Många människor måste göra många små saker på många små platser och samtidigt krävs grundläggande förändringar på systemnivå. Den menar Konrad Hauptfleisch, som är Head of Capacity Development inom den internationella eko-organisationen IFOAM.

Han var en av talarna på Ekologiska Framtidsdagen som arrangerades nyligen av Organic Sweden och MatLust. Inom IFOAM (International Federation of Organic Agriculture Movements) samlas ekorörelsen från 120 länder och man arbetar för mer ekologisk och verkligt hållbar matproduktion.

Den internationella ekorörelsen har sedan några år tillbaka fått en delvis förnyad inriktning. Från början drevs den av pionjärer i en fas som kan kallas Organic 1.0. Från omkring 1970-talet och framåt fick standarder och regleringar större betydelse och ekorörelsen fick mer globalt erkännande. Den fasen kom att kallas Organic 2.0. Sedan omkring år 2015 pratar man internationellt alltmer om Organic 3.0, med bland annat nytänk inom marknad, bredare omställningar och förbättrad prestanda.

Ett helt produktionssystem

Konrad Hauptfleisch sa att det krävs fundamentala förändringar inom matproduktionen, inte bara anpassningar. Man behöver också öka kunskaperna. Han menar att man ofta tänker i enkla lösningar på problem, snarare än komplexa kunskapsbaserade lösningar. Han betonar också att vi inte kan fixa hållbar matproduktion om vi inte adresserar de verkliga dolda kostnaderna.

Enligt IFOAM:s definition är ekologiskt jordbruk ett produktionssystem som upprätthåller hälsan hos jorden, ekosystemen och människorna. Det baseras på ekologiska processer, biologisk mångfald och lokalt anpassade cykler, snarare än användande av insatsmedel med skadliga effekter. Det handlar om ett produktionssystem som helhet, men ofta ser man på det här för mycket utifrån varje enskild produkt, menar Konrad Hauptfleisch.

Han påminner om en stor metastudie som gjordes för ett par år sedan och som visade att ekologiskt jordbruk överlag slår det konventionella inom alla hållbarhetsområden inklusive ekonomi – utom när det gäller skördens storlek, men där är skillnaden liten. Konrad Hauptfleisch menar att lägre skördar inom eko inte är ett riktigt argument.

Han pekar också på att det ekologiska hänger väl ihop med flera av FN:s globala mål för hållbar utveckling. Bland annat att få bort hungersnöd i världen. Eko har exempelvis visat sig ge 116–128 procent högre skördar i Afrika, bättre skördar under svåra odlingsförhållanden samt ökad lönsamhet med mera. När det gäller FN-målet god hälsa och välbefinnande bidrar eko på ett viktigt sätt genom minskad kemikalieanvändning. Enligt uppgifter från WHO uppskattas antalet fall av bekämpningsmedelsförgiftning till 3 miljoner per år. Inte minst FN-målen om ekosystem och biologisk mångfald, om klimatförändringarna, om rent vatten och om havsmiljön går i linje med ekologiskt jordbruk. Och förstås målet om ansvarsfull konsumtion och produktion. Här pekar Konrad Hauptfleisch på att när det gäller mat har vi egentligen inte ett produktionsproblem, utan ett distributions/fördelningsproblem. Han säger att eko överhuvudtaget har hållbarhetsmålen i sina gener och att vi måste ställa om systemen till något som blir verkligt hållbart.

Om hela det svenska lantbruket vore ett enda bolag med främsta målet att öka den ekonomiska vinsten skulle man satsa på 50–80 procent ekologisk produktion. Och då är alla miljöfördelarna med ekologiskt inte medräknade. Samtidigt skulle dessutom även kvarvarande konventionella lantbruk tjäna mer rent ekonomiskt på detta. Det här visar en rapport från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).

Bra läge att satsa på eko i Sverige

Under Ekologiska Framtidsdagen, som arrangerades nyligen av Organic Sweden och MatLust, presenterades resultaten i rapporten av Eva Hagström Öberg, som är konsult i projektet Ökad svensk ekologisk produktion i Sverige (där LRF och Ekologiska Lantbrukarna samarbetar). Hon menar att mycket av miljöanpassning är lönsamt och att eko-jordbruk är ett bra exempel på det. Kalkyler har länge visar att eko är lönsammare per hektar och per ko, berättade Eva.

I rapporten Sverige som ekoland – analys av ekologiska lantbruk i Sverige har man tittat bredare på det här. Det hela presenteras som en fiktiv historia där en nytillträdd VD för allt lantbruk i landet, ”Max Revenue”, har fått som uppdrag att höja lönsamheten i företaget genom tillväxt. Han har bakgrund från industrin och blir snart lite förvånad över att jordbruksverksamheten är så inriktad på lågprismarknaden och att det finns stora arealer utan produktion. Han konstaterar också att det är svårt att hitta lönsam tillväxt i konventionell jordbruksproduktion, samt att vi allmänt i Sverige har hög kompetens och höga löner och att det inte passar bra för att producera enkla produkter. Max Revenue håller inte med om den i jordbruket vanliga inställningen att man ska skapa lönsamhet genom att effektivisera för att klar att konkurrera med standardprodukter på världsmarknaden. Totalt sett för svenskt jordbruk är det omöjligt att skapa tillväxt med bara rationaliseringstänk.

Rent ekonomiskt finns flera skäl att satsa mer på ekologiskt, menar man i rapporten. Det är mer lönsamt och eko är en snabbt växande marknad med betalningsvilliga kunder. Sverige har även komparativa fördelar för ekologisk produktion, bland annat genom relativt sett mindre problem med skadegörare och ogräs och genom högt tekniskt kunnande etc. Vi ligger långt framme internationellt. Vi hamnar exempelvis på tredje plats i världen när det gäller ekologisk konsumtion, vi är den nionde största ekologiska marknaden och vi har 4 procent av den ekologiska arealen trots att vi bara har 2 promille av världens åkermark. Kort sagt, ett bra läge för den som vill satsa på eko i Sverige.

Lönsammare för alla och fler arbetstillfällen

När man tittar närmare på förutsättningarna rent företagsekonomiskt visar det sig i rapporten att högsta möjliga lönsamhet för det fiktiva ”AB Svenskt Jordbruk” skulle man uppnå vid nivån 80 procent ekologiskt. Man skulle då få en ökad vinst på 1,7 miljarder kronor, 7.500 fler arbetstillfällen och man skulle kunna hålla 100.000 hektar mer betesmark. Detta blir möjligt genom att försäljningsvärdet för de svenska jordbruksprodukterna skulle öka med 7 miljarder, trots att volymen blir något mindre. Beräkningarna utgår också från att det sammanlagda ekonomiska ekosödet i Sverige är detsamma som idag, trots ökningen av eko. Med proportionellt ekostöd skulle lönsamheten öka ännu mer.

Efter lite försiktigare antaganden och diverse ekonomiska optimeringar visar datamodeller att 50 procent ekologiskt är ett realistiskt mål på 10 års sikt, enligt rapporten. En sådan omställning skulle öka omsättningen med 4 miljarder och lönsamheten med 1,1 miljarder kronor samt skapa 3.400 nya jobb inom svenskt jordbruk.

Man skulle här kunna invända att priserna på ekologiskt borde sjunka, och därmed även lönsamheten, om produktionen av eko ökar. Men enligt Eva Hagström Öberg är ekomarknaden stark. Priserna på eko har inte sjunkit med växande utbud av eko. Det är heller inte som tidigare, då ekopriserna bara var ett tillägg ovanpå konventionella priser. Eko har idag en egen marknad och eget pris.

En intressant slutsats är också, enligt Eva Hagström Öberg, att den ökning av ekologiskt som man räknat på i rapporten inte bara är mer lönsam för det ekologiska lantbruket, utan att även det konventionella lantbruket tjänar mer på detta. Enligt moduleringar kommer ekopriserna att dra med sig de konventionella uppåt. Med mindre volym konventionell produktion får man också ökade möjligheter att ta ut mervärden för exempelvis det svenska.

Oklara politiska signaler bromsar

Att klara en så här kraftigt ökad ekologisk produktion utan konstgödsel är realistiskt även vad gäller tillförseln av växtnäring till odlingsjorden. Enligt rapporten skulle tillförseln av kväve klaras genom väl avvägda växtföljder, kvävefixerande grödor och väl utnyttjad stallgödsel. Och tillräckligt med fosfor skulle kunna återföras till marken på olika sätt.

Som avrundning kring rapporten poängterar Eva Hagström Öberg att man här bara har tittat på ökning av det ekologiska ur strikt ekonomisk synvinkel. Det finns som bekant flera andra fördelar med eko, exempelvis ökad biologisk mångfald, mer betesmark med mera.

Hon fick också en fråga om varför det ändå har gått så trögt med ekoutvecklingen, om det nu är så lönsamt att satsa på det. Eva Hagström Öberg menar att det delvis beror på otydliga politiska signaler samt osäkerheter kring EU-förordningen och även kring EU-stödet. Diskussionerna om livsmedelsstrategin i Sverige innehöll också osäkerheter. Det kan överlag kännas osäkert för bönder att ställa om till ekologiskt. Hon menar bland annat att bönderna är beroende av att få veta vad politikerna har för plan framöver.

Att 40 biljoner bakterier i våra tarmar påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt är kanske inte så förvånande. Det här är något som vi själva kan påverka ganska snabbt. Det behövs dock mycket forskning kring hur tarmfloran mer specifikt påverkar hälsan. Men vi vet idag tillräckligt mycket för att göra något åt saken, exempelvis genom att äta mer varierad kost och få i oss tillräckligt av kostfibrer.

Många intressanta fakta och aspekter kring tarmflorans betydelse kom fram på ett seminarium på ämnet, arrangerat nyligen av projektet MatLust. Dagens moderator Anna K Sjögren, som är kostvetare och frilansjournalist, började med att konstatera att i varje milliliter tarmvätska i tjocktarmen finns mer bakterier än det finns människor på jorden.

Påverkar hjärnan

En av experterna i seminariet var Frida Hållenius, docent i molekylär nutrition och forskare vid Institutionen för livsmedelsteknik på Lunds Universitet. Hon forskar bland annat kring förebyggande av neuroinflammation. Frida menar att tarmfloran påverkar hjärnan och många sjukdomar. Man ser förändringar i tarmfloran vid olika sjukdomar i hjärnan. Men det behövs mer forskning för att bevisa kausala samband. Från observationer vet man idag att det finns en påverkan på exempelvis multipel skleros, autism och Parkinsons sjukdom. Och nu tittar man på samband mellan tarmens bakterieflora och Alzheimers sjukdom.

Frida Hållenius pekar på att tarmfloran visserligen även påverkas av våra gener, men att kosten är den största faktorn som kan förändra och påverka floran. Och det går snabbt, det kan ske på bara någon eller några dagar. Om man exempelvis äter råg – eller snarare om våra tarmbakterier får äta råg – har det visat sig ge hälsoeffekter och en snabbt ändrad tarmflora. Råg ökar mängden bakterier som har anti-inflammatoriska effekter samt bakterier som är viktiga för blodsockerregleringen och som även kan påverka hjärnan positivt. Man har hittat bakterier som tycker om att bryta ner råg och som då reducerar en faktor i Alzheimers sjukdom.

I försök med möss har Frida Hållenius och hennes kollegor sett flera samband mellan tarmflora och Alzheimers sjukdom. De har också tittat på hur man via kosten kan påverka detta. Det visade sig i försök att tillsats av lingon i kosten påverkade bakteriefloran positivt. Man såg också att mössen då fick bättre minne, tänkte snabbare och fick mer av både hjärnceller och synapser i hjärnan. Den effekten syntes efter bara 8 veckor.

Intressanta utvecklingsmöjligheter

Frida Hållenius ser flera framtida innovationsmöjligheter som har med tarmfloran att göra. Man kan designa kostfiberrika livsmedel efter vad de har för effekt på tarmfloran. Man kan också optimera hälsoeffekter av livsmedel med bevisade mekanismer via tarmfloran. Man kan även arbeta med vad hon kallar precisionsnutrition, utifrån människors individuella förutsättningar. Frida ser också möjlighet att ta fram s.k. mervärdesmat för att förebygga fetma, diabetes, åderförkalkning och vissa typer av nedsatt kognition. För livsmedelsproducenter tycker hon att det finns stora möjligheter att informera om produkters koppling till tarmfloran, inte bara att de innehåller mycket fibrer.

Stora olikheter i tarmfloran

Henrik Ennart är vetenskapsjournalist på Svenska Dagbladet och författare till ett flertal böcker, bland annat är han medförfattare till boken Happy Food – om hur mat och lycka hänger ihop. Han berättade att vi enligt de senaste uppskattningarna har 40 biljoner bakterier i tarmarna. Ett annat sätt att se på saken är att runt 1 procent (eller mindre) av alla gener vi bär på är våra egna, resten är mikrobernas gener. Henrik menar att vi lånar många egenskaper hos bakterierna. Om vi kan förändra tarmfloran (vilket vi kan) så innebär det i någon mening att vi även genetiskt ändrar på ganska mycket.

I en forskningssammanställning kring hela det här ämnet konstateras att västerländska dieter ger signifikant annorlunda tarmflora jämfört med traditionella dieter. Hur mycket bakterier och vilket typ av bakterier vi har i tarmarna är alltså olika. Exempelvis visade sig ett visst naturfolk i Amazonas ha cirka 1600 arter i tarmfloran, medan vi i västvärlden har runt 600–1000 arter, enligt Henrik Ennart. Det är inte bara antalet som skiljer, utan också vilka typer av bakterier som dominerar. Sedan år 2000 har vi i västvärlden sett en fortsatt ökning av fetma, diabetes, matallergier, glutenintolerans, ME, ALS, autism, ångest och depression. Allt mer börjar man koppla detta till immunförsvaret, berättar Henrik.

Han pekar också på att det är mycket som påverkar tarmfloran. Amning är viktigt. Annat som påverkar är, förutom vad man äter, exempelvis att växa upp med djur, kroppskontakt, användningen av antibiotika med mera. Antalet bakteriearter i tarmen kan också variera med människans ålder.

Viktigt äta varierat

Så vad kan vi göra för att förbättra tarmfloran? Man har i en amerikansk studie tittat på vad som påverkar tarmfloran mest (The American Gut Project). I topp hamnade hur många typer av växter man äter. Användning av antibiotika samt BMI och sömn var viktigt, medan motion hamnade långt ner på kurvan. Korttidsfasta och stress påverkade också.

Henrik Ennart menar att man bör äta varierat och med så mycket smaker och färger som möjligt. Inom odling kan det också vara idé att plocka fram och utveckla flera gamla kultursorter av exempelvis vete, korn och råg för att få mer variation. Vi äter väldigt ensidigt, en stor del av energin vi får i oss kommer från ett fåtal födoämnen. Det behövs mycket forskning kring kost, tarmflora och hälsa, men forskare säger också att vi vet tillräckligt mycket idag för att agera, genom att exempelvis börja servera medelhavskost. I det här sammanhanget påminner Henrik Ennart också om att läkemedel ofta ger biverkningar och att det förskrivs mängder av läkemedel bland annat till barn och unga, utan egentliga kontrollstudier.

Han frågar sig också varför det regleringsmässigt ska vara så svårt att tala om att bra mat är nyttigt, samtidigt som man ska ta piller mot sjukdomar, istället för att förebygga. Dubbelblinda studier kring livsmedel kräver stora resurser och sågas ofta ändå, så livsmedelsföretag vill inte satsa på sådan forskning.

När det gäller läkemedel nämnde Henrik Ennart (vid en fråga från publiken) även en studie där man tittade på över 900 olika läkemedel och där det visade sig att en stor del av dessa påverkade minst en bakterie i tarmens grundflora. Det kan alltså finnas biverkningar som man inte känner till och det öppnar dammluckan för mer forskning, menar han.

Anna K Sjögren avrundade med att vi har ett ekosystem i naturen som vi ska värna, och på samma sätt bör vi värna vårt ekosystem i magen.

Lästips

• Contribution of diet to the composition of the human gut microbiota, PubMed.
• Risk- och nyttoprofil. Interaktioner mellan maten och tarmfloran – en övergripande sammanställning av kunskapsläget, Livsmedelsverket.
• Happy Food. Om hur mat och lycka hänger ihop. Av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart (Bookmark förlag).

Antalet sorter av vanliga matgrödor i världen har minskat kraftigt och det är ett hot mot den framtida matförsörjningen. Viktiga orsaker är monokulturer i jordbruket och att ett fåtal växtförädlingsföretag alltmer privatiserar och patenterar utsäden, trots att de i grunden bygger på mänsklighetens gemensamma arv. Nu behövs fler icke-kommersiella initiativ för att fritt utbyta och växtförädla utsäden som alla kan använda – ett matodlingens open source.

Det här är några av många angelägna budskap i en omfattande studie med titeln Seed as a Commons. Att man i studien lyfter fram utsäde för matgrödor som gemensam egendom är en reaktion mot den ökande makten hos den växande och alltmer koncentrerade utsädesindustrin, särskilt när det gäller patent på växter.

Den koncentrationen fortsätter idag genom företagsköp och sammanslagningar. De senaste planerna på sammanslagningar innebär att tre företagsgrupper kan dominera över 60 procent av den globala marknaden för utsäden och jordbrukskemikalier. Det leder, enligt studien, till en enkelriktning av världens matförsörjning med stora följder för matsäkerheten. Det leder också till att befintliga genetiska resurser förstörs, och därmed också kapitalet för framtida utveckling av matgrödor.

Färre och färre sorter odlas på större och större arealer. Det finns gott om exempel där större delen av mångfalden av olika sorters matgrödor har gått förlorad, visar studien. Sedan början av 1900-talet har antalet sorter av frukt och grönsaker i USA minskat med 90 procent, majsorter i Mexiko har minskat med 80 procent, rissorter i Indien har minskat med 90 procent…osv. Denna minskning av biologisk mångfald i matproduktionen förvärrar läget inom växtförädling, eftersom bristen på olika sorter underlättar spridandet av sjukdomar och därför även användandet av bekämpningsmedel.

Privatiserande växtförädling möter motstånd

Dagens konventionella metoder för växtförädling innebär enligt studien en rad grundläggande problem. Den vanligaste metoden är att ta fram hybridsorter, vilket man menar är den bästa affärsmodellen för växtförädlingsföretag. Varje år säljs den mest högavkastande sorten som engångs-utsäde till bönder, vilket gör att den traditionella mångfalden försvinner från fälten och hamnar i växtförädlingsföretagens laboratorier och genbanker. På så sätt privatiseras gemensam egendom.

Den här växtförädlingen har också fördelar. Idag kan man exempelvis odla majs i betydligt nordligare trakter. Detta genkapital, som egentligen bygger på mänsklighetens gemensamma egendom, är värt mycket pengar och försvaras noggrant av ett fåtal företag. Men genom en icke vinstsyftande fond för utveckling av matgrödor i Schweiz har man nu lyckats göra denna genpool publikt tillgänglig igen. Från 200 hybridsorter från olika företag har man skapat nya icke-hybrid-sorter med öppen pollinering, som alla bönder och växtförädlare kan använda.

CMS-hybrider (Cytoplasmic Male Sterility) är, enligt studien, en annan teknik för att privatisera genetiska resurser. Genom att använda CMS introduceras mängder av sorter på marknaden som inte ger pollen och därför är värdelösa för vidare växtförädling. Växtförädlingsföretagen skaffar sig monopol på de genetiska resurser de samlar in, samtidigt som de själva har tillgång till alla sorter i hela världen.
För många hybridsorter av grönsaker är CMS standard. Därför har ekologiska grönsaksodlare startat ett globalt initiativ för att samla in icke-CMS-utsäde för att rädda mångfalden av grönsakssorter.

Sedan har vi de genmodifierade grödorna, som första gången introducerades i USA år 1996. I GMO-grödor har man som nya egenskaper bland annat inlemmat en tolerans mot bekämpningsmedlet glyfosat. Legalt öppnades dörren för sådan växtförädling genom att man hävdade att plantornas uppbyggnad är densamma som hos icke genmodifierade plantor, vilket enligt författarna bakom studien är klart inkorrekt. Produkterna från dessa plantor kan på så sätt säljas utan GMO-märkning. Genom patent får företag som marknadsför genetiskt modifierade grödor omfattande egendomsskydd. Andra odlare och växtförädlare är förbjudna att använda dessa sorter.

Moderna molekylära genetiska växtförädlingsmetoder är, enligt studien, för det mesta överskattade och har lite relevans för utvecklandet av komplexa egenskaper som exempelvis salttolerans eller resistens mot torka.

Enligt uppgifter odlas GMO-grödor på 170 miljoner hektar mark och de täcker stora andelar av arealerna i USA, Brasilien, Argentina, Indien och Kanada. Men det motsvarar ändå bara 3,6 procent av världens jordbruksmarker. I Europa är GMO-odling klart mindre vanligt (mindre än 50.000 hektar). Det beror på att en majoritet av människorna här är kritiska till produktion av GMO-grödor, att produkterna måste GMO-märkas, samt att få GMO-sorter har godkänts pga försiktighetsprincipen.

Utsäde har alltid ekonomisk, legal och kulturell egenskap

Ekologiskt växtförädlade sorter klarar sig med det kväve som finns tillgängligt i jorden, och man slipper då det näringsläckage till vatten och den klimatpåverkan som konstgödsel ger. Sorterna är självpollinerande eller självspridande och bidrar på så sätt till biologisk mångfald i jordbruket. Eftersom produktionen inte heller blir beroende av kemiska bekämpningsmedel är ekologiskt växtförädlade sorter, enligt studien, bra för miljö och hälsa.

Författarna till studien uppmanar företag och organisationer i den ekologiska sektorn att agera till stöd för utsäde som gemensam egendom. Man vill också inspirera politiska aktörer att skapa open source-förhållanden för produktion och användning av ekologisk icke-kommersiella utsäden. Icke-kommersiell växtförädling är viktigt, både historiskt och som princip. Det är genom ett kontinuerligt arbete av användare som hela bredden av sorter har utvecklats. Denna biologiska mångfald är resultatet av gemensam utveckling av människan och naturen.

Enligt studien Seed as a Commons är det viktigt att inse att varje utsäde alltid innehåller en ekonomisk, legal och kulturell egenskap. Det är avgörande för den praktiska hanteringen av utsäde som gemensam egendom. Man behöver differentiera dessa tre egenskaper och se till att det finns transparenta övergångar mellan dem.

Gemensam egendom och resurser måste också organiseras och hanteras för att kunna bevaras under lång tid för många generationer. Här refererar studien bland annat till Nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom, som har visat hur framgångsrika användare av gemensamma resurser har varit organiserade genom tiderna.

I industrialiserade länder handlar de här växtförädlingsfrågorna mycket om att kunna åstadkomma en verkligt ekologiskt hållbar matproduktion, medan det i utvecklingsländer handlar mer om matsuveränitet. Hur växtförädlingen går till är centralt. Av matgrödorna för ekologisk odling härstammar idag bara 1-5 procent av sorterna från ekologiskt jordbruk, enligt studien. I samband med pågående ändringar av EU:s ekologiska regleringar diskuteras nu visionen att använda 100 procent utsäde från ekologisk växtförädling. Det är önskvärt men knappast genomförbart i dagsläget, enligt författarna till studien. Man menar att en sådan vision behöver stöd från nationella regeringar och internationella myndigheter för att kunna förverkligas. Ambitioner att intensifiera matproduktion får inte innebära att traditionella, hållbara och lokalanpassade sorter förstörs.

Ohållbart fokus på maximerad produktion

Matsäkerhet och bevarande av biologisk mångfald i jordbruket är beroende av att man globalt gör rätt uppskattningar av kostnader och nytta i matproduktion. Här passar det, enligt studien, inte att bara se till maximering av skörd/vinst per yta eller bruttonationalprodukt. Detta döljer nämligen problem som orsakas av skördmaximerande jordbruk och dess användning av gödselmedel och växtskyddsmedel. Den globala förlusten av biologisk mångfald i jordbruket är ett resultat av sådana produktionsprocesser. Författarna till studien uppskattar att skördmaximerande jordbruk står för 60 procent av förlusterna av biologisk mångfald, 24 procent av utsläppen av klimatgaser och 33 procent av utarmningen av odlingsjordarnas kvalitet.

Man menar också att det är en inriktning som egentligen inte behövs. Idag genereras tillräcklig mängd kilokalorier för att kunna försörja en befolkning på 14 miljarder människor – om inte mer än halva primärproduktionen blev förstörd i lagring, svinn med mera. Man behöver ansträngningar för att minska dessa förluster, snarare än att maximera skördar på ett sätt som försämrar ekosystemen.

Förslag kring världens matförsörjning baseras ofta på två antaganden – att den bara kan säkras med intensifierad jordbruksproduktion och att priserna måste minska. Men att länka ihop dessa antaganden resulterar, enligt författarna till studien, i något som bara fungerar om vi har obegränsade resurser. Den viktigaste utmaningen för att säkra matförsörjningen är att göra produktionen mer miljövänlig och att bevara mångfalden av grödor.

För fjärde året i rad startar en ny årskull av det populära utbildningsprogrammet BINGN Apprenticeship Program. Ett initiativ som vill inspirera, sammanföra och ge stöd åt den nya generationens biodynamiska lantbrukare.

Den lantbrukare som arbetar biodynamiskt ser sig själv, gården, jorden och naturen som integrerade delar som jobbar tillsammans i en organisk helhet. Den som väljer att gå BINGN:s program får lära sig de viktigaste aspekterna av att driva en gård så självständigt som möjligt och enligt biodynamiska principer.

Utbildningen löper över tre år och är upplagd så att studenterna får jobba på utvalda gårdar i Skandinavien, som ett komplement till seminarier. Färdigheter som kommer ha stor betydelse både för vårt samhälle idag och i framtiden.

En student som gått utbildningen säger följande:

”Vi jobbar på olika gårdar runtom i Skandinavien, delar gemensamma intressen, ses 6 gånger per år och delar våra erfarenheter. Vi utvecklar och fördjupar våra individuella intressen med hjälp av de bästa lärarna som den biodynamiska och antroposofiska rörelsen har att erbjuda i Skandinavien. Vi sjunger, dansar och spelar. Det här är ett exceptionellt sätt att studera och det passar mig.”

I januari 2019 är det dags för programmet att anta en ny kull studenter. Den som är intresserad ansöker senast 1 oktober 2018. Läs mer här: www.bingn.org