När människor blir allvarligt sjuka har det ofta stor betydelse för hälsan att bli omhändertagen och vårdad med genuint intresse och respekt för individen. Det är egentligen ett helt naturligt förhållningssätt mellan människor. För att det här ska bli verklighet för patienten behövs en vårdkultur där allt som görs genomsyras av en medveten helhetssyn på varje människa.

Just den synen på patienten är, och har alltid varit, något av det mest typiska för vården på Vidarkliniken. Där ligger också en viktig förklaring till varför så många av klinikens patienter känner sig sedda, förstådda och stärkta. Det är bland annat patienter med långvariga smärttillstånd, stressrelaterad psykisk ohälsa och patienter som rehabiliteras efter cancerbehandlingar.

Att bli sedd handlar om intresse och respekt

– Det mest naturliga för människor är att se och bry sig om varandra, och att bejaka att vi har ett ömsesidigt beroende. Vi har en naturlig förmåga till medlidande och förståelse, och det är något man kan lära upp eller tappa bort. Inom vården handlar det här i grunden om intresse och respekt för patienten som individ, ungefär som i kärlek, säger Maria Arman som är forskare och docent i vårdvetenskap vid Karolinska Institutet och även knuten till IC – The Integrative Care Science Center.

Hon menar att varje medarbetare i vården alltid kan bestämma sig för att möta en patient med den här inställningen, och att det egentligen inte behöver ta längre tid. På Vidarkliniken är en sådan omvårdande kultur helt naturlig. Maria Armans forskning visar att den här omvårdnaden är mycket viktig för många patienter. De säger exempelvis: ”Det var som att komma hem”; ”Man blir inbäddad”; ”Man kommer in i en totalt tillitsfull situation”; ”Alla är ständigt lyhörda för vad man behöver” osv.

Det här är inte bara ett resultat av inställningen till patienterna. Det gäller att också ha verktyg och metoder för att kunna se och behandla hela människan. Här, menar Maria Arman, är de antroposofiska terapierna mycket viktiga, exempelvis konstterapi och läkeeurytmi, som är en form av rörelseterapi.

– I Vidarklinikens vård är det dessutom mycket hands on i form av beröring, exempelvis insmörjning, bad, massage, inbäddning i värme etc. Det skapar kontakt. Det räcker inte med att bara prata.

Vårdkultur som tar existentiella behov och helheten på allvar

För exempelvis patienter som rehabiliteras efter krävande behandlingar mot bröstcancer kan den här omvårdnaden ha stor betydelse.

– Cancerbehandlingarna är ofta avancerade och effektivt upplagda och det är något av en kamp som förs kring vissa kroppsfunktioner. I allt detta upplever många patienter att den egna existentiella situationen glöms bort. Patienter som sedan får rehabilitering hos Vidarkliniken säger ofta att här är det någon som ser vad som fattas.

Förklaringen är, enligt Maria Arman, att det ingår i klinikens vårdkultur och metodik att ta existentiella aspekter på största allvar och att se varje människa som en helhet.

Även vårdpersonalen får fullt stöd i detta och många tycker att det känns befriande att få arbeta med patienter på det här sättet. Att se till hela patienten är också viktigt när det gäller möjligheterna till hälsosammare livsstil.

– Att motivera patienter att ändra livsstil är bland det svåraste som finns, det är allmänt känt i vården. Här krävs återigen genuint intresse och respekt för individen. En patient sa exempelvis: ”eftersom personalen på Vidarkliniken är så intresserad av mig och min hälsa så måste jag bli det själv också”.

I studier av Vidarklinikens patienter ser Maria Arman att många får en ändrad livsstil. Det kan handla om allt ifrån bättre sov- och matvanor till att göra sina val i livet mer utifrån vad man själv verkligen värderar och tycker är viktigt.

– I grunden handlar det om att hjälpa patienten att skapa förutsättningar för att få ett hälsosamt liv, och att detta sedan blir en uppåtgående positiv spiral. Det här förstärker patientens egen förmåga att hela och läka och att växa i sin egen potential.

In som en ”fågelunge” och ut som en stärkt människa

Karin Björkegren Jones har varit patient på Vidarkliniken i två omgångar. Hon är författare och yogalärare och fick för ett par år sedan ett bröstcancerbesked. Efter operation samt strålnings- och cellgiftsbehandling var hon ordentligt medtagen och kom då till Vidarkliniken för rehabilitering.

– Trots att jag är van vid att ta hand om min hälsa kände jag mig väldigt utsatt och försvagad efter behandlingarna. Jag kände mig som en liten fågelunge och det var härligt, rent av magiskt, att få komma till Vidarkliniken och bli så omhändertagen och få vara precis som jag var då. Det kändes som att jag kunde få pusta ut i en jättefamn efter ett enormt maratonlopp.

Att hon här blev sedd som individ märktes bland annat på att den vård hon fick kändes skräddarsydd och genomtänkt för just henne utifrån var hon befann sig på sin resa. Här gav man olika individuella rehabiliteringsupplägg för patienter med samma diagnos.

– Det fanns en lyssnande öppenhet och det var helt fritt från dömande inställning. Jag hade många otroligt fina samtal med sjuksköterskorna. Jag fick bland annat också målningsterapi och rytmisk massage som båda var väldigt bra för mig. Att få ta det mycket lugnt och att vara i naturen var också viktigt för mig. På Vidarkliniken fick man överhuvudtaget ta plats i sin sjukdom och i sitt sätt att bli rehabiliterad. Jag återvände väldigt stärkt från den här rehabiliteringen och det var enormt viktigt, säger Karin Björkegren Jones.

I maj 2014 publicerade det svenska forskningscentret Integrative Care (IC) en studie om smärtbehandling i den internationella tidskriften PLOS One. I studien har IC jämfört resultatet av patienter som vårdats mot sin smärta enligt konventionell skolmedicin med patienter som vårdats för samma problem på Vidarkliniken – ett sjukhus som kombinerar konventionell skolmedicin med antroposofisk läkekonst.

Resultatet visar att patienter som vårdats på Vidarkliniken halverade sin användning av receptbelagda smärtstillande läkemedel jämfört med de som behandlats enligt traditionell medicin, där användandet istället nästan hade fördubblats under samma period.

”Smärta berör i olika grad över en halv miljon människor i Sverige med ett högt pris i mänskligt lidande och åtskilliga tiotals miljarder kronor i uppskattade totala samhällskostnader.” skriver Integrative Care om studien på sin hemsida.

Trots dessa signifikanta skillnader i resultatet väckte studien föga uppmärksamhet i Sverige. Nu har artikeln däremot blivit prisad utomlands. Det är European Society of Integrative Medicine som genom utmärkelsen “Excellence in Integrative Medicine Research Award” vill uppmärksamma innovativa och utmärkta forskningsprojekt inom integrativ medicin.

Det svenska forskningscentrets artikel ”Opposite Drug Prescription and Cost Trajectories following Integrative and Conventional Care for Pain – A Case-Control Study” var en av flera som fick pris. Priset delades ut under den senaste europeiska konferensen om integrativ medicin 2014 (ECIM) i Belgrad.
Illustration: Anna Gran 

Antroposofisk medicin har funnits i snart 100 år. Antroposofiska läkemedel förskrivs av 15 000 legitimerade läkare runtomkring i Europa varje dag. Trots det saknar vi fortfarande en lagstadgad registrering av dem i Sverige. Varför behövs antroposofisk medicin i Sverige och på vilket sätt kan den bidra till en positiv samhällsutveckling? Vi frågade Ursula Flatters, utbildningschef och läkare på Vidarkliniken som är ett sjukhus där man kombinerar konventionell skolmedicin med antroposofisk läkekonst.

Kostnaderna för svensk hälso- och sjukvård är större än någonsin, det finns en stark tilltro till läkemedelsforskningen i Sverige samtidigt som kostnaderna för läkemedelsbiverkningar uppgår till 15 miljarder kronor varje år och läkemedelsskadorna är den tredje främsta dödsorsaken i västvärlden.
– Det finns ett stort behov av sjukvårdsmodeller som fokuserar på friskfaktorerna – metoder där man övervinner sin sjukdom, inte enbart medicinerar bort den. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bör detta vara högst intressant, säger Ursula Flatters.

Enligt Ursula handlar det om att verkligen förstå vad begreppet hälsa betyder. Att se hälsa som någonting aktivt (välbefinnande) istället för passivt (biologiskt befinnande). I Sverige beskriver Socialstyrelsen hälsa enligt WHO:s definition: ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej enbart frånvaro av sjukdom eller handikapp”.
– Det handlar alltså inte bara om att inte vara sjuk, utan om att också uppleva meningsfullhet. Antroposofisk medicin har som uppdrag att ta detta på fullaste allvar och att bidra med verktyg för hur den enskilda individen ska förstå och förhålla sig till hälsa i just hennes liv. Det är en fråga om respekt för individen, säger Ursula.

Inom den antroposofiska medicinen arbetar man utifrån ett så kallat empatiskt förhållningssätt, vilket innebär att man försöker förstå patienten i sin kontext och ser kontexten som avgörande för hur sjukdomen får fäste. Eftersom detta förhållningssätt oftast saknas inom den konventionella sjukvården har det, enligt Ursula, orsakat stora folkhälsoproblem.
– Istället för att se individen i sitt sammanhang fokuserar man enbart på att medicinera bort den specifika åkomman. Det saknas ett helhetsperspektiv där man ser att det kroppsliga, själsliga, andliga och sociala i varje människa är lika avgörande för vår hälsa. All medicin som bortser från detta bör betraktas som ofullständig.

Antroposofisk medicin – en fråga om jämställdhet?

Stressrelaterade sjukdomar, långvarig smärta och psykisk ohälsa är några av vår tids mest växande diagnoser, framför allt bland kvinnor. Det är även områden som har låg status inom medicinen och som det forskas betydligt mindre på eftersom de inte kan botas med piller. Dagens vetenskapliga forskning äger ju till största delen rum inom läkemedelsföretagen och är därmed fokuserad på att ta fram nya läkemedel. Vetenskapliga metoder som utvecklas där lämpar sig bättre för till exempel hjärt- och kärlsjukdomar som procentuellt sett oftare drabbar män. För att dra det till sin spets skulle man kunna säga att vi har en forskning och ett sjukvårdssystem som till största delen är utformad av män, för män.
– Kvinnor har en tendens att i större utsträckning vilja förstå sin sjukdom, de vill veta varför och vad de kan göra åt den. Något som inte passar in i det sjukvårdssystem vi har idag men som många upplever att de kan få hjälp med hos oss på Vidarkliniken. Majoriteten av våra patienter är kvinnor, säger Ursula.

Inom den antroposofiska medicinen pågår ett ständigt arbete med att bidra till mer komplexa forskningsmodeller som gör det möjligt att inte bara forska på effekter, utan även på nyttan som en behandling gör för att patienten skall uppnå en bättre hälsa.
– Sett ur ett större perspektiv är det en fråga om jämställdhet, säger Ursula.

”Självläkning är den enda läkningen, allt annat är åtgärder.”

Att stärka självläkning och hjälp till egenvård ligger sällan högst upp på läkemedelsbolagens att göra-listor, däremot borde det vara intressant för samhället som helhet. Inom den antroposofiska medicinen strävar man just efter att öka kunskapen kring självläkning som ett komplement till skolmedicinen.
– Det råder något slags kollektivt bristande självförtroende gentemot våra egna iakttagelser och upplevelser. ”Kan jag veta någonting själv?” verkar allmänt vara något man tvivlar på idag. Detta trots att patienten ofta är väldigt informerad.

Som exempel berättar Ursula om hur vi ofta behandlar människor som har feber. I tiotals år har det vedertagna tipset varit att man ska kyla ner någon som har feber; ”ta bort varma täcken, öppna fönster och dörrar”. Men man har i detta egenvårds-råd helt förbisett skillnaden mellan stigande och fallande feber. Vid stigande feber fryser man och behöver precis det som våra instinkter säger oss: en filt att värma sig under, det är först när febern börjar går ner igen som vi svettas och som det kan vara relevant att kylas ner.
– Rent sunt förnuft som husmödrarna visste för 100 år sedan men som verkar ha försvunnit någonstans på vägen. Folk vet inte hur de ska bete sig längre när de blir sjuka, speciellt inte när det gäller vård av sjuka barn, konstaterar Ursula.

”Tänk om döden är det finaste som finns?”

Hur känns det att dö och vad händer efteråt? En viktig del i den antroposofiska medicinen är, berättar Ursula, att bidra med erfarenhet och kunskap kring människans olika livsstadier. Att tillföra reflektioner kring resonemangen om födelse och död.
– Eftersom vi inte kan ha kontroll över döden har vi en förmåga att förtränga den. Men det är viktigt att fundera kring den, vårt förhållningssätt till döden definierar hur vi uppfattar oss som människa, hur vi ser på till exempel meningsfullhet och etik. Döden utmanar förståelsen och erfarenheten av vår andliga existens. En sådan förståelse är en stark drivkraft för samhälle och kultur – medvetet eller omedvetet! Att möta döden – det kanske är det finaste som finns?

På samma sätt ser man det som viktigt att försöka förstå livets början. Vad är en födelse och varifrån kommer vi? Det handlar inte om att ge konkreta svar utan om att nyfiket utforska livet.
– Jag skulle även vilja lyfta fram den antroposofiska medicinens bidrag till förståelsen för hur barn med funktionsnedsättningar bör tas omhand. Inom omsorgssektorn har den antroposofiska medicinens strävan att utgå från det friska i människan verkligen spelat stor roll, avslutar Ursula.

Ärendet kring de antroposofiska läkemedlen ligger just nu på Socialdepartementets bord. Ett beslut om en långfristig reglering ska inlemmas i den svenska läkemedelslagen. Det behövs en stark politisk vilja för att läkemedlen i slutändan ska bli tillgängliga. Ärendet är på remiss och beslut väntas under våren 2016.
Foto: Erik Olsson