Att odla och konsumera perenna (fleråriga) grönsaker har flera fördelar för bland annat miljö och näringsinnehåll. Det öppnar också upp för nya intressanta smaker på tallriken. Nu pågår ett projekt som ska prova ut och lyfta fram ett antal perenna grönsaker som lämpar sig för produktion och som samtidigt är intressanta för mathantverkare och konsumenter.

Projektet heter Odlingsvärda perenna grönsaker för produktion och ska leda fram till en kunskapsbank som ska kommuniceras på olika lättillgängliga sätt. Bland annat riktat till odlare och mathantverkare (exempelvis kockar) i form av workshops, rapport, hemsida med mera. Det här blir färdigt och tillgängligt under 2021.

Vi har besökt odlingskooperativet Under Tallarna, som är en av de drivande parterna i projektet och där en rad olika perenna grönsaker nu provas i odling.

– Det finns ett stort intresse för detta idag. Vi har även tidigare odlat en del perenna grönsaker, men nu ska vi genom det här projektet hitta betydligt fler som är tillräckligt producerande och goda för att de ska vara framkomliga vägar för odlare, mathantverkare och konsumenter, säger Robin Tidholm som är en av delägarna i Under Tallarna.

– De odlingsvärden vi tittar på är bland annat produktivitet, härdighet, efterfrågan, smak samt även att de perenna grödorna inte sprider sig mer än önskat, säger Eva Johansson, som också är med och driver projektet.

Flera viktiga fördelar

Det finns en rad positiva poänger med att odla perenna grönsaker. Som komplement till de ettåriga matgrödorna är det, enligt Robin Tidholm, ett hållbart sätt att utnyttja marken bättre och att efterlikna naturliga växtförhållanden.

– Med perenna grödor är markytan hela tiden bevuxen och täckt. Växtrötterna kan breda ut sig mer och hämta mineraler och annan näring djupare i jorden än ettåriga grödor. Kolbindningen blir större, livet i jorden blir mer ostört och den biologiska mångfalden gynnas. Skördeperioden blir också längre och sträcker sig från tidig vår till sen höst.

Eva Johansson pekar också på att perenna grönsaker överlag har mindre behov av gödsling och vattning och är mindre känsliga för torka än ettåriga grödor. Odlare behöver heller inte köpa in utsäde varje år eftersom grödan redan är etablerad i jorden.

– Från konsumenter och mathantverkare finns också ett stort intresse för perenna grönsaker, som ju öppnar nya möjligheter för vad vi kan äta, menar Eva. Tidigare analyser av perenna grönsaker har också visat att de har högre näringshalt, och detta hoppas vi få möjlighet att studera närmare i ett separat projekt.

Många lovande grödor att testa

Det finns många olika perenna matgrödor. Bland de som är allmänt kända idag kan man exempelvis nämna rabarber, sparris, pepparrot, svartrot, brännässlor och jordgubbar. I det nu aktuella projektet ska man testa flera mindre kända grödor för produktion.

– Det kan ge en intressant breddning av de grönsaker som produceras i dag. Inte minst kan flera av dem passa i salladsblandningar och göra dessa mer värdefulla att äta, både vad gäller näring smak, menar Robin Tidholm.

Bland några favoritexempel han pekar på finns en uppskattad piplök (Allium fistulosum) som kan ge upp till sju ordentliga skördar per säsong och som kräver minimal skötsel. Ett annat exempel är Trädgårdssyra (Rumex rugosus), som är en salladsväxt med lite syrlig smak. Libbsticka (Levisticum officinale) har enligt Robin en stark potential. Den är ofta grund i buljong. Ostronört (Mertensia maritima) är mycket uppskattad inom restauranger. Det är ett blad som smakar ostron med lite sälta och havssmak. Kinesisk gräslök (Allium tuberosum) är ytterligare att lovande exempel.

Bland intressanta uppstickare av perenna grönsaker nämner Robin bland annat Cikoria (Cichorium intybus), som är släkt med maskrosen och har både beska och sötma i smaken, samt Gode Kung Henriks Målla (Chenopodium bonus-henricus), som är en mycket näringsrik och lite besk kulturväxt.

Det finns enligt Robin Tidholm många gamla, intressanta kulturväxter som ännu inte har tagit klivet över till produktion. Det finns också lovande grödor som ursprungligen kommer från andra klimatzoner, bland annat vissa perenna kålsorter. Ett annat exempel som man ska testa är Funkia, som är en delikatess i Japan och som redan finns i många svenska rabatter. Det är en tidig vårgröda där man skördar skotten.

Positiva möjligheter

Det tycks finnas en stor potential bland perenna grönsaker och de kan troligen ta större plats i våra mat- och odlingssystem.

– Intresset för det här är stort. Ett steg mot mer perenna grönsaker kan vara att vi nu testar olika grödor, tar fram deras odlingsvärden och ser om det finns efterfrågan, säger Eva Johansson.

– Matfrågorna behöver ses över från många olika håll, säger Robin Tidholm. Det gäller att våga prova olika vägar och inte köra fast i ett spår. Den kunskapsbank vi arbetar fram i det här projektet hoppas vi ska förenkla för andra att ta in perenna grönsaker i sin produktion. Hos oss på Under Tallarna kan det här ge ett perennt system som motsvarar ungefär en tredjedel av vår produktion.

Robin hoppas också att konsumenter ska få mer förståelse för näringskapaciteten och andra positiva möjligheter i perenna grönsaker och kunna göra val utifrån det. En viktig drivkraft och gemensam utmaning tycker han också är att odlare ska kunna få mer betalt för det man odlar.

– Att man kan leva på odling och att det är ett område i utveckling är inte minst viktigt för de ungas intresse för odling. Det finns idag en återspirad odlingsrörelse som utvecklas på bred front. Det är hoppfullt.

Som odlare värdesätter Robin även samarbetet i projektet där han får ta del av de andra odlarnas erfarenheter, metoder och tillhöra en proffesionell odlingsgemenskap. De andra projektdeltagarna är Förädlad andelsförädlingsodling, Hornuddens trädgård och Peterslunds Ekoodling. Stiftelsen Skillebyholm är huvudman för projektet kring perenna grönsaker som är tvåårigt och finansieras av Jordbruksverket och Vidarstiftelsen. Under 2020 handlar det om att odla fram grödorna och 2021 ser man resultaten och fokuserar också på bredare kunskapsdelning.

Foto: Erik Olsson

I gränslandet mellan skogsmark och slättland öster om Vättern driver tre lantbrukare sedan några år ett gemensamt, modernt jordbruksbolag med inriktning på ekologisk odling. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar AB den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn.
– Samarbetet mellan gårdarna ger oss bättre ekonomiska förutsättningar. Och vi är inte alls så sårbara som när var och en skötte sitt, säger Mattias Karlsson, som odlat ekologiskt i över tjugo år.

I två tidigare artiklar har vi berättat om lantbrukare som med olika utgångspunkter använder sig av Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns unika projekt för hållbar livsmedelsodling. Där Curt Johansson på Rogsta gård i Sörmland ser sitt lantbruk som en trevlig hobby på heltid driver Jonas Götesjö på Gillstad Ulfsgården i Västergötland i första hand ett företag med vinstintresse.

Vad som förenar dem är den strävan efter ökad grad av kretslopp som Bondens verktygslåda uppmuntrar och premierar. Samma ambition finner vi hos Saltå Kvarns största spannmålsleverantör, Vätterlen Gårdar AB, i Östergötland.

Lämnade det konventionella jordbruket

Mattias Karlsson på Haningetorps gård utanför Ödeshög, en cykeltur från turistmålet Omberg, har varit KRAV-certifierad sedan 1999. Då lämnade han det konventionella jordbruket på den ärvda gården på 100 hektar bakom sig och tog steget till ekologisk odling. Och 2003 bestämde han sig för att bli leverantör till Saltå Kvarn. Två beslut han aldrig ångrat.

Nästa stora steg tog Mattias Karlsson 2014, då han tillsammans med två andra lantbrukare i trakten, Fredrik Bäck och Carl Fredriksson, gick samman för att skapa en stabilare och mer effektiv verksamhet.

Resultatet blev Vätterlen Gårdar AB, som med arrenden inräknade sammanfört ett tjugotal lantbruk om totalt 650 hektar åkermark på en yta som mäter en mil från väst till öst. De tre delägarna äger fortsatt sina egna gårdar, och det gemensamma bolaget arrenderar markerna av ägarna.

– Det är trevligare, roligare och mer utmanande att odla ekologiskt. Och det är roligare att vara en av 25 leverantörer till Saltå kvarn, som vi är idag, istället för en av flera tusen till någon av de stora aktörerna, säger han. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar också den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn.

Olika bolag

En fördel med denna relativa stordrift för, i grunden, tre familjelantbruk är att de ekonomiska musklerna sväller, vilket 2017 möjliggjorde investeringen i en ny, toppmodern silo, där all den spannmål som produceras till Saltå Kvarn torkas och lagras energieffektivt tack vare en modern pelletsbrännare.

Med tre familjeföretag och både växtodling och djurhållning har de tre lantbrukarna valt att renodla de olika verksamheterna i olika bolag. Mattias arrenderar ut sin ladugård till en granne med 180 dikor och hans partners Carl och Fredrik har, med deras egna ord, ett gemensamt ”kossebolag” med ytterligare 120 dikor.

– Genom att ha växtodlingen och djurhållningen i olika bolag får vi en helt annan kostnadskontroll och mycket bättre översikt över vår ekonomi, säger Mattias Karlsson.

Totalt sett finns förutsättningar för att ha höga kretsloppsambitioner, eftersom landsbygden ju är så vist inrättad att kor, gödsel och odlingar inte berörs nämnvärt av vilka bolag de hör till. All vall går till foder till korna och åkermarken får tillgång till gödseln, även den som kommer från granngårdens besättning. Men för att nå ända fram till ett balanserat kretslopp hade delägarna behövt fler djur. Idag behövs tillskott av inköpt KRAV-godkänd hönsgödsel för att uppfylla behovet av kväve.

Poängsystem

Arbetet mot en högre nivå av kretslopp driver delägarna med hjälp av Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns verktyg för en högre biologisk mångfald, minskade utsläpp av kväve och fosfor och minskad klimatpåverkan. Ett kretsloppsjordbruk bygger på en kombination av växtodling och djurhållning, mycket vall i växtföljden och en hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel.

Verktygslådan erbjuder bönderna 155 olika åtgärder som går längre än de ekologiska riktlinjerna, som specificeras av KRAV. De allra flesta av Saltå Kvarns leverantörer har valt att genomföra ett valfritt urval av de 155 åtgärderna för att därigenom bidra till att uppnå en bra växtnäringsbalans i jorden.

För att ge leverantörerna incitament att sträva efter egna kretslopp premierar Saltå Kvarn varje åtgärd som den enskilde bonden genomför med extra betalning genom ett poängsystem.

– Bonusen är viktig. Totalt sett prickade vi in ungefär hälften av åtgärderna i verktygslådan förra året, vilket gav oss ett tillskott på ca 7,5 procent i ökade intäkter på spannmålen, säger Mattias Karlsson.

Sex-årig växtföljd

Den första och grundläggande förutsättningen är en flerårig växtföljd – en och samma på hela företagets 650 hektar – med en blandning av närande växter – vallens gräs och baljväxter som blir hö och ensilage – som tillför jorden kväve, och tärande växter som potatis, majs eller spannmål.

Mattias Karlsson och hans partners arbetar med en sex-årig växtföljd, som bland annat gynnar god markstruktur, ogräskontroll och god kväveförsörjning. Efter två års vall följer höstraps, ett år med råg, dinkel eller höstsäd, åkerböna och avslutningsvis vårsäd.

Ett betydelsefullt område i verktygslådan är gynnande av den biologiska mångfalden, där inte minst vallodlingen spelar en stor roll. Mattias Karlsson och hans partners plockar också många poäng genom att de lämnat mängder av träd och åkerholmar åt pollinerande insekter.

Ökad djurhälsa

En annan av deras poänggivande åtgärder är att lämna orörda ekologiska kantzoner mellan åkermark och vattendrag och våtmarker. I dessa korridorer i landskapet gynnas etablering av naturlig vegetation med gräs, buskar och träd vilket i sin tur gynnar växt- och djurlivet i vattendrag och våtmarker.

Dräneringsåtgärder, optimerad ogräsbearbetning, åtgärder för ökad djurhälsa och val av sorter utifrån motståndskraft och mångfald i odlingarna är andra inslag som Vätterlen-gårdarna premierats för.

Ett av de senast tillagda inslagen i verktygslådan är socialt engagemang, vilket Västerlen-gårdarna gärna ägnar sig åt.

– Vi tar emot praktikanter, vi bjuder in till kosläpp och vi deltar i evenemang som ”Öppen gård”, där besökarna får lära sig hur en ekologisk gård fungerar. Om det gör att fler människor köper ekologiska produkter är ju också det ett sätt att gynna den hållbara livsmedelsproduktionen, säger Mattias Karlsson.

På Mällby Lantgård på Tjörn lever drygt 2 000 värphönor ett liv som det är få förunnat i den vanliga äggindustrin. Som värphönor, betesdjur, ogräsrensare och gödselspridare har de flera uppgifter i ett ekologiskt kretslopp. Där ingår också odlingar av grönsaker, frukt och bär  –  och musselodlingar ute till havs.

På bohuslänska Tjörn, Sveriges till storleken sjunde största ö, är man aldrig långt ifrån havet. Och nästan överallt mitt ute på landet. På nordöstra delen av ön, några kilometer från broförbindelsen till fastlandet vid Stenungsund, hittar vi den lilla byn Mällby.

Här driver Maria Karlsson sedan 20 år ekologisk äggproduktion med ambitionen att verka i ett kretslopp som, precis som det mesta på Tjörn, innefattar både hav och land. Varje dag levererar hennes hönor mellan 1 200 och 1 800 ägg, som Maria handplockar.

– Det är en trevlig rutin, och det är aldrig tråkigt eftersom jag lyssnar på P1 under tiden, säger Maria Karlsson.

Gårdsbageri tar osäljbara ägg

Två hektar odlings- och betesmark och ett ekologiskt – och glutenfritt – gårdsbageri som tar tillvara alla ägg som är osäljbara på grund av utseende eller form kompletterar verksamheten. Såväl ägg som skorpor, bröd, maränger och knäckebröd säljs i en liten butik med självbetjäning.

– Butiken märker jag inte av så mycket. Den är öppen dygnet runt så folk kan komma när det passar dem och ta vad de vill ha. Så betalar de med swish eller kontanter, det fungerar utmärkt, säger Maria Karlsson.

Hon tar in lite hjälp, till exempel till bageriet, men gör det mesta av arbetet på gården själv. Vilket innebär att hon jobbar för det mesta. Hon sköter om sina hönor, plockar in alla ägg, rengör och genomlyser dem i jakt på sprickor, märker och packar och levererar dem sedan med bil till butiker på Tjörn och i Göteborg. Hon hinner också med att sköta om sina grönsaksodlingar och arbeta ideellt i styrelsen för Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion. Mycket hårt arbete, men familjeekonomin bygger också på att hennes man har lön från en anställning.

Den stora arbetsinsatsen, säger Maria, står hönorna för. Så bor de också i arbetsbodar som byggts om till hönshus. I vart och ett av de nio husen bor, förutom tre tuppar, mellan 200 och 250 hönor. Det är där de tillbringar natten på sittpinnar i flera nivåer, värper på förmiddagen och tar , med Marias ord, siesta efter uträttat värv.

Resten av sin vakna tid kan hönorna tillbringa utomhus, alla dagar på året, så länge de inte tycker vädret är för ruskigt, innan de sätter sig att sova på sina sittpinnar vid 22 när ljuset släcks. Klockan sex väcks de av en svag LED-lampa, och vid halv sju tänds ytterligare en.

– Så de får vakna till och vänja sig lite vid ljuset. Som i gryningen. Sedan får de frukost, vatten och lite foder, innan de går ut i hagen och betar, säger Maria med det stora leende som åtföljer det mesta hon berättar om sina hönor.

Ständigt växelbruk

Till varje hus hör en stor beteshage med flyttbart stängsel. När hagen är nedbetad vänder Maria ner hönsgödseln och odlar därefter grönsaker som kan skördas till hösten. Därefter sår hon vall som blir bete åt hönsen nästkommande år.

– Jag försöker ha ett ständigt växelbruk där jag alternerar mellan grönsaker, vall och bete på markerna och får på så vis naturlig användning för gödseln som hönsen lämnar i beteshagarna, säger Maria Karlsson.

I hagen beter hönorna sig som just hönor: de betar, de sprätter i jorden och de badar i hålor de grävt där betet tagit slut. Några går ensamma, andra håller sig flockvis, och tupparna struttar omkring och gör skäl för uttrycket ”tuppen i hönsgården”. Även om damerna inte alltid ser ut att göra vågen över den biologiska uppvaktningen. Över den här hönstillvaron vilar till synes en naturlig harmoni.

De gröna hagarna är sådda med Marias egen utprovade blandning av cikoria, kummin, klöver, lusern och rajgräs med flera sorter, som ger ett varierat näringsintag. På sommaren som bete och på vintern som ensilage. Det allra godaste är uppenbarligen cikorian som alltid betas av allra först. Här och var står ett litet burliknande skydd som hönorna kan springa in i om någon av tupparna varnar för duvhök eller annan rovfågel.

Musselmjöl i fodret

Om någon månad, när grönskan i hagarna tagit slut, flyttas hönorna till nya betesmarker. Som till grönsaksodlingarna efter skörd, till sparrislandet, där de lämnar sparrisplantorna men betar av allt ogräs, eller till frukt- och bärodlingarna där de håller rent mellan äppelträd, fläderbuskar och vinbärssnår.

– Hönsgödseln gör underverk för odlingarna. Flädern poppar upp överallt och löken växer så det knakar.

Maria Karlsson har aldrig gett sina hönor fiskmjöl eller sojaprotein, som är vanligt i KRAV-certifierad äggproduktion, där det räcker att 95 procent av fodret är KRAV-godkänt. Istället har hon i alla år använt en egen blandning med majsgluten och potatisprotein som nödvändigt tillskott i fodret. Men nu är hennes sikte helt inställt på ett nytt, proteinrikt foder, som tillför en dimension i det ekologiska kretsloppet.

Hela förra hösten fick hönsen i ett av husen KRAV-godkänt musselmjöl i fodret. Musselmjölet tillverkas kommersiellt av ett företag på grannön Orust, som tar tillvara på de minsta musslorna från lokala odlingar, musslor så små att de inte går att sälja i fiskaffären. I en egenutvecklad process skiljs köttet från skalen och mals ner till ett proteinrikt foder, som Mällby Lantgård blev först i landet att prova. Med såväl nöjda hönor som kunder som resultat.

– Det togs emot fantastiskt bra av kunderna, som uppskattade att gulan blivit gulare och fått en krämigare konsistens, säger Maria Karlsson.

Kretsloppsperspektiv

Ur ett kretsloppsperspektiv har blåmusslan en mycket god egenskap i det ekologiska samspelet mellan land och hav: den är duktig på att fånga upp kväve och fosfor, som läckt ut i havet. Som foderingrediens återför den ämnena till land där de åter kan verka på ett produktivt sätt i jordbruket.

– Det här är det bästa som har hänt när det gäller hönsfoder. Musselmjölet har en väldigt bra fett- och proteinsammansättning. Nu har vi ett hundraprocentigt ekologiskt foder som samtidigt hjälper till att förbättra miljön i havet, säger Maria Karlsson.

Som styrelsemedlem i Föreningen för ekologisk produktionen har hon i många år haft en dialog med Odd Lindahl, forskare i marin ekologi, som pekat på blåmusslans stora potential som foderråvara. När den kommersiella verksamheten på Orust etablerades under 2019, med Lindahl själv som en av grundarna, var det en självklarhet för henne att låta gårdens hönor pilottesta produkten.

För tillfället är produktionen av musselmjöl inte igång, till följd av att den pågående coronapandemin lagt hinder i vägen för ett maskinbyte på musselmjölfabriken, vilket drabbar leveranserna till Mellby Lantgård. Så fort foderleveranserna återupptas är Maria Karlssons plan att utfodra alla sina 2 000 höns med musselmjöl, väl medveten om att det innebär en ekonomisk risk. Men det är en risk hon är beredd att ta.

– Fodret är dyrare än annat foder, vilket gör att priset på mina ägg blir högre. Men jag tror det kommer att gå bra, och någon måste ju börja om vi ska komma någon vart med det här. Mina kunder är mycket nöjda med smaken och den krämigare gulan hos dessa ägg, och hittills har de varit villiga att betala för den dyrare produktionen. Man ska inte underskatta folks medvetenhet och kunskap, jag ser att många vill göra gott, säger Maria Karlsson.

Pensionerar hönorna

Göra gott är något som också ser ut att driva hönsbonden på Mällby Lantgård. Och kanske att gottgöra, inte minst hönorna, som inte bara lever ett bra liv utan också får ett längre liv än de flesta andra. Hönor är högproduktiva i maximalt 80 veckor, därefter värper de mindre och blir mindre lönsamma. I äggindustrin går de därefter till slakt. Men inte hönorna på Mällby.

– Jag säljer dem för en tjuga styck till privatpersoner som vill ha några värphönor hemma i trädgården. Hönorna jobbar för mig mot mat och husrum. Därför tycker jag det känns bra att ge dem en fin pension, säger Maria Karlsson. Med det där stora leendet på plats.

Ekologiska äggproducenter

Mällby Lantgård är en av ett hundratal producenter av ekologiska ägg i Sverige. Några av dem har några få hönor, några har många tusen. De mindre producenterna sköter oftast sin packning och försäljning själva, medan de större levererar till packerier som sorterar, packar och säljer till grossistled och detaljhandel.

De flesta ekologiska ägg som produceras i Sverige sker i enlighet med Kravs regler. Det innebär att hela produktionskedjan; uppfödning, produktion, foder, producenter och äggpackerier är KRAV-godkänd. Minst 95 procent av fodret ska vara ekologiskt odlat, exempelvis ekologiskt odlad spannmål, och självförsörjningskravet för foder är 50 procent. I reglerna finns också anvisningar för hur läckage av växtnäring till sjöar och vattendrag ska minimeras.

Vart sjunde ägg är ekologiskt

KRAV:s regelverk innebär bättre livsbetingelser för hönsen än andra produktionsformer. Den ekologiska hönan får leva inomhus i stallar där det maximalt får finnas 3 000 individer och högst sex individer per kvadratmeter tillgänglig yta. Och alla Krav-hönor ska, när vädret tillåter, kunna gå ut i en rastgård där hon ska kunna krafsa, sprätta, sandbada, picka mask och beta gräs. Till sitt förfogande ska hon då ha minst fyra kvadratmeter.

Tillsammans står de ekologiska gårdarna för cirka 16 procent av den svenska äggkonsumtionen, eller vart sjunde ägg. Efter en ökning för andelen ekologiska ägg med 2,5 procent för fem år sedan har andelen pendlat någon procent upp och ner och gick förra året tillbaka till samma nivå som 2015. Den totala konsumtionen av ägg ökar – vi är en växande befolkning – och det gör även de ekologiska i absoluta tal. Men andelen ekologiska ägg av den totala produktionen står och stampar.

50 miljoner ägg i påsk

I påsk kommer svenska folket, enligt statistiken, att äta 50 miljoner ägg. Av dem kommer alltså över 42 miljoner ägg från icke-ekologisk produktion. Siffrorna har sin motsvarighet i andelen värphönor i den svenska äggindustrin. Av 8,7 miljoner höns föddes 2019 endast 1,4 miljoner upp efter ekologiska kriterier.

De 7,3 miljoner hönor som föds upp på andra villkor äter foder som odlats med konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, vilket i sin tur leder till ökade mängder miljögifter i naturen och minskad biologisk mångfald. Uppfödningen tillåter också antibiotika i sjukdomsbehandling, vilket bidrar till spridning av antibiotikaresistenta bakterier, liksom syntetiska färgämnen i fodret.

Den icke-ekologiska uppfödningen tar också mindre hänsyn till djurens naturliga behov och beteenden än den ekologiska uppfödningen. Såväl de ekologiska som de frigående hönsen ska kunna ströbada på golvet för att ha möjlighet att året runt sprätta och ”bada” för att hålla fjäderdräkten ren. Och de ska också ha tillgång till sittpinnar i olika höjder och reden att lägga sina ägg i. Den största skillnaden i livsbetingelserna är att de allra flesta av landets hönor kan leva hela sina liv utan att någonsin få gå ut.

Lär dig tyda beteckningarna

Uppfödningsformerna – som redovisas på äggkartongerna – delas in i ekologiska, frigående inne, frigående ute och inredd bur.

Kategorin frigående inomhus är den helt dominerande formen i Sverige med 72 procent av alla värphönor, eller 6,2 miljoner individer. De lever trängre än de ekologiska – nio hönor per kvadratmeter – och kan också leva i mycket större besättningar än de ekologiska, eftersom det inte finns någon maxgräns för hur många djur man får ha i varje stall.

En i Sverige mycket liten andel, tre procent, föds upp som frigående ute. De går fritt inomhus men ska, till skillnad från det stora flertalet, ha möjlighet att gå ut varje dag året om. Varje höna som hålls frigående utomhus ska ha tillgång till fyra kvadratmeter utomhusyta i en rasthage, precis som de ekologiskt uppfödda.

Nio procent av alla värphönor i Sverige – nästan 800 000 djur – föds upp i burar, där upp till 16 hönor lever i samma bur. Minimimåttet är satt till 750 kvadratcentimeter per höna, lite större än ytan på ett A4-papper. De flesta svenska livsmedelskedjorna säljer inte längre färska ägg från burhöns. Däremot förekommer de i förädlade varor.

Vi kan kraftigt minska matens negativa påverkan på både klimatet och haven om jordbruket ställer om till ekologisk produktion och ett naturligt kretslopp av växtnäringsämnen. Det har återigen visat sig i en ny jämförande studie. 

– Ur konsumentsynpunkt är mat producerad på ekologiska kretsloppsgårdar både klimatsmartare och bättre för våra hav än mat producerad i konventionellt jordbruk. Vi kan också bli betydligt mer självförsörjande med ekologiskt kretsloppsjordbruk, men vi behöver då också förändra kostvanorna och bland annat äta mycket mindre kött, säger Artur Granstedt, som gjort studien och som är docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk.

Maten står i vår del av världen för omkring en tredjedel av hela vår konsumtions klimatpåverkan samt en stor del av övergödningsproblemen i hav och vattendrag. Det här beror mycket på att dagens konventionella jordbruk inte baseras på ett kretslopp av växtnäringsämnen och kolbindande uppbyggnad av jordens humus och bördighet. Istället förlitar man sig på konstgödsel i ett odlingssystem som ger stor klimatbelastning, läckage av näringsämnen till mark och vatten, gradvis utarmning av odlingsjordar och även minskad biologisk mångfald.

Stora skillnader

I den nu aktuella studien har man under fyra år tittat på en norsk biodynamisk gård (Fokhol) som tillämpar principerna för ekologiskt kretsloppsjordbruk och sedan jämfört med det genomsnittliga norska jordbruket. Man har också gjort motsvarande beräkningar för svenska förhållanden.

Det visade sig att det ekologiska kretsloppsjordbruket gav över 60 procent mindre klimatbelastning räknat per MJ (megajoule) energi i de producerade livsmedelsprodukterna, jämfört med det genomsnittliga jordbruket i Norge. Skillnaden är också stor om man räknar per hektar odlingsmark. Om man dessutom räknar in att kretsloppsjordbrukets vallodling och växtföljder binder betydligt mer kol i marken blir minskningen av klimatpåverkan ännu större. Det ekologiska kretsloppsjordbruket innebar också att överskottet av näringsämnen (som belastar våra hav) mer än halverades.

Motsvarande svenska jämförelse visade ungefär 40 procent mindre klimatbelastning från ett ekologiskt kretsloppsjordbruk, jämfört med det genomsnittliga svenska jordbruket (där även alla övriga ekologiska gårdar ingår). Om man jämför det ekologiska kretsloppsjordbruket med enbart konventionellt jordbruk i Sverige blir minskningen av klimatpåverkan ännu större. Även miljöbelastningen från överskottet av växtnäringsämnen är betydligt mindre från den svenska kretsloppsgården, jämfört med genomsnittsjordbruket. Men här är skillnaden inte lika stor som i Norge, vilket kan förklaras av att man i Norge använder betydligt mer konstgödsel, har mer djurproduktion och mycket färre ekologiska gårdar än i Sverige.

Kretsloppet är nyckeln

Vad är det då som gör att ekologiskt kretsloppsjordbruk har så mycket mindre påverkan på klimat och hav?

– Kännetecknande för sådant jordbruk är att man integrerar växtodling och djurhållning för att åstadkomma ett slutet kretslopp av växtnäringsämnen. Här är en växtföljd med flerårig, kvävefixerande vallodling central. Vallen gör gården i princip självförsörjande på foder till ett lagom avvägt antal kor eller andra idisslande djur, berättar Artur Granstedt.

Förutom att ge foder till djuren bygger vallodlingen också upp mullhalten och bördigheten i odlingsjorden. Och gödseln från djuren som äter detta grovfoder bidrar ytterligare till mulluppbyggnaden. Eftersom mull består till 50 procent av kol får vi här en ökad bindning av kol i marken, och därmed en minskad klimatbelastning. Det här systemet gör också att man helt slipper konstgödsel som i sig är klimatbelastande. Kretsloppet är nyckeln och gör samtidigt att överskottet och läckaget av övergödande växtnäringsämnen till mark och vattendrag minimeras.

Kan ge ökat självförsörjande

Syftet med studien var att utvärdera hur uthållig matförsörjning är möjlig med hänsyn till klimatpåverkan och en hållbar hushållning av växtnäringsämnen. De jämförda ekologiska kretsloppsjordbruken i både Norge och Sverige producerade mer än det genomsnittliga jordbruket i respektive land, räknat som energiinnehåll och protein i livsmedelsprodukterna. Man kan dock inte dra säkra jämförande slutsatser på just den punkten eftersom detta är en fallstudie av ekologiskt kretsloppsjordbruk i mer bördiga förhållanden än det genomsnittliga jordbruket. Men det förtjänar ändå att påpekas, eftersom det i debatter ofta pratas om mindre skördar i ekologisk produktion.

Den studerade ekologiska kretsloppsgården i Norge kan försörja 500-700 människor med mat. Norge är idag bara till hälften självförsörjande på mat. Om man skalar upp det ekologiska kretsloppsjordbruket till större delen av Norges odlingsareal skulle landet kunna vara i stort sett självförsörjande på livsmedel baserade på lokala och förnyelsebara resurser. Det förutsätter då att matvanorna är ekoanpassade utifrån den ganska allsidiga produktionen som passar i ett kretsloppsbaserat jordbruk. Det innebär också betydligt mindre köttkonsumtion.

Rapport: Hur kan vi förverkliga en uthållig matförsörjning med hänsyn näringshushållning och klimat?
Rapporten kommer vara tillgänglig på hemsidan för Nordisk Forskningsring för biodynamisk odling – se länk nedan.

Den kan också beställas direkt av rapportförfattaren: artur.granstedt@jdb.se.

Att kommersiellt odla små gröna blad, groddar och svamp inomhus har väckt en del intresse på senare tid. Det här är dock en mycket liten del av vad vi behöver för vår livsmedelsförsörjning och samtidigt är den delen mycket energi- och resurskrävande. Det framkom när en ny rapport från projektet MatLust presenterades nyligen.

Rapporten är skriven av Gunnar Rundgren som är jordbruksexpert, författare, föreläsare och lantbrukare. Den belyser inomhusodling ur hållbarhetsperspektiv och jämför med växthusodling, frilandsodling, import och andra odlingsmetoder. Gunnar Rundgren baserar rapporten på vetenskapliga artiklar, rapporter, intervjuer och egna undersökningar.

Konsumtionen av färsk svamp och groddar i Sverige är ganska liten. Det produktområde som i rapporten kallas små gröna blad är större och kan exempelvis vara allt från ruccola till krukbasilika. Dessa grödor kan odlas på friland, i växthus eller inomhus (i artificiellt ljus). Det rör sig om växter som skördas i ett tidigt utvecklingsstadium – här ingår inte mer utvecklade grönsaker som isbergssallad, vitkål med flera som odlas under längre tid och oftast på friland.

Inga starka närings- och miljöargument

Små gröna blad är en mycket liten del av allt grönt vi äter och är enligt Gunnar Rundgren ganska dyra i förhållande till näringsinnehållet. Ur näringssynpunkt ser han inga starka skäl att konsumera små gröna blad, groddar och svamp. Det verkar mer vara något som sätter ”en grön kant på tillvaron”.

Gunnar skriver att det görs många svepande påståenden om de här produkternas egenskaper och fördelar, men att det saknats oberoende fakta. Rapporten är gjord för att bringa större klarhet i detta. I presentationen drar han bland annat slutsatsen att det inte finns några miljöargument för växthusodlade, inomhusodlade eller importerade små gröna blad. Konsumtion av groddar tycks inte ha några större miljönackdelar och odlad svamp har en svårbedömd men troligen ganska liten miljöpåverkan.

Resurskrävande odling och hantering

Odling på friland har i Sverige förstås en säsongsmässig begränsning. Växthus- och inomhusodling har inte den begränsningen men är betydligt mer energi- och resurskrävande. Här krävs en särskild infrastruktur, uppvärmning och tillskottsbelysning (i växthus), konstljus och viss kylning (i inomhusodling), substrat, växtnäring, extra förpackning, kyltransporter, extra mycket transporter för grödor i kruka, samt lagring.

Växthus- och inomhusodling tar å andra sidan mindre mark i anspråk än frilandsodling, dels genom att man kan få betydligt fler skördar och genom att man kan odla i flera plan. Men Gunnar Rundgren menar att den fördelen egentligen upphävs genom att det krävs så mycket energi och att energiproduktion tar mycket mark i anspråk. En fördel som växthus- och inomhusodling har är att man kan planera och kontrollera den bättre än frilandsodling, som ibland kan ha problem med att få avsättning av hela skördarna, vilket kan leda till betydande svinn.

Man skulle kunna tänka sig att vi i Sverige frilandsodlar små gröna blad under den varma årstiden och sedan kompletterar med växthus- och inomhusodling. Förr fungerade växthus mer som ett sådant komplement. Men Gunnar Rundgren pekar på att det idag generellt krävs så stora investeringar att man måste driva sådana odlingar året runt för att de ska gå ihop ekonomiskt.

Alternativet att importera frilandsodlade små gröna blad från exempelvis Spanien är också ganska resurskrävande i form av mycket bevattning inklusive energi för att få fram rent vatten, mycket plast (för plasttak som används där), förpackning, kyltransporter och kyllagring. Och det används en hel del kemiska bekämpningsmedel i den odlingen.

Stora skillnader i odlingssätt

Näringsinnehåll och smak varierar också mellan olika odlingsmetoder. Det är exempelvis inte svårt att tänka sig att det blir skillnad mellan grödor som odlas i naturlig jord full av levande organismer respektive grödor som odlas i en näringslösning. Små plantor kan odlas genom så kallad hydroponisk odling, vilket innebär att rötterna hänger i en cirkulerande näringslösning. Nästa all inomhusodling går till på det sättet, liksom en stor andel av växthusodlingen i Sverige. I ekologisk odling måste dock jord användas och huvuddelen av näringen ska komma från jorden.

Paneldiskussionen som följde efter rapportpresentationen gav ett seriöst intryck av koncept för inomhusodling. Ett argument var att man kan kontrollera inomhusodlingen i minsta detalj och få fram det perfekta odlingsreceptet (av värme, ljus, vatten, näring etc). Det tycks ligga mycket kunskap bakom detta. Men det ligger också nära till hands att här ana en viss underskattning av de växtbetingelser som naturen har skapat under många miljoner år. Särskilt betydelsen av bördiga odlingsjordar och hur dess biologiska mångfald av mikroliv etc skapar denna bördighet.

Komplement med vissa fördelar

Man kan säga att det i panelsamtalet rådde en viss enighet om att inomhusodling av exempelvis små gröna blad är ett komplement och inte ersätter traditionell odling. På plussidan kan inomhusodling också vara ett sätt att intressera unga för odling, att integrera odling i stadsmiljöer, att möta en ökande efterfrågan på bladgrönsaker och att bättre kunna planera och kontrollera odlingen.

Gunnar Rundgren påpekar dock att det numera främst är de resurskrävande grönsakerna – inte de resurssnåla – som har ökat. Han menar också att världen måste födas med annat än gröna blad från inomhusodling, annars skulle energibehovet bli större än för all annan verksamhet. Han tycker också att uppmärksamheten kring inomhusodling drar bort tankarna och diskussionen från de stora odlingsfrågorna.