Eken växer lugnt uppåt och utåt i sin egen takt, i nya vinklar riktar den sent sina vårskott medan grenspetsen dör, därav kommer den att med tiden få tvära riktningar i sin teckning. Hos väldigt unga ekar som syns spridda som sticklingar planterade av nötskrikor och ekorrar, sitter bladen kvar vissnade och bruna hela vintern. Får eken stå i fred ett par hundra år och ha fri rymd att breda ut sig kan den bli väldigt stor och tung med tjock stam och inge trygghet i en värld som står under ständig förvandling. Artnamnet robur kommer av latinets robustus. Bladen är vackert skurna som klippta i grönt läder av en skicklig körsnär.

Först efter 30–40 år går eken i blom.
Ekollonen, barken och bladen är rika på tanniner, garvsyra som är giftigt bittert men användbart till växtfärgning och tillsammans med järnvatten kan bli stålgrå eller lilasvart färg.
Genom att släppa döda grenar till marken håller den sin krona luftig. På riktigt gamla ekar är det svårt att räkna årsringarna eftersom den kan murkna inuti stammen och småningom bli ihålig.

Ekollon kan ätas om de först skalas för hand eller i ugn på 50 grader med luckan på glänt tills skalet släpper och kokas av i omgångar tills det beska gått ur, därefter kan de mixas med vatten för att blanda i bröddegen eller torkas och malas till mjöl och till kaffesurrogat. Utförligare recept på ekmjölsberedning finns på ”Dags att plocka”.

Förr samlades stora mängder ekollon varje sensommar till svinfoder. Detta var under långa tider en viktig resurs från skogarna. Liksom andra nötter är ekollon rikt på vitaminer, fett, protein och kolhydrater. Ekbark som smaksättare skördas från yngre träd med slätare bark när bladen är som musöron. Detta i spånform gavs till korna för att dryga ut fodret.

I forntiden hade människan stark tillit till trädens undergörande förmåga. Eken tillskrevs styrka behärskad av starka Gudar som Tor och Zeus. Det sägs att eken spelade en roll när Sverige kristnades för genom att såga ned ekarna upphörde de hedniska kulterna. Senare lärde man sig att garvsyra gjorde eken användbar inom medicinen, förutom att den brukades till garvning av läder. Ekblad lades direkt på sår, te på ekbark och bad och tarmsköljningar vid tjocktarmskatarr och vätskande hudsjukdomar och där den kunde ha en antiseptisk, antiinflammatorisk och sammandragande effekt.

I beredning av det biodynamiska kompostpreparatet förstärker man de upplösande och förhårdnande processerna genom att lossa skrovlig, kalciumrik bark från äldre ekar om hösten som grävs ned i höljet av en koskalle i fuktig slamjord och plockas upp om våren för att berika komposten med kvaliteter som stärker balansen mellan det vegetativa och det formande i naturen och profylaktiskt förebygga växtsjukdomar. Se ”Biodynamiska preparat” av Thomas Lüthi & Berit Löfström. I Weledas husapotek ingår quercus tillsammans med conchae, snäckskal i Kalk 2.

Fram till 1700-talet var eken kronans egendom och de bönder som vågade såga ned eken på sin mark straffades hårt. Virket användes till att bygga slott, kyrkor och skepp. Till ett linjeskepp gick det åt 2000 fullvuxna ekar. Idag ser vi fortfarande stora orörda ekar i närheten av slott och herresäten. Ett hus byggt av ekvirke är segt nog att stå emot en jordbävning eller en tornado, virket är lika starkt som stål och säkrare vid husbrand.

Ekvirke användes till att bygga bronsålderns största teknologiska uppfinning hjulet. I milor brände man träkol av ek. Det gick åt mycket träkol till att bearbeta bly, koppar, brons, järn, tenn, guld och silver. Ekspån som spills på golvet kan ge variga fläckar, även på marmor- och stengolv.

Under 1800-talet användes ek till allt från byggnader, transporter och uppvärmning, färgning, emballage och till att härbärgera miljontals liter öl, vin och sprit. Inte undra på att denna värdefulla resurs höll på att ta slut men i perioder av minskad folkmängd kunde ekens bestånd något reparera sig. Fram emot slutet av 1800-talet började skeppsvarven använda järn och senare stål istället till fartygen.

Nordeuropas äldsta träd finns på Norra Själland, en kungsek på 1500 år. Månne det vara så, att sitta under sin korkek som tjuren Ferdinand och låta sig inspireras till saktmod och kraft, gör att vi bättre kan stå emot livets alla skadeangrepp uppe i det ymnigt gröna.

Tekniken ska vara vår tjänare och kan enligt fysikern Max Tegmark bidra till att lösa många av vår tids stora problem. Men för att det ska vara möjligt behöver vi formulera en gemensam, positiv framtidsvision och dra en tydlig gräns för vad som är acceptabelt.

”Teknik är inte ond eller god, utan ett verktyg som ger oss möjlighet att göra bra eller dåliga saker”, det sade fysikern och kosmologen Max Tegmark som även kallar sig aktivist i sitt uppskattade sommarprat i radions P1 förra året.

Tekniken han syftar på i programmet är främst AI eller artificiell intelligens, som ses av många som både människans frälsning och ett allvarligt hot – hur det blir beror på oss. Hur vi väljer att styra utvecklingen och vad vi vill ha den till.

”Det är något vi måste bestämma oss för nu”, säger Max, när han är på besök i Stockholm och ger en föreläsning för ett fullsatt Stockholm city conference center i Folkets hus en kylig aprilafton.

Utvecklingen går snabbt

För utvecklingen går snabbt, väldigt snabbt. Möjligheterna finns att AI ska kunna hjälpa oss att i princip leva paradiset på jorden där AI är i vår tjänst. Men Max ser också en risk för ett skräckscenario:

”Den kan användas för att bota sjukdomar och lyfta alla ur svält och fattigdom eller för att öka inkomstklyftorna, manipulera människor och starta kapprustning med mördarrobotar.”

Många anser att besluten om AIs utveckling ska överlåtas åt experter och Max Tegmark har fått kritik för att han ibland annat i sin senaste bok ”Liv 3.0: att vara människa i den artificiella intelligensens tid” utgiven på Volante förlag (2017) väcker frågan om vilka som ska få vara med och bestämma.
Max Tegmark är en svensk fysiker uppvuxen i Bromma utanför Stockholm, verksam som professor vid den prestigefyllda institutionen för fysik vid Massachusetts Institute of Technology – MIT i Boston, USA.

Han har nått nästan rockstjärnestatus här hemma i Sverige och har fått tunga namn som Teslas Elon Musk och en av Skypes grundare att finansiera den ideella satsningen ”Future of life institute” som arbetar för att undersöka och förebygga riskerna med AI, för, som Max säger, kan vi inte längre arbeta efter modellen att lära av våra misstag.

Kan AI börja tänka själv?

Med en så kraftfull teknologi som vi idag utvecklar krävs att vi ligger inte bara ett steg före, utan flera. Vi behöver vinna vad han kallar ”vishetsracet”, och bland annat skapa stabil teknologi som inte riskerar hänga sig eller krascha när till exempel en självkörande bil är ute på vägarna.

Säkerhet och kvalitet är en sak, minst lika viktigt eller kanske ännu viktigare är att säkerställa att AI har samma mål som vi, och inte utvecklar egna intressen som går i strid med mänsklighetens, det är då det kan gå riktigt illa.

Men finns det verkligen risk för det? Kan AI verkligen börja tänka själv? Ja, i det närmaste menar Max. Vi är på väg att utveckla superintelligens som är mycket smartare än vi själva är, så kallad AGI, kort för Artificial general intelligence. Enligt Max Tegmark har vi människor en lång historia av att underskatta vår förmåga att bygga kraftfull teknik – till slut blir kraften så stor att det går över en gräns.

Styra utvecklingen

Därför har han varit med att ta fram 23 principer för hur utvecklingen ska styras som över 1000 AI-forskare men även ledare för AI-företag undertecknat. Under föredraget redogör Max för några av dem:

Först och främst är det viktigt att dra en linje mellan vad som är acceptabelt och vad som inte är acceptabelt. Som exempel på en vetenskap som lyckats bra med den gränsdragningen nämner Max biologin där man tydligt sagt nej till och förbjudit biologiska vapen, något Max menar att man även behöver göra gentemot bland annat det han kallar mördarrobotar. Ett massförstörelsevapen i budgetklassen som gör att få kan ta mångas liv och som enligt Max riskerar få spridning inom en relativt snar framtid. Många länder har gått ut och tagit avstånd, bland annat Japan, Belgien och Tyskland – dock inte Sverige.

När Max var tonåring vaknade han upp för riskerna med kärnvapen, han engagerade sig i Svenska freds- och skiljedomsföreningen och skrev vid 17-års ålder för föreningens tidning Pax. Och engagemanget sitter i, som fysiker tar han hotet från kärnvapen personligt och kritiserar Sverige hårt för att inte skriva under FN:s konvention för förbjud mot kärnvapen. I Sverige har man istället noga undersökt vilka risker det skulle medföra att skriva under berättar Max – samtidigt som man blundar för riskerna med vätebomber.
”En liten detalj vi glömt”, skämtar han på föredraget och får applåder.

Yrken försvinner

I publiken sitter många killar i skolåldern med sina pappor och det känns nästan lika mycket som ett yrkesvägledningsmöte som en föreläsning om AI. Och Max Tegmark tar också upp vilka yrken man bör satsa på för att inte riskera att stå utan jobb om några år, eller kanske snarare vilka man bör undvika. Vilka som kommer bli kvar är lite svårare att sia om, men han visar en karta där yrken som programmerare som länge ansetts vara säkra kort ligger förvånansvärt illa till och snabbt riskerar att hamna under vattenytan allt eftersom AI vinner mark. Medan konst, författande, filmskapande och musik ser ut att sitta mer säkert uppe i bergstopparna.

Det är områden som yrkesvägledare knappast brukar rekommendera unga att välja, det gör å andra sidan inte Max heller. Han bara pekar på att det är de som är svårast för AI att bli bättre på än vi människor är. Oavsett vad man väljer, leder utvecklingen av AI till att allt fler jobb kommer skötas av robotar eller någon form av AI, och en fråga är förstås då vad människan ska försörja sig på när arbete för många är det enda sättet. Risken är att de ekonomiska klyftorna fortsätter öka med enorm ojämlikhet som följd.

Ökad ekonomisk ojämlikhet

Även om den solidariska tanken är det dominerande argumentet mot stora ekonomiska klyftor är ett starkare argument enligt Max att en ökad ekonomisk ojämlikhet utgör ett hot mot demokratin, då de allra rikaste helt enkelt kan köpa politiker. Som exempel nämner han hur flera amerikanska myndigheter är allierade med starka ekonomiska intressen. Och forskning visar att ju mer ojämlikt ett land är ekonomiskt, ju större är också korruptionen.

Det borde därför, enligt Max, räcka som argument att vilja ha ett land som är demokratiskt och inte korrupt för att vara mot ökande klyftor och för en rättvis fördelning av välfärden. Samtidigt som han poängterar att det inte handlar om att ta från de rika, utan att vi måste sträva efter att alla ska få det bättre, vilket är den andra principen av de 23 som Max tar upp under kvällen.

Oron för att AI ska ta våra jobb brukar ofta bemötas med att de kommer ersättas av nya sorters jobb som inte finns ännu, men historiskt sett har det visat sig inte stämma förklarar Max. Den industriella revolutionen gjorde att många utbildade sig och gick från att arbeta med sina muskler till att jobba med hjärnan – vilket dessutom var bättre betalt – något som bidrog till att driva den ekonomiska utvecklingen framåt. Utvecklingen med artificiell intelligens har istället lett till att de som förlorar jobbet på grund av AI generellt får jobb som betalar sämre, något som bidrar till den växande ojämlikheten. När man byter ut människor mot maskiner går pengarna som tidigare skulle gå till löner istället som vinst till de som äger maskinerna, vilket ökar på inkomstklyftorna förklarar Max.

”Sverige kan gå i bräschen”

Han påtalar även att vi på lång sikt behöver ändra vår syn på arbete. Argumenten för att vi ska arbeta brukar vara att vi ska ha inkomst, mening och gemenskap och även om Max aldrig tar ordet medborgarlön eller basinkomst i sin mun menar han att det inte behöver vara en katastrof om många jobb försvinner. Så länge vi har ett styre som vill allas bästa och får in skattepengar så att alla kan få en rimlig inkomst och alla känner att de har något meningsfullt att göra.

Här menar han att vi i Sverige har en möjlighet att gå i bräschen och hänvisar till hur vi tidigare lett utvecklingen inom välfärd och social trygghet. Max avlutar sin föreläsning med att skicka hem åhörarna med uppmaningen att fundera på vilken framtid vi vill ha. Han sammanfattar kvällen med att AI har stor potential att bidra till att lösa många av vår tids stora problem med både klimatet och ekonomiska orättvisor. Men för att det ska vara möjligt behöver vi formulera en positiv framtidsvision som alla kan stäva mot och dra den där gränsen för vad som är acceptabelt.

”Då kan vi skapa en fantastisk framtid, inte bara på jorden utan också i resten av universum”.

Nina Törmark för Ytterjärna Forum

Det finns inbyggda systemfel i börsnoterade storbanker som bidrar till de bankskandaler vi ser idag. Men det finns andra sätt att bedriva bankverksamhet skriver Ekobankens VD Annika Laurén i en debattartikel i Göteborgs-Posten.

De skandaler hon syftar på är alltifrån att man hjälpt företag att på ett tvivelaktigt sätt undvika skatt, till att nu senast möjliggöra omfattande penningtvätt. Dessförinnan hade vi också den senaste finanskrisen där staten och skattebetalarna fick ta stora kostnader för att rädda det finansiella systemet.

Annika Laurén pekar på att börsnoterade storbanker har blivit för stora och anonyma och att trycket att leverera ökade vinster till ägarna leder till ökade risker. Det finns hela tiden en inbyggd press att ta lite större risker och att röra sig lite ut i gråzonerna där de stora intäkterna finns. Det här är ett strukturellt problem som hon menar rimmar illa med de viktiga funktioner banker har i samhället – bland annat att stå för säker förvaring av kapital och att transformera sparande till samhällsnyttiga investeringar i produktion. Samtidigt framstår politikernas verktyg och åtgärder hittills mest som behandling av symptom snarare än de mer grundläggande problemen.

Egentligen är frågan, enligt Laurén, om det är så optimalt med börsnoterade bankers ägarstruktur för att lösa bankers viktiga samhällsuppgifter. Den ägarmodellen tenderar dessutom att göra bankerna ännu större, vilket skapar en stor systemrisk.

Alla banker är dock inte lika och det behövs en mer differentierad banksektor. Laurén pekar exempelvis på bankerna inom Global Alliance for Banking on Values, som både är transparenta och sätter sina långsiktiga samhällsuppgifter och ansvar i förgrunden. Sverige har en lång tradition av kund- eller medlemsägda finansiella verksamheter. Så det finns alternativ till storbankerna.

Annika Laurén menar att kunder och medborgare bör ges bättre möjlighet att bli involverade i de så viktiga bankverksamheterna, som på så sätt knyts närmare samhället. Bästa sättet att åstadkomma det och undvika nya skandaler är att bankerna blir mer transparenta och att kunderna har möjlighet att ställa krav på vad banken gör med deras pengar.

En ljummen vårvind drar igenom björkhagen och svepande kjolar vajar och susar under ranka stammar som glimmar i vitt. En och annan en och rönn inemellan hör hagen till. Saven stiger yr av iver att nå upp till knoppändarna för att veckla ut sina ljusgröna blad. Det är ett sug och en kraft och en sång om Venus som viskas. Skrovlig, mossig och ömsom len och slät är barken som höljer det vatten som björken dricker när tjälen lämnar marken. Någon har broderat Japansk sashiko med trockeltråd på stammen och någon har skurit svarta fåror medan en annan har smekt dess lena fjun, sådan är björken, vän och fin men stark och tålig. Så tålig och envis att den klättrar ända upp till trädgränsen på fjäll och berg. Den böjliga nävern, väl ägnad till flätning och sulor och kärl, svepask är ett utsökt exempel, är ett ämne för slöjd.

Att tappa färsk björksav till dricka är en vårlig rit och en nyttjad dryck enligt gammal tradition i Skandinavien. Den innehåller många mineraler, bland annat vitamin C, Kalium, Kalcium och magnesium. Allemansrätten tillåter inte fri tappning av sav eller plockning av nötter, ekollon eller granskott, så markägaren måste alltid frågas om lov.

Inte oftare än vartannat år bör en björk tappas. Från mitten av mars tills bladen slår ut i april kan en fingerstjock nedåtpekande gren snedkapas och en flaska träs på, knyt fast med ett snöre och vänta ett par timmar, en natt eller två tills det upphört att droppa. Färsk björksav håller sig några dagar i kylen och kan pastöriseras, frysas, kokas ned till sirap eller mjölksyras för längre lagring. Den kan också användas till gröt och brödbak, eller tillsättas malt och jäst och bryggas till öl.

Björksläktet har omkring 60 arter varav tre förekommer i Sverige. Vårtbjörk (Betula pendula) med hängande grenar och glasbjörk (Betula pubsecens) med slätare stam och dvärgbjörk (Betula nana), fjällbjörk är en underart av glasbjörk. Det finns en mängd användningsområden för björken som resurs. Växtfärgning, björksocker, (xylitol), pottaska, tvättmedel, lim, ryssolja, brasvärme, näverslöjd, svarvarämne, fanér, pappersmassa och möbelvirke. Björkris till kvastar samlas i skogen innan björken slår ut. Att koka saft på nyutslagna björklöv ger en dryck för rening och vitaliserande boost. En risbastu med en björkriska att stänka ångande vatten över ryggen både tvagar och lyfter sinnet.

Under vinterhalvåret kan knopparna ätas, råa eller kokta. Björk ingår i listan på de 14 vildväxande överlevnadsväxterna.

Från slutet av april fram till början av juni utgör björkpollen stora besvär för pollenallergiker.

Björkblad till te plockas mellan pingst och midsommar. För medicinskt bruk, till bad och till kurer har björkens lövgrönska och vita bark använts och används än idag emot förkalkning av leder och muskler, ödem och för att lösa upp slaggprodukter och bakterieansamlingar i tillexempel urinvägarna. Björkens saponiner och eteriska oljor stimulerar njurarna, den höga halten av C-vitamin stärker kroppens försvar och skapar en basisk miljö.

Ett starkt utrensande te på björkblad kan drickas 2–3 gånger per dag under 1–2 veckor enligt Pelle Holmberg i ”Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso- och kroppsvård”.

Björkbark används utvärtes vid eksem och hudutslag enligt ”Huskurer” av Gunilla Boman.
I den Antroposofiska medicinen finns tillexempel björkkoltabletter (Carbo Betulae comp) med indikationen akuta matsmältningsbesvär med diarré, magknip och gaser.
Att björken kan ha en utjämnande verkan på det som är förhårdnat efter vinterns ansträngningar har människor förstått sig på i långa tider.
”Björklaka samlar man i fullmånaden, den rensar blåsan, njuren, lungan, levern och mjältan, skall ock förtaga fläckar, om man tvår av ansiktet därmed”. – Alfred Kämpe i svenska allmogens frihetsstrider, volym 2, s 198.
Under den senaste hungersnöden i Sverige, 1867, kallades björken för ”fattig mans ko”.