset till bönderna. Många mjölkbönder går redan på knäna. Det verkar dessutom troligt att den här utvecklingen (eller avvecklingen) kommer att fortsätta. Den vanliga förklaringen idag är överproduktion pga slopade mjölkkvoter i EU, importstopp i Ryssland och vikande kinesisk marknad. Det är idel världsmarknadsrelaterade förklaringar som huvudsakligen handlar om konventionellt, dvs icke ekologiskt, producerad mjölk. Det vilar något hjälplöst över de här förklaringarna.

Men man kan också vända på hela resonemanget. Mjölköverskottet och prispressen beror inte enbart på marknadsmekanismer. En viktig bakomliggande orsak är även att mjölkproduktionen idag drivs för hårt och ensidigt utifrån maximal volym till lägsta möjliga kostnad, och på ett sätt där miljökostnaderna inte är medräknade. Det gör att vi får allt färre, större och mer högspecialiserade men mindre kretsloppsinriktade mjölkgårdar, och en ökad press på miljön, korna, priserna och bönderna.

Möjligt välja mer hållbar väg

Här kan man istället välja en annan väg som bygger på mer naturliga kretslopp, ekologi, god djurhållning och mer omsorg om kvalité. Om vi exempelvis pressar korna mindre, låter dem leva längre och äta det gräs och den klöver som de är skapta för istället för spannmål och importerat fodermedel så är det betydligt mer hållbart för miljön och klimatet. Samtidigt ger det även en annan kvalitet på mjölken. Det mest hållbara är att gården har både växtodling och djur och att man har det antal kor som motsvarar den mängd vallfoder man själv odlar på gården. Det handlar om ett naturligt kretslopp mellan växter och djur, ett kretslopp av både näringsämnen och organisk substans som behövs för att odlingsjordarna inte ska utarmas.

Det här ger en lägre produktion av mjölk räknat i volym. Men det ger å andra sidan större möjlighet för bönderna att få mer betalt för mjölken, och motverkar samtidigt mjölköverskottet. Det finns marknad för mer av den här inriktningen. Allt fler konsumenter är idag beredda att betala mer för hållbarhet som produktkvalité, vilket ofta även hänger ihop med andra produktkvalitéer. 

Järna Mejeri är ett levande bevis för att man kan gå en annan väg än den som dikteras av en volym- och prisfixerad världsmarknad. Mejeriet betalar bönderna betydligt mer för mjölkråvaran än vad som är vanligt. Idag betalar man 5,50 kronor per kilo från biodynamiska kretsloppsgårdar, att jämföra med Arlas senaste priser som ligger på cirka 2,44 kr för konventionell mjölk och cirka 4,07 för ekologisk (enligt uppgifter i Dagens Nyheter). För Järna Mejeri handlar det här om mycket mer än priset.

Samarbete kring hållbara idéer

– Mejeriägare, bönder och konsumenter behöver samarbeta om det här. Järna Mejeri har en grundläggande intention att se till att bibehålla jordbrukets bärkraftighet ekonomiskt och hållbarhetsmässigt. Vi samarbetar med bönder som har idéer om hur lantbruk ska se ut och vad som ger bra livsmedel. Avgörande är också att man når konsumenter som vill samma sak och som betalar vad det kostar. För att lyckas med det måste man berätta vad man gör och varför man gör så, och även se till att konsumenterna smakar på skillnaden.

Skulle alla mejerier och bönder kunna satsa på det?

– Fler skulle kunna det, men ett stort hinder är att det blivit något av ett dominerande mantra på livsmedelsområdet att mat inte ska kosta något. Det behövs en övergripande idé om vad som är hållbart på lång sikt, för våra barn, barnbarn och för att kommande generationer att kunna leva sina liv.

Antalet mjölkgårdar i Sverige har över längre tid halverats ungefär vart tionde år. Det fanns över 42.000 mjölkgårdar 1980, idag finns bara cirka 4.000. En expert på LRF säger i Dagens Nyheter att antalet mjölkgårdar antagligen kommer att fortsätta minska. Det genomsnittliga antalet djur per gård har enligt samma artikel tredubblats de senaste 20 åren, men den totala produktionen har minskat. Generellt kan man säga att utvecklingen i svenskt lantbruk länge har gått mot en uppdelning i specialiserade djurgårdar respektive specialiserade spannmålsgårdar. Det har lett till att kretsloppen av näringsämnen har brutits, vilket ger flera negativa konsekvenser för klimat och miljö.