– Kombinationen hos Dag Hammarskjöld av att vara ämbetsman i världsorganisationen FN och att samtidigt i det fördolda brottas med frågor om Guds existens och sina egna motiv – bekräftelse och makt – tycker jag är djupt, djupt lockande att utforska och tänka kring, säger Peter Örn, som inleder höstens serie av Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna.

Du kan se höstens första framträdande med Peter Örn, Dag Hammarskjöld – reflektioner om Gud, Vägmärken och livets mening via denna länk

Fyra fredagar i höst kommer inbjudna talare att dela med sig av personliga betraktelser över allmängiltiga mänskliga och samhälleliga frågor under rubriken ”Human talks”. Syftet med programserien är att inspirera och bidra till en fördjupad människosyn. Framträdandena kommer både att livesändas och läggas upp på en särskild kanal på YouTube, men kan också upplevas på plats inom ramen för vad rådande mötesrestriktioner tillåter. Läs mer om höstens teman, datum och kringarrangemang här.

– Det fanns något fascinerade i min generation med Dag Hammarskjöld och även John F Kennedy, säger Peter, när vi samtalar över Zoom om vem han själv är och vad som lockat honom med temat han valt. – Dag Hammarskjöld och John F Kennedy var ju samtida. Hammarskjöld dog bara något år innan Kennedy blev skjuten. Detta att en svensk stod ute i världen och var världsberömd var stort! Peter har egna minnen från tv-sändningar och tidningar av hur Dag Hammarskjöld kom hem i sin kista efter attentatet där han dog, hur han togs emot på Bromma, hans begravningsprocession i Uppsala etc. – Jag har sedan undan för undan lärt mer om hans roll och särskilt intresserat mig för hans dagbok Vägmärken. Flera personer, som till exempel KG Hammar och Mats Svegfors, har skrivit om den, men det finns något i det här som ständigt ropar på att bli utforskat.

Ett perspektiv Dag Hammarskjöld lyfter i Vägmärken är att den längsta resan är resan inåt och det vill Peter utgå ifrån i sin betraktelse. – KG Hammar har utvecklat det vidare i en egen bok över Vägmärken, säger Peter, och den förre ärkebiskopen betonar att oavsett hur långt ut vi reser i kosmos är ändå resan inåt den allra längsta vi kan företa oss. – Det andra perspektivet handlar om hur Dag Hammarskjöld beskriver att han vill leva ett meningsfyllt liv – inte meningsfullt – utan ett liv som är fyllt av just mening och som dagligen fylls av mening. Av någon. Av Gud. – För att kunna göra det måste du hela tiden ha ett uppmärksamt medvetande och en villighet att ”likt ett ämbar låta dig fyllas”. Det vill jag också stanna upp vid.

Samhällsengagemang i gemenskap

Peter Örn själv har en bakgrund bland annat som ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund (numera Liberalerna, reds. anm.). Senare var han även partisekreterare i samma parti. Han har efter det varit generalsekreterare i Röda korset, vd för Riksteatern och för Sveriges Radio. Idag arbetar han med ledarskap och hållbar samhällsutveckling som konsult, föreläsare och författare i eget bolag. Den röda tråden har varit hans samhällsengagemang. – Jag har alltid velat utöva mitt samhällsengagemang tillsammans med andra och i gemenskap med andra, säger han. Det har varit en viktig drivkraft för mig. Sin kanske mest publika roll hade Peter som ordförande för den regeringstillsatta grupp som analyserade Estoniakatastrofen, som ägde rum den 28 september 1994. – Om jag tänker tillbaka på vad som är det viktigaste jag har gjort, så var det åren i slutet på 90-talet, säger han. Jag mötte kanske tusen anhöriga och nästan alla överlevande. Att lyssna, lära och att härbärgera, utan att själv gå sönder – utan att deras sorg fick ta överhanden i mitt eget liv – blev den stora utmaningen. – Min fru har sagt att jag blev mycket allvarligare efter dessa år än vad jag varit innan. Det kan jag inte själv läsa av, men det påverkade mig definitivt. – Det lärde mig också att sorg inte är någon sjukdom. Många anhöriga föstes åt sidan, som om de inte var riktigt tillräkneliga, men sorg är ingen sjukdom. Sorg är sorg och något vi alla möter under vår levnad och får leva med.

  För något år sedan blev Peters kusin avdelningschef på Kungliga biblioteket, som bl a har ansvar för två svenska världsarvsminnen. Det ena är Astrid Lindgrens efterlämnade skrifter och det andra är Dag Hammarskjölds. Peter bad sin kusin att få göra ett studiebesök. – Vi åkte ända ner i djupet av Kungliga bibliotekets arkiv och där hade de plockat fram både Dag Hammarskjölds eget manus till Vägmärken och hans portfölj, som han hade med sig när planet störtade och som hittades en bit bort i gräset. Den innehöll bl a Nya testamentet och en översättning av en bok av den judiske teologen Martin Buber, som Hammarskjöld arbetade med. – När jag såg portföljen föll jag i gråt, berättar Peter. Den var alldeles oförstörd av flygolyckan och de sex decennier som gått sedan han dog. Dag Hammarskjöld hade före flygolyckan lämnat sina dagboksanteckningar till en vän i tron att de kunde vara viktiga för eftervärlden om något hände honom. – När dagboken Vägmärken publicerades efter hans död, berättar Peter, väckte den ett ramaskri över världen. Vad var detta? Vi som litade på Dag Hammarskjöld! Och så var han religiös! Eller trodde han att han var Messias eller Gud själv? – Det trodde han inte, menar Peter. Det handlade om att vi kan vara öppna för att följa Gud i messiansk anda – att följa Messias kallelse.

Ett rum med frihet

I Peters liv sticker två perioder ut extra mycket. Det ena är de politiska ungdomsåren i Folkpartiets ungdomsförbund. – Det blev mitt universitet, säger han. Det var nog där jag lärde mig det jag kan – eller i varje fall lade grunden till det jag kan. Ungdomsförbundet var den hävstång som gjorde allt möjligt. Vi krävde en rättvis värld och då kunde det bli så. Vi krävde att Berlinmuren skulle rivas och då blev det så! Vi lyckades i mycket, tyckte vi. – Det andra som sticker ut är de senaste åren, fortsätter han.  Efter Sveriges Radio skapade jag ett eget litet bolag, som ju är det minst märkvärdiga av allt, men som är ett rum med frihet och oberoende, som jag aldrig klarat att lämna. – Jag vill inte gå i pension! Jag vill fortsätta vara verksam och Peter Örns AB gör detta möjligt. Där bestämmer jag själv. Precis som alla människor har Peter också haft personliga prövningar. När han 2007 lämnade Sveriges Radio beskriver han det som att han närmast fick sparken. – Då ägnade jag hela sommaren som följde åt att fundera över vad jag lärt mig av åren på SR och andra ställen där jag verkat. Jag sammanfattade mina tankar i olika PM till mig själv. Den första hette ”De hundra lärdomarnas bok” och handlade om SR. Den andra hette ”Drivkrafter och engagemang ”och i den jag såg tillbaka på hela mitt yrkesverksamma liv.

  Utöver att det starka samhällsengagemanget blev synligt i den processen, upptäckte han att där också rymdes ett stort behov av bekräftelse. – Det tog lång tid innan jag kunde formulera för mig själv att sökandet efter bekräftelse är ok så länge det inte blir patologisk och helt avgörande. Efter att ha fått syn på detta har jag medvetet försökt minska behovet av bekräftelse i mitt liv. – Arbetslivet har varit en viktig del för mig, vid sidan av familj med fru, barn och vänskap. Jag har hela tiden försökt förstå kärlekens och vänskapens väldiga betydelse i våra liv och att knyta ihop det med min ständiga lust att arbeta – där ju arbetet alltid närmar sig risk för arbetsmissbruk. – Varje arbetsplats och varje roll har varit viktig för mig. Jag har aldrig ångrat att jag har bytt roller utan jag tycker att jag ständigt har kommit till platser där jag har tvingats lära och där jag har mött människor som varit samhällsengagerade. Idag är det nog mest mitt författarskap som uppslukar mig Just nu skriver Peter på en biografi om Ernest Hemingway vid sidan av några offentliga uppdrag. – Detta att få komma till Human talks i Järna och prata om något som kräver att jag skriver något nytt är stimulerande, avslutar han. Då är det motiverat att stå på scenen igen. – För mig är Ytterjärna en plats som står för fördjupning och andlighet.  Här finns ett sökande som jag uppskattar och en plats som jag helt enkelt tycker om att vara på.