2004 lämnade jag med hjälp av miljöpartiet in en motion till Stockholms kommunfullmäktige kring en idé för att intressera elever i femte klass för våra folksagor. Jag hade fem år tidigare i samband med ett projekt jag drivit i en femteklass i Stockholm kring scenisk gestaltning av en berättelse blivit chockad av barnens situation.

Jag upplevde, att den gränsade till känslomässig misär. Barnen var ovana vid att uppleva bilder och att använda fantasien för att forma situationer med varandra, att leka. De blev generade, när de uttryckte känslor. Det kändes jobbigt för dem, när ord betecknade något märkvärdigare än vardagshändelser. Djur som talade väckte motstånd. Flera detaljer av det här slaget skapade under övningarnas gång en bild av känslomässig näringsbrist, som om barnen aldrig någonsin odlade känslor inom ramarna för skolarbetet.

Jag oroades av upplevelsen och försökte så småningom hantera den genom att utveckla en ingivelse från arbetet med dessa elever på Matteusskolan. Ett allmängiltigt material, som ger barnen chansen att tillgodogöra sig vunna skatter, borde kunna vara en nyckel till deras fantasivärld. Folksagan är ett sådant material. Turneringar är barnen vana vid från idrottsvärlden. Nationalscenerna är platser, där medvetenhetssjälen frodas.

Kort sagt: Jag skulle gärna se att femteklassare landet runt ägnar en lektion i veckan under höstterminen åt att öva in en scengestaltning av en folksaga och under vårterminen spelar upp den i ädel kamp med andra femteklassers scengestaltningar av andra folksagor för att i slutet av skolåret eventuellt bli en av de tre-fyra klasser som framträder med sin folksaga – exempelvis i operans rotunda!

Det var nyfikenheten som fick mig att bli journalist – med rätt att alltid ställa frågor, även de ”dumma”, och alltid vilja veta lite mer.
Om alla dessa frågor till kända och okända har gett mig en insikt så är det denna: Ingenting skrämmer mig så mycket som tvärsäkerhet. För ingenting stänger så effektivt dörren mot utveckling som en människa som redan vet och kan allt.

För några år sedan fick jag en fråga från instagramkontot Kvinna till kvinnor: Vad var mitt motto, vilken klokskap ville jag dela med mig av till andra kvinnor?
Mina klokaste ord – till halva mänskligheten? Eller, mer realistiskt, till den lilla del av mänskligheten som följer Kvinna till kvinna via instagram. Hur väljer man sina ord då?

Det där med att välja ett enda budskap gränsar till den där tvärsäkerheten som jag ogillar, så jag tvekade, trots att en mening egentligen dök upp i huvudet direkt. När jag hade smakat på den (och andra) ett tag så gjorde jag som jag faktiskt ganska ofta gör – jag backade tillbaka till vad magen, instinkten, hade sagt från början.

En klok väninna sa en gång att det vi så gärna kallar vår magkänsla – eller vår intuition – i själva verket är vår samlade erfarenhet. Så typiskt kvinnligt att kalla det magkänsla, enades vi. Liksom ödmjukt och till intet förpliktigande, ”jag bara känner så, i magen”.
Erfarenhet, ordet, tar plats, och kräver utrymme och respekt. Erfarenheten talar med myndig stämma medan magkänslan tassar fram och försiktigt ber om att få bli lyssnad på.
Jag backade mitt mentala band, tog kraft ur min samlade, drygt 50-åriga livserfarenhet och svarade med vad jag inbillade mig var myndiga knapptryckningar på instagram och skrev:

”Var snäll – för snällhet smittar. Men var aldrig så snäll mot andra att du glömmer att också vara snäll mot dig själv.”

Så. Där var det. Min klokskap. Och i all sin enkelhet kan jag verkligen stå för den när jag tittar på den flera år senare.

Smitta är ju inte ett ord som vi normalt förknippar med något positivt, men tänk efter: Den snällhet du får fortplantar sig i snällhet som du visar andra. Det är lättare att bemöta en främling med medmänsklig vänlighet om du just fått ett leende av en annan människa, främling eller vän.
Naturligtvis gäller även det motsatta – aggressivitet föder aggressivitet, men det är det väl ingen som tvekar om?

Moder Teresa ska ha sagt:
”Om du är snäll kan människor anklaga dig för att ha dolda motiv. Var snäll ändå.”
(If you are kind, people may accuse you of ulterior motives. Be kind anyway.)

Just det där är jag tvärsäker på. Annars är som sagt just tvärsäkerhet något jag skyggar inför.

Några av mina viktigaste erfarenheter är sådana som jag aldrig bad som, inte önskade eller förväntade mig – och inte heller uppskattade när de kom. Jag är helt säker på att jag inte är ensam om det. Ofta är det ju precis så vi får de erfarenheter som gör de djupaste spåren i våra inre, de som formar oss mest och gör oss ödmjuka.

Jag är stolt och glad att få uppdraget att vara redaktör för Ytterjärna Forum. Det är en ära att få fortsätta samhällsprojektet som den här sajten är, tillsammans med övriga i redaktionsrådet.
Låt oss hjälpas åt att hålla den nyfikna, öppensinnade och vänliga fanan högt, här på sajten och på facebook.

Den senaste månaden har nedläggningen av Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab uppmärksammats i både lokalpress och riksmedier. Många namnkunniga debattörer och engagerade vänner har ställt upp till försvar för både kliniken och den integrativa medicinens framtid i vårt land och ser med oro på utvecklingen.

Den politiska redaktören Tomas Karlsson ledare ”Nedläggningen av Vidar Rehab – enfaldens triumf” i LänsTidningen, Södertälje (LT) den 6 mars blev starten på den debatt som nu pågått i veckor och där förmodligen sista ordet ännu inte är sagt.

Tomas Karlsson gick i sin ledare hårt åt Anna Starbrink och påminner läsarna om alla de forskningsstudier som gjorts under de dryga 30 år som Vidarkliniken/Vidar Rehab har funnits och som samtliga pekar på utmärkta resultat. Han påminner om nöjda patienter och anhöriga, men konstaterar att hälso- och sjukvårdsregionrådet Anna Starbrink – trots att det finns gott om belägg för motsatsen – fortsatt påstår att Vidar Rehab inte uppfyller de krav som ställs på medicinsk kvalitet, säkerhet och vetenskaplig evidens.

Anna Starbrink försökte ge svar på tal några dagar senare genom att skylla ifrån sig på bland annat Socialstyrelsen Trots att hon för inte så länge sedan i en intervju i LT meddelade: ”Vi kommer aldrig att upphandla antroposofisk medicin så länge jag är hälso- och sjukvårdslandstingsråd”, hävdar hon nu att hennes personliga preferenser inte varit avgörande för beslutet.

Mot bättre vetande låtsas hon återigen att vi inte uppfyllt avtalens krav – vilket inte någon annan än hon personligen har hävdat. Det står inte att läsa i någon av de granskningar som hon hänvisar till – varken den av henne själv beställda granskningen från Helseplan 2016, revisionsbyrån Ernst Youngs granskning eller den granskning Region Skåne gjorde 2017.

Anna Starbrinks inlägg fick Per Granstedt (C), samhällsanalytiker och tidigare riksdagsledamot, att ilskna till och ge sig in i debatten under rubriken ”Stängningen av Vidar Rehab – ett liberalt haveri”

Per Granstedt tar utgångspunkt i sveken mot liberala löften om valfri vård. Han påminner om Anna Starbrinks uttalade personliga hållning och menar att de politiska direktiven var kristallklara. Han ser en återgång till 1950- och 60-talens förmyndarsamhälle där staten visste bäst vilken vård medborgarna skulle ha.

Robert Hahn, läkare och forskare vid Södertälje sjukhus, lyfter några dagar senare den roll medlemmar i föreningen (sekten?) Vetenskap och Folkbildning har i att aktivt motverka allt som har med alternativa vårdmetoder att göra. Ett av deras uttalade mål har också varit att antroposofin ska försvinna och en handfull av deras medlemmar har återkommande sett till att i media sprida lögner och befästa fördomar om våra verksamheter.

”VoF har bara ett par tusen medlemmar, men har god hand med media, som aldrig har förstått att detta är en ideologisk påtryckargrupp utan vetenskaplig verksamhet”, skriver Robert Hahn.

VoF var inte sena med sitt svar genom sin ordförande, civilekonomen Pontus Böckman, som utan att skämmas hävdar att Vidarkliniken misslyckats med att uppvisa resultat vad gäller de antroposofiska behandlingar som utförts. Man häpnar.

Men han får svar på tal. Ursula Flatters, läkare och styrelseledamot i Stiftelsen Vidarkliniken påtalade i LT de goda resultat vi ser från de forskningsprojekt som utförts på sjukhuset och som också publicerats i välrenommerade forskningstidskrifter efter sedvanlig granskning. Företrädare för VoF ”tror” dock inte på dessa och framställer gärna sig själva som ”experter”, trots att de flesta som debatterar dessa frågor från VoF:s håll inte har någon medicinsk bakgrund.

Dagens Nyheter

Frågan om den integrativa medicinens framtid och nedläggningen av Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab har även debatterats i riksmedierna.

Kjell Asplunds utredning om komplementär och alternativ medicin presenterade sitt delbetänkande på DN Debatt den 28 mars under rubriken ”Vårdpersonal måste kunna mer om alternativ medicin”

Här finns ett flertal förslag som har till syfte att förbättra situationen för vårdsökande som idag har små möjligheter att hitta tillförlitlig information om de olika metoderna. Förslagen är bra, men anslaget är brett och de komplementära metoder, som t ex antroposofisk hälso- och sjukvård, som har god evidens och redan idag kombinerar skolmedicin med särskilt utvecklade terapier, kan lätt blandas ihop med mer oseriösa och mindre beforskade metoder. Vi avvaktar slutbetänkandet innan vi uttalar oss mer än så.

Dagens Samhälle

I Dagens Samhälle har en grupp namnkunniga skribenter och vårddebattörer samt före detta patienter på Vidarklinikens sjukhus också skrivit en debattartikel med utgångspunkt ifrån patientperspektivet under rubriken ”Inrätta en professur i integrativ medicin” 

Här tar man upp de senaste forskningsresultaten liksom patientperspektivet och uttrycker en oro för att Kjell Asplunds utredning inte ska föra frågan framåt och att de som söker den integrativa vårdformen ska tvingas söka vård utomlands. Deras lösning är att höja kompetensen inom området och satsa på en professur i integrativ medicin och dessutom skapa skapa ett centrum för integrativ medicin, enligt amerikansk modell, med uppgift att kunskapsutveckla och kvalitetssäkra andra evidensbaserade integrativa vårdformer som antroposofisk hälso-och sjukvård, kiropraktik och osteopati. I USA har det visat sig mycket värdefullt.

Aftonbladet

I Aftonbladet fick vi också starkt stöd för vår sak av en modig grupp tillskyndare i form av Malin Berghagen, Karin Björkegren-Jones, Sarah Dawn Finer, Marianne Goldman med fler.

Rubriken var ”Vi skambeläggs för att vi vill ha annan vård” och debattörerna menade att nedläggningen av Vidarkliniken sjukhus är det senaste politiska sveket mot folkviljan. Deras stöd för vår verksamhet betyder mycket för både oss och våra duktiga medarbetare i den situation vi befinner oss.

Vi välkomnar debatten och känner stor tacksamhet till alla som vill verka för att föra frågan om den evidensbaserade integrativa medicinen framåt.

Skolledare har börjat tala om hållbarhet, ekologisk och giftfritt. Och Sveriges riksdag planerar en lag om mobilfria skolor. Det verkar helt enkelt finnas en strävan efter att alla barn ska få det lite mer som mina barn alltid haft det i waldorfskolan.

Det plingar till i telefonen. Min snart 18-åriga dotter säger att hon är sugen på guldsoppa med örter som gurkmeja och ingefära. Helst serverat med nybakat surdegsbröd och syrade grönsaker. Mat värdig vilken hälsotidning som helst – men det här är ett recept från barnens gamla waldorfförskola.

När en vanlig skola inför vegetarisk måndag blir det en riksnyhet. Men waldorfskolor är faktiskt de som på riktigt varit avant gardet. Vegetariskt, ekologiskt, ägg från de egna höns och honung från egen biodling är så naturligt att ingen ens pratat om det utåt.

I waldorfskolor lagar man inte bara mat. Man lagar också saker. Med nål och tråd eller fil och lim. När alla började prata om hållbarhet och det blev på modet att giftsanera skolor behövde waldorfpedagogerna knappt lyfta blicken. Plastleksaker och miljögifter skulle aldrig ha kommit innanför tröskeln i en värld som alltid doftat naturligt av såpa, ull och lavendel.

Jämställdhet är också viktigt. När en genusforskare besökte en waldorfförskola upplevde hon först väldigt tydliga könsroller – tills hon upptäckte att det var hon själv som hade sett fel på vilka barn som var flickor och pojkar.

En harmonisk arkitektur och färgsättning är också centralt i pedagogiken.

– När omgivningen är vacker vill barnen naturligt vara rädda om miljön, förklarade en lärare för mig.

Det finns en helhetssyn, med så många olika bra saker att tilltalas av, att det inte är så konstigt familjer från vitt skilda samhällsklasser och kulturer samlas i skolorna. Det är bland annat populärt bland high-tech-arbetande föräldrar i Silicon Valley att sätta barnen i waldorfskola. Även om de anser att IT är bra bedömer de att skärmar bör användas med måtta medan hjärnan utvecklas. De allra flesta pedagoger jag vet införde mobilförbud långt innan någon politiker ens närmat sig frågan.

Waldorfskolor inger ofta en snäll och trygg känsla där barn gärna leker riddare och drakar till högt upp i åldrarna. Men när det en dag kändes rökdoft i skolan var det en ny elev som trodde att någon hade tänt eld på en papperskorg, precis som det hänt på hennes förra skola.

– Ingen fara, det är bara treorna som växtfärgar garn, lugnade hennes kompisar som själva hade gjort samma sak för några år sedan.

För mig är det omöjligt att inte prata om alla dessa sinnenas upplevelser. Det är därför inte så konstigt att den vanligaste frågan jag får är om ”barnen verkligen lär sig något också?” Jag tror att de lär sig mer!

Kunskapskraven är desamma som i alla Sveriges skolor. En skillnad med waldorf är att de olika sinnena inkluderas i all undervisning. Helt i linje med modern minnesforskning som säger att ju fler minnen som kan kopplas till information man har i hjärnan desto lättare är det att använda sig av kunskapen. Gymnasieelever på naturprogrammet arbetar alltså inte bara med derivat och fysikformler utan får dessutom göra eurytmi och måla med flödande färger. Waldorfpedagogiken genomförs i en rytm som eftersträvar balans. Mellan yin och yang, den högra och vänstra hjärnhalvan eller som jag hört waldorfpedagoger själva uttrycka sig:

– En människa behöver både in- och utandning.

Waldorfpedagogiken har alltså utan att skryta om det varit först med att hantera en rad av dagens utmaningar. Och trots sin tidlöshet har den kanske aldrig legat mer rätt i tiden.

Efter 33 års verksamhet stänger vi nu, med sorg i hjärtat, Vidarkliniken/Vidar Rehab, Nordens enda integrativa sjukhus.

Vitsorden från våra patienter har varit på topp och när landstingsavtalen hotades skickade över 20 000 patienter, anhöriga och andra vänner till kliniken, mail till politikerna i Stockholms Läns Landsting för att uttrycka sitt stöd för vår verksamhet.
Det hjälpte inte och nu ger vi upp. Huvuddelen av vår verksamhet stängdes 1 mars och resten avvecklas i steg med slutdatum 18 september.

Skillnaden ligger i människosynen

Stängningen av Vidarkliniken innebär att möjligheterna för patienter att välja den läkarkontrollerade internationellt etablerade integrativa antroposofiska vårdformen i Sverige i princip omöjliggörs.

Vår skickliga och uppskattade personal har utgjorts av legitimerade läkare och sjuksköterskor, med samma kompetens som inom den gängse sjukvården, men med vidareutbildning inom antroposofisk hälso- och sjukvård, liksom av legitimerade terapeuter och andra experter inom denna vårdform. Antroposofisk hälso- och sjukvård vilar liksom skolmedicinen på naturvetenskaplig grund och utövas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Skillnaden är en människosyn där även livssituation och existentiella frågor bearbetas i samband med svåra sjukdomstillstånd och där fokus ligger på att stärka det friska s k salutogenes. Terapierna är ofta taktila och läkemedlen till för att förstärka kroppens eget försvar.

Vidarkliniken/Vidar Rehab har följt svensk lagstiftning, uppfyllt våra avtal, levererat goda forskningsresultat och våra patienter är enligt landstingets egna mätinstrument genomgående mycket nöjda. Trots detta har vår verksamhet varit omstridd sedan start.

Bakgrunden är okunnighet och rädsla hos beslutsfattare, som framför allt i Stockholms Läns Landsting, som under förnedrande former såg till huvuddelen av avtalen med Vidarkliniken sades upp för ett par år sedan. Politiker och tjänstemän svek när det gällde en av de mest älskade vårdinrättningarna i Sverige.

Studie på smärtpatienter

EU:s krav på Sverige att hitta en rimlig lösning för de komplementära antroposofiska naturläkemedlen blev spiken i kistan. Detta trots att dessa läkemedel under mer än 90 års användning i Sverige, Europa och övriga världen har visat sig både patientsäkra och fungera väl.

I Tyskland, Schweiz och Frankrike, liksom i ett stort antal andra länder har 100 000-tals patienter istället blivit hjälpa av både de antroposofiska läkemedlen och övriga terapier som ingår i den integrativa antroposofiska hälso – och sjukvården.

Omfattande forskning har också bedrivits i Sverige och utomlands och de resultat som kommit fram har varit både anmärkningsvärt positiva och övertygande.

I dagarna publicerades en forskningsrapport i den vetenskapliga tidskriften Journal of Alternative and Complementary Medicine, som visar hur smärt – och stresspatienter i anslutning till vård på Vidarkliniken förbättrade sin arbetsförmåga och minskade sin sjukskrivning. Studien är en jämförande registerstudie där två grupper av patienter med överensstämmande problematik togs om hand på Vidarkliniken respektive i landstingets vård. Arbetsförmåga och sjukskrivning kontrollerades ett år före behandling, liksom ett, respektive två år, efter vårdtidens slut. Vidarklinikens patienter hade genomgående ett sämre utgångsläge och mer komplexa tillstånd än landstingets patienter, men kom ändå snabbt tillbaka i arbete. Motsvarande patienter i den offentliga vården förbättrade också sin arbetsförmåga, men inte lika uttalat.

Studier har tidigare publicerats som pekar på signifikant ökad livskvalitet och minskad läkemedelsanvändning efter vård för stressrelaterad ohälsa på Vidarkliniken.

En annan studie visade att efter integrativ vård mot smärta på Vidarkliniken halverades förskrivningen av smärtläkemedel, medan patienter i vanlig sjukvård däremot nästan dubblerade sin användning. Studien publicerades i PLOS One, en internationell vetenskaplig tidskrift med högt anseende.

Den integrativa medicinen, även kallad KAM (Komplementär Alternativ Medicin) beskylls av kritiker för att vara ovetenskaplig, men när termen används internationellt avses utveckling och integration av evidensbaserad kunskap från olika alternativa medicinska traditioner som komplement till den etablerade medicinen. Antroposofisk hälso- och sjukvård faller under begreppet integrativ medicin liksom akupunktur, kiropraktik, osteopati etc. Stora folksjukdomar och kroniska sjukdomar, som är utbredda folkhälsoproblem, anses generellt ha mycket positivt att hämta från den integrativa vården. Ökade kostnader för sjukfrånvaro samt läkemedelsskador på 10-20 miljarder årligen bara i Sverige enligt Svensk apoteksförening, borde motivera en satsning på integrativa modeller som uppenbarligen fungerar.

Sverige har mycket att lära av Norge, som på senare tid öppnat för samverkan mellan företrädare för skolmedicinen och komplementära terapier. Politiskt ville man möta den norska befolkningens önskemål om att få tillgång till komplementära behandlingar även inom den vanliga vården. En kommitté med stor bredd tillsattes. Förutom läkare och sjuksköterskor deltog specialister inom komplementära metoder, farmaceuter, forskare, antropologer, sociologer, statsvetare etc. Specialisterna fick bl a som uppgift att sätta sig in i de olika områden som de själva inte sedan tidigare hade kompetens om. Utredningen utvecklades till en utbildning och bidrog till att man kunde komma fram till ett nästan enhälligt förslag till Stortinget om hur man skulle gå till väga för att öppna upp mer för komplementära metoder i vården.

Omfattande efterfrågan

Efterfrågan på KAM är omfattande och ser relativt lika ut i de länder vi har kunskap om. I Tyskland och Frankrike uppger cirka 75 procent av befolkningen att man prövat på någon form av kompletterande terapier eller läkemedel. I Schweiz är motsvarande siffra 90 procent! I dessa länder är möjligheterna att välja dessa vårdformer väl tillgodosedda. I Sverige är efterfrågan enligt en NOVUS- undersökning 2015 i princip lika stor (67 procent skulle uppskatta om deras läkare hade kunskap om komplementär medicin. Siffran för kvinnorna var hela 76 procent), men valmöjligheterna är snart helt borta.

I kontrast till den politiska utvecklingen visar en NOVUS-undersökning från förra sommaren att 47 procent av våra svenska allmänläkare är positiva till komplementär vård och 39 procent skulle gärna vilja erbjuda sina patienter denna möjlighet. 65 procent tror att deras patienter skulle uppskatta om deras läkare hade utbildning inom detta område. 4 av 10 läkare får frågor från sina patienter varje vecka om komplementära terapier och 6 av 10 får det minst en gång i månaden.

Stor okunskap hos makthavare

En opinionsbildande kraft i Sverige som är starkt bidragande till det negativa och aggressiva debattklimat som härskar i denna fråga är ett antal medlemmar från Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), som utgör en svensk gren av den internationella skeptikerrörelsen. De senaste åren har företrädare för organisationen – som uppträder i privata roller – gått till hårda angrepp mot personer, verksamheter och grupper som företräder den integrativa medicinen – i debattartiklar, genom medverkande i TV och radio, diskussioner i webbforum, egna podcasts och tidskrifter, och genom att systematiskt redigera och kontrollera faktaposter som man uppfattar som motståndare på svenska Wikipedia. VoFs företrädare har vunnit gehör inte minst hos makthavare. Vidarkliniken har felaktigt, och trots tydliga dementier, i media beskyllts för att vara mässlingsivrare och vaccinationsmotstånd och, anklagats för att ägna oss åt pseudovetenskap och kvacksalveri och företräda en rakt igenom homeopatisk läkemedelsfilosofi. Den handfull personer som engagerat sig i den debatt som förts i Sverige de senaste åren kring integrativ medicin kan med rätta konstatera att de lyckats.

Slutsatserna från utredningen om den integrativa medicinens framtid i Sverige¹⁾ läggs nu på regeringen bord efter två års arbete. Konkreta förslag som för frågan framåt ser ut att saknas. Medan Norge och flertalet länder i Europa, liksom WHO, anser att samverkan mellan så kallad skolmedicin och olika komplementära terapier är ett område som hör framtiden till, vågar Sverige inte satsa.

1) ”Ökat patientinflytande och patientsäkerhet inom annan vård och behandling än den som bedrivs inom den etablerade vården Dir. 2017:43”,