Förstoppning, hård mage och motsatsen, diarré, är vanliga problem.
För det mesta kan du bli av med besvären på egen hand genom att dricka mycket, äta fiberrikt, röra på dig och, om du har tendens att bli förstoppad, gå på toaletten regelbundet.
Besvären brukar gå över inom några dagar, men alla sätt att lindra det onda brukar ändå uppskattas. Här är några helt naturliga tips att prova.

Allmänna råd vid diarré 

Diarré kan ha många olika orsaker, för allmänna tips och råd se Vårdguiden 1177.se.

Dryck: För att motverka vätskeförlusterna, som är större än vanligt, är det viktigt att få i sig tillräckligt med vätska, och det är särskilt viktigt för barn. Drycken kan vara vanligt vatten, något örtte eller svart te (som verkar lite stoppande). Exempel på ett bra örtte är svagt kamomillte, som brukar tolereras bra. Eventuellt behövs vätskeersättning vid större vätskeförluster (dvs. tillsätta även socker och salt till vätskan, om du inte kan äta något).

Vid akut magsjuka

Läkemedel: Invärtes kan kolpulver användas vid behov vid diarré, t.ex. kapslar med björkkol (Birkenkohle comp.). Är diarréerna mycket besvärliga och långvariga kan vanliga stoppande medel fås på apotek, men tänk på att diarréerna gör så att magsjukan går över fortare.

Mat: Det kan vara bra att börja med t.ex. risavkok eller blåbärssoppa, när du kan äta igen. För fler tips på mat som är lättsmält som passar vid magsjuka se Vårdguiden 1177.se.

Vid långvarig diarré, exempelvis vid IBS-syndrom (gäller ej vid tarminfektion eller kronisk tarminflammation):

Diarré eller lösa avföringar kan förekomma vid exempelvis IBS-syndrom (irritabel tarm) och kallas då för funktionella. Råden nedan gäller inte vid kronisk tarminflammation, som ulcerös kolit.

Rytm: Vid exempelvis. IBS-syndrom är det viktigt att äta regelbundet vid samma tider och ta sig tid att tugga och smaka.

Psylliumfröskal: Om du är lös i magen kan det bero på för snabb tarmpassage. Då hinner inte tarmen suga upp tillräckligt med vätska, vilket gör att avföringen blir för lös. Tack vara att psylliumfröskalen har en förmåga att suga upp och binda vätska i tarmen kan det hjälpa till att göra avföringen fastare. Samtidigt kan psylliumfröna också sakta ned tarmpassagen när det går för snabbt. Det ger tarmen mer tid att suga upp vätska vilket ger avföringen en fastare konsistens och minskad diarré. Följ anvisningar på förpackningen.

Kamomill: Omslag med kamomillte eller kamomillolja kan lindra vid kronisk diarré eller magont. Kamomillolja kan även användas för att göra en insmörjning av magen.

Omslag med kamomillte vid diarré

En kompress med kamomillte på magen verkar kramplösande och smärtstillande.

1. Gör iordning ca ½ l kamomillte. (Teet ska vara något starkare än te som dricks, 1 msk torkad kamomill som får dra ca 2-4 minuter under lock).
2. Häll lagom varmt vatten i en varmvattenflaska eller värm en vetekudde.
3. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det blir lagom stort för magen, en kökshandduk och en bred yllesjal som räcker runt kroppen, en filt eller ett täcke.
4. Häll teet i en skål och doppa det hopvikta tyget, lägg in den i handduken och vrid ur.
5. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig ner. Ta ur bomullskompressen ur handduken och lägg den direkt på magen så varmt det går. Svep runt yllesjalen och lägg en varmvattenflaska/varm vetekudde över omslaget.
6. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 min.

Omslag med kamomillolja vid diarré 

En kompress med kamomillolja, som läggs direkt på magen, verkar kramplösande och smärtstillande vid diarré.

1. Ta fram kamomillolja, en bit bomullstyg (t.ex. gammalt lakan) som viks dubbelt, en yllelapp, en lång sjal eller klädesplagg att fästa med, eventuellt en varmvattenflaska med varmt vatten eller en varm vetekudde (om du vill göra ett varmt omslag).
2. Håll tyget mot oljeflaskan upprepade gånger runt om på tyget så att oljan kommer på hela tyget.
3. Lägg oljekompressen i en plastpåse och värm den eventuellt (med hjälp av en varmvattenflaska/vetekudde).
4. Ta ut oljekompressen ur plastpåsen och lägger den direkt på magen. Lägg en yllelapp, som är lite större än kompressen, ovanpå. Fäst det hela med en sjal som du sveper runt livet eller passande klädesplagg.
5. Om du tycker att värme känns behagligt kan du lägga på en varmvattenflaska eller varm vetekudde (i annat fall hoppar du över detta).
6. Ligg med omslaget på så länge du önskar och det känns behagligt.
7. Upprepa omslaget vid behov. Använd samma kompress, lite ny olja förs på varje gång du vill använda kompressen. Du kan använda samma kompress som sparas i plastpåse när den inte används (upp till en vecka).

Maginsmörjning vid diarré 

Som alternativ till ett omslag med en oljekompress med kamomillolja så kan magen istället smörjas in med kamomillolja. Insmörjning bör ske med lätt beröring då själva beröringen kan ge en kraftig stimulans, och då fungerar omslagen bättre.

1. Värm dina händer. Ta sedan lite kamomillolja och värm upp den i handen.
2. Ta kontakt försiktigt med båda händerna i navelhöjd med fingrarna i riktning uppåt mot huvudet (om du gör på någon annan), gör du insmörjningen på dig själv så är fingrarnas riktade nedåt.
3. Händerna är avslappnade och anpassar sig till hur magen är formad och rör sig samtidigt med lätt beröring i en krets runt naveln medsols. Vänster handen gör en hel krets och släpper inte kontakten med magen, högra handen gör en halvkrets och löser sen kontakten och börjar om upptill på vänstersidan (tvärtom när vad gäller händerna om du gör det på dig själv). Gör en hel krets per ca 3 sekunder i en strömmande rörelse.
4. Gör ca 3-4 kretsar och täck sedan magen.
5. Vila i minst 10 minuter, eventuellt med en varmvattenflaska eller varm vetekudde på magen.

Allmänna råd vid förstoppning

Det finns flera olika orsaker till förstoppning. För allmänna tips och råd se Vårdguiden 1177.se. I tjocktarmen suger tarmens slemhinna upp vatten ur tarminnehållet, och när det går långsammare hinner tjocktarmen suga upp mer vatten, vilket gör tarminnehållet blir hårdare. Förstoppning innebär mindre än en avföring per dag. Även väldigt hård konsistens på avföringen kan vara besvärligt.

Grundläggande råd: Tänk på att dricka tillräckligt och att äta regelbundet och lugnt så att du hinner smaka på maten och tugga den. Fiberrik kost gör att avföringen får en större volym och blir mjukare. Grundläggande är också att röra på sig tillräckligt.

Torkad frukt och annan mat: Torkad frukt, särskilt plommon (kan eventuellt blötläggas i några timmar). För fler tips på mat som är hjälpsam eller som bör undvikas vid förstoppning se Vårdguiden 1177.se.

Psylliumfrön eller psylliumfröskal: Väldigt fiberrikt, mer än 80 % fibrer. Ta 1 msk 2-3 ggr per dag och drick rikligt, minst ett glas vatten vid intag. Svällämnen i fröet upptar mycket vatten i tarmen. Trappa gärna upp användningen. Börja första veckan med 1 tsk för att sedan öka med 1 tsk varannan dag. (1 msk = 3 tsk). Märker du ingen effekt på förstoppningen efter att ha tagit max dosen (3 msk per dag) bör du inte öka dosen.

Linfrön: Välj hela linfrön och inte krossade linfrön. Det går bra att äta en till två matskedar hela linfrön per dag. Lägg dem i blöt i vatten och låt stå över natten, eller drick rikligt till. Anledningen till att du ska välja hela linfrön och inte äta mer än två matskedar är att linfrön kan bilda ämnen som kan skada kroppen. Du kan läsa mer om linfrön på Livsmedelsverkets webbplats. Ta 1 msk linfrö, till detta måste du dricka minst 2,5 dl vätska. Upprepa 1-2 gånger per dag, ta inte mer än så.

Örtte: Drick gärna te av rölleka vid förstoppning eller försvagad matsmältning. Ta 1 tsk torkad rölleka per kopp och häll på kokande vatten. Låt dra 3-5 minuter. Även te med maskros eller kvannerot kan vara hjälpsamt. Du kan dricka 1-2 koppar te per dag, t.ex. före frukost. Röllekate kan även användas för att göra ett omslag över levern.

Fiberrik gröt – recept:

2 msk krossad säd
2 msk hackade nötter
2 msk linfrö
2 msk finskuren torkad frukt, gärna plommon och fikon.

Häll på kallt vatten så att det täcker och låt stå under natten. Ät kallt eller varm. Gott med yoghurt till.

Invärtes

För lindring av tillfällig förstoppning kan tabletter vid namn Vitadoron användas.

Vid stress

Om stress kan vara en bidragande orsak så kan exempelvis meditation eller andra stressminskande åtgärder göras.

Tarmsköljning/lavemang

Vattenlavemang ordineras för tömning av hela grovtarmen, exempelvis som förberedelse för röntgenundersökning eller operativt ingrepp i tarmen. Ta ½-1 liter kroppsvarmt vatten, örtte, som kamomillte eller röllekate. Oljelavemang ordineras för att lösa upp avföring. På apoteket finns särskild lavemangpåse, följ anvisningarna på förpackningen.

Omslag med röllekate vid förstoppning 

En kompress med röllekate över levern kan vara hjälpsam vid förstoppning och görs med fördel efter måltid.

1. Gör iordning ca ½ liter röllekate. (Teet ska vara något starkare än te som dricks, 1 msk torkad rölleka som får dra ca 2-4 minuter under lock).
2. Häll varmt vatten i en varmvattenflaska eller värm en vetekudde.
3. Ta fram en bit bomullstyg (exempelvis gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det täcker höger sida av buken och gärna på sidan med, en kökshandduk och en bred yllesjal som räcker runt kroppen, en filt eller ett täcke.
4. Häll teet i en skål och doppa det hopvikta tyget, lägg in den i handduken och vrid ur.
5. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig ner. Ta ur bomullskompressen ur handduken och lägg den direkt på höger sida av buken, under bröstet och på revbenen samt på sidan, gärna så varmt det går. Fäst med yllesjalen och lägg en varmvattenflaska/varm vetekudde över omslaget.
6. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 minuter.

Magmassage vid förstoppning

Massage av magen är ett sätt att hjälpa tarmverksamheten och kan lindra förstoppning. Använd gärna en olja, exmpelvis olja med harsyra (Oxalis) eller kamomillolja, som verkar kramplösande.

1. Värm dina händer. Om du vill använda olja så värm upp den i handen.
2. Ta kontakt försiktigt med båda händerna i navelhöjd med fingrarna i riktning uppåt mot huvudet (om du gör på någon annan), gör du massagen på dig själv så är fingrarnas riktade nedåt.
3. Händerna är avslappnade och anpassar sig till hur magen är formad och rör sig samtidigt med lätt beröring i en krets runt naveln medsols. Vänster handen gör en hel krets och släpper inte kontakten med magen, högra handen gör en halvkrets och löser sen kontakten och börjar om upptill på vänstersidan (tvärtom när vad gäller händerna om du gör det på dig själv). Tryck inte in magen utan massera stället med lätta strykningar. Gör en hel krets per ca 3 sekunder i en strömmande rörelse.
4. Massera lätt i ca 1-2 minuter (med lite pauser) och täck sedan magen.
5. Att vila 5-10 minuter efteråt rekommenderas, eventuellt med en varmvattenflaska eller varm vetekudde på magen.

Om Hjälpsamt: 

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

– Vårt arbete utgår helt enkelt från alla människors lika värde, säger Kenneth Johansson, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd (SMER) sedan ett halvår tillbaka. Det viktiga för SMER är att lyfta dessa fyra ord – alla människors lika värde – kopplat till just sjukvården.
Vi träffas tillsammans med Ursula Flatters, tidigare verksamhetschef på Vidarkliniken, för ett samtal kring människosynen i vården och hur SMER ser på frågor som patientmakt, evidensbegreppet och den högaktuella frågan om dödshjälp.

Kenneth Johansson, var landshövding i Värmland fram till förra årsskiftet. Han är utbildad socionom och har också suttit 14 år i riksdagen, hela den tiden i socialutskottet, men även med andra uppdrag inom angränsande områden.

– Formellt är det väldigt tydligt utstakat vad vi ska göra i SMER, säger Kenneth. Vi ska vara riksdagens och regeringens expertorgan kring etiska frågor i vården. Man ska kunna vända sig till oss och få hjälp med synpunkter och underlag kring aktuella etiska utmaningar. Vi ska fördjupa, analysera och ta fram rekommendationer. Vi kan också ta de initiativ vi själva finner lämpliga. För mig är detta verkliga hjärtefrågor.

Regeringen beslutade 1985 att inrätta ett medicinskt-etiskt råd med uppgiften att belysa etiska frågeställningar ur ett övergripande samhällsperspektiv och ge vägledning till regering och riksdag. I rådet ingår ordförande, åtta företrädare för de politiska partierna och tio sakkunniga. Rådet ska, mot bakgrund av den snabba utvecklingen, bedöma konsekvenserna för människovärdet och den mänskliga integriteten, i relation till medicinsk forskning, diagnostik och behandling.

Sverige var det andra landet i Europa som etablerade ett rådgivande nationellt organ. Det första var Frankrike. Under de senaste åren har flera europeiska länder inrättat motsvarande funktion. Sverige är dock det enda landet som har politiskt valda företrädare i sitt råd.

– Jag har min partipolitiska bakgrund, säger Kenneth, men i den här rollen sitter jag inte på något partimandat, utan på regeringens mandat.

– De politiska ledamöterna och jag är inte experter och ska inte vara det. Vi ska väga ihop helhetssynen. Vi ska höra olika kompetenser och experter. Därför har vi inom rådet tio olika experter inom etik, juridik och medicin. Vi kan vartefter bjuda in kompletterande kompetenser, vilket vi också gör.

SMER har inget beslutsmandat, utan utfärdar endast rekommendationer, ger ut skrifter och skriver ibland debattartiklar.

Patienten som resurs

Ursula Flatters, som är läkare och specialist i allmänmedicin, har ett särskilt intresse för just människosynens avgörande roll i utformningen av vården.

– Många upplever idag att människosynen i vården är alltmer reduktionistisk, säger hon. Vi reduceras till vår fysiska och biologiska kropp. Vården prioriterar inte de existentiella frågor som följer med sjukdom och ohälsa. Många upplever att den dimensionen har byggts bort!

Kenneth håller med om att vården kan upplevas som alltmer rationell.

– Jag har en hel del egna erfarenheter – både för mig själv och för anhöriga. Det varierar väldigt mycket vem man möter i vårdkontakten. Jag har både positiva och mindre positiva erfarenheter. Det är både en kunskaps-, attityd- och resursfråga, säger han.

Ursula Flatters vill dock tillföra ett annat perspektiv.

– Min bakgrund i Vidarkliniken gör mig säker på en sak. I den gängse vården ser man inte värdet av att patienten är med – att den verkligen är med – också i förståelsen av sin sjukdom och i arbetet med att övervinna sjukdomen. Man får visserligen information, men man blir inte tilltalad som en resurs.

Kenneth Johansson instämmer.

– Både patient och anhöriga måste ses som resurser i arbetet med att övervinna sjukdomen, menar han, men jag lever ändå i föreställningen att vårdgivare och vårdtagare faktiskt oftast möter och förstår varandra. Det handlar om att ha tilltro till varandra och använda de samlade resurserna för att nå ett resultat.

Vetenskapen i vården

Han berättar hur man många år i både riksdagen och socialutskottet hade frågor uppe som t ex om det finns hälsovinster av att vistas i naturen eller ägna sig åt kulturella aktiviteter.

– För mig var det självklart och idag finns även vetenskapliga belägg för att det har ett värde. För att det skulle accepteras och ta fart, behövde det beläggas vetenskapligt.

– Jag har sett och läst om utredningsarbetet kring KAM, där man konstaterar att väldigt många av våra medborgare visar intresse och söker alternativ, komplement eller varianter på det i vården. Utredningen försöker förstärka patientens roll där i positiv bemärkelse, men jag tror att en viktig framgångsfaktor är just att få fram belägg för att det fungerar.

– SBU föreslås i utredningen få uppdrag att utvärdera olika metoder och det tycker jag är väldigt positivt.

Ursula Flatters påtalar att också vetenskapen har starka reduktionistiska paradigmer.

– Patienten som resurs, liksom klinisk expertis som resurs och inte bara som verkställare av forskning, är så viktigt, menar hon. Människosynen är en verksam realitet i sjukvården. Man kan känna sig delad. Patienten har en sjukdom. Den är biologisk. Samtidigt har man en människa mitt emot sig som är en individ.

– I den antroposofiska modellen är kärnan att man kan få ihop detta. Du och din sjukdom hör ihop. Man tar alltid vad patienten upplever på stort allvar.

– Sjukvården är idag snabba på att skicka patienten till labbet, magnetröntgen etc och därifrån kommer diagnosen, behandlingen föreslås enligt manualer och sedan är du kanske en bra doktor på att förklara.

– I den antroposofiska medicinen finns en äkta dialog – vad har du för resurser, hur ligger det till just hos dig?

Kenneth Johansson håller med om att den traditionella vården har mycket att lära om både bemötande, den fysiska vårdmiljöns betydelse, kontinuiteten, den tid som ägnas åt den vårdsökande, hur ospecifika effekter kan ses som en tillgång i vården etc.

– Jag har under hösten i egenskap av patient träffat många olika läkare – tio, kanske femton – och bristen på kontinuitet är störande och ineffektiv, berättar Kenneth. Man känner sig inte sedd och man känner sig inte som den här resursen, när man varje gång börjar från början i varje samtal.

– En del erfarna doktorer är fantastiskt duktiga, men det finns andra där man känner att det går på slentrian. Det varierar väldigt mycket. Utbildning, bemötande, fysiska miljön och tillgänglighet – alla de bitarna är viktiga, men man vill ju i första hand bli frisk!

Evidensbegreppet

Det kliniska evidensbegreppet bygger på tre ben – vetenskapliga rapporter, den kliniska expertisen och patienternas önskemål.  Ursula vill veta hur man inom SMER resonerar för att skapa en balans kring detta. Hon påpekar att det är lätt att de vetenskapliga rapporterna väger över.

Vården ska också styras utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vad ska räknas som beprövad erfarenhet? Det blir idag snabbt till manualer och konsensusdokument, menar hon:

– Det är ofta bra, men vart tar utrymmet för det verkliga mötet mellan patienten och professionen vägen? Till slut sitter man där i ett rum med patienten och är snäll, men allt vad du kan göra är redan beskrivet.

– Jag kan inte gå in på patientens faktiska preferenser, även om det står att det ska vägas in, för då lever jag farligt som läkare. Det är jättesvåra etiska frågor särskilt när de kopplas till de ekonomiska modellerna i sjukvården.

– Det är New Public Management som organisationsmodell, som präglar vården idag och mäter andra saker än man gjort tidigare. Allt är kvantitativa mått och mycket går ut på ekonomi. Nästan halva tiden tillbringar vi idag med administration.

Etiska analyser

– Man har personal inom myndigheterna som inte kan medicin, som ska kunna läsa det man skriver och kunna avgöra om vi är ”effektiva”. Vi måste alltså leverera siffror som folk kan läsa, som inte vet vad vi gör.

Kenneth Johansson menar också att etiska analyser är ett verktyg som bör användas inför introduktioner av nya styr – och organisationsmodeller i sjukvården.

– Nya modeller bör utvecklas och förbättras i samverkan mellan profession och beslutsfattare där värdefrågorna och den etiska analysen bör vara en utgångspunkt och vi ser absolut ett etiskt problem här, menar Kenneth. Det behöver vi arbeta med mycket mer!

Han berättar om en rapport, som SMER publicerat nyligen ”Styrmodeller i hälso- och sjukvården – förslag till modell för etisk analys”, där man just vill väcka frågan, hur vi möter olika trender i vården.

– Vi understryker i den att man måste se till helhet och vård är ju i grunden en väldigt värdestyrd verksamhet i de lagar som uttrycks. Vi måste ha en styrmodell, som ger hela bilden och som grundar sig på de värden som ska genomsyra vården. Man kan inte bara se till ett mål i taget. Vi har helt enkelt ett antal frågor som vi tycker att man borde ställa sig innan man tar ställning till en ny modell.

Dödshjälp

En fråga som just nu är aktuell och som Kenneth tror att SMER kommer att arbeta med framöver – på uppdrag eller på eget initiativ – är frågan om dödshjälp.

– För ett antal år sedan, när frågan var högaktuell förra gången, tog vi fram en faktarapport och hade en arbetsgrupp som jobbade med den. SMER har dock inte tagit ställning i själva sakfrågan. I det läget tyckte vi att det viktiga var att beslutet byggde på bästa tillgängliga kunskap. Vilka argument borde ha mer tyngd än andra? Det finns ju äkta etiska dilemman i detta, där man måste bestämma sig vad som är viktigast.

SMER tittade då på några olika länder, som har tillåtit dödshjälp. Vissa har haft det i upp till 20 år. Erfarenheter i dessa länder tyder på att vissa saker är reella risker, medan annat kanske inte är det.

– Utan fakta kan man upprepa samma argument gång på gång, men genom att visa på vad som verkligen har hänt kan man komma vidare i diskussionen, menar Kenneth.

Vi ville helt enkelt då bidra till en mer saklig debatt! Gamla argument man hade förr är nu också mer nedtonade och andra har dykt upp. Det ser vi som positivt.

”Fråga om människosyn”

Ursula Flatters tillför ett annat perspektiv på frågeställningen.

– Jag ser inte dödshjälp som en medicinsk fråga överhuvudtaget! Där kommer människosyn in. Vad är döden och vad är livet?

– För mig är det en väldigt allmänmänskligt berörande fråga med döden. Jag hade en tid då jag bestämde mig för att fråga alla mina döende patienter, vad de tyckte var viktigt.

– Jag frågade dem som var i den situationen och inte de som inte var det. Det är stor skillnad. För mig var det de kanske mest berörande samtal jag har haft under hela mitt liv, för att de var så överraskande.

– Många av dessa patienter, som var väl omhändertagna, kunde uttrycka att den tid där de befann sig, av dem upplevdes som den mest meningsfulla tiden i livet. Många kunde säga: ”Jag har aldrig tidigare haft sådana insikter. Jag har aldrig haft sådana relationer”.

– Jag vet alltså att det är fullt möjligt att den sista dagen blir den bästa dagen och inte den sämsta. Det smyger sig in ett slags antagande i debatten om dödshjälp, från dem som inte är i den situationen, att det är outhärdligt på slutet. Det tycker i själva verket väldigt få!

Kenneth antecknar mycket under vårt samtal. Kanske lämnar vårt samtal kring människosynen i vården spår i SMERs framtida arbete?

Anna Nederdal har skrivit boken Fri från Psykofarmaka. Hon talar av egen erfarenhet när hon berättar om det antidepressiova läkemedlet som skulle hjälpa henne att må bättre – men som istället gav henne ångest, självmordstankar och illamående.
Hon är kritisk till hur sjukvårdens bristande kunskap om att trappa ner de antidepressiva läkemedel som skrivs ut – och mot den obefintliga kommunikationen om konsekvenserna av läkemedlen.

– Det är oansvarigt av läkare att skriva ut exempelvis antidepressiva läkemedel utan att senare hjälpa människor att trappa ner medicineringen på ett bra sätt. Det säger Anna Nederdal som skrivit boken Fri från psykofarmaka och som även ger råd kring nedtrappning.

Hon menar att det för många patienter är svårt att ta sig ur användandet av psykofarmaka och att sjukvården har bristande kunskaper om hur man gör det. Patienter får ofta sköta det här på egen hand och många får dessutom felaktiga råd från sina läkare, anser hon.

Egen erfarenhet

Anna Nederdal har egna smärtsamma erfarenheter av det här problemet. Det började med att hon fick sköldkörtelsjukdomen Hashimoto, men hon fick inte diagnosen förrän efter tre år. Den försenade behandlingen gjorde att Anna inte fungerade under flera år.

– Jag var ung, hade aldrig varit sjuk tidigare och blev nu väldigt nedstämd. En psykiater gav den sedvanliga förklaringen att nedstämdheten berodde på att jag hade en obalans av en substans i hjärnan, vilket jag då trodde helt på. Läkaren skrev ut ett antidepressivt läkemedel som skulle göra mig frisk. Istället blev jag jättesjuk, med symtom som svår ångest, självmordstankar, ofrivilliga rörelser, illamående och svettningar. Då erbjöd min läkare lugnande medicin som jag avböjde att ta, berättar Anna.

Det hon drabbades av var några av de många klassiska biverkningarna av antidepressiva mediciner, eller så kallade SSRI (läs mer om biverkningarna). När hon skulle sluta med antidepressiva sa läkarna att de särskilda biverkningar man dessutom brukar få av själva nedtrappningen (de så kallade utsättningssymtomen) skulle gå över inom någon månad.

Dålig hjälp med att trappa ned

Men Anna betonar att för en del patienter tar en ordnad nedtrappning av antidepressiva mycket längre tid om man ska göra det på rätt sätt. Ända upp till ett par år. Anna menar att det bara är patienten själv som kan känna vilken nedtrappning man klarar. Om man är väl förberedd utifrån sina egna förutsättningar och vet hur man ska gå tillväga kan nedtrappningen ske utan större problem. Men Anna Nederdal är mycket kritisk till hur den svenska sjukvården sköter – eller snarare inte sköter – det här.

– De människor som kontaktar mig vill sluta ta psykofarmaka men har inte fått hjälp med detta från sina läkare. Många har tvärt om blivit sjuka av sina läkares rekommendationer kring nedtrappning. Det beror på att sjukvården inte har tillräckliga kunskaper om detta.

Anna fick själv ett, visserligen ärligt men också förvånande, svar från sjukvården när hon för många år sedan ville trappa ner sin medicinering: ”Vi vet inte hur man gör”. Ett förvärrande problem menar hon är att många läkare ändå ger råd kring nedtrappning av psykofarmaka som är felaktiga, vilket kan få allvarliga konsekvenser.

– Det vanligaste scenariot jag ser är att läkare har fasat ut psykofarmaka alldeles för fort och att detta gett svåra symptom. Ofta har man då istället satt in en eller ibland flera andra psykofarmaka mot dessa symptom, vilket kan skapa nya problem. Det är också vanligt att de problem som patienten fått av själva nedtrappningen sedan förklaras med eller skylls på patientens egen problematik eller diagnos, trots att det handlar om rena utsättningssymptom och trots att patienten bara följt sjukvårdens råd, säger Anna Nederdal.

Hon pekar också på att det långt innan man hamnar i den här situationen – redan när medicineringen med psykofarmaka påbörjas – finns ett problem med bristande information till patienterna. Anna anser att läkare från början bör ha skyldighet att berätta vad det är för typ av medicin, vad det innebär för biverkningar både i början och i fortsättningen av medicineringen, vad det innebär att trappa ner medicinen och vad det innebär att stå utan den.

– Den informationen måste man kunna få ta ställning till som patient. Jag har under de senaste sju åren jag gett råd inte träffat en enda människa som blivit upplyst om konsekvenserna av att ta psykofarmaka.

Kan innebära ett beroende

Det finns också en oklarhet kring om olika psykofarmaka är beroendeframkallande eller inte. Som patient vill man rimligen veta om det finns risk för att man fastnar i långvarig eller rent av livslång medicinering. På exempelvis sajten VårdGuiden i Region Stockholm står det angående antidepressiva läkemedel så här: ”Det är bra att veta att läkemedel mot depression inte är beroendeframkallande. Däremot är det viktigt att inte sluta tvärt med en behandling. Då kan man få en typ av besvär som kallas utsättningssymtom.” Hur man här definierar ordet ”beroendeframkallande” framgår inte.

– Det finns de som kan trappa ner antidepressiva läkemedel på relativt kort tid utan problem. Men många människor får så starka symptom av själva nedtrappningen att de går tillbaka till medicineringen. Detta är då i realiteten en abstinens och ett beroende. Det finns heller inga studier som visar att antidepressiva inte är beroendeframkallande, säger Anna Nederdal.

Läkemedelskommittén i Region Sörmland har i sitt nyhetsbrev TerapiTips uppmärksammat att symptomen när man slutar ta antidepressiva (SSRI och SNRI) är ett större problem än man inom sjukvården tidigare velat acceptera. Man skriver att symptomen kan vara ett stort problem för 20–70 procent av patienterna om man slutar tvärt och att det här är individuellt och inte går att avgöra i förhand. I vissa fall behövs mycket lång nedtrappningstid. Det verkar som att det här problemet har underskattats. Även biverkningarna av själva den antidepressiva medicineringen verkar enligt nyhetsbrevet vara mycket vanligare än man tidigare trott.

– Det finns inga ordentliga rutiner för att dokumentera biverkningar. Läkarna ska egentligen följa upp och dokumentera dessa och skicka till Läkemedelsverket, men hur många läkare gör det? säger Anna Nederdal.

Kritisk till myndigheterna

Hon anser att det också finns en del grundläggande missförhållanden hos svenska myndigheter som i förlängningen skapar de här problemen. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för sjukvården är det bara psykofarmaka, KBT och elbehandling som ska ingå i verktygslådan för behandling av patienter med depression. Anna menar att vi måste ha flera alternativ. När dessa riktlinjer kom från Socialstyrelsen förra året anmälde Psykoterapicentrum myndigheten till Förvaltningsrätten för brist på vetenskapligt stöd och för att personerna bakom riktlinjerna är jäviga.

Anna Nederdal anser också att de personer som via SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) har ansvar för att utreda åt Socialstyrelsen inte ska få vara jäviga genom att samtidigt jobba för läkemedelsföretag. Hon tycker att de kopplingar som finns där är skrämmande. Även Läkemedelsverket befinner sig i en sorts jävsituation, eftersom myndigheten huvudsakligen finansieras genom avgifter från läkemedelsbolagen.

– Mycket av de här problemen verkar bottna i att det finns människor i styrande positioner som har fel motiv, säger Anna. Bland annat tror jag det hela handlar om att tabletter och KBT anses vara billigast, och när man dessutom kombinerar det med New Public Management i sjukvården blir det än mer fel, säger Anna Nederdal.

Tycker du aldrig att det är motiverat att förskriva exempelvis antidepressiva läkemedel?

– Det finns människor som säger att de har räddats av läkemedlet och det är förstås bra. Men alla vi som inte mår bra av antidepressiva måste ju också få finnas. Människor som vill minska på sin psykofarmaka ska kunna göra det på ett individanpassat sätt och få ordentlig hjälp med detta, men det får man inte idag. Det här bör den förskrivande läkaren ha ansvar för.

– Jag tror och hoppas att de här pillren inte kommer att finnas om 20 år, att man inser att det var ett vansinnigt experiment och att man kommer att hitta mycket mer människovänliga metoder, avslutar Anna Nederdal.