Ännu ett år har snart passerat och vi har som vanligt publicerat ett stort antal blogginlägg, notiser och artiklar. I år har vi haft över 84.000 unika besökare på sidan och vi är tacksamma för varenda en! Tack för att ni alltid vill diskutera, fundera, gilla och dela det vi gör. Här är våra 5 mest lästa artiklar i år. De är värda att påminna om!

#1. Risk för onödig mineralbrist i skuggan av proteinskiftet

När maten nu börjar bli mer vegetabilisk och mindre köttbaserad pratas det lite för ensidigt om ett proteinskifte. Kerstin Fredlund, som är läkare och med dr i livsmedelskunskap, menar att det inte är några problem att få i sig tillräckligt med vegetabiliska proteiner. Det är mineralerna som är problemet. Lägg namnet fytinsyra på minnet – ett ämne som finns i alla spannmål, bönor och andra fröer och som hindrar kroppen att ta upp mineralerna ur dessa. Men det kan man själv göra något åt.

Läs hela texten här.

#2. Göran Rosenberg om jakten på det evidensbaserade livet

Göran Rosenberg, författare och journalist, med mångsidig yrkeserfarenhet från press, radio och TV, gästbloggar på temat ”Vad kan bevisas?” med en text han skrev i en kolumn för DN den 24 juli 2009:

Läs hela texten här.

#3. Färgbranschen försöker tysta ner ny miljö- och hälsoinriktad färg

Färgtillverkaren Färgbygge har utvecklat en ny typ av inomhusfärg som har betydande miljö- och hälsofördelar. En god nyhet tycker nog de flesta. Men färgtillverkarnas branschorganisation stämmer nu företaget för deras marknadsföring, och hela historien kan tolkas som ett försök att tysta ner nyheten.

Läs hela texten här.

#4. IT i förskolan, en självklarhet eller dårskap?

I höstas skickade Skolverket ut ett ändringsförslag för läroplanen för förskolan (LPFÖ) till ett antal remissinstanser. Varken Barnläkarföreningen, Barnombudsmannen eller andra organisationer, som borde betraktas som experter på barns utveckling och situation i samhället, tillhörde remissinstanserna för detta styrdokument – ett faktum som jag har svårt att förstå.

Läs hela texten här.

#5. Bengt Westerberg: Ta reda på hur verkligheten ser ut innan ni minskar stödet till funktionsnedsatta

Många politiker på riks- och kommunnivå vill idag skära ner på kostnaderna för de stödinsatser som personer med funktionsnedsättning har laglig rätt till sedan 1994. Vi har pratat med före detta socialminister Bengt Westerberg, som införde lagen. Han är kritisk till hur vissa politiker idag räknar och resonerar. Han menar att kostnaderna är rimliga och uppmanar nu politikerna att först ta reda på hur verkligheten ser ut och vad alternativen kostar.

Läs hela texten här.

Naturen avtecknar sig grafiskt emot det vita. Vända mot skyn kan vi få se färgerna endast i den utdragna skymningen och gryningen. Lika långt in som vi blickar ut måste vi själva uppbåda det som lever och sprakar av färger om vintern.

Ståndaktigt på raka stänglar håller solrosen upp sina runda blombottnar bjudande fåglar sin mat. De vittnar om den sol som dragit upp dem emot ljuset. Djupt innesluten i det svarta finns det frö som en gång åter vill spira. Innanför glittrig spetsbeslöjad kant slumrar fröet glömd med drömmar och hopp om att ännu en gång få vakna och växa i grönska och prakt. Kanske kan vi föreställa oss att det svarta, mörka skalet omsluter och skyddar något fint och ömtåligt, något som påminner om en tanke om tacksamhet.

Klädd i blått och rött bär Marian sitt lilla barn. Avbildad så visar hon oss den lysande varma stjärnan som bor i varje hjärta.

Renässansens konstnärer och alla visa före dem visste hur man kunde avbilda det som är osynligt men anas ändå.

Visst är det något av detsamma vi menar när vi bemödar oss om en God jul!

Och med det sagt vill Ytterjärna Forums redaktion önska dig en riktigt god jul!

Det behöver inte finnas någon motsättning mellan lönsamt skogsbruk och verklig hänsyn till miljö, biologisk mångfald och rekreationsintressen. Ett ekosystembaserat skogsbruk utan kalhyggen har många fördelar – ekonomiskt, ekologiskt och socialt, menar skogsexperten Mikael Karlsson i sin nya bok Konsten att hugga träd och ha skogen kvar.

Det här är viktigt av flera skäl, menar han. Inte minst därför att 80 procent av den biologiska mångfalden på land finns i skogen. Under lång tid har vi i Sverige, i stor skala, bytt ut naturligt blandad skog mot stora trädplantager och monokulturer som inte ger livsutrymme för naturen.

I boken pekar Mikael Karlsson på bristerna i dagens skogsbruk och vilka förödande konsekvenser detta får. Men framför allt visar han på ett faktabaserat sätt att kalhyggesfritt, ekosystembaserat skogsbruk – där man arbetar med naturen istället för emot naturen – är både en väl beprövad, lönsam och nödvändig väg framåt.

– Både produktion och miljö är mycket viktigt. Jag vill visa en uppenbar möjlighet vi har att arbeta hand i hand med naturen på ett sätt som gör att vi kommer bort ifrån många av motsättningarna mellan skogsbruk och miljöskydd. De flesta skogsägare jag träffar vill inte göra kalhyggen, men få känner idag till att det finns andra rationella och lönsamma sätt att bedriva skogsbruk, säger Mikael Karlsson.

Han betonar att vi kan ha levande, naturliga och vackra skogar även där vi bedriver skogsbruk, inte bara inom särskilda skyddade områden. Men det kräver en omställning från dagens alltmer förlegade skogsbruk med kalhyggen och trädplantager. Det går utmärkt att driva lönsamt skogsbruk utan att förstöra biologisk mångfald och rekreationsmöjligheter, menar Mikael Karlsson.

Boken börjar med en historisk tillbakablick som visar hur vi hamnat i dagens skogsbruk med kalhyggen, och beskriver sedan varför detta har så negativa effekter på naturen. Enligt Mikael Karlsson är det ett skogsbruk som, förutom stora negativa effekter på den biologiska mångfalden, också har större klimatpåverkan, är känsligare för stormskador och andra skador och som under långa perioder innebär förstörda naturmiljöer.

Han beskriver i boken hur framtidens skogsbruk kan se ut – ett ekosystembaserat kontinuerligt skogsbruk som anpassas till de naturliga förutsättningarna på varje plats och som bedrivs utan kalhyggen. Skogen står kvar och träden huggs selektivt. Det är ett skogsbruk som numera väcker allt mer intresse därför att det innebär så många fördelar både för skogsägarna, allmänheten och för miljöintressena.

Mikael Karlsson går också igenom hur man gör rent praktisk och hur man från olika utgångslägen ställer om till ekosystembaserat skogsbruk. Han förklarar även ingående och ger räkneexempel på de ekonomiska fördelarna med ekosystembaserat skogsbruk utan kalhyggen. Det ger bland annat mycket lägre kostnader, värdefullare virkeskvaliteter, mer kontinuerliga inkomster och ett högt värde på skogsfastigheten eftersom skogen står kvar.

– Att jobba tillsammans med naturen kan vara mycket lönsamt. Man har då en samarbetspartner som jobbar dygnet runt, året om, med att producera det som är naturligt på varje plats, vilket på de flesta platser i Sverige är just skog, säger Mikael Karlsson.

Den nya boken Konsten att hugga träd och ha skogen kvar  hittar du här.

När årets mottagare av ”Alternativa Nobelpriset” nyligen var i Stockholm för att ta emot priserna lyfte de fram några kärnpunkter som de anser är viktiga i arbetet mot orättvisor och korruption. Klart var också att de kommer att fortsätta sin kamp även om man möter motstånd.

Korruptionen smittar även i Sverige

I samband med Right Livelihoods prisceremoni i Stockholm hölls ett seminarium i Riksdagen. Här berättade pristagarna lite mer om sitt arbete och det kom fram en del intressanta synpunkter.

En av pristagarna, Khadija Ismayilova, som är undersökande journalist från Azerbajdzjan, talade via videolänk eftersom hon belags med reseförbud som följd av sina regimkritiska avslöjanden. Hon har under de senaste tio åren avslöjat en rad korrupta och lukrativa affärsverksamheter med kopplingar till högsta politiska nivå, inte minst presidentens familj. Bland annat en olaglig privatisering av en statsägd bank och ett antal bolag som registrerats på presidentens döttrar för att dölja diverse verksamheter. Khadija Ismayilova beskriver en situation där presidentens familj och höga tjänstemän och deras släktingar skor sig på folkets bekostnad. Samtidigt sitter ett antal journalister fängslade.

Hon anser att det är en skam att europeiska politiker tar emot korrupta politiker från Azerbajdzjan som stulit sina positioner och som förföljer folk och stjäl människors pengar. Hon tycker att det är bra att Sveriges utrikesminister och andra politiker bland annat tar upp frågor om pressfrihet, men att orden också behöver följas av handling.

Hon betonar att korruptionen är smittsam. Den stannar inte bara i Azerbajdzjan. Pengarna som korrupta politiker tillskansar sig går också till att köpa tjänster från europeiska politiker. Hon påminner här också om att en av hennes artiklar gällde Telia Sonera. Enligt Khadija Ismayilova är det ett problem att korruption ofta avslöjas för sent och att det är viktigt att det sker i tidigare skede. Hon hoppas att Sverige kan verka emot korruptionen och tillägger att den förgiftar även i vårt land.

Något som var glädjande att höra var att Khadija Ismayilova och hennes kollegor når ut med sina budskap trots att makthavare i landet försöker hindra det. Det ombud som kom till Stockholm för att ta emot Khadijas pris berättade att när det inte finns fria media blir det färre som säger sanningen. Men när sanningen blir en bristvara så blir samtidigt många människor väldigt intresserade. När artiklar om affärerna kring presidenten och hans döttrar publicerades pratade man om detta överallt, även ute i minsta by, trots att journalisternas sajt var blockerad osv. Så vi når ut, trots svårigheterna, sa Khadija Ismayilovas ombud.

Viktigt med tidigare reglering av kemikalier

Robert Bilott är en av världens främsta miljöjurister från USA. Han har under 19 år representerat 70.000 invånare vars dricksvatten förorenats av det högfluorerade ämnet PFOA som bland annat finns i teflonpannor och friluftskläder. Det resulterade i ett stort skadestånd från Dupont. Hela historien började med att en bonde från West Virginia hörde av sig till Robert och berättade om problem med kornas dricksvatten.

Det visade sig att man hade dumpat tusentals ton slam som innehöll kemikalien och att detta kom ut i vattnet. En stor utmaning var att få fram information. Det handlade om en kemikalie som använts under decennier. Men den enda informationen om kemikalien verkade finnas hos det tillverkande företaget själva, vars största kund var Dupont. Robert Bilott berättar att Dupont visste att kemikalien var skadlig och att den fanns i dricksvattnet, men att man inte delade med sig av informationen.

Den mångåriga tvisten och uppgörelse med Dupont låg s.a.s. utanför rättssystemet. Kemikalien det handlar om är fortfarande inte reglerad i USA och Robert Bilott menar att det behövs regleringar och gränsvärden. Det här fallet används i USA som typiskt exempel på varför regleringen behöver förändras och bli mer ”upfront”. Han pekar på att det är ett problem att kemikalier först blir godkända, och att det sedan är upp till folk som får i sig den att bevisa att kemikalien är skadlig, vilket är en väldigt lång process. Han hoppas här på en förändring, man ska inte behöva vänta på att folk blir sjuka. En faktor som är kritiskt viktigt i det här sammanhanget är att den information som finns blir fritt tillgänglig för allmänheten.

Möjlighet att driva rättsfall för miljoner människor

Även den indiske pristagaren Colin Gonsalves är jurist. Han är grundare av Human Rights Law Network som i över 30 år använt sig av rättssystemet för att utkräva ansvar av regeringen och säkerställa respekten för mänskliga rättigheter. Han har bland annat vunnit ”Right to Food-fallet” i högsta domstolen, vilket hade stor betydelse för matsituationen för flera hundra miljoner indier. Han säger att folk tidigare dog av svält, i ett land som har en av världen starkaste ekonomier. 750 miljoner människor i Indien lever under fattigdomsgränsen.

Colin Gonsalves använder det legala systemet för att förändra. Han berättar att rättssystemet i Indien är annorlunda än i västvärlden. I Indien finns en jämförelsevis enkel möjlighet att juridiskt föra talan för publika intressen, som kan omfatta tusentals eller miljontals människor. Colin Gonsalves säger att Indien erkänner kollektiv rätt, istället för individuell rätt som i västvärlden. Det öppnar dörren för de fattiga. Liknande rättssystem för publika intressen finns i olika varianter i många länder och här är västländerna i minoritet med ett system som han tycker är lite bakvänt. Den amerikanske pristagaren Robert Bilott sa här att systemet med publika intressen skulle kunna vara en intressant väg. I USA har man juridiska class-actions, men dessa är mycket svåra att driva, sa han. Man kan exempelvis inte adressera problem med en kemikalie som finns i miljoner människors blod.

Fokusera på människors förmågor, inte deras funktionsnedsättningar

Den fjärde pristagaren Yetnebersh Nigussie är människorättsjurist och aktivist från Etiopien. Hon är själv blind och kämpar för inkluderande samhällen där de drygt 1 miljard människor i världen med någon typ av funktionsnedsättning ges möjlighet att nå sin fulla potential. Hon anser att det är viktigt att inkludera personer med funktionsnedsättning i samhället. De har en nedsatt förmåga, men 99 andra förmågor att bygga på. Man bör fokusera på personen, inte funktionsnedsättningen, säger hon.

Yetnebersh Nigussie menar att utmaningarna kring detta i stort sett är desamma i alla länder, men att det även finns olikheter. I exempelvis hemlandet Etiopien finns fattigdom som försvårar. Här finns också lagar som är diskriminerande. Exempelvis får inte döva köra bil, och personer med intellektuell funktionsnedsättning kan inte ärva egendom. Det finns flera stora och små diskrimineringar som är avhumaniserande för personer med funktionsnedsättning. Några av orsakerna till problemen är, enligt Yetnebersh Nigussie, okunnighet, avsaknad av utbildning, avsaknad av lösningar och orättvis fördelning av välstånd. Hon menar att alla har en roll när det gäller att förändra detta. En stor brist i Etiopein är att 96 procent av barnen med funktionsnedsättning inte går i skolan. Hon anser att man måste bygga en framtid för alla. När det gäller skolan bör man inkludera barn med funktionsnedsättning med alla andra barn, så att de kan leka och växa tillsammans.