Hur lyckas man få Stockholms teaterpublik att vallfärda till en enorm teaterlada mitt ute bland Värmlands skogar kväll efter kväll? Västanå teater har lyckats med någonting som många teatrar bara får drömma om. Med berättelser och myter hämtade från folkkulturen har de gjort sig oumbärliga för hela den värmländska turistnäringen.

Leif Stinnerbom är sedan 25 år tillbaka konstnärlig ledare för Västanå teater. Med en bakgrund som spelman, polskedansare, koreograf och musikforskare och etnolog, har han varit med och byggt upp det som idag är Västanå teater. En teater vars unika spelstil – en frisk blandning av musik, dans, och teater – har blivit ett tydligt signum. Ivar Lo-Johansson sa en gång att ”allt spännande finns i arbetarklassen” – enligt Leif finns det mest spännande i folkkulturen.

– Vi utgår alltid från folkkultur, oftast skandinavisk, och letar efter berättelser som vi sedan berättar från scenen. Det här berättarperspektivet är väldigt viktigt och något som skiljer oss från många andra teatrar. Ofta när jag tittar på teaterföreställningar upplever jag att det snarare handlar om ett uttrycksbehov som får komma till tals, än någon som har något den verkligen vill berätta. För att en berättarsituation ska uppstå krävs det alltid två personer, vi är med andra ord beroende av vår publik och publiken involveras i sin tur att delta aktivt.

Ofta handlar det om mytiska berättelser som Västanå teater väljer, gärna med metafysiska inslag, och nästan alltid myter som på något sätt behandlar utmaningarna kring vad det är att vara människa.
– Jag tror myten är viktig för dagens människa. Den kan bidra med något som den naturvetenskapliga verklighet vi skapat oss idag inte kan.

Avgörande för den värmländska turistnäringen

Västanå teater är ett exempel på en verksamhet som lyckats få en hel glesbygd att känna stolthet. Varje år sätter de upp två olika föreställningar, en som de spelar i sin enorma trälada i Värmland under sommaren, och en som de ger i ett mongoliskt tält under en vinterturné genom Sverige. Sommarmånaderna är de mest hektiska då de spelar inte mindre än totalt femtio föreställningar – och nästan varje kväll är de femhundra platserna utsålda, till största delen till människor utanför Värmland.

– Det här gör förstås att vi är betydelsefulla för hela turistnäringen i Värmland. Oftast så brukar konst vara någonting man satsar på först när man har pengar över i ett samhälle, i vårt fall så är man tvungen att satsa på kultur för att det ska gå bra för samhället. Det lönar sig alltså att satsa på kulturen först!

”Konst kan få människosjälen att blomma”

– I en sekulariserad värld så upphör människan att se livet som ett mysterium och ser bara de praktiska materiella delarna. Det är att förminska människan, tycker jag. Konst har en förmåga att öppna upp människors ögon för livets mysterium. Förhoppningsvis kan konsten fylla det tomrum som religionen tidigare hade. Konst kan få människosjälen att blomma!

Ett exempel är en kvinna som kom fram efter en föreställning och berättade att ”jag förstod kanske inte allt, men det var det vackraste jag upplevt”. Det är, enligt Leif, konstens förmåga att ge människor hopp och tro, något som är minst lika viktigt som att konsten ska provocera och spegla hela samhället.
– Min konst får gärna ge människor hopp och kraft att klara av projektet det är att vara människa. För Strindberg hade rätt, det ÄR synd om människan.

Mer konst i skolorna

Einstein, som ofta får agera symbol för naturvetenskapen, fick en gång ta emot en fråga från en mamma som undrade hur hon kunde göra sin son lika uppfinningsrik och intelligent som vederbörande. ”Läs sagor för honom” var Einsteins svar. Men kvinnnan var påstridig, och underströk att hon ville att sonen verkligen skulle bli extremt intelligent, precis som herr Einstein själv. ”Läs många sagor för honom” var Einsteins replik.

– Vad jag tror att Einstein menade var att i fantasins värld finns det inga gränser, som det gör i ett riktigt liv. För att kunna komma på innovationer och nya uppfinningar krävs att vi utvecklar vår förmåga att vara gränsöverskridande. Skolan går åt helt fel håll när man begränsar utbildningen till enbart huvudet. Jag saknar inslag av konst i Sveriges skolor, jag tror man blir mycket bättre på teoretiska ämnen när man även ger fantasin näring. Vi lurar oss om vi tror att det bara är hjärnan som tänker. Kroppen är en helhet och vi måste föda alla delar. Det är helt absurt att man ens ska behöva argumentera kring detta. Egentligen vet alla det här.

”Barnteater för vuxna”

Vad är det då som har fått Västanå teater att lyckas bättre än många andra? En ofrånkomlig framgångsfaktor är så klart värmlänningen Selma Lagerlöf – även Leifs favoritförfattare. I början spelade Västanå teater nästan uteslutande hennes pjäser, men idag reser folk till teaterladan oavsett om det är Lagerlöf eller Strindberg eller som i somras Lars Anderssons berättelse Lomjansguten som står på programmet.

En annan framgångsfaktor är det tydliga valet av spelstil.
– Idag pratar alla om bredd, men jag tror vi måste satsa mycket mer på djup och sluta krafsa lite här och där. Det svåraste som finns är att välja bort. När man valt någonting så resulterar det alltid i två saker: det finns folk som gillar ditt val, och folk som ogillar det – vilket är mycket bättre än ett mellanläge där ingen bryr sig. Det finns många som älskar Västanå teater och reser för att se oss varje år, de är våra bästa ambassadörer. Sedan finns det de som verkligen hatar oss, och aldrig för sitt liv skulle vilja återvända. Det är alltså bra!

Enligt Leif har den värmländska poeten Bengt Berg gett det finaste betyget teatern kan få, när han en gång sammanfattade: ”Västanå teater är som barnteater för vuxna”.

Hemsidan Ytterjärna Forum startade för ett halvår sedan och vi har hunnit publicera över 100 artiklar, notiser och blogginlägg. Eftersom det säkert finns flera av våra läsare som inte följt oss sedan starten så tänkte vi tipsa om några artiklar ur arkivet. Artiklar som blivit lästa av väldigt många och som fortfarande är aktuella till innehållet.

#1. Ko-riket

Öppen luftig planlösning med stora ljusinsläpp, generös takhöjd och organiska material. Att stiga in i Holger Van der Woudes nya superladugård på Yttereneby Gård är ungefär som att komma rakt in i en mäklarannons. ”Kungariket för korna”, som Holger själv kallar det för.

Läs hela artikeln

#2. Stadigt växande intresse för sociala banker

Hur sparkapital på bankkonton används av bankerna har stor betydelse för hur världen utvecklas. Det är något man tar fasta på inom den internationella impuls som kallas social banking, som växer allt mer – även i Sverige. Inriktningen är att bidra till en bra samhällsutveckling genom att finansiera miljömässigt och etiskt hållbara företag och verksamheter.

Läs hela artikeln

#3. Hur kan antroposofisk medicin bidra till samhällsutvecklingen?

Antroposofisk medicin har funnits i snart 100 år. Antroposofiska läkemedel förskrivs av 15 000 legitimerade läkare runtomkring i Europa varje dag. Trots det saknar vi fortfarande en lagstadgad registrering av dem i Sverige. Varför behövs antroposofisk medicin i Sverige och på vilket sätt kan den bidra till en positiv samhällsutveckling? Vi frågade Ursula Flatters, utbildningschef och läkare på Vidarkliniken som är ett sjukhus där man kombinerar konventionell skolmedicin med antroposofisk läkekonst.

Läs hela artikeln

#4. Håller Google på att konkurrera ut vårt offentliga skolsystem?

När högt anställda på företagsgiganter som Google, Apple och Yahoo i teknikmeckat Silicon Valley väljer att sätta sina barn i waldorfskola är en naturlig följdfråga ”varför”? Vad är det som till och med får ipadinnovatörerna själva att välja bort sin egen uppfinning – mot en skola där man istället använder färgpennor och akvarellpapper? Vad är det den offentliga skolan saknar?

Läs hela artikeln

#5. Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro

Utbildningen till waldorfförskollärare har ett massivt söktryck varje år, över 100 stycken står i kö men det finns i dagsläget enbart utrymme att ta emot 30. Samtidigt är behovet stort – fler och fler föräldrar väljer att sätta sina barn i en waldorfförskola och uppemot 70 nyutexaminerade waldorfförskollärare behövs varje år. Vad är det som gör waldorfförskolorna så populära?

Läs hela artikeln

Vad är skillnaden mellan att lära sig någonting teoretiskt och att öva det praktiskt? Är den ena metoden mer effektiv än den andra? Forskning från Mind and Life community har undersökt frågan genom att jämföra upplevelsebaserad meditation med didaktiskt lärande och diskussion.

I en studie publicerad i PLOS One undersökte man effektiviteten som olika metoder av mindfulnessträning hade på uppmärksamheten hos soldater satta under hög stress. Resultatet tyder på att ett faktiskt utövande av meditation har mer positiv inverkan på uppmärksamheten än att bara lära sig om ämnet konceptuellt.

En annan studie publicerad i Journal of Experimental Psychology: General undersökte huruvida fördomar mot stigmatiserade grupper (svarta och hemlösa människor) kunde minska genom att man aktivt övade förlåtelse genom känslor av värme och acceptans mot sig själv och andra. Återigen är resultatet ett bevis på att praktiskt utövande är bästa sättet att förändra djupt rotade mentala vanor. Didaktiska och diskussionsbaserade metoder verkar inte ha samma effekt som att delta i kropp-själs-övningar av kontemplation.

Resultatet är för många inte särskilt överraskande, och det är svårt att dra stora övergripande slutsatser utifrån dessa två studier. Men att de båda pekar tydligt åt riktningen att ”learning by doing” skulle vara mer än bara ett talesätt, lägger en intressant grund för framtiden. Hur skulle t ex denna slutsats kunna användas på ett mer effektivt sätt inom skolorna?

Som Leif GW Persson konstaterade i DN:s lördagsmagasin: ”Det finns två sätt att lära sig. Dels att du läser om det, dels att du lär dig genom eget liv och praktik, och det andra sättet biter mycket bättre än det förra.” – kanske hade han rätt? Vi på Ytterjärna Forum följer nyfiket fortsatt forskning på området.

Foto: Pexels

Svenskarnas konsumtion orsakar femtio procent mer utsläpp i andra länder idag, jämfört med för drygt tjugo år sedan (1993–2012). Samtidigt har de inhemska utsläppen orsakade av konsumtion istället minskat med trettio procent. ”Helt enkelt därför att vi konsumerar alltmer varor som produceras i andra länder” konstaterar Naturvårdsverket i sin rapport.

Mellan 1993 och 2001 låg utsläppen orsakade av svenskarnas konsumtion på en ganska jämn nivå, men sedan 2001 har de ökat. Räknat i koldioxidekvivalenter handlar det om en total ökning med över tjugo miljoner ton koldioxidekvivalenter. Två tredjedelar av de totala utsläppen från konsumtion orsakas av privatpersoners konsumtion. Alltså av det du och jag väljer att köpa.

Mat och transport största klimatbovarna

Det är, kanske inte helt oväntat, maten vi väljer att konsumera som är den största klimatboven i detta drama. Faktum är att vår matkonsumtion står för en tredjedel av de växthusgasutsläpp som orsakas av vår privata konsumtion – den har ökat med tjugofem procent sedan 1993.

”Matens klimatpåverkan uppgår idag till omkring 1,8 ton koldioxidekvivalenter per person och år. Scenarier med minskad nötköttskonsumtion skulle kunna minska utsläppen till omkring ett ton år 2050 medan en helt vegetabilisk kost skulle ge utsläpp på ner mot 0,3 ton. Utsläppen från svenskarnas flygresor beräknas att ha fördubblats de senaste 20 åren och uppskattas idag till cirka 1,1 ton per person och år. Scenarier visar att om flygandet inte fortsätter att öka utan ligger kvar på dagens nivå så kan utsläppen genom tekniska förändringar hamna på runt 0,5 ton år 2050. Forskarnas slutsats är att för att ha goda chanser att nå klimatmålet behöver kraftfulla styrmedel utvecklas och införas avseende mat och flyg.” Så skriver Naturvårdsverket själva om sin rapport ”Hållbara konsumtionsmönster”.

Positivt är att vi verkar ha blivit bättre på att värma upp våra hus, isolera och köpa lågenergilampor – utsläppen från kategorin ”bostad” har minskat med drygt trettio procent mellan 1993 och 2012.

Hur klimatvänlig är du?

Vilken förändring är egentligen viktigast i kampen om en gladare planet, var ska jag börja? Ibland kan det vara svårt, ja näst intill omöjligt, att navigera i hållbarhetsträsket. Då är det tur att det finns experter och forskare att ta hjälp av.

Klimatkontot är en digitalt test, framtaget av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med bl a Naturvårdsverket. Genom att fylla i hur du reser, äter, konsumerar och bor får du reda på hur stort just ditt koldioxidutsläpp är. Gå tillbaka och ändra i dina svar för att se hur mycket en specifik handling kan påverka ditt totala utsläpp.

Några exempel från Klimatkontot:

1. Genom att minska konsumtionen av nötkött från 6-10 portioner i veckan till 3-5 portioner, minskar dina utsläpp med ca 0,6 ton koldioxid per år.
2. Genom att byta ut Thailandsresan mot en resa till spanska Malaga, minskar dina utsläpp med ca 1,8 ton koldioxid per år.
3. Genom att halvera bilkörningen från 1068 mil per år (som idag är längden på medelsvenskens bilkörande) till 500 mil per år, minskar utsläppen med 0,7 ton koldioxid per år.

Om du gör alla tre alternativetn minskar du utsläppen med totalt 3.1 ton koldioxid per år. Idag beräknas medelsvenskens privata konsumtion orsaka utsläpp på 8 ton koldioxid per år, klimatmålet är knappt 2 ton innan år 2050. Med en förhoppning om bättre tekniska lösningar och miljövänligare transportmedel så är med andra ord ovanstående tre åtgärder ett stort steg i rätt riktning.

Hur mycket släpper du ut idag? Testa här!
Foto: Unsplash

Inspiration på Ytterjärna Forum

Dags att göra en köttfri dag till en vanlig dag?
Är du en flexitarian?
Charter till månen javisst – men hur ser framtidens resa ut ur klimatsynpunkt?
6 dokumentärer som gör dig till en bättre människa

”Amaliel erbjöd mig ett arbete och jag svarade ögonblickligen ja. Det blev det stora arbetet som jag utfört I mitt liv.”

Citatet kommer från en av den svenska målaren Hilma af Klints ockulta dagböcker. Af Klint förde dessa dagböcker under nästan hela sitt vuxna liv. Sammanlagt har hon skrivit mer än 20 000 sidor. De handlar alla om hennes arbete, hennes kall, att skapa målningarna till templet. I viss mån beskriver de också hennes andliga, emotionella och intellektuella liv. Skisser till målningar mottagna i visioner är ofta nedtecknade, med noteringar om färgval. Med jämna mellanrum gör hon sammanfattningar, som den ovan, eller olika typer av förteckningar. Här finns exempelvis en ordlista över bokstavskonstellationer och uttryck mottagna i trance. Hon redigerar regelbundet i dagböckerna, för över material till andra sammanhang. Ibland lägger hon till en anmärkning som ”detta skedde verkligen”, eller ”detta förblev dunkelt”.

Egentligen är det missvisande att kalla dessa böcker för dagböcker. De är snarare loggböcker, som förs över tid, samtidigt arbetsmaterial och vittnesbörd. Alla är skrivna med Hilma af Klints lugna, öppna, runda och tydliga handstil, utom en grupp som fördes under af Klints och hennes vän Thomasine Anderssons tid i Goetheanum i början av 1920-talet, där det är Thomasine som skriver av Rudolf Steiner-föreläsningar, medan Hilma af Klint för en tid tystnar.

Tack vare dessa dagböcker vet vi rätt mycket om Hima af Klints inre liv och hennes experimentella utforskningar av tillvarons dolda sidor.

Hilma af Klints modiga och omedelbara bejakande av den uppgift anden Amaliel (en av många som följde henne och som hon själv följde) är karakteristisk för henne. Med detta JA blir Hilma af Klint en skapande konstnär.

Den skapande Hilma af Klint utvecklar en helt annan personlighet än den person som vänner och familj kände till: en noggrann, skicklig, matematiskt lagd kvinna, ganska kylig men med sinne för humor.
Den skapande Hilma af Klint går in i ett annat mentalt rum. Här är hon hängiven, djärv, varm, öppen. I sina dagböcker beskriver hon ren extas. Hon talar om hur mycket ELD som behövs för att skapa mediumistiska målningar.

Hon är lycklig, särskilt under den första stora skapande perioden 1906-1908. Nu är det till henne budskapen kommer. Hon upplever att andarna tar ett ganska fast grepp om hennes handled och bokstavligen leder handen. Resultatet är så bländande att vi idag, mer än hundra år senare fortfar att förundra oss över målningarnas hemlighetsfulla skönhet, deras djärvhet, deras lekfullhet, den häpnadsväckande koloriten.

Det är en ganska stor skillnad mellan att vara en god konstnär och en skapande konstnär. Skillnaden ligger i att ha tillgång till sitt eget inre rum. Jag tror att Hilma af Klint fick tillgång till sitt eget inre rum när andarna gav henne uppgiften att göra ”målningarna till templet”. Något öppnades i henne, en verklighet som var radikalt annorlunda än den visuella verklighet som omger oss i vardagen.

Vi talar ibland om inspiration på ett lite lättvindigt sätt. Men ordet kommer från latinets inspirare, det vill säga att någon andas genom en. Det är en ganska omtumlande erfarenhet.

Nästan alla de konstnärer som beskrev inspiration under sent 1700- och tidigt 1800-tal beskriver den som en kraft som kommer utifrån. Det är detta som gör att de så obetingat kan lita på inspirationens kraft. Tyvärr säger det något om den tiden att alla dem som vittnade om inspirationens kraft var män.

Hilma af Klint levde i suffragetternas tidevarv. Hon själv var något så ovanligt som en självförsörjande yrkeskvinna, en konstnär. Men den oerhörda tilltron till sina egna – eller inspirationens – krafter som krävs av en skapande konstnär fick hon först genom de gåtfulla andebudskapen, först förmedlade under spiritistiska seanser i en teosofisk atmosfär.

En parentes om teosofin: den är en syntes mellan bejakandet av sekelskiftets vetenskapliga upptäckter och andlighet, inte minst buddhistisk. Teosofin erbjöd ett helhetstänkande som varken konventionell religion eller rationell vetenskap kunde erbjuda. Teosoferna var oförskräckta och fördomsfria. Deras förgrundsgestalter var kvinnor och fritänkare. Det är inte egendomligt att den attraherade bland andra kvinnor och konstnärer. Hilma af Klint var bådadera. Men hon tycktes med tiden få en ganska distanserad relation till teosofin .

Teosofin och spiritismen var den stege som ledde Hilma af Klint in i sitt eget skapade och skapande universum. Väl där behövde hon den inte längre. Hennes egna analyser och beskrivningar av denna fördolda värld är häpnadsväckande självständiga. Det finns inga belägg på att Hilma af Klint läste William Blake (men det är inte otänkbart). Men om det är någon värld af Klints värld påminner om så är det Blakes obändiga, rika imagination.

En av andarna ställer en ganska tvetydig fråga till Hilma af Klint: ”tror du att vi finns till?” Hennes svar är lika tvetydigt: ”Jag tror att ni finns till lika mycket som jag själv finns till”. Detta är Hilma af Klints stora JA. Genom att bejaka det Blake skulle ha kallat den skapande inbillningskraften förlöstes hon i sitt eget skapande.

Text: Gertrud Sandqvist, professor i konstens teori- och idéhistoria.