Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus, som idag heter Vidar Rehab, lägger ner efter mer än 30 års verksamhet. För ett par år sedan förlorade man sina största landstingsavtal med nuvarande Region Stockholm vilket bidragit till en ohållbar ekonomisk situation. 

Vidarkliniken har under flera decennier drivit en unik rehabiliteringsverksamhet, som på ett avgörande sätt hjälpt tusentals patienter med komplexa sjukdomar till ett bättre liv.

Kliniken har varit ett modellsjukhus för vård med en stark inriktning på den enskilde patienten och med en kompetens att tillfredsställa den enskildes behov med speciella verktyg från den antroposofiska hälso- och sjukvården.

Läkare och annan vårdpersonal på sjukhuset är legitimerade och har samma grundutbildning som sina kollegor i den offentliga vården. Dessutom har de vidareutbildning inom den integrativa antroposofiska vårdformen.

Jag träffar Ursula Flatters, specialistläkare inom allmänmedicin.  Hon har varit med ända sedan starten och har under många år varit medicinskt ansvarig och under en period även chef för hela verksamheten.

Vad är det då som gjort kliniken så älskad och uppskattad?

– Jag tror det handlar om vår människosyn, säger hon. Patienter har känt sig sedda och tagna på allvar här. Det har att göra med att vi fokuserar på helheten och inte separerar sjukdomen från själva människan. Sjukdom handlar inte bara om kroppen, utan är ju även en händelse i personens liv.

– Den integrativa antroposofiska hälso- och sjukvården har verktyg för ett riktigt bra omhändertagande, samtidigt som vi hjälper patienterna att ta eget ansvar och få fram sina egna resurser för läkande. Vården har därmed en stark inriktning på hälsa, säger Ursula.

Hon berättar att vården har passat särskilt bra för patienter med komplexa behov. Det har på senare år oftast handlat om patienter med långvarig svår smärta, stressrelaterad ohälsa samt patienter, som har behövt rehabilitering efter krävande cancerbehandlingar. Främst kvinnor.

Men låt oss ta det från början.

När Vidarkliniken startade 1985 väckte den stort intresse bland politiker, patienter och professionen. Här fanns en intressant modell för ett ordnat samarbete mellan legitimerad vårdpersonal och andra typer av terapeuter. Det var också det första sjukhuset i Sverige som med sin unika arkitektur byggdes ur ett patientperspektiv. Flera regeringar stödde sedan på olika sätt Vidarkliniken under en lång rad år.

– Kanske förstod vi att det var ett tomrum i svensk sjukvård som vi tog? Vi hade en otrolig tilltro till det vi gjorde, berättar Ursula. Det var modigt att starta ett stort sjukhus i ett land där nästan ingenting annat fanns än skolmedicin och lite folkrörelser kring hälsohem. Att starta ett sjukhus är ju att tro på någonting! Det fanns så lite säkerhet i det – men så mycket entusiasm.

Ursula minns hur positiva de första åren var. Man tittade på det vackra sjukhuset som ett sorts mirakel.

– De patienter vi började ta emot var så nöjda och från sjukvården började busslaster strömma till. Vi var med på konferenser inom vården och berättade om antroposofisk hälso- och sjukvård. En hel del TV-reportage gjordes. Det var väldigt glädjande.

Vidarklinikens svåraste fråga var även då de antroposofiska läkemedlen. Ganska snabbt tillsatte Gertrud Sigurdsen, som då var socialminister, en utredning, den så kallade alternativmedicinkommittén. Dåvarande Vidarkliniken kom genom detta genast upp på regeringsnivå och blev skälet till att man ville se över lagstiftningen för alternativmedicin överhuvudtaget. Kommittén reste runt och tittade på antroposofiska sjukhus i andra länder, men också på ayurvedisk medicin, kinesisk medicin och så vidare.

– De reste till olika länder och hade med sig tillbaka till Sverige en sorts förvåning över hur mångkulturellt det kunde vara i andra länder och hur tolerant, berättar Ursula. Det hade en stark verkan.

Forskning kring rehabilitering efter bröstcancer

Alternativmedicinkommitténs förslag utmynnade dock inte i så mycket eftersom lagstiftningen nu skulle anpassas till ESS, där Sverige under tiden hade blivit medlem. För att hitta en lösning för de antroposofiska läkemedlen skrevs en särskild text om tillstånd till försäljning av dessa in i lagen. Den var kopplad till vissa krav. Det blev nödvändigt för Vidarkliniken att bedriva forskning och den kom snabbt igång. Elisabeth Hamrin, som senare blev professor, tillfrågades om hon kunde göra ett forskningsprojekt. Kvinnor med bröstcancer var den enskilt största diagnosgruppen och en omfattande studie kring hur det gick för dessa patienter efter vård på Vidarkliniken startade. Den innehöll kvantitativa och kvalitativa delar, liksom doktorsavhandlingar och pågick under många år.

De flesta patienterna var svårt sjuka med spridd cancer och forskningen handlade om att undersöka deras livskvalitet efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken. De jämfördes med en kontrollgrupp, som enbart fick landstingsvård. Alla följdes upp under ett år. (se länk nedan.)

– Det var den första studien som visade att vi hade bättre resultat än kontrollgruppen, berättar Ursula, Man mätte allt från ont i magen, ont i huvudet, bra respektive dålig sömn till existentiella frågor, som om livet upplevdes som meningsfullt? Det var olika skikt i livskvaliteten man undersökte.

– Efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken hade livskvaliteten signifikant förbättrats för denna grupp mycket svårt sjuka patienter, vilket är ganska otroligt, menar Ursula. I kontrollgruppen hade upplevelsen av livskvalitet sjunkit efter ett år, men för vår grupp fortsatte den att öka.

Här kunde man för första gången tydligt se vad behovet egentligen är, när det gäller rehabilitering av en kvinna med bröstcancer. Det var på den tiden inte så klart. Livet efter att man förlorat ett bröst, blivit strålad och tagit cellgifter blir inte detsamma som innan. När man är klar med behandlingarna undrar de flesta hur de nu ska gå vidare, hur de ska leva med sina nya erfarenheter och för en del, hur de ska leva med sin sjukdom

.

– Jag brukade säga till bröstcancerpatienterna: ”Under behandlingen handlade det om din tumör. Nu handlar det om dig.” Det är en väldig skillnad. En människa kan ha svårt att komma vidare om man inte kommer till hur man själv tolkar en svår sjukdom i sitt liv. Det gäller också andra kroniska sjukdomar. För patienter med cancer är inte minst upplevelsen av den egna kroppen drabbad av hotet i sjukdomen och jobbiga behandlingar.

– Vi har därför i vårt upplägg haft en generös hållning till omvårdnad. Även om du kan klä på dig själv, kan du få omvårdnad – bad, massage, insmörjningar och beröring – som stärker din positiva kroppsupplevelse. Kroppen är inte bara en kropp, den är du. Du måste leva med den. Du måste identifiera dig med den. Du måste acceptera den och du måste i bästa fall tycka om den. Det är grundläggande för framtiden.

Vidarkliniken har utvecklat ett tydligt koncept för en process för rehabilitering i tre till fyra steg, som varit avgörande för de goda resultaten. I den processen användes verktyg som omvårdnad, konstnärliga terapier, kost, rörelse och samtal med innehåll anpassat till olika faser.

– Principiellt såg vi rehabilitering och läkning som en kreativ process med individens egen potential i fokus, berättar Ursula.

– Den första delen av rehabiliteringen handlar om att bekräfta, symtomlindra, vårda och lyssna – att skapa en terapeutisk allians – så att patienterna känner att här får jag vara precis den jag är och här finns det någon som lyssnar förutsättningslöst.

– Nästa fas handlar om bearbetning och utveckling. Man får tid att gå igenom vad man upplevt, vad man förlorat, vad man har lidit, men också vad man vunnit och vill utveckla. Fokus ligger helt på individen.

– Den fasen leder över i hur han eller hon vill komma vidare, vad patienten sätter främst, vad som är nästa steg och hur man ska implementera sin egen inre och yttre förändring i sin familj och i sin vänkrets.

– Det kommer frågor som: Hur berättar jag? Hur kommer mina nära, vänner och sedan arbetskamrater ta emot mig, för jag är inte samma som jag var innan? Hur kommer jag tillbaka till mitt jobb?

Under den första delen av rehabiliteringen står individen i centrum. Hon eller han får vara i sin ”grotta,” men får nu sällskap där. Man bearbetar och kommer fram till ”vem är jag nu?” och ”vad vill jag göra nu?”. I den senare fasen får man hjälp med att implementera det nya i sitt nya liv.

Långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa

Rehabiliteringsprocessen för de andra stora patientgrupperna med långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa är samma, även om verktygen är lite annorlunda.

– Speciellt för dessa patienter är det första steget väldigt viktigt, menar Ursula. De saknar inte sällan att bli tagna på allvar, att bli lyssnade på.

– Det hände ofta att det blev en stor suck av lättnad när någon, som hade ont, fick ligga i sängen, och kunde få en insmörjning, en värmeflaska, en kopp te – och bli trodd på. Vi visade att vi ville förstå det de upplevde. Först när patienten känner sig trygg och tagen på allvar, går det att arbeta vidare och komma ur sin problematik.

Även dessa grupper har varit föremål för jämförande forskning, där man haft kontrollgrupper inom landstingsvården.

En studie, som publicerades i den ansedda tidskriften PLOS One 2014, visade att förskrivningen av smärtläkemedel halverades efter integrativ antroposofisk vård mot smärta på Vidarkliniken, medan motsvarande patienter i vanlig sjukvård nästan fördubblade sin användning. (Se även länk nedan.)

En annan studie på patienter med stressrelaterad ohälsa publicerades 2015 i PLOS One. Den visade på signifikant bättre hälsorelaterad livskvalitet, bättre självskattad hälsa och minskad användning av receptförskrivna läkemedel efter vård på Vidarkliniken jämfört med kontrollgruppen. (Se även länk nedan.)

De senaste studierna, som också är publicerade , visar att kliniken har bättre resultat än kontrollgruppen även när det gäller sjukskrivningstiden och att vården på kliniken därmed är effektiv även ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. (Se även länk nedan.)

– Framgångsfaktorn även här är människosynen, menar Ursula. Den innebär bland annat konkreta insikter i helheten av kropp och själ, som ligger till grund för de kompletterande terapimetoder vi använder. Överlag gäller också att många har sagt att vi varit väldigt bra på den existentiella dimensionen, som är involverad i alla sjukdomstillstånd. Vi var tidiga med det. Idag talas det mycket om att de existentiella frågorna måste tas på allvar.

– För 30 år sedan var det inte så. Då var det kropp och själ, men nu har existentiellt och socialt kommit till, men fortsatt finns dessa aspekter inte på ett naturligt sätt i all sjukvård. Styrkan är att se alla dimensioner i en enda helhet. Man behöver inte dela på det. En insmörjning kan vara existentiellt berörande, ett samtal lindra smärta och så vidare. Vi ser till helheten i alla åtgärder, även gestaltningen av ett rum, material, färg med mera.

Ursula menar att skolmedicinen också har mycket bra vårdforskning, som både är filosofisk och djup, medan att det medicinska anses vara en naturvetenskap, där kroppen blir ett biologiskt objekt. Vården hotar då bli för inriktad på piller- och dubbelblinda studier.

– För mig är en stor sak att vi på Vidarkliniken kunde få ihop detta – filosofi, psykologi och naturvetenskap i en samsyn på kropp och själ, säger hon.

Den palliativa vården

Hälsa kan beskrivas som att vara i harmoni med sig själv. Är man inte i harmoni med sig själv är man inte helt frisk.

– Sjukdom är någon slags disharmoni, som är genomgående, menar Ursula. Både kropp och själ är involverade. Det finns ingen sjukdom, som man kan definiera som bara kroppslig eller bara själslig. Det går inte. Bara du har snuva är din själ drabbad i form av sämre tänkande. Vad är fysiskt och vad är psykiskt? Du kan i grunden inte dela det.

– Men även svårt sjuka människor kan känna att de uppnår harmoni med sig själva. Patienter med svår cancer har uttryckt sig så. Den förvånande harmonin, som en del svårt sjuka människor ger uttryck för, talar om att människans förmåga till utveckling och meningsskapande är stor och viktig.

Under 2000-talet fick Vidarkliniken en tilläggssumma för att bedriva palliativ vård med antroposofisk inriktning. Vid den tiden började palliativ vård komma upp som ett eget område inom medicinen. Innan dess betraktades det som en del av olika specialistområden. Sverige var tidiga. En professur i palliativ medicin tillsattes.

– Palliativ medicin är komplex och där är det särskilt tydligt att varje symptom kan ha flera dimensioner, som exemelvis smärta. Den kan vara fysisk, själslig och existentiell, menar Ursula. Var och en av de dimensionerna påverkar varandra. Det vet idag varje palliativ medicinare.

– Vi var redan vana på Vidarkliniken att bemöta människor och ta allting på allvar – att ta på patienterna, att vårda dem, kroppsnära, men också själsnära. Hela den goda omvårdnaden där vi använder omslag och insmörjningar, hands on, skönhet också i patientrummen och lyssnandet. Det var helt tydligt att vi var uppskattade inte minst för omvårdnaden. Även kritiker gav uttryck för att de gärna ville vårdas på Vidarkliniken i livets slutfas.

– Ingen behövde vara ensam. Alla gavs möjlighet att inte bara få symptomlindring, utan ett meningsfullt liv. Våra patienter fick t ex. måla eller göra läkeeurytmi. De var kreativa. Vissa tyckte att de upplevde den bästa tiden i sitt liv. Det låter som ironi, men de sa det. När jag frågade varför, kom svaret ”jag har aldrig haft så mycket insikter”, ”jag har aldrig varit så överens med mig själv”.

– Det behövs också här en människosyn för att den vården ska fungera. I vår människosyn ingår att människan hela tiden är i utveckling. Det finns ingen fas och ingen dag i livet när detta inte är möjligt. Det driver framåt och är en väldigt livsbejakande hållning.

De antroposofiska läkemedlen

Ett område som ständigt diskuterats och ifrågasatts är de antroposofiska läkemedlen. Under nästan 30 år godkände Sveriges olika regeringar användningen av dem i särskilda beslut. EU krävde dock till slut att det systemet måste upphöra och att läkemedlen måste inordnas i gängse läkemedelslagstiftning. Just nu finns ett försäljningstillstånd som går ut den 1 september. Därefter försvinner de flesta läkemedlen och patienter är bestörta och arga. Framtiden för dessa läkemedel i vårt land är fortfarande oviss.

Ursula Flatters menar av användningen av dem är helt avgörande för tillämpningen av den integrativa, antroposofiska vården.

– Synen på sjukdom och läkning hos en människa får sitt yttersta uttryck i vad man anser vara ett läkemedel. Inom antroposofisk hälso- och sjukvård har vi en helt annorlunda syn på dessa medel än inom den konventionella medicinen, som har en väldigt reduktionistisk syn i sin ansats. Där gäller ju smalare verkan, desto bättre läkemedel. Det ska bara verka i något ”fel”, som man ser att sjukdomen beror på.

– Det synsättet står i tydlig motsats till hur man tänker när man utvecklar ett antroposofiskt läkemedel. Det utvecklas ur en noggrann observation av en obalans i hela människan.

– En väldigt banal obalans är när du har ont i huvudet för att du har feber. Huvudet är varmt och fötterna är kalla. Det är uppenbart en obalans i värmefördelningen. Som antroposofisk läkare skulle jag säga att det är enkelt. Jag skulle ge ett varmt fotbad, avleda blodet från huvudet till fötterna och kanske lägga något kallt på pannan. På ett mer komplicerat sätt kan man även se på mer komplexa sjukdomar.

Intentionen i läkning är att återställa en slags harmoni.

– Ingenting i människan händer bara på ett ställe. Allt har genast eko i hela organismen. Allt i en levande organism samverkar, menar Ursula. Vi använder gärna naturläkemedel för att vi är ute efter att förstå hur naturens liv i många fall kan stämma med en obalans i en viss sjukdom. Det är rationellt när man förstår komplexa, levande sammanhang. Läkemedlet blir då ett stöd. Vi människor försöker alltid läka våra sjukdomar och till exempel immunsystemet har en stor kompetens att göra precis rätt. Läkemedlet behövs när den egna självläkningsansatsen inte är tillräckligt stark.

De, enligt läkemedelsverket, godkända så kallade mistelpreparaten, Iscador och Helixor, som i Sverige används för att lindra biverkningar av till exempel cellgifter, är exempel på antroposofiska läkemedel som påverkar immunsystemet.

– Vi vill använda oss av det i människan som är läkekompetent. Man säger ofta att läkemedel är ”mot” någonting, men de kan också vara ”för”. Om man skulle reducera antroposofiska läkemedel till en mer biologisk syn, skulle man säga de är medel som reglerar immunsystemet. Inte alltid stimulerar. Ibland måste man reglera om det, till exempel när man har autoimmunsjukdomar. Då verkar det fel. Då måste man reglera det, inte bara slå ned det.

Idag pratar man mycket om immunterapi även inom skolmedicinen, för att den vägen stimulera en viss kompetens i immunsystemet mot en viss typ av cancercell. Hur ser ni på det?

– Det är lite så vi tänker. Det finns en stor framtid i detta att förstå läkning och stödja den. Det kräver vishet, som kräver uppmärksamhet och är precis motsatsen till dubbelblinda studier. Vilket inte betyder att man inte kan forska.

– Tvärtom är forskning mycket viktig och Vidarkliniken var en unik plats för forskning som bidragit med nya insikter och goda resultat på högst relevanta områden: cancer, psykisk ohälsa, svår smärta och även astma och allergi hos barn.

Den antroposofiska hälso- och sjukvården och framtiden

Vidar vårdcentral i Järna, som drivs av Stiftelsen Vidarkliniken, lever vidare även efter stängningen av Vidarkliniken/Vidar Rehab och blir den enda plats i Sverige, där man har en uttalat integrativ, antroposofisk inriktning. Ursula Flatters känner sig säker på att det ändå finns en framtid för antroposofisk hälso- och sjukvård.

– Patienter är tack och lov mer aktiva nu för tiden. De vill vara med. De vill förstå. Jag vet inget system som kan bidra så mycket, svara och tillfredsställa patienten i sitt behov att förstå och gå igenom sin sjukdom, som den antroposofiska hälso- och sjukvården.

– Ju mer vakna människor blir, desto högre krav kommer de att ställa på sina läkare och sjukvården. Ungefär 60 procent av de sjukdomar vi söker för, går inte att behandla med något läkemedel. Ännu fler kan inte behandlas särskilt bra och ytterligare fler kan inte botas.

– Den antroposofiska hälso- och sjukvården har mycket kunskap om folksjukdomar som till exempel högt blodtryck och vad man kan göra för att bli av med sådant i stället för att mest äta piller. Det kommer skolmedicinen också behöva ta till sig.

Av rent ekonomiska skäl och folkhälsoskäl, menar Ursula, att man i framtiden kommer att behöva en människosyn som mer dialogbaserad och mindre pillerbaserad, även om dessa i många fall verkligen behövs och ska användas.

– När vi startade Vidarkliniken var samhällsklimatet helt annorlunda, säger hon. Man hade tillit till den medicinska professionen. Vartefter kom New public management in i sjukvården och med det otroliga kontrollsystem – dokumentation, mätningar, statistik, rapporter, GDPR etcetera, som snart upptog halva vår tid. Det bidrog till ett klimat där den antroposofiska vården har svårt att passa in. Det blev som två skilda verkligheter – att arbeta med patienterna på patientens villkor var en sak och att skriva så att myndigheterna blev nöjda, en annan. Vården skulle vara effektiv och med det menade man att patienten skulle fungera på arbetsmarknaden snabbast och billigast möjligt. ”Funktionsförmåga” blir en ekonomiskt mätbar produkt, som i verkligheten styr sjukvårdens organisation idag.

– Jag skulle vilja se mindre kontroll på kvantitativa innehåll i framtiden, säger hon, mer tillit till välutbildad profession och påföljder för dem inom professionen, som inte sköter sig. Bra ”outcome-kontroll” och mer frihet däremellan för professionen i form av både sjuksköterskor, läkare och sjukgymnaster. Det är viktigt.

– Jag skulle också vilja se en eller två professurer i det här landet, som har till uppgift att ge så mycket forskningsmöjligheter som möjligt kring integrativa behandlingsformer som är värdefulla, så att evidensen faktiskt ökar. Det integrativa, hälsoinriktade, salutogena, angreppssättet ligger i tiden och kommer att bli alltmer nödvändigt i vården. Det beror bland anna på att den ”hälsokompetente” patienten också har bäst funktionsförmåga.

I patientkontakten menar Ursula att den antroposofiska hälso- och sjukvården representerar en modell som integrerar det mätbara och det mänskliga på ett unikt sätt.

– De mjuka värdena blir hårdvara när man mäter effekten av dem, säger Ursula. Vår vårdmodell har visat sig ge utmärkta och varaktiga resultat för klinikens patienter. Det framgår tydligt av både forskning och utvärderingar som gjorts. Patienterna får bättre livskvalitet, behöver betydligt mindre läkemedel, får minskad sjukskrivning och får ökad egen förmåga att upprätthålla sin hälsa.

– Vi står för ett mer komplext angreppssätt på sjukdom och hälsa, vilket man pratar mer om i vården idag, avslutar hon. Det gäller att titta på hela resultatet, inte bara läkemedelseffekter och det finns även stora hälsoekonomiska vinster i vårt sätt att arbeta som det går lätt att räkna fram utifrån den forskning som är gjord.

Med allt detta sagt framstår det som en tragisk gåta att Vidarkliniken är tvungen att lägga ned. Varför beröva Sverige denna oas för läkning och medmänsklighet som dessutom visat sig vara kostnadseffektiv?

Slutsatserna som ligger bakom larmen om katastrofal ökning av psykisk ohälsa bland unga håller inte rent vetenskapligt. Signaler från unga ska tas på allvar. Men med det sätt som bland annat Socialstyrelsen och media idag talar om psykisk ohälsa är risken uppenbar för medikalisering av normala livserfarenheter. Det menar tre forskare i en artikel i DN Debatt.

De tre sakkunniga artikelförfattarna är forskningsledare Ingemar Engström, docent Sven Bremberg och docent Sofia Wikman. De tar upp den här kritiken i samband med att Socialstyrelsen gått ut med en ny rapport där man, liksom i tidigare rapporter, för fram bilden av kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga.

Men forskarna menar i debattartikeln att bakomliggande data i rapporten bör granskas för att visa möjliga tolkningar innan man föreslår åtgärder. Frågan är vilken slags hjälp som behövs. De skriver att det bästa är kanske inte att få en diagnos och behandlas med läkemedel, vilket idag är det som oftast möter unga som söker vård.

Medikalisering av mänskliga problem

Socialstyrelsen utgår i sin rapport från andelen unga som sökt vård och fått en psykiatrisk diagnos och/eller psykofarmaka. På bara 10 år ser man en fördubbling av diagnoser och en tredubbel ökning av alla psykofarmaka. Det här tolkar myndigheten som en reell ökning av psykiska sjukdomar, men det ifrågasätter artikelförfattarna som menar att det här kan ha andra förklaringar. De skriver att utvecklingen till stor del kan tillskrivas en ökad medikalisering av mänskliga problem.

De tre forskarna pekar också på att sammanställningar av vetenskapliga publikationer visar att förekomsten av klinisk depression och ångestsyndrom hos unga har varit i stort sett oförändrad i Sverige under perioden 1990¬-2017.
Artikelförfattarna berättar att siffor om psykisk ohälsa brukar baseras på den europeiska studien Skolbarns hälsovanor, där unga svenskar rapporterar en mycket god hälsa och livskvalitet. I frågor om psykiska och kroppsliga symptom som irritation, nervositet, ont i huvudet med mera ser man en ökning. Men artikelförfattarna frågar retoriskt – är detta psykisk ohälsa?

De anser att det är många aktörer som bidrar till vår tids berättelse om psykisk ohälsa. Det är myndigheter som presenterar ökningar utifrån tolkningsbara data, media som hakar på, politiker som lovar, skola och socialtjänst som kräver mer av BUP, unga som söker sig till BUP och läkemedelsindustrin som ser den kommersiella potentialen.

Artikelförfattarna skriver att unga behöver mötas i sina vardagsmiljöer, av vuxna som kan hjälpa till att utveckla sätt att förhålla sig till besvärliga situationer och perioder i livet. Samtidigt ska uppmärksamheten vara hög på de som verkligen behöver hjälp från BUP, vars resurser främst ska gå till de som har omfattande problem. Forskarna föreslår att vi kanske ska tala om psykisk ohälsa på ett annat sätt, inte som en lättare form av psykisk sjukdom som ska diagnostiseras och behandlas, utan mer som ett fenomen i tiden där trycket på ungas liv märks.

Sömnsvårigheter är mycket vanliga och kan ha många orsaker. Här följer råd som riktar sig till dem, som i första hand har sömnproblem utan att det är en följd av annan sjukdom eller smärta.

Sömnsvårigheter uppträder också i olika former, t.ex. kan man ha svårt att somna, vaknar många gånger eller vaknar alldeles för tidigt. Gemensamt är upplevelsen av sömnbrist och trötthet dagtid.

Råd för god sömn

Ett balanserat liv under dagen skapar de bästa förutsättningar för sömnen: En rytmisk livsstil med fasta tider och lugn för måltider, aktivitet, vila, motion och reflektion är grundläggande. Det spelar stor roll om man lyckas att vara närvarande även om det är mycket att göra, att hitta sitt flöde. Närvaro kan innebära starkt fokus och koncentration, men också att då och då medvetet släppa det och ta in vad eller vem som möter en i stunden.

Det är bra med kvällsrutiner där man tillåter sig att varva ned, reflektera, eventuellt läsa en god bok eller göra annat som upprepas varje kväll, så att kroppen förstår att det är dags att sova. Men ligg inte i sängen en längre stund innan insomnandet, då förlorar rutinen sin funktion.

Obearbetade känslomässiga upplevelser under dagen kan förstärkas och komma upp när man släcker lampan och andra avledande intryck upphör och det kan bli svårt att somna. Det kan vara bra att ägna känslorna en stund innan man vill sova, helst tidigare på kvällen.

Man ska inte äta en större måltid senare än två timmar innan man vill sova. För vissa kan det behövas en varm dryck eller lite mat lite senare – man ska inte känna sig varken hungrig eller riktigt mätt när man vill sova.

Skärmanvändning påverkar hjärnans aktivitet ganska länge och kan störa insomnandet. Har man insomningsproblem bör man avsluta minst en timme (helst 2 timmar) före sovdags. Detsamma gäller känslomässigt uppjagande innehåll i t.ex. filmer.

Sovrummet skall ha frisk luft och vara lite svalt – äldre människor och barn behöver mer värme. Sängen skall passa den egna kroppen så att den är både mjuk och ger lite stöd.

Svårt att somna

Orsaken är ofta att det inte går att få stopp på tankarna eller/och känslorna, ibland kombinerat med oro och ängslan. Det kan finnas oro även i kroppen så att det är svårt att ligga still. Vissa upplever att man plötsligen blir vaken i huvudet när lampan släcks. Det kan finnas en tendens till kalla fötter.

Pröva ett varmt fotbad med lavendel eller färsk citron. Återblick på dagens händelser som en koncentrations- och bearbetningsmetod kan vara hjälpsamt.

Vaknar och kan inte somna om

Det förekommer särskilt vid ångest och nedstämdhet. Den tidiga morgonen kan upplevas som plågsam. En mer individualiserad behandling är ofta nödvändig. Det kan vara bra att resolut gå upp, dricka lite, t.ex. kallt vatten eller filmjölk, eventuellt göra ett fotbad med färsk citron och försöka koncentrera sig på något – en dikt, en sång, den tidiga morgonstunden ute. Det kan underlätta för att somna om eller att känna sig lite bättre.

Svårt att sova hela natten eller att nå djupsömn

Orsaken är ofta oro i det autonoma nervsystemet. Det kan vara en följd av långvarig stress. Ofta blir också sömnen kortare och mer ytlig i samband med klimakteriet: det kan vara ett problem om det medför sömnbrist och trötthet på dagen.

Ett varmt fotbad med lavendel och en återblicksövning på kvällen kan hjälpa. Men det kan vara mer hjälpsamt med ett röllekaomslag på leverområdet efter maten.

Om man ofta vaknar vid 3-tiden och känner sig hungrig är det ett tecken på att blodsockret sjunker. Då kan det också vara bra med en liten måltid senare på kvällen som innehåller lite fett – inte socker, lite filmjölk eller havredryck med lite olivolja i kan vara bra.

Vitadoron kan tas till natten (finns på svenska apotek och används vanligen mot förstoppning, men det kan även ha effekt på intervallsömn med tidigt uppvaknande. Ta 2-4 tuggtabletter till natten).

Kroppsliga störningar som hindrar sömnen

Kalla fötter: Varma (ylle-)sockor. Varmvattenflaska eller varm vetekudde på fötterna, magen, eller i korsryggen. Varmt fotbad med lavendel.

Myrkrypningar: Ibland hjälper ett kallt kort fotbad (3 min) med rosmarin, särskilt när fötterna känns heta.

Kramp i vaderna: Tillskott av magnesium eller att smörja in underbenen med åkerfräkenolja (Equisetum 10%) kan hjälpa, annars är detta en läkarfråga.

Orolig mage: Viktigt att inte äta för sent. Röllekaomslag på leverområdet kan hjälpa liksom en mindre kopp röllekate på kvällen. Du kan också pröva att smörja Oxalissalva 10% på magen vid sänggående.

Hjärtklappning och svettningar: Pröva ett armbad med lavendel, arnika-essens eller färsk citron strax innan du går och lägger dig. En mindre kopp te som innehåller citronmeliss kan verka lugnande.

Måste gå upp och kissa under natten: Det kan bero på en så kallad orolig blåsa. Typiskt är att man upplever starka trängningar, men att urinmängden är liten. Det kan också bero på att njurarna inte ställer om på att producera mindre urin på natten. Även allvarligare sjukdomar såsom hjärtsvikt kan leda till nattliga toalettbesök – detta måste behandlas av läkare. Viktigt att inte dricka på kvällen. Att kan lägga en varmvattenflaska eller en varm vetekudde på nedre delen av magen kan hjälpa.

Prova detta för bättre sömn:

Varmt fotbad (med lavendel eller citron)

1. Ta en stor hink och fyll den med behagligt varmt vatten till 2/3-delar.
2. Lavendel: Tillsätt ca 3-5 ml lavendelbadmjölk och rör runt. Alternativt koka upp ½ liter vatten med ½ msk torkad lavendel, dra från spisen och låt dra ca 3-5 min, sila av och tillsätt i vattnet.

Citron: Skär upp en färsk citron under vattenytan i flera bitar. Pressa ut en del av saften, låt bitarna simma i vattnet.

3. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i hinken, om möjligt upp till under knäna. Använd en filt och/eller stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt så länge det känns bra, ca 10-15 min. Du kan ha en kanna/termos med hett vatten och fylla på i badet om det känns kallt. Låt fotbadet verka utan att göra något annat under tiden.

Kallt kort fotbad (med rosmarin)

1. Ta en stor hink och fyll den med kallt kranvatten till 2/3-delar.
2. Rosmarin: Tillsätt ca 3-5 ml rosmarinbadmjölk och rör runt. Alternativt koka upp ½ liter vatten med ½ msk torkad rosmarin, dra från spisen och låt dra ca 3-5 min, sila av och tillsätt i vattnet.
3. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i hinken, om möjligt upp till under knäna. Använd en filt och/eller stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt en kort stund, ca 3 min. Låt fotbadet verka utan att göra något annat under tiden.

Helkroppsbad

Ibland kan man ta helkroppsbad istället för ett fotbad med lavendel: Ta dubbelt så mycket lavendelbadmjölk eller lavendelavkok, och blanda det i badvattnet i badkaret.

Vila gärna en stund efteråt.

Armbad

Fyll handfatet eller balja med behagligt varmt vatten, tillsätt 1 tsk Arnikaessens (kutan lösning med arnika) eller ½ färsk citron eller ½ tsk lavendelbadmjölk. Ta en pall och sätt dig framåtlutad med händer och underarmar i vattnet i 5-10 minuter.

Omslag med rölleka

1. Koka upp ½ liter vatten med 1 tsk torkad rölleka, låt stå och dra under lock i 3-5 min, sila av.
2. Häll varmt vatten i en varmvattenflaska eller värm en vetekudde.
3. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det täcker höger sida av buken (ca 15-20 x 20-30 cm), en kökshandduk och en yllesjal som räcker runt kroppen, en filt eller ett täcke. Gör i ordning en varmvattenflaska.
4. Doppa det hopvikta tyget i det heta teet och vrid ut det väl i kökshandduken. Lägg tyget på varmvattenflaskan och vik den dubbel – tyget kallnar snabbt!
5. Lägg dig på yllesjalen så att den ligger runt livet och lägg dig ner. Ta bomullskompressen och lägg den på höger sida av buken, direkt nedanför bröstet (leverns nedre kant är vid revbensbågen) och lite åt sidan, gärna så varmt det går. Fäst med yllesjalen genom att svepa den runt dig ganska tätt, lägg en varmvattenflaska/varm vetekudde över omslaget.
6. Dra över dig en filt eller ett täcke och vila i ca 30 min.

Naturliga läkemedel

Vitadoron finns på svenska apotek och används vanligen mot förstoppning. Men det kan även har effekt på intervallsömn med tidigt uppvaknande. Ta 2-4 tuggtabletter till natten.

Calmedoron (droppar eller kulor) är en lugnande örtblandning: ta 20-40 droppar eller 10-20 kulor till natten.

Oxalis – salva 10% innehåller harsyra och verkar kramplösande: använd mitt på buken till natten.

Arnika – essens 10% innehåller utdrag från slåttergubbe: ta ca 30 droppar eller ½ tsk till armbad.

Lugnande örtteer

Tillredning: I regel tas 1 tesked torkad ört till en kopp vatten. Häll kokhett vatten över örterna och låt dra under lock. Nedanstående dosering gäller för en kopp te.

Det bästa är att använda nybryggt te, speciellt vad gäller blomteer vars eteriska oljor är flyktiga och förändras efter en stund. Det märks tydligt när man jämför färg och arom i ett nybryggt te, med ett te som har stått några timmar. Alla nedanstående teerna verkar lugnande och kan användas på kvällen vid svårigheter att sova. Drick inte för stora mängder sent!

– Kamomill (Matricaria recutita). Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

– Lavendel (Lavandula angustifolia). Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

– Rödmalva (Malva sylvestris). Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

– Citronmeliss (Melissa officinalis). Använd 1 tsk, låt dra 3-5 minuter.

– Vänderot/Valeriana (Valeriana officinalis). Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk torkad rot, låt dra ca 5-10 min, sila av. Eller gör ett kallutdrag: använd 2 tsk rot som läggs i en kopp med kallt vatten och låt stå i ca 8 timmar innan du dricker teet. Drick teet 1-2 timmar innan sänggående. Observera: Valeriana passar inte alla människor.

Örterna kan användas var för sig eller i valfri kombination.

Avslappning och återblick

1. När det är svårt att stoppa tankeflödet kan man prova att uppifrån och ned gå igenom kroppen medvetet, känna dess tyngd och slappna av.
2. Tänk igenom dagens händelser baklänges. Det är verkligen en bra övning eftersom man får kontroll på sina tankar. Se på dagens händelser i omvänd ordning, situation för situation och utan att bli känslomässigt engagerat. Börjar med kvällen och sluta när du vaknade på morgonen. Själva situationen tar man framlänges, men man kan också pröva små situationer baklänges som att gå upp för trappan. Det är viktigt att man utmanar sin koncentration. Du kan börja sittandes och fortsätta liggandes och med lampan släckt.

Om Hjälpsamt: 

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

I Sverige förskrivs alltmer psykofarmaka. Inte minst till unga som i många fall mår dåligt därför att de inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda. Antidepressiva läkemedel är beroendeframkallande och har risker som man inte upplyser tillräckligt om i Sverige. Vi bör, liksom i Norge, ha rätt att välja vård utan denna medicinering, anser Lasse Mattila, som är ordförande i nybildade Föreningen Alternativ till Psykofarmaka.

Han menar att användandet av psykofarmaka har fått en alldeles för stor dominans och att det finns en stark benägenhet i Sverige att patologisera symptom av livets normala påfrestningar.

– Orsakssamband borde vara avgörande för hur vi försöker hjälpa de unga. Men vi ser idag att man genom en checklist-exercis i vården lätt diagnostiserar och påbörjar farmakologiska behandlingar, som sedan leder till andra problem och skapar nya allvarliga tillstånd. Det här når nu dessutom även ner till barn i låg ålder och det är beklämmande att se, säger Lasse Mattila.

Ser konsekvenserna på nära håll

Hans engagemang för de här frågorna har vuxit de senaste åren och grundar sig delvis på vad han mött inom socialtjänsten och skolan, där han under många år har arbetat med unga i utanförskap och utsatthet. Lasse har på nära håll sett många exempel på konsekvenserna av den biomedicinska inställningens dominans, och han poängterar att det här även gäller unga som inte befinner sig i utsatthet. De frågor han driver idag gäller även vuxna.

Lasse Mattila är i grunden socionom och arbetar numera bland annat med att stötta jour- och familjehem, handleda personal inom skola och socialtjänst, utbilda och föreläsa. Han har skrivit böcker inom det här ämnesområdet och gör också musik (se exempelvis den här musikvideon med ett budskap som berör). Han är också chefredaktör för sajten Mad in Sweden, som har motsvarigheter i USA och flera andra länder.

”Upplyser inte om riskerna och beroendet”

Genom sitt engagemang i Föreningen Alternativ till Psykofarmaka vill Lasse Mattila främja de läkemedelsfria behandlingsformerna i Sverige samt öka kunskaperna om och främja kritiska reflektioner kring psykofarmaka. Föreningen ska driva de här frågorna och vara mötesplats för alla som är intresserade. Det blir bland annat en kampanj om rätten att välja vård utan psykofarmaka (den rätten har man exempelvis i Norge). Det finns många behandlingsmetoder som inte bygger på medicinering. Man planerar också att ta fram ett praktiskt stödmaterial, Medicinkollen, om vad som kan vara bra att tänka på inför, under och efter behandling.

Med stöd av forskning i den vetenskapliga tidskriften The Lancet gick föreningen nyligen ut med en öppen skrivelse till regeringen och Socialstyrelsen. Man kräver där att vården ska erbjuda patienter hjälp att långsamt och på ett säkert sätt trappa ner och sluta ta antidepressiva läkemedel, vilket man menar är något som inte görs idag.

– Inte minst är det viktigt att vården informerar patienter om riskerna och beroendet och att man följer biverkningarna tydligare än man gör idag. Läkemedelsmyndigheterna i både EU och USA har för länge sedan varnat för riskerna med antidepressiva. Men detta har man inte alls anammat i Sverige, där användningen av dessa mediciner ökar kraftigt, säger Lasse Mattila.

Han pekar bland annat på en 3-4 gånger förhöjd risk för självmord och att antidepressiva (SSRI) också är bland de 30 mest beroendeframkallande läkemedlen i världen. Men på till exempel Vårdguiden skriver man att de inte är beroendeframkallande och själv har Lasse Mattila i sitt arbete aldrig hört att någon läkare informerat barn, ungdom och föräldrar om riskerna med antidepressiva.

– Det finns en utbredd kunskapsbrist kring detta både hos vårdprofessionen och allmänheten. Egentligen finns tillräckligt med forskning och kunskaper om hur ineffektiva antidepressiva är och vilka risker som finns, men de kunskaperna förs inte fram och man problematiserar inte det här.

– Svenska myndigheter bör ta till sig mer av den aktuella forskningen kring allt detta. Rekommendationerna från Socialstyrelsen strider mot mycket av denna forskning, säger Lasse Mattila.

”Forskning finansierad av läkemedelsbolag”

Han menar också att det finns underskattade intressekonflikter och jävsförhållanden som påverkar rekommendationerna inom psykiatrin. Det som dominerar vårdens riktlinjer på det här området är forskning som är finansierad av läkemedelsbolagen och likadant är det med fortbildningarna för vårdpersonal, säger Mattila.

Internationellt pekar han på att psykiaterföreningen i USA har stort inflytande genom sina manualer (DSM – Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder). Men enligt Mattila har det visat sig att 70 procent av dess ledamöter hade koppling till läkemedelsindustrin. I Sverige följer man formellt visserligen WHOs standard (ICD), men han menar att de flesta i praktiken använder sig av den amerikanska.

De här diagnosmanualerna har enligt Mattila bidragit till att den psykiatriska diagnostiseringen har ökat kraftig i Sverige. Kriterierna man använder har över tiden sänkts och man har skapat vad han kallar en inflation av diagnoser som för många utsatta barn och unga är förödande. Det blir alltfer diagnoser som ska behandlas med psykofarmaka.

– I jämförelse med andra länder framstår Sverige som ett utvecklingsland på det här området. Det verkar vara det enda land där antidepressiva ökar explosionsartat, medan motsvarande förskrivning i exempelvis Danmark har halverats sedan 2008, säger Lasse Mattila.

Hoppas på paradigmskifte

Han menar att vi oftast klarar oss bättre utan psykofarmaka, men att medicinering kan vara tillfälligt motiverad i vissa akuta fall för att undvika större katastrofer. Men det råder idag en kraftig slagsida i debatt och i praktik till förmån för psykofarmaka. Han anser att man bör lyssna mer på grundorsakerna till problem och att goda relationer är en grundförutsättning för att kunna hjälpa.

– Vi i Föreningen Alternativ till Psykofarmaka jobbar inte mot mediciner utan för effektiva och mindre farliga behandlingsalternativ. Det ska finnas en valfrihet där. Och vården inklusive myndigheter måste tydligare informera om riskerna med olika psykofarmaka.

Enligt Mattila finns det både i professionen och bland patienter stöd för detta och en framväxande insikt om det ohållbara i dagens praktik. Alltfler är berörda och alltfler börjar ställa frågor.

– Jag hoppas och tror på att vi framöver kommer att se ett paradigmskifte i de här frågorna. Det kommer att leda till förbättrad folkhälsa och en minskning av psykisk ohälsa i Sverige, säger Lasse Mattila.