Människor har i alla tider försökt att underlätta sina liv med hjälp av teknik. Medan det förr främst handlade om hjälpmedel som kunde betraktas som en vidare utveckling av människans kropp som olika verktyg och färdmedel, så har den senare datatekniska utvecklingen skapat en ny dimension med nya möjligheter, risker och begränsningar.

Under mitt arbete som läkare, inom barn- och ungdomsmedicin samt barn- och ungdomspsykiatri, har jag mött barn vars liv har påverkats av tekniken, på både gott och ont. Från barn som flytt från sina hemländer och där mobiltelefonen varit deras enda sätt att hålla kontakt med sin familj som splittrats och där tekniken verkligen varit deras tjänare i livet, viktigare än någonting annat. Till barn som vuxit upp i Sverige och där till exempel dataspelandet och sociala medier har påverkat deras liv på ett helt annat sätt, med inte sällan konsekvenser som ångest, depression och osäkerhet i sociala situationer.

Det kan vara en svår balansgång mellan att ha tekniken som ens tjänare eller härskare.

Från fysisk närvaro till kroppsbefriad kommunikation

Möjligheten att blixtsnabbt överföra information i princip när som helst och var som helst över hela världen har totalt förändrat människans sätt att kommunicera på. Från att fysisk närvaro var en förutsättning för samtal och kontakt genom blickar, ord, beröring till att kommunikationen idag kan vara i princip befriad från direkta personliga sinnesintryck av andra människor.

För unga människor har det alltid funnits ett stort behov av kommunikation, samspel och sociala kontakter. Men aldrig förr har de haft ett så stort kontaktnät som inte bara spänner över den närmaste kompiskretsen, utan långt utöver, till människor som de aldrig ens har mött.

Kunskap har blivit ett föremål för information via internet och kräver inte längre en färdighet som har uppnåtts genom fördjupning och övning. Färdighet är numera en fråga om att behärska teknologin för att så snabbt som möjligt uppnå resultat vare sig det är inom kommunikation, underhållning eller information.

Denna acceleration i livet följer inte människans fysiologiska rytmer och lagbundenheter. Den har sitt ursprung i en växande föreställning att livet är en kort resa med begränsat tid och var det gäller att hinna med så mycket som möjligt.

Men barn upplever oftast att livet är oändligt. Livet finns i nuet och har inga andra krav än närvaro. Det finns ett medfött och ursprungligt behov av att knyta an till andra människor, känna sig nära och uppskattad, lära sig färdigheter med hela kroppen och känna sig lyckad och stolt.

Att uppleva tidspress medför stress och olust och sätter spår i kroppens fysiologiska processer och påverkar även psykets grundläggande funktioner, att tänka och minnas, känna och vilja.

Det skapas även en konstant oro och stress av att kontinuerligt jämföra sig med andra på sociala medier. Det blir svårt att vara tillfreds med sig själv och hitta ett lugn inom sig.

I mitt arbete möter jag även de förödande och destruktiva konsekvenser det kan få när naturliga mänskliga frågor och behov som att duga, prestera och tävla får sin plattform i sociala medier. Där kan de lätt bli till ett instrument för att skaffa sig övertag över- eller förnedra andra.

Ska man ge mindre barn en ipad?

Surfplattor till barn i förskoleåldern utvecklar visserligen barnens förmåga att använda sig av teknikens möjligheter, men en surfplatta ger inte de möjligheter till att vara nyskapande och kreativ i hela sin omgivning som ett litet barn har ett naturligt behov av. Möjligheterna till detta begränsas av den virtuella verkligheten på skärmen. Kroppens rörelser reduceras till fingerrörelser och sinnesintrycken begränsas till syn-och hörselintryck medan kroppsliga upplevelser som kommer från beröring, balans och rörelse är närmast frånvarande. Detta kan leda till en ensidighet i verklighetsupplevelsen och kan på sikt även påverka barnets trygga och självklara förhållande till sin omgivning.

Givetvis beror detta på tiden som tillbringas bakom skärmen men erfarenheten visar att många barn har en tendens till att välja skärmen och fastna framför den. Den roll tekniken kan spela i en ung människas liv beror på hur medvetet den hanteras av de vuxna och hur livet ser ut i övrigt.

Både tjänare och härskare

Att ensidigt fördöma tekniken som en risk för barns utveckling är lika fel som att hävda att den är en nödvändighet för barnets utveckling. Den är en del av verkligheten i vår tid och har potential till att bli vår tjänare men även att härska över våra liv och till och med göra oss sjuka. Den är såpass avancerad och fascinerande att den kan få oss till att tro att den kan mer än människan. Den kan faktiskt härma och överträffa väsentliga mänskliga färdigheter som minne och kombination. Men där ligger också dess begränsningar.

För utan ett rikt utvecklat känsloliv som grundlag för vår moral och våra värderingar, våra beslut och handlingar kan den inte mera än just minnas och kombinera.

Men kan den bidra till att utveckla en ung människas omdöme, fantasi och skaparglädje?

Ja, i viss mån kan den det. Möjligheten att snabbt få tillgång till information, till spel som övar minnet och fantasi samt kontakt med andra via nätet är stimulerande. Men mänsklig utveckling är mera än det. Den bygger på att alla sinnen, känslor och hela kroppen tas i bruk på ett varierat sätt som erbjuder erfarenheter från hela verkligheten. Direkta mänskliga kontakter samt fysiska och mentala utmaningar som kräver uthållighet och övande är därför högst centrala och kan aldrig ersättas.