I höstas hade vi besök av Arthur Zajonc i Ytterjärna. Han har verkat som professor i fysik en stor del av sitt liv vid olika universitet i USA och Europa och är idag professor emeritus i fysik vid Amherst collage i Massachusetts, USA. Han är också föreläsare och författare till en lång rad böcker om det mänskliga medvetendet, andligheten och vetenskapen.

Under några dagar fick jag tillsammans med några kollegor möjlighet att reflektera kring den världsbild som följer av de lagbundenheter som forskats fram inom kvantfysikens område, som bl a Arthur varit med om att utveckla.

Det primära inom kvantfysiken är relationen mellan tingen – eller ännu mer konkret – mellan mig och det jag iakttar, inte jag som individ eller tinget jag ser, utan just relationen mellan oss. Inom kvantfysiken är mellanrummen det essentiella.

Att tänka i den dimensionen skapar en radikalt annorlunda förståelse för världen än den vi är vana vid, där ett bord är ett bord oberoende av vilket sammanhang det befinner sig i. Bordet ska ju inte påverkas beroende på vem som iakttar det!

I kvantfysikens värld påverkas dock bordets storlek beroende av varifrån en betraktare ser det och denna världsbild låter sig också matematiskt bevisas och fungerar även när man omsätter den i praktiken!

Under Arthurs ledning fick vi möjlighet att under några dagar erfara många olika aspekter på hur människan står inne i världen och hur vår förståelse av den kan utvidgas genom att se den utifrån olika perspektiv och utgångspunkter.

Vad kännetecknar till exempel ljus? Det skapar rum, verkar utvidgande och upplysande när det träffar materia. Ljuset skapar yta och är motsatsen till materia som kännetecknas av täthet och mörker.

Ett annat perspektiv är kvantfysikens syn på materia som ”fields of vibrations” i olika nivåer. Vi kom in på det som skapar talförhållanden, polariteter och symmetrier. Något som vi kan iaktta som delande och ordnande, som skapar ”lätthet” – ett fält av ”världsform”. Motsatsen till tyngdkraft, tröghet och massa.

Det tillkom ytterligare en dimension i vårt reflekterande, som innebär att det finns en princip som faktiskt skapar organismer – växter, djur och individer – individuella helheter som fungerar i tiden, som omsätter sin materia samtidigt som de väsentliga gestaltningsprinciperna kvarstår. Alla celler i oss människor byts ut kontinuerligt samtidigt som vi förblir desamma under en livstid – en process som samtidigt kan verka läkande för allt levande. Motsatsen till detta ”fält av naturligt världsliv” är den onaturliga, mekaniskt verkande kraften som kan förstöra gestalt, volym och fasthet. Dess ytterlighet är atomkraften som har egenskapen att upplösa eller förinta den ovanstående lagbundenheten.

En av de stora utmaningar mänskligheten står inför idag kan sägas vara att hitta en relation till vårt eget sammanhang som innebär att vi förmår värna vår jord och skydda den från övergrepp, som alltför ofta är sprungna ur en icke värderingsstyrd teknik- och vetenskapssyn.

Det måste vara de mänskliga, humanistiska behoven som står för drivkraft och riktning i samhällsutveckling och kunskapande. Om vi förlorar det perspektivet riskerar vi på sikt hela vår existens.

Tidigare generationer kämpade mot naturens krafter. Nu behövs istället fokus på att skydda naturen från manipulativt beteende och ensidig vinstmaximering som allena rådande princip.