Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.

Jag brukar svara ungefär så här: Många ungdomar kommer till oss när det är kris, och detta trots alla människor som är engagerade i deras liv, i form av speciallärare, psykolog, kurator osv. Faktum är att krisen beror sällan på att det saknas insatser från samhällets sida, utan på att dessa ungdomar har kommit vilse i livet. Grundläggande är att de inte längre vet vem de är, vad de vill och framförallt vet de inte längre vilka förväntningar omvärlden har på dem. De möter många krav, som de varken förstår eller kan relatera sig till. Världen har helt enkelt blivit obegriplig för dem. De har ramlat ur sitt sammanhang.

Vad gör vi då när dessa ungdomar kommer till oss? Utöver att återknyta till en normal livsrytm som att sova på natten och äta mat på bestämda tider, är det viktigaste för oss att ge ungdomarna möjlighet att göra halt. Vi låter dem helt enkelt ta en paus så att de hinner komma i kapp sig själva. Detta betyder inte att vi är helt kravlösa (långt därifrån) men vi ägnar all vår energi åt att aktivt låta ungdomarna bottna i sig själva. Det ger möjlighet att få känna igen vem de är och vad de vill, utan allt för mycket yttre krav.

Denna process brukar vara olika lång för olika ungdomar men till slut, efter några månader eller ibland några år, så händer det! Den som är ständigt aktuell på olika behandlingsmöten, den som vållar så mycket huvudbry, den som ständigt hamnar i konflikt med andra, slutar undan för undan att ”höra av sig”. Efter ett tag undrar man dessutom vad det var som var problemet egentligen…

Lyckan är svårfångad och det har skrivits hyllmeter om konsten att bli lycklig. Att det behövs ett visst mått av materiellt välstånd, t.ex. att de grundläggande materiella behoven av mat, kläder och bostad är tillfredsställda, för att kunna uppleva lyckan, är oomstritt. Lika oomstritt är att ett överflöd av materiella tillgångar inte automatiskt leder till en högre lyckoupplevelse, snarare tvärtom…

Jag är övertygad om att lyckan framförallt handlar om förmågan att leva ett förnöjsamt liv, att lära känna sig själv och utgå ifrån de förutsättningar som livet har tilldelat oss. Jag är oändligt tacksam att ha ett arbete som ger mig möjlighet att, så gott som dagligen, få detta bekräftat. Vilken förmån är det inte att återkommande få uppleva hur en ungdom kan få ordning i sitt ”inre kaos” och få tag i sig själv! Att gång på gång få uppleva att lyckan, det är att bottna i sig själv, att bli vän med sig själv, att hitta det man tycker om att göra och finna sin väg i livet. Naturligtvis är förutsättningarna olika för alla (och våra ungdomar och vuxna vittnar om detta) men i grund och botten är förmånen att leva ett rikt och lyckligt liv förunnad alla, under förutsättning att man ges chansen att lära känna sig själv och ”växa in” i sig själv. Ett rikt och lyckligt liv börjar där.

Text: Gérard Lartaud, Saltå By