Det här året har FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO förklarat som International Year of Soils, med en rad konferenser och aktiviteter över hela världen. För Skandinaviens del manifesteras temaåret i Ytterjärna i Södertälje kommun den 20 maj – på den FN-stödda öppna konferensen Soils and the Food We Eat. Här ska svenska och internationella politiker, tjänstemän, lantbrukare, forskare, företagare och experter visa och diskutera hur en mer hållbar matproduktion och livsmedelskedja kan se ut.

FN:s Year of Soils syftar till att lyfta fram odlingsjordens betydelse för säker matproduktion och väsentliga ekosystemtjänster. Det här är hållbarhetsfrågor som berör alla delar av världen på lite olika sätt – både lokalt, nationellt och globalt – och som omfattar hela livsmedelskedjan från odling till konsumtion.

På konferensen i Sverige kommer detta att belysas med internationella erfarenheter och ett stort regionalt EU-stött projektsamarbete som vuxit fram i alla Östersjöländer – BERAS International – inklusive forskning och lokala svenska exempel på vad detta i praktiken innebär.

Konkreta lösningar

– Vi vill genom den här konferensen öka medvetenheten om hur viktigt det är att ta vara på odlingsjorden och naturen, som ju är vårt stora kapital. Vi vill också skapa förståelse för hur situationen ser ut både i världen och i Sverige, och kanske framför allt visa att det finns beprövade och utforskade lösningar som på ett hållbart sätt kan ge god, sund och tillräcklig mat åt alla. Det viktigaste är att utgå från ett regenerativt lantbruk med naturliga lokala kretslopp av näringsämnen och en god samverkan genom hela livsmedelskedjan, säger Jostein Hertwig, vd för BERAS International.

På konferensen presenteras bland annat ett konkret koncept för ekologisk, Östersjövänlig och klimatsmart mat, Diet for a Green Planet, både ur internationellt-, lokalt- och företagarperspektiv. Bland annat redovisar Södertälje kommun, som utsågs till Årets Skolmatskommun 2014, hur man gjort sin omställning och numera kan servera 24.000 matportioner varje dag enligt konceptet – utan ökade kostnader. Diet for a Green Planet bygger på sex kriterier kring maten. I korthet innebär de att maten ska vara god, hälsosam och attraktiv, ekologisk, bestå av totalt cirka 20% kött, vara närproducerad och säsongsanpassad, samtidigt som matsvinnet också ska minimeras.

Eftersom kommuner är stora lokala konsumenter av mat är de också en viktig del i en hållbar, lokalt baserad livsmedelskedja. BERAS står för Building Ecological Recycling Agriculture and Society och driver oberoende forskning, utveckling och implementering av just hållbara system för hela livsmedelskedjan – från jord till bord. Hela upplägget bygger på lokal/regional samverkan mellan lantbrukare, matförädlare, distributörer och kommuner, där lantbrukaren står i centrum. Förutom i Södertälje kommun är det här en modell som nu implementeras på flera håll i länderna runt Östersjön.

Grunden i BERAS utvecklingsarbete och modell är ett 50-tal ekologiska kretsloppsjordbruk i 11 länder runt Östersjön, inklusive Sverige. Det har bland annat visat sig att man kan reducera klimatbelastningen från hela livsmedelskedjan med upp till 70 procent och samtidigt halvera jordbrukets läckage av näringsämnen till sjöar och hav. En central faktor i detta är just de ekologiska kretsloppsjordbruken, där man har en väl avvägd balans mellan växtodling och djurhållning på varje gård eller närområde, och på så sätt åstadkommer ett naturligt kretslopp av näringsämnen.

Här finns det detaljerade konferensprogrammet för Soils and the Food We Eat, 20 maj 2015.

Från kulturhusets rabatter ned till havets rand sträcker sig Trädgårdsparken i Ytterjärna. En lummig oas full av mänsklig omtanke och små överraskningar. Trädgårdsmästare Paula Pihlgren har jobbat som trädgårdsmästare i Ytterjärna i fyra år. Hon berättar om parken som hänför de flesta besökare.

Trädgårdsparken i Ytterjärna består av runt femtio olika småträdgårdar eller ”motiv”, så att alla ska kunna hitta just sitt smultronställe. Där finns till exempel en fjärilsträdgård, en örtagård, ett vasshus, en magnolialund, en vit, en gul, en blå och en Monet-rabatt. Paulas egen favorit är näktergalens trädgård – en handsnidad träbänk och en skulptur vid en vattenspegel där man kan sitta i väntan på den lilla skönsångaren. En plats för reflektion.

– I näktergalens trädgård blev jag ”drabbad” av Trädgårdsparken i Ytterjärna första gången. En ny favorit är även det senaste tillskottet: den röda rabatten. Jag arbetade med den under så lång tid, funderade och bar runt den i mina tankar att jag tillslut blev stormförtjust, berättar Paula.

Trädgårdsparken i Ytterjärnas tre fanbärare
Det är framför allt tre delar som är speciellt med just Trädgårdsparken i Ytterjärna. Först och främst är det rosenträdgården som består av 110 olika sorters nordiska buskrosor. Något som närmast blivit en legend i Ytterjärna är historien om den bulgariska ministern som under ett besök i trädgårdsparkens begynnelse blev så överförtjust att hon, ett par veckor senare skickade ett bud med posten – med 1300 olika sorters bulgariska rosor.

– Tyvärr dog de flesta eftersom de inte klarade vårt nordiska klimat, men ett par enstaka finns eventuellt fortfarande kvar. Annars fokuserar vi mest på nordiska buskrosor, dels för att visa upp en kulturskatt men även för att de är otroligt vackra även när de inte blommar, med sin form och sina näpna nypon.

Om du vill se rosenträdgården stå i full blom ska du besöka trädgårdsparken i juni eller juli. I slutet av juni ordnar de även en egen Rosens dag där du kan förkovra dig i allt som har med rosor att göra – äta, dofta, fika, smörja…

Den andra, för Trädgårdsparken i Ytterjärna utmärkande del är dess fruktträdgård. Där ryms minst 27 olika sorters äppelträd och ett par päronsorter – några relativt nyplanterade, men flera som är många många år gamla (exakt hur, är det ingen som exakt vet). Det unika med fruktträden i Ytterjärna är den metod de använder sig av för att sköta dem, initierad av Ekkehard Wroblowski.

– Det handlar om att få en så hälsosam frukt med så mycket sockerarter som möjligt. Det ska nästan bli ett medicinskt äpple, förklarar Paula. Man tvingar till exempel ner rötterna djupare i jorden så att de når fler mineraler och näring, och låter träden växa ovanligt höga med frukten högt uppe i trädet.

De biologiska reningsdammarna är däremot det som kanske gör att Trädgårdsparken i Ytterjärna verkligen sticker ut, även internationellt sätt. Reningsdammarna tar hand om och renar en hel del av avloppsvattnet på området. Dess tillhörande vattentrappor har nästan blivit som en ikon för platsen. Men Paula berättar att de antagligen kommer att tas ur bruk i framtiden och istället bli dagvattendammar.

– Dels på grund av ökade renoveringsbehov, nya regelverk men även för att de är ganska opraktiska då de behöver skötas för hand.

En trädgård för människor
Trädgårdsparken i Ytterjärna är en av få besöksträdgårdar som drivs biodynamiskt, en annan i Sverige är Rosendals Trädgård. Eftersom det inte finns någon biodynamisk märkning för parker så är tolkningen aningen annorlunda än vid ett biodynamiskt jordbruk eller grönsaksodling. I Trädgårdsparken i Ytterjärna innebär det dels att man använder sig av en biodynamisk kompost och tänker hållbarhet i alla aspekter, men även att man försöker involvera och uppmuntra människors kreativitet och förmåga att skapa.

– Med trägården vill jag bidra med platser där människor kan möta sig själva, andra, kultur och natur. Det kan handla om att få den där stunden med sig själv på bänken i näktergalens trädgård, att hamna i ett samtal i Astrids berså eller att upptäcka fruktträdens tjusning i en trädvårdskurs. Jag vill med mitt arbete i trädgårdsparken väcka frågor kring vad det är att vara människa, säger Paula.

Trädgårdsparken i Ytterjärna är en av 27 svenska trädgårdsparker som ingår i nätverket Swedish Gardens.

Idag lägger genomsnittskonsumenten i Sverige bara ungefär 12,5 procent av hushållets totala kostnader på mat. Den andelen har minskat under lång tid, av flera skäl. Men en allt vanligare synpunkt är att vi numera inte betalar vad maten egentligen kostar – eller snarare vad maten borde kosta med en miljömässigt hållbar produktion och konsumtion. Kostnadsmässigt är steget dit inte så stort.

För en tid sedan gjorde det EU-stödda projektet BERAS (Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society) en studie av matkonsumtion, miljökonsekvenser och kostnader hos 15 familjer med tydlig miljöprofil. De här familjerna konsumerade i genomsnitt 90 procent ekologiskt, större delen lokalt producerat och odlat i kretsloppsjordbruk (dvs ekologiska gårdar med både växtodling och djurhållning). Familjerna konsumerade också 90 procent mindre kött än genomsnittet i Sverige. Med den här mycket miljöanpassade konsumtionen behövde familjerna bara lägga 3 procent ytterligare av hushållskassan på mat. Totalt gick här 15,5 procent av hushållets totala kostnader till mat, jämfört med 12,5 procent hos genomsnittssvensken.

Vad är det då man betalar för med en mer miljöanpassad matkonsumtion? Eller annorlunda uttryckt, vad är det genomsnittssvensken inte betalar för? Det handlar främst om klimatbelastning, näringsläckage till mark och vatten, effekten av kemiska bekämpningsmedel samt minskad biologisk mångfald. Med en hållbar matproduktion slipper vi allt detta, och vi får även naturligt näringsriktiga matråvaror och den kvalitet som ligger i att maten producerats på ett omsorgsfullt sätt.

Med de studerade familjernas typ av matkonsumtion har det visat sig att dagens klimatpåverkan från jord till bord kan minskas med mer än 70 procent, och jordbrukets näringsläckage till mark och hav, bland annat Östersjön, kan halveras. Användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket försvinner, och den biologiska mångfalden ökar – det gäller allt från fåglar och insekter till markorganismer, som exempelvis daggmaskar. Den biologiska aktiviteten i odlingsmarken blir högre och allt det här hänger nära samman med att odlingsjorden inte utarmas, utan hålls bördig genom ett giftfritt och naturligt kretslopp.

Även om det är väl använda pengar att betala lite mer för en mer hållbar matproduktion finns det också exempel på att en delvis miljöanpassad matkonsumtion inte nödvändigtvis innebär ökad matbudget. I Södertälje är numera ungefär hälften av maten som serveras på kommunens skolor och andra verksamheter ekologisk, och då det är möjligt även lokalproducerad och årstidsanpassad. Den omställningen har man åstadkommit utan ökade kostnader, bland annat genom att öka andelen vegetariskt och organisera matlagningen så att all mat lagas lokalt på skolorna ute i kommunen av kunniga kockar och engagerade medhjälpare i stället för i ett centralkök.

Visste du att även kossor naturligt föds med anlag till horn? Även om människan har avlat fram vissa koraser som numera föds utan några hornanlag alls, som till exempel den svenska fjällkon, så utgörs de flesta mjölkkor av kor med hornanlag. Av Sveriges ungefär 345 000 mjölkkor tillhör 90% koraserna Svensk röd och vit boskap (SRB) eller Svensk Låglandsboskap (SLB) som naturligt har horn.

Idag avhornas däremot de flesta mjölkkalvar genom att man antingen fräter bort (kemiskt), bränner bort (termiskt) eller sågar av (kirurgiskt) hornen. Kalvarna kan efteråt få smärtlindring men eftersom det inte är något lagkrav kring detta finns det de som lider i flera dagar efter ingreppet. I en forskningsstudie där man granskat kortisolvärdet hos kalvar som fått lokalbedövning kunde man dessutom konstatera att kortisolstegringen inte försvann, den bara flyttades framåt i tiden. Det vill säga: kalvarna som fått lokalbedövning nådde nästan samma kortisolnivå som de som avhornats utan lokalbedövning men först efter några timmar när lokalbedövningen försvunnit.

Ett vanligt argument för varför man ska avhorna korna är att det skulle minska skaderisken vilket gör att man kan packa dem tätare på mindre yta. Praktiskt och kostnadseffektivt.

Men varför har då korna horn? Fyller de inte någon funktion alls? Det råder uppenbarligen delade meningar om den saken.

Det man kan konstatera vetenskapligt är att hornen är vitala organ som innehåller både nervbanor och genomströmmas av blod. Första tecknet på att en ko har feber eller mår dåligt är till exempel att de får kalla horn. Det var även via hornen som man förr i tiden avgjorde kons ålder och hälsotillstånd när man gick i ko-köpar-tankar.

”Hornen spelar en central roll i kons markering av rangordningen i flocken.
Korna kommunicerar med hornen.” Skriver www.komedhorn.se på sin hemsida.

I USA arbetar bland annat People for the Ethical Treatment of Animals (PETA) med att stoppa avhorningen och även i Tyskland finns flera större kampanjer för kor med horn. I Sverige är det däremot lite tystare kring just den här frågan. Tycker du att korna ska behålla sina horn?

Läs även gärna vårt reportage med den ekologiska mjölkbonden Holger Van der Woude som är en av relativt få svenska bönder som låter korna behålla sina horn på.