Midnattsdopp och altankaffe. Plötsligt är det juli och semestertider. Det vill vi fira med några tips på läsning till hängmattan. Projektet Ytterjärna Forum har nu funnits i drygt tre år och sedan starten har vi haft över en halv miljon besök på vår sajt. Tack för att ni alltid vill diskutera, fundera, gilla och dela det vi gör. Under sommaren kommer vi att gå ned i frekvens något, men så länge kommer här våra mest lästa artiklar sedan julafton. Glad sommar!

Våra 5 mest lästa artiklar 2018:

Maria Torshall är journalist och kommunikatör med hälsa som specialitet och var tidigare chefredaktör för tidningen Hälsa. Här gästbloggar hon om bland annat sin erfarenhet av svensk sjukvård.

Kom in på trauma-bår efter en olycka – och du möts av en svärm av duktiga sjukvårdare, läkare och sköterskor som mäter, testar, frågar och undersöker. Kom in med ett misstänkt malignt melanom – och du får, efter rätt mycket tjat och remisser hit och dit, fantastisk vård på ett universitetssjukhus. Korrekt, proffsigt och (när du stridit för att få komma så långt) utan dröjsmål. En mindre påstridig patient hade fått vänta längre, med uppenbar risk för att melanomet växte ytterligare. Men, kom in som åldrig patient med stomi efter tarmcancer, visserligen pigg och vital, men med svår förstoppning – och läkaren klämmer på magen och vill skicka hem dig. Mitt i natten.

Det senaste året har jag skaffat mig mer erfarenhet av svensk sjukvård än jag önskat, både som patient och som anhörig.
Och – själva vården har varit fantastisk. Trevliga, kunniga läkare, fantastisk vårdpersonal, nästan gratis…

När svensk sjukvård funkar är den bra på riktigt. Jag vill inte vara utan den fantastiska akutsjukvården, kunnandet och proffsigheten. Sex dagar på Södersjukhuset med all tänkbar vård och smärtlindring kostade mig 600 kronor. Operationen för att laga mitt trasiga nyckelben; 100 kronor. Det är unikt.

Men unik är tyvärr också striden för att komma till vård. Mitt nyckelben låg trasigt och skavde i flera månader innan jag äntligen fick en tid för operation. Det är illa, men inte livshotande.
Läkaren som ville skicka hem en 90-åring med stomi och potentiellt livsfarlig förstoppning fick efter ett långt samtal med en orolig men beslutsam anhörig (läs mig) backa och behålla patienten på en vårdplats.
På morgonen kom en annan läkare, och gjorde en helt annan bedömning av exakt samma symtom. Patienten fick medicinsk behandling och kunde åka hem botad, men oerhört medtagen.
Vad som hänt om förstoppningen inte behandlats och tarmen spruckit vågar jag inte ens tänka på. Det hade varit livshotande – och den första läkaren är också anmäld till IVO.
Det kostade också vårdapparaten tre extra dygn av vård att inte ta patienten på allvar från början. För att nu inte ens nämna patientens lidande.

Det är många gånger inte själva vården som är fel, utan vägen till vården som blir en upplevelse som ingen ska behöva genomgå, och framför allt inte samhällets svagaste, de sjuka.

Alldeles för ofta kommer patienter inte ens till vård, de skickas hem eller ignoreras på grund av platsbrist och personalbrist.
Och det finns naturligtvis skäl till det: Vården går på knäna. Medan jag skriver detta hör jag på radion att Södersjukhuset, mitt eget hemma-sjukhus, har gått upp i stabsläge i brist på vårdplatser. Det är andra gången bara i år.

Vi svenskar blir fler och vi blir äldre och vi behöver mer vård än någonsin. Antalet sjukvårds-platser blir däremot färre.
Läget är akut, akutmottagningar och sjukhusens vårdplatser har varit underdimensionerade länge. Personalen flyr, både för att arbetsförhållandena blir allt sämre och för att de inte kan leva på sina löner. Kompetenta sjuksköterskor åker över gränsen till Norge för att dra hem en anständig lön. Och vem kan klandra dem?
De av patienterna som kan flyr också – till annan och mer effektiv vård i grannländer eller längre bort.
Mitt i detta kaos finns en utsträckt hand.
Den stavas integrativ vård och erbjuder vård och omsorg som är väl beprövad, som vi vet fungerar väl i våra grannländer och som skulle kunna fungera lika bra här som där om beslutsfattarna valde en inställning till komplementära metoder som är mindre kalla handen och mera öppet sinne.
Jag använder medvetet ordet ”komplementär”, inte ”alternativ”. För det är både och jag vill se, inte antingen eller.
Komplementär vård skulle både kunna avlasta vår hårt belastade sjukvård och vårda dem som idag inte ens får plats i vården. Det skulle spara pengar, tid och lidande.
Långt ifrån alla besök på vårdcentraler och sjukhus gäller faktiskt potentiellt livshotande tillstånd, som melanomet, förstoppningen och traumat i mina exempel ovan.
Bland de vanligaste åkommorna i primärvården är hypertoni, det vill säga högt blodtryck. För just det finns en rad komplementära metoder som saknar biverkningar, som massage och yoga.
Många besök handlar om tillstånd som kunde ha avhjälpts av friskvård innan de ens krävde sjukvård. Andra, på tok för många, handlar om bieffekter av sjukvård och mediciner.
Den första frågan en patient med misstänkt blödande magsår får svara på är inte sällan om hen använder mycket Treo. Och svaret är ofta ja.

Jag tror att vi alla kan enas om en sak: Vi vill alla leva friska så länge som möjligt. Hälsa är inte avsaknaden av sjukdom, utan känslan av att kunna leva ett helt liv, det liv vi känner oss ämnade att leva. Det som har kvalitet.
Med en mer ödmjuk och tillåtande inställning skulle fler kunna få komplementär medicin för mindre allvarliga åkommor – och frigöra vårdresurser för sådant som kräver konventionell sjukvård.
En sjukvårdspolitik och ett läkemedelsverk som förkastar traditionell kinesisk medicin, som använts i tusentals år i Kina (och nyligen fått Nobelpris), som hånar antroposofisk vård, som framgångsrikt används i närliggande länder som Tyskland och Schweiz, som förringar beprövad kunskap om kostens effekt på en rad kroniska sjukdomar – en sådan sjukvårdspolitik respekterar inte dem som faktiskt betalar för vården, det vill säga oss skattebetalare.
En sådan sjukvårdspolitik är som en drunknande som ratar en utsträckt hand, bara för att den tillhör någon som talar ett främmande språk.
Och vem skulle ens komma på tanken att göra det?

PS. Melanomet var på riktigt och är borta nu – men om patienten inte hade ilsknat till och drivit på hade det fått sitta kvar och växa till sig ett tag till medan remisserna skickades runt i en vårdapparat som delegerar till privata vårdgivare.
Det fantastiska trauma-teamet, däremot, har hyllats offentligt.

I dagarna rapporterades att Liberalerna valt Hälso – och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms län, Anna Starbrink, till partiets sjukvårdspolitiska talesperson. Hon uttalar sig i en intervju att hon siktar på posten som sjukvårdsminister, naturligtvis beroende på årets valresultat.

Anna Starbrink har under den senaste mandatperioden varit den ytterst ansvariga politikern för hur sjukvården skötts inom landstinget i Stockholms län. Hennes insatser har inte imponerat och utnämningen förvånar. De katastrofala förhållanden som uppdagats i samband med hanteringen av Nya Karolinska sjukhuset är bara toppen på ett isberg. Listan över konsekvenserna för länets patienter av de senaste årens förda politik kan göras lång.

Den 24 januari 2018 sändes en hemställan till SLLs revisionskontor med begäran om särskild granskning av Hälso- och sjukvårdsnämndens och förvaltningens hantering av de ärenden som berör Stiftelsen Vidarkliniken. Där ifrågasätts Anna Starbrinks ageranden. Vidarklinikens verksamhet utgör ett av de tydligaste exemplen på integrativ sjukvård i Sverige. Vården uppvisar påfallande goda resultat inom smärt-, stress – och utmanttningsdiagnoser samt vid rehabiltering efter påfrestande cancerbehandlingar. Vården bedrivs under läkaransvar och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. En majoritet av befolkningen efterfrågar integrativ hälso- och sjukvård och Stiftelsen Vidarkliniken är en av de få sjukhus som kan erbjuda detta idag.

Anna Starbrink har personligen tagit ställning emot integrativ vård och utnyttjar sin personliga uppfattning i sin maktutövning. Samtidigt som hon säger hon sig vara liberal och för valfrihet, visar hon tydligt för väljarna att det är Annas val som skall gälla även för alla oss andra. Det väcker frågan vad Liberalerna egentligen menar med sitt tal om valfrihet idag? Inom sjukvårdsområdet kan man i alla fall känna sig ganska säker på att det inte kommer att bli valfrihet i praktiken om Anna Starbrink får bestämma!

Sprida fördjupade kunskaper om mat som både smakar gott och är bra för miljön. Det är förhoppningen med den nya podcast som Saltå Kvarn nu startat: Laga en bättre värld. Här kommer vd Johan Ununger att träffa och samtala med spännande gäster om hur vi kan leva, äta och odla på ett mer hållbart sätt.

– Vi kommer i lugn och ro att prata mer fördjupat om viktiga saker. I en tid när allt ska sägas så väldigt kort tycker jag det är befriande. Jag föredrar det framför exempelvis twitter som jag egentligen inte tycker ger oss någonting, säger Johan Ununger.

Innehållet i podden ska ha beröring med det Saltå Kvarn gör, men inte vara direkt marknadsförande. Johan kommer att prata med personer som främst har mycket kunskaper och är duktiga på det de gör, snarare än att de är allmänt mycket kända. Nya avsnitt ska komma ungefär en gång per månad.

Första avsnittet ligger ute nu och gäst där är Lisen Sundgren, som är herbalist, receptutvecklare, författare, föreläsare och expert på ätliga vilda växter. Hon har bland annat skrivit boken Vildvuxet. I Saltå Kvarns podd berättar hon bland annat att om vi lär oss att äta några vilda växter per säsong får vi automatiskt en mer varierad kost. Lisen ger också ett recept på humus med knorr av skogens vilda växter.

I planen ligger närmast ett avsnitt om gröt och ett avsnitt med en bonde som arbetar bredare med hållbarhet än de ekologiska kraven.

Här hittar du Saltå Kvarns nya podcast Laga en bättre värld.

År 1948 fick Paul Müller Nobelpriset för upptäckten att man kan använda DDT som insektsgift. Eftersom det från början antogs att DDT var ofarligt för miljö och människor fick medlet en mycket stor användning. På tidiga DDT-förpackningar kunde man läsa följande motsägelsefulla slogan:
DDT – dödar allt, ofarligt för människor och husdjur.

Med tiden blev dock de oönskade toxikologiska effekterna av DDT-användningen allt mer uppenbara och medlets användning förbjöds i Sverige på 70-talet. Men inställningen att kemiska bekämpningsmedel kan vara mycket effektiva för att bekämpa de organismer man vill bli av med samtidigt som de är helt ofarliga för människor och miljö lever ännu.

Efter andra världskriget inleddes en ny era inom jordbruket tack vare Paul Müllers upptäckt. Utmaningar inom odlingen som tidigare lösts med biologiska metoder hittade nu allt oftare sin lösning inom kemin. Idag används omkring 150 olika kemiska substanser i det svenska jordbruket för att bekämpa ogräs, svampsjukdomar och insekter. Trots att den ekologiska arealen ökar och nu utgör 18 procent av den totala odlingsarealen så minskar inte den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel i det svenska jordbruket. Det totala antalet årliga hektardoser är lika stor idag som för 40 år sedan vilket innebär att intensiteten ökat på den krympande konventionellt odlade arealen.

Den stora användningen av kemiska substanser har många kända och sannolikt även okända negativa konsekvenser. I en studie av skånska vattendrag från år 2015 hittades i snitt mer än 10 bekämpningsmedel i varje prov. I sex av de tio undersökta vattendragen fanns en teoretiskt beräknad risk för negativ påverkan på organismerna i vattendraget och i 44 procent av proverna var summahalten högre än EU:s gränsvärde för dricksvatten – 0,5 µg/L.

Idag är glyfosat det vanligaste verksamma kemiska bekämpningsmedlet som används i Sverige. Glyfosat används främst för ogräsbekämpning på jordbruksmark på våren före grödornas uppkomst och på hösten efter skörden. Det är mest känt under varumärket Roundup som ägs av företaget Monsanto. Den årliga försäljningen uppgår till mellan 600 och 700 ton. Cirka 10 ton av dessa används i privata trädgårdar. Men nu har regeringen kommit med ett förslag som ska förbjuda kemiska växtskyddsmedel – inklusive glyfosat ¬– i privata trädgårdar.

– Vår målsättning är att införa ett nationellt förbud mot privat användning av kemiska växtskyddsmedel. Det är ett viktigt steg på väg mot en giftfri vardag, säger miljöminister Karolina Skog i ett pressmeddelande.

Det är gott och väl att regeringen vill förbjuda användningen i privata trädgårdar som ofta utförs på ett okunnigt sätt. Men det hela blir ett slag i luften när man samtidigt meddelar att man inte har för avsikt att driva på för att begränsa användningen av glyfosat i jordbruket, som av WHO har klassats som cancerframkallande. Istället väljer man att luta sig mot den europeiska kemikaliemyndighetens bedömning av glyfosat i de kommande EU-diskussionerna om växtskyddsmedlet. Det betyder att den ymniga användningen kan fortsätta inom jordbruket. Ska målet Giftfri miljö kunna nås krävs större mod från regeringen att stå emot påtryckningarna från den agrokemiska industrin.

Stiftelsen Vidarklinikens satsning på Vidar Rehab och Vidar vårdcentral kommer ur en önskan att erbjuda en vårdform och en omvårdnad i Sverige där hela människan får plats.
VI människor är ju mer än en uppsättning biologiska och fysiska funktioner. Vi oroar oss för framtiden, vi funderar över döden, vi undrar om det kan finnas en förklaring till att vi blivit sjuka och vi undrar hur vi ska sköta oss för att för att så länge som möjligt leva ett bra liv med god hälsa och fortsatt aptit på livet.
Hos oss får vi gång på gång höra att man känner sig sedd som människa, blir lyssnad på och får bli delaktig i sitt tillfrisknande. Varför är vårt uppskattade arbetssätt så provocerade och så viktigt för vissa politiker att ta avstånd ifrån? Antroposofisk medicin vilar på naturvetenskaplig grund och utförs utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Våra läkare och annan vårdpersonal är legitimerade och licensierade. All vård utförs under läkaransvar precis som i landstinget.
Vad finns det att vara rädd för? Det funderar jag ofta över.
Alldeles nyligen fick vi resultatet av en omfattande granskning som Stockholms Läns Landsting gjort av Vidar Vårdcentral. Två oberoende läkare synade var för sig journalanteckningar från 500 läkarbesök gjorda på Vidar vårdcentral under år 2016.
”Granskningen finner att vårdens kvalitet väl uppfyller de krav och riktlinjer, som styr denna typ av verksamhet”, sammanfattar man.
Slutsatsen är den jag förväntade, men vad trodde SLL?
Anna Starbrink, ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting försökte förra sommaren piska upp en helt omotiverad oro för patientsäkerheten på Vidarkliniken och plocka politiska poäng med hjälp av övertolkad rapport från Helseplan, byggd på ett 30-tal inaktuella journaler från perioden för övergången från handskrivna journaler till datoriserade.
Avtalet med SLL avslutades och vi fick avslag på en ansökan om MVC och BVC i Järna – allt med hänvisning till denna tunna Helseplanrapport.
Chefen för enheten allmän medicin på SLL, Peter Lundqvist, gick till och med ut i media och föregrep den granskning som nu är gjord av Vidar Vårdcentral, med att uttrycka att han befarade brister i patientsäkerheten i den vård vi bedriver utan att ha något underlag för sin oro.
Varför har SLL blivit så rädda efter 30 års prickfritt och förtroendefullt samarbete?
Under perioden med Anna Starbrink i ledningen för SLL har vi blivit ifrågasatta utifrån ogrundade påhopp, överdrifter och framför allt okunskap som har spridits och delats i traditionella och sociala medier. Det har haft långtgående konsekvenser för inte minst alla våra patienter, som hela tiden stått bakom oss, skrivit till politikerna, delat sina berättelser om vad Vidarkliniken betytt för dem, demonstrerat vid landstingshuset och uppvaktat politikerna.
Viljan att lyssna vare sig på dem eller oss har tyvärr inte funnits.
Peter Lundqvist, tvingas nu konstatera efter den senaste omfattande granskningen att ”Resultatet i det här fallet är väldigt bra.” Med stöd av granskningen kan vi konstatera att journalkvaliteten är bra och utifrån vad vi kan utläsa ur journalerna är det också en bra vård som bedrivs – och den bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
Tomas Karlsson på Länstidningen Södertälje, uttrycker i en ledare från den 16 sep uppfattningen att Anna Starbrinks korståg mot Vidarkliniken nu har nått till vägs ände.
Framtiden får utvisa om han har rätt, men jag har som sagt aldrig förstått vad de varit så rädda för.