Att bjuda sina vänner på middag har blivit en alltmer komplicerad historia. Anna är vegetarian, Ulf är vegan, Anders äter enligt 5:2 och fastar idag, Lisa äter inte gluten och Åsa tål inte laktos. Vi har nog aldrig haft ett så komplicerat förhållande till mat som nu.

Förr i tiden kunde man på sin höjd ha en gäst som bantade. Men idag är vi många som har gjort ätandet till en ideologi som utgör en viktig del av vår identitet. Med detta följer självklart mycket positivt men det finns också ett ångestfyllt drag när många födoämnen upplevs som ett hot. Dessutom är det nog än fler som känner att de borde följa en diet men som ändå äter som de alltid gjort – något som också kan vara ångestskapande.

Men för alla som önskar ett insiktsfullt och mer avslappnat förhållningssätt till mat finns inspiration att hämta. En källa är min personliga favorit, den amerikanske journalisten Michael Pollan som bland annat skrivit boken Till Matens Försvar. Med några få ord slår han fast hur han tycker att vi borde förhålla oss till mat:

• Ät mat.
• I måttliga mängder.
• Huvudsakligen från växtriket.

De två senare råden är enkla att förstå men vad menar han egentligen med Ät mat? Är inte allt vi äter mat i någon mening? Nej, Michael Pollan lyfter fram ett antal grundläggande kännetecken på sådant vi kan kalla mat. Här är några exempel:

– Ät ingenting som din mormors mor inte skulle betrakta som mat.
Tänk dig att du står med din mormors mor framför mejerihyllan. Hon tar upp en kartong med fruktyoghurt i små portionsburkar – och hon har ingen aning om vad det kan vara. Är det mat eller kanske tandkräm? Även om du skulle förklara för henne att det är yoghurt med frukt i så skulle ändå innehållsförteckningen få henne att tvivla. Vilket leder till nästa kännetecken.

– Ät ingenting med ingredienser som du inte kan uttala.
Även om tillsatser i maten inte med nödvändighet är skadliga så är det ändå ett säkert tecken på att maten har processats och förändrats. Den har övergått från att vara mat till att bli en matprodukt. Och därmed är den inte längre att betrakta som mat enligt Michael Pollan. Ett av problemen med alla tillsatser är att de lurar kroppen. De konstgjorda färgerna och smakerna gäckar våra sinnen som vi är beroende av för att värdera ny mat och förbereda kroppen på att ta hand om den.

– Ät ingenting som inte kan ruttna.
Det här är ett råd som är starkt besläktat med det föregående. Tillsatser och processandet av våra livsmedel har skapat mat som potentiellt aldrig härsknar eller ruttnar vilket annars är en naturlig process och hjälp att avgöra om maten är färsk.

Om fler valde att följa Michael Pollans till synes enkla råd så är jag övertygad om att folkhälsan skulle förbättrats men inte bara det även dietångesten skulle mildras väsentligt. Det som är särskilt tilltalande med hans råd är att de tar utgångspunkt i sådant som vi kan se och förstå – det i en tid när så många av alla dieter bygger på sådant vi aldrig har sett, vare sig det är kolhydrater, gluten eller glykemiskt index.

Foto: Erik Olsson