Vi har nu upplevt några månaders utbredning av coronaviruset och är alla påverkade av vad detta medfört i samhällslivet, men också i våra privata liv och i vårt medvetande. Vad som framkommit om coronavirusets ursprung, liknar vad vi vet om flera andra virusutbrott. Grunden är djuretiken!

Djur hanteras i alltför många sammanhang på ett direkt oetiskt och för djuren ytterst plågsamt och ohållbart sätt. De utsätts för lidande, ångest och sjukdomsalstrande tillstånd. I storskalig industriell djurproduktion sker detta kontinuerligt och vi hotar även de vilda djurens liv och livsvillkor i en alltmer skrämmande omfattning. Behovet av ett intelligentare, ansvarsfullare, etiskt förhållningssätt framstår som alltmer nödvändigt.

Denna insikt har långsamt börjat tränga in i det etablerade politiska, ekonomiska och sociala livet lokalt, nationellt och globalt. Trots det förefaller det ta lång tid att förändra det existerande systemet med sina regelverk, handelsöverenskommelser, förordningar och inte minst maktstrukturer. Till djurens lidande kommer människors lidande i olika former.

Coronapandemin visar med ännu större tydlighet att om vi inte förmår förändra vårt agerande i framtiden kommer förutsättningarna för våra samhällen undan för undan falla samman. Den rika biologiska världen, där vi använder naturvetenskapen för att söka kunskap om dess olika livsformer, har stora likheter med den av människor formade kulturella världen, med dess olika yttringar – språk, teknologi, idéutveckling, människosyn, konstnärlig verksamhet, odling, inre och yttre kultivering, vetenskap, samhällsutveckling, ekonomi etc. Båda dessa världar influerar varandra i en ständig evolution.

För mig är frågan hur den frihetsutveckling som fört fram till dagens situation, kan utvecklas vidare så att de essentiellt mänskliga egenskaperna – de som är speciellt kännetecknande för människan som art och som skiljer henne från alla andra arter – istället på ett positivt sätt får prägla samhällsutvecklingen. Tidigare i mänsklighetens utveckling har ”naturen” haft övertaget i förhållande till den kulturella utvecklingen. Nu är vi i motsatt situation. Därmed har det av människan kultiverade också fått ett större ansvar för hur framtiden gestaltas för hela planeten.

Frågan måste ställas om vilka värderingar och intentioner som ska vara rådande i den värld vi människor alltmer tar över! Jag menar att vi måste fokusera mer på människans andliga egenskaper och förmågor såsom ansvarstagande även för andra än sig själv, etiskt tänkande och – i detta sammanhang – djuretik.

I den mänskliga förmågan ingår också att kunna verka moraliskt skapande inom samhällslivet genom samhällsordningar och rättssystem, som organiserar egoismen så att den blir socialt fruktbar. Hur mycket lidande behövs innan vi kan fatta rätt beslut?

Djur har sin egenart och behöver möjlighet att leva på ett sätt som är naturligt för dem oavsett om de lever med människan eller i det vilda. Det människan kultiverar måste på samma sätt vara i balans och samklang med naturen. Med en sådan utgångspunkt slipper vi både klimatförändringar och framtida pandemier!

Anders Kumlander

Ordförande i Vidarstiftelsen

Läs mer om vår påverkan på naturen.