Yoghurtkultur och västerländsk kultur, matkultur och jordkultur.

Den första tanken som kom upp när jag fick frågan vad kultur är för mig, var yoghurtkulturer! Alltså kulturen man tillsätter för att göra mjölk till yoghurt. Nästa tanke var den västerländska kulturen som snabbt breder ut sig över världen och som Sverige redan är en del av – en kultur som inte är uthållig utan handlar om att tjäna pengar och tyvärr därför också alltför ofta producerar dålig kvalitet.

Vi har vant oss vid äckliga produkter med tillsatser. Eftersom det är det som det finns mest av.

Att vilja ha kvar urgammal kunskap om konservering och matlagning är inte för mig bakåtsträvande. Inte heller att stötta och arbeta för en lokal fröhandel och lokal produktion. För mig är det äkta.

Det viktiga är att människor får tillbaka kunskapen. Hur var det man gjorde saft utan konserveringsmedel? Hur kan man få grönsaker och frukt att hålla hela vintern? Rökning, torkning, konservering, omvandling av mjölk till ost och yoghurt… listan är lång och allt är urgammal fantastisk kultur som vi bör ta vara på.

Tänk om vi skulle komma till förståelse för, och uppskattning av matproduktion, igen – att det är kvaliteten och inte priset, som är det viktiga. Genom att som konsument köpa billig mat flyttar man över problemen till någon annan. Det är inte billigare med billig mat i det stora hela. Det är bara du, där och då, som inte behöver betala.

I vår kultur har är vi inte vana att betala det maten kostar. Vi tänker att det är dyrt, men vi tänker inte längre. Hur mycket arbete som ligger bakom – först i produktionen sedan vidare i alla olika led fram till butiken – har vi glömt.

En tjusig Stockholms dam kom fram till mig när jag stod och sålde Skilleby Trädgårds biodynamiska grönsaker på Bondens egen marknad på Södermalm och utbrast ”Oj den här var dyr, kan jag få den billigare?”. Jag kommer inte ihåg exakt vad priset var och vad hon ville ha, men det spelar ingen roll. Här gick vi direkt från bonde till konsument vilket betyder att det var billigare än i butik, eftersom det mellanledet inte behövde sin del av kakan.

Första instinkten var att riva ifrån henne produkten och dunka ned henne till botten av hennes höga klackar. Herregud! Vad var det hon inte förstod? Här har man slitit häcken av sig och stått i spöregn och brännande sol. Man har frusit, man har svettats, man har varit skitig och undrat om man någonsin kommer bli ren igen. Man har fått till en bra kompost och förberett jorden genom plöjning, harvning, bäddbyggande osv, osv. Man har sått och vattnat, rensat och sorterat när det äntligen vuxit lite. Preparerat och planterat. Vattnat och rensat ogräs tusen gånger om. De grödor som inte blivit sjuka, torkat ut, drunknat eller blivit uppätna av insekter eller andra djur har man kunnat sälja till konsumenterna. Eller vänta lite. De måste även skördas och tvättas, sorteras och fixas till så att de ser ut som den prototyp som konsumenten förväntar sig. En gurka får inte vara böjd, en banan får inte vara rak och om äpplet eller potatisen är för stor eller för liten går det inte. Om grönsaken eller frukten har en liten skråma är det kört. Det säljer inte. Kan inte bli första klass.

Et voilá! När produkten genomgått alla dessa olika moment packas den, vilket är ännu mer arbete för att sedan bäras till en bil och köras till kund. Man är stolt och glad när man står och säljer så fina produkter – obesprutade kvalitetsgrönsaker! Man är glad trots att man inte har en timlön, eftersom man jobbar från klockan 07.00 till 07.00 när det behövs. Det är inget åtta till fem-jobb, utan man sliter och kämpar för att få till något innan väder och omständigheter tar allt. Man gör det för att man vill och för att det är något man tror på.

Det som förstör glädjen och stolheten är när någon tittar en i ögonen och glatt frågar om de inte bara denna gång kan få med sig det ena eller det andra gratis. ”HELVETE HELLER!” Problemet är att alltför många människor – t ex den tjusiga damen – inte har en aning om vilket arbete som ligger bakom den lilla moroten.

Det i sig är ett systemfel!

Alla borde få prova på att jobba i ett ekologiskt kretsloppsjordbruk någon gång. Alla arbetslösa skulle kunna hoppa in och göra något nyttigt och slippa bli deprimerade. I jordbruket finns det hur mycket plats som helst för alla som vill vara med. Hurra!

Text: Elisabeth Kumlander
Foto: Erik Olsson